Etikett: #vardag

3 maj

Gårdagskvällen bjöd på en vacker solnedgång. Är bortskämda med sådana kvällar. Däremot är inte värmen vad man önskar. Så snart man sticker näsan utanför husknuten på morgonen överfaller den isande nordanvinden. Nästan så att man tror att den kommer direkt från Antarktis. Väderappen säger att det ska vara tolv sekundmeter och bli ungefär lika många grader senare under dagen. Trots solsken och hygglig temperatur blir det yllemössa under promenaden till brevlådan. Känns som om kinderna är insmorda med bedövningssalva. Inga grannar ute på den här sidan av bron.

Våren borde få anmärkning för sen ankomst. Små tecken kan dock skönjas för att vi är på väg mot varmare tider. Mängder av scilla och vitsippor lyser upp tomten. Det knoppas på syrenbuskarna. En annan positiv signal är att det var kosläpp hos bonden för ett par dagar sedan. Vi får däremot vänta ett tag innan de får vistas på ängen bredvid oss. Behöver väl tillbringa de kalla nätterna inomhus tills vidare.

Besöken här uppe på landet har blivit sällsynta och korta under de senaste månaderna. Allt för att kunna besöka mamma oftare. Har drabbats av fler komplikationer utan att det går att peka på orsakerna. Är det nya åkommor eller biverkningar av mediciner? Kampen mot åldrandet är ingen dans på rosor. Ensamhet och sysslolöshet gör dessutom att dagarna blir långa när rörligheten blir begränsad.

Ägnat dagarna åt att placera ut alla utemöbler och blommor som vinterförvarats. Hortensia, citrontimjan, murgröna och pelargoner har klarat sig ovanligt bra i år. Gödslat, rensat rabatter, sått diverse grönsaker och börjat förgro potatis i en fönstersmyg. Stor vårstädning inomhus. Tack och lov är sommarvattnet till duschutrymmet i bastun påkopplat igen. Slut med släpande av vattenhinkar. Ännu ett vårtecken.

Hammarby tog igår emot Malmö i allsvenskans sjätte omgång. Har inlett ovanligt starkt med fem raka segrar innan mötet med förra årets mästare. Blev mållöst men spelet tyder på att det kan bli en bra säsong. Skulle vara en välkommen överraskning om det håller i sig säsongen ut. Som anhängare är man van vid att förhoppningar vänds till besvikelse.

Har sågat upp gammalt virke för att bygga en trädgårdsbänk hemma. Strax innan insomning i går kväll insåg jag att ett mått var felaktigt. Åtgärdades under dagen så att det bara är att skruva ihop alltihop där hemma. Ska pryda en av väggarna på terrassen.

Håller tummarna för att vinden ska mojna så att badbryggan kan paddlas ut och göras fast på sin plats idag. Även om det lär dröja innan det är dags för första badet. Ger upp de tankarna lite senare. Är för kallt och blåser för mycket. Dagsverket får anses som avslutat. Halvgräddade pizzor är inköpta till middag. Tidig avfärd i morgon och besök hos mamma på vägen hem.

 

 

 

 

 

9 april

Tystnad. Sovrumsdörren är stängd. Hustrun utgången. Två plusgrader. Ligger ett tunt lager av snö på terrassen idag igen. Buskarna ser ut som en samling gräddbakelser. De stackars penséerna som planterades när det var vårliknande väder är täckta av det vita pudret. Varför ska våren lura oss på det här viset? Först låta solen och värmen skölja över oss för att kort därefter ångra sig. Vare sig humör eller växtlighet mår bra av de här skiftningarna.

Vädret har spelat oss ett flertal spratt de senaste veckorna. Från sommarliknande temperaturer till rejäla köldknäppar. Viken har periodvis frusit under nätterna. Uppstod besynnerliga syner på morgonkvisten när sjöfåglarna spatserade omkring på den hårda ytan. När plusgraderna återvände bröts det tunna isskiktet sönder för att därefter åter frysa när solens värme försvann. Bildades ett vackert och glittrande mosaikmönster när ljuset återvände på morgonen.

Beger mig ut för en kortare promenad. Träningen har blivit lidande eftersom sviterna av covid har dröjt sig kvar. Halverad sträcka ger numera dubbel trötthet. Benen känns efteråt som stockar fyllda med mjölksyra. Tack och lov har dock hostan gett med sig.

Kommer överens med en hundrastande granne om att vi, trots temperaturen, får vara nöjda med dagens solsken från en nästan klarblå himmel. Möter morgonpigg hustru som är på hemväg efter sin långa runda. Är sällan tidsmässigt i fas med varandra. Den ene är trött på kvällen och den andre på morgonen.

Går genom tunneln under den trafikerade vägen. Bullrande bilar passerar ovanför. Många som tackar sin lyckliga stjärna för att vinterdäcken behållits. Så även undertecknad. Byter vanligtvis efter påsken som ofta bjuder på oberäkneligt väder och brukar tillbringas på landet. På tillbakavägen korsas återigen samma väg i närheten av den plats där jag nyligen fick min första fortkörningsböter på drygt tio år. Fartkamera. Kostar femtonhundra kronor att köra i 76 kilometer i timmen i stället för 70. Surt. Vinden nyper i kinderna. Frukost.

Mot stan. Besöker ett vernissage där syster, begåvad konstnär, deltar. Har skapat nya fantastiska tavlor. Nu igen. Grafik. Invigningstal med presentation av deltagande konstnärer. Hornsgatan. Pågår någon månad.

Hemåt med tunnelbanan. Snöflingor yr i luften. Lunch. Gårdagens friterade scampi med chilimajonnäs och smörstekt ris blandat med bacon och svamp. Asiatisk touch. Var för första gången inbjuden till fyran med sambo på middag i kväll. Inställt pga sjukdom. Tyvärr.

Bortamatch i Sundsvall för Hammarby. Temperamentsfylld fru ondgör sig högljutt över hårdföra motståndare och domaringripanden som går emot favoritlaget. Målexplosion. Ledning 4-1 i halvtid. Hustrun hojtar SM-guld, SM-guld. Ytterligare ett mål petas in i andra. Ser bra ut.

Hör på nyheterna att Finland är på väg att fatta det avgörande beslutet om NATO-medlemskap. I Sveriges riksdag är det numera majoritet för anslutning. Lär visa sig hur det blir inom kort. Mot bakgrund av kriget kommer kartan över säkerhetsläget i Europa att ritas om. På ett eller annat sätt.

Tevekväll. Dansprogrammet och ett avsnitt i en ny serie. ”Vi i villa”. Tydlig inspiration från ”After Life” med Ricky Gervais. Rolig och sevärd. Liksom filmen ”Dag för dag” som vi såg i veckan. Bästa svenska produktion på länge. Underhållande, sorglig och skrattframkallande. Bland flera fantastiska rollprestationer sticker Marianne Mörck ut lite extra.

21 mars

Landet. Sjutton grader igår. Inte ett moln. Lika strålande väder idag. Snödrivor ligger envist kvar i skuggpartierna och isen i viken har ännu inte gett upp. Badbryggan ligger dold under ett bastant vitt täcke. Ljusgröna vårlökar börjar sticka upp i rabatterna och krokusar blommar. En ensam fjäril irrar yrvaket omkring. Några vilsna gäss letar efter öppet vatten. Får bege sig längre ut mot havet. Eller in mot åmynningen. Vårkänslor. Äntligen på väg ut ur mörkret. Både mentalt och vädermässigt.

Hemma har isen besegrats vid strandkanten och runt badbryggan. Kanadagäss, lommar och sothöns har återvänt och gjort sällskap med de övervintrade änderna. Även småfåglarna meddelar via sina uppmuntrande läten att de är nöjda med tillvaron. För två veckor sedan åktes det fortfarande skridskor på sjön.

Senaste månaden har varit minst sagt händelserik. Drabbades av corona efter att inte haft det minsta lilla sjukdomstecken under mer än två år. Har varit som en långdragen influensa med feber, orkeslöshet och en hosta som efterhängset biter sig fast. Verkar inte ge med sig i första taget. Även en kortare promenad får det att kännas som att man sprungit ett maratonlopp. Innebär att all form av motion har blivit eftersatt.

Mamma har avverkat en period på sjukhus med efterföljande rehabilitering. Förutom alla andra åkommor fick hon även covid, men är på bättringsvägen. Är numera installerad på ett nybyggt äldreboende som påminner om ett bättre designhotell. Nöjd med trivseln och tryggheten med service dygnet runt. Den lilla lägenheten har inretts med egna möbler och tavlor samt fotografier på nära och kära.

Till råga på allt har förhoppningarna om en öppnare och mer demokratisk värld kommit på skam. Minns lättnaden när muren föll på åttiotalet. Såg det som ett tecken på en fredligare värld, åtminstone i Europa. Utvecklingen i Ryssland är skrämmande och de oroväckande signaler som länge funnits har inte tagits på allvar. En form av naivitet från Europas och världens ledare som är häpnadsväckande. Ett land där oliktänkande blir fängslade eller lönnmördade och där rapporter i media dikteras av makthavarna borde vara tillräckliga varningstecken. Dessutom verkar Putin ha stöd av den större delen av befolkningen som litar på hans utsagor. Uppenbarligen går det att skapa olika bilder av vad som är gott respektive ont. Vad som är rätt och fel. Kan känna en viss oro för vart det här tar vägen.

Ska man se någon form av positiv förändring så har i alla fall kriget enat Europa. Här i landet har till och med partier som varit invandringsmotståndare bytt fot.

När man sitter i solen på verandan och upplever den totala tystnaden är det svårt att föreställa sig hemskheterna som pågår i Europa. Om ett par timmar ska det börja eldas i bastun. I kväll blir det repris från gårdagens bjudmiddag med syster och svåger. Fisk- och skaldjurstacos. Livet fortsätter.

17 januari

På landet. Anlände i går kväll. Halv storm störde nattsömnen. Ett av träden bakom ladan lyckades inte stå emot vinden. Får bli en insats med motorsågen. Några plusgrader. Kort promenad till brevlådan. Barmark i kombination med hårdfrusen och livsfarligt hal is. Tillbringar hela dagen inomhus. Skrivande och läsande.

Det har bjudits på växlande väder de senaste veckorna. Fick hemma uppleva något som kan påminna om vinter under några dagar. Till fröjd för barnen. Var som en invasion av snögubbar på olika tomter. Töade tyvärr bort alltför fort. Skridskoåkare har vallfärdat i horder under helgerna för att ta sina långa turer på sjön.

Måste tillstå att jag drabbades av något som närmast kan beskrivas som svårartad abstinens när det sista dagboksinlägget var färdigt. Hade inte en aning om att skrivandet kunde innebära ett beroende av den här arten. Som en drog. Ser mig omkring varje dag jag beger mig ut. Både blicken och tankarna far iväg för att finna nya upptäckter att redovisa. Går automatiskt. Som om de små grå cellerna varje morgon är inställda på att förmedla intryck. Behöver förmodligen en långsam avvänjningsprocess. Inser att det, även framöver, kommer att bli en och annan dagboksnotering. Dock med obestämd periodicitet.

Hemmavid tycks det som om hundrastarna alltid vandrar samma sträcka med sina kelgrisar. Är som om ryggmärgsreflexerna styr morgonturen snarare än ett genomtänkt och medvetet val. Kan bero på de har samma mödosamma uppvaknande som undertecknad. Förstår dem. Gäller att ge sig iväg innan hjärnan protesterar. Innebär att det ofta blir samma gamla hjulspår.

Lite information för den som med andäktig spänning har väntat på vad som händer med de hus som bytt ägare och renoveras. På takomläggningshuset sitter alla skyddsräcken kvar. Har inte skett någon arbetsinsats på ett par veckor. Läkt ligger kvar i oordning på taket. Sätter fantasin i rullning. Vid saneringshuset har ett företag som är specialiserat på golv varit i farten. Tre skåpbilar var parkerade utanför en morgon. Bredvid stod en pall med behållare innehållande golvavjämningsmaterial. Vid renoveringshuset pågår ständigt verksamhet. Borde rimligtvis vara klart snart. Tidigt en söndag var en Volvo kombi parkerad utanför. Sannolikt de nya ägarna som inspekterade hur arbetet fortskrider.

Skickade paket till treans fru i Taiwan som skulle vara framme till jul. Visade sig ta en hel månad innan det i mitten på januari anlände till mottagaren. När ett paket skickades i motsatt riktning kom det till Sverige på åtta dagar. Därefter blev det liggande på en postterminal i drygt en vecka innan det kom ett meddelande om att en tullavgift skulle betalas. Finns flera samhällsfunktioner som inte fungerar som de borde. Läste för någon vecka sedan att Sverige placerar sig i botten när det gäller antalet sjukhussängar i förhållande till befolkningsmängden. De flesta har förletts att tro att vi fortfarande har en välfärd i världsklass. Vad händer med våra trygghetssystem?

Aldrig känns kyla så behaglig som under den korta promenaden från bastun. Mörkret lägger sig sakta. Blir Montalbano och dramatisk handbollsmatch som kvällsnöje.

5 januari

Trettondagsafton. Det sista dagliga inlägget i dagboken. Nu går den i graven. Åtminstone i sin nuvarande form. Ett helt år är dokumenterat. Kan bli något för barn, barnbarn, andra efterlevande och folklivsforskare att analysera. Om ett sekel eller så.

Frostnatt igen. Kort promenad. En så kallad vakna-till-runda. Ska äntligen till lantstället igen efter ett par månader. Några dagar i rofylld avskildhet. Förbi mamma dessförinnan. Sjön visar upp ett mosaikmönster när det smält och frusit om vartannat. Tjock och hård ishinna på de parkerade bilarnas rutor. Två gula kajaker vintervilar i en carport. Blir en påminnelse om att hålla utkik efter en begagnad. Har funnits i tankarna länge. Skulle kunna bli underbar morgonmotion under sommarmånaderna både här och på landet. Två bilar utanför Saneringshuset. Verksamhet pågår.

Den vanliga säsongsinfluensan verkar också ha muterat sig. Systern har precis återhämtat sig. Tvåan meddelade häromdagen att han också haft runt fyrtio graders feber. Håller uppenbarligen i sig ett par veckor. Det är inte bara covid vi har att tampas med.

Avresa. En gigantiskt grå hätta ligger över staden. Några plusgrader. På gränsen till regn. Anländer till mamma. Kramas. Var nästan två veckor sedan vi var här senast på grund av eventuell smittorisk. Berättar att hon var ute igår och promenerade på egen hand. Tio minuter. Uppskattade att känna bitande kyla i kinderna. Har bakat mjuka pepparkakor som är upplagda på två plåtar. Spelar kort. Samlar ihop tidningar och kartonger som ska lämpas av vid återvinningsstationen. Vidare.

Finns något rogivande över de stora trädlösa vidderna. De öppna landskapen. Blir alltmer vinter ju längre norrut vi kommer. Omges av magnifika vitbeklädda träd. Snön har lagt sig tillrätta på barriga grenar och biter sig envist fast vid lövträdens tunna trådliknande utlöpare. Tunn snörök rör sig rytmiskt utefter vägbanan med hjälp av vinden och luftdraget från bilar som har bråttom.

Från ett par plusgrader till minus sex. Ser ut att bli ett par dagars riktig vintersemester. Mörkret kryper närmare. Skogen och himlen smälter samman. Mötande bilar. Långa kolonner av kompakta skepnader med lysande ögon som förföljer varandra. Stora djurspår på tomten sätter fart på fantasin. Isande vind. Sjunker ned i fåtöljen för att rekapitulera dagen.

Hustrun kryper till kojs. Sitter ensam på kvällskvisten i föräldrarnas gamla gungstol. Stillsam stund. Blir som meditation. Söker i minneslabyrinterna. Letar inspiration. Senaste året har dygnets sista timmar bestått av dagboksskrivande. Funderande.

Stort tack för att du läst. Det är mycket roligare att berätta om någon lyssnar. Eller skriva om det finns läsare. Då anstränger man sig lite extra. Ofta har de dagliga händelserna varit banala och intetsägande. Samtidigt är det sporrande att beskriva vardagen i sin enkelhet. De små sakerna. Naturens skiftningar. Betraktelser och tankar.

Även om dagboken har nått vägs ände finns det andra skrivprojekt att ta sig an. Något kommer att dyka upp i den här kanalen. Kanske korta utvalda delar från något av mina andra skrivprojekt. Som ett test. Om det går att göra begripligt i kortform. Kan nog bli ett eller annat dagboksinlägg i framtiden också. Eller andra sorters små berättelser. Däremot inte lika frekvent. Vi får se. Nu är det här slut. Ett år av ett liv.

Nordanvind. Mer Taube. Snöfall. God natt.

4 januari

Klarare och kallare. Den efterlängtade solen börjar stiga på den molnfria himlen. Strålarna letar sig fram mellan träden. Blir som vanligt ett kort besök innan den går ned och alltför tidigt gömmer sig igen. Återigen fruset på sjön. Liten flicka, med ljusa lockar som sticker ut under den rosa mössan, visar stolt upp två upplockade pinnar för sin pappa.

Tillsammans med solen återvänder även skuggorna. Kontrasterna ökar. Kulörer som gömt sig i grådasket lyser. Gula hus glänser. De gröna häckarna blir grönare. Avsevärd skillnad mot den monotona färgskala vi är vana vid. Frostnatten har gjort att det gnistrar och glimmar i gruset som spritts ut för att motverka halkan. En hög gran står stolt i hörnet på en tomt. Även lövträden är som naturens konstverk i all sin nakenhet. Visar upp ett intrikat mönster av torra grenar och kvistar. En enda cykel är placerad under det takförsedda stället vid busshållplatsen.

Mamma gjorde ett covidtest igår eftersom någon ur hemtjänstpersonalen har konstaterats smittad. Utfördes i hemmet av en distriktssköterska. Hon känner sig lite övergiven i karantänen. Telefonen kan knappast ersätta de fysiska besöken. Meddelar att testet är negativt. Lättnad. Åker dit i morgon.

Har på kort tid sett två omdebatterade serier som blivit kritiserade för att vara historieförfalskade. Dels filmen om Palmemordet och dels berättelsen om vår gamle monarks relation till källarmästaren Kurt Haijby. Blir egentligen märkliga skildringar där vissa saker är vederlagda medan andra är mer eller mindre sannolika hypoteser. Som filmer är de intressanta. Sevärda. Däremot lämnar de en liten bitter eftersmak eftersom det är omöjligt att veta vad som är sant och vad som inte är det. Tror dock att den här sortens halvt dokumentära och kontroversiella historier kommer att få sina efterföljare. Spektakulära berättelser kommer alltid att sälja om de är välgjorda och framförs av begåvade skådespelare. Tittarna, och därmed pengarna, bestämmer.

Slutligen har alla barn lyckats skaffa sig en försörjning. Även fyran som fått ett intressant arbete. Bank. Norsk. Internship på riskavdelning. Erbjuden ett fördelaktigt upplägg med en dag i veckan under första halvåret. Full tid i sommar och ett par dagar i veckan under hösten. Ska klaras av parallellt med sista årets studier.

Ingenting nytt från Migrationsverkets angående uppehållstillståndet för treans fru. Hon är fortfarande i Taiwan och har tillfälligt flyttat hem till föräldrarna i väntan på grönt ljus för att komma hit. Lider med dem. Ett äktenskap där den dagliga kontakten sker via Skype måste vara en prövning av det mer  påfrestande slaget. Byråkratins långsamma labyrinter skapar frustration och vanmakt.

Ser färdigt filmen ”Don´t look up”. Domedagsprofetia. Satir om hur det politiska spelet fungerar. Vetenskapstvivlare. Hur ytligheten råder. Bra skådespelare. Omdebatterad film. Hyllad av en del. Sådär tycker jag. Avslutar med ett avsnitt av dokumentären om Evert Taube.

3 januari

Såg första avsnittet av Stjärnorna på Slottet i går kväll. Marika Carlsson var värd. Stand-up-komikern och underhållaren. Tårdrypande historia om barndomen och uppväxten. Om rasismen hon mött. Och som förmodligen finns lite här och där även om den numera inte vågar sticka fram sitt tryne i ljuset lika ofta. Vi har tyvärr en lång väg att vandra innan alla får lika värde och behandling.

Inte en snögnutta kvar på terrassen. Smältande snörester i små klumpar ligger på båda sidor av strandpromenaden. Som om de vore åskådare uppradade längs en kortegeväg. Sjön ligger som en nyputsad spegel, återigen med en tunn yta av vatten. Emellanåt ger promenaden upphov till ett oändligt antal tankar och betraktelser som kan återges. Innebär att dagboken understundom skriver sig själv. Någon gång i nästan poetiska ordalag. Vid andra tillfällen står det helt still. Ingenting av värde rör sig i hjärnan. Finner ingenting att berätta.

Vit skåpbil i Saneringshusets carport upplyser om att ett företag som ombesörjer både el och VVS utför sitt dagsverke. Snett emot ligger en stor tomt med vildvuxna spretiga fruktträd. Det gamla huset revs för runt ett halvår sedan. En smal grusad gång leder numera ingenstans. Däremot står en trearmad fin lyktstolpe kvar bredvid infarten.

Ettan bombarderar oss med bilder från Thailand. Är som ett övertalningsförsök för att vi ska bege oss dit. Hade varit underbart att ses där, men med åren har eftertänksamheten ökat. De  snabba och spontana besluten blir alltmer sällsynta. Har tidigare gjort fantastiska långresor tillsammans. Hoppas det blir möjligt när världen blir mer normal igen.

Inte en enda and i parkdammen. Förvånande. Ligger en mindre sjö över gångvägen bredvid utegymmet. Omöjligt att ta sig fram torrskodd. Vänder och går en omväg. Upptäcker anledningen till ändernas frånvaro i dammen. Hela församlingen av kvackande flygfän är samlade på en parkeringsplats där det nyligen strötts ut mängder med bröd.

Kommer in i det lilla centrumet från baksidan. Passerar förbi längan med låssmeden, blomsteraffären, sushirestaurangen, tobaksaffären och frisören. Inser att det är nästan trettio år sedan jag var hos en frisör senast. Kapar de korta tunna hårstråna själv med en trimmer. Annorlunda frisyr idag jämfört med det böljande hårsvall man hade för ett halvsekel sedan.

Änderna i ån skränar. Tillhör inte de fågelarter som har de mest välljudande lätena. Ser vid frukosten ett tjugotal skridskoåkare färdas i grupp. Är som om de, likt Jesus, rör sig ovanpå vattenytan. Klockan är halv ett. Dags att göra lite nytta.

Rensar i förrådet. Skulle behövas en mer noggrann utvärdering om vad som ska behållas respektive slängas eller avyttras. Vissa saker får följa med till landet nästa gång. En gammal golfbag plus vagn körs över till fyran. Fyra fyllda svarta sopsäckar förpassas till återvinningscentralen. Eller ÅVC som det står på skyltarna.

Läser. Skriver. Soffkväll.

2 januari

Svea har namnsdag. Borde vara som en andra nationaldag. För Svea rike. Snöfall i natt. Ligger några centimeter kritvitt lager på terrassen och sjön. Börjar redan sjunka ihop av tövädret. Hörde från sängen att strandpromenaden plogades på morgonkvisten. Ovanligt snabbt åtgärdat. Nästan så att man tror att kommunen givit ett nyårslöfte till invånarna. Eller att några snöröjare vill passa på att tjäna lite pengar innan allt smälter bort igen.

Under träden längs stranden har snön blivit perforerad och missfärgad av droppet från grenarna. Hör ett rop från fjärde våningen. Fastighetsskötaren önskar god fortsättning. Har ryckt ut för att skotta utanför lägenheterna högre upp. Gratulerar honom till den betalda motionen. Själv stretar man på utan ersättning.

Tar stigen, som inte hålls snöfri, genom skogen och utmed ån till nästa sjö. Fotspåren berättar att det gått fyra eller fem personer före mig. Dessutom minst tre hundar, att döma av de olika storlekarna på tassarnas avtryck. Därefter ligger tomter med fantastiskt sjöläge på rad. Inledningsvis mestadels äldre hus. Bland annat ett litet gult som både är obebott och illa medfaret.

Viker av till höger och följer vägen närmast sjön. Förbi villan som liknar en fjällstuga. Tronar på toppen av ett berg. Längre bort är husen närmast sjön bebyggda av arkitektritade och imponerande enfamiljsbostäder. Som byggda av klotsar. Enkla och raka linjer. Platta. Betong och sten. Vissa konstruerade med en uteplats högst upp på taket med förunderlig utsikt.

Möter ett kärvänligt par som håller varandra i handen på hundpromenaden. De ler och hälsar. Returnerar artigheten. Går förbi ett mexitegelhus med svagt sluttande tak. Övre fasaddelen har en kil av brunlaserat trä. Med fönsterplaceringen ser det ut som ett fyrkantigt ansikte med en bakvänd gammaldags keps på huvudet. Hör kyrkklockor ringa.

Ettan skickar mängder av bilder från sin vistelse i Thailand. Frågar om vi ska komma ner. Tycks vara glest med människor. Resor bjuds ut till halva priset. Framkallar svårartad längtan efter ljus och värme. Vågar inte. Ännu. Får höra hur allt fungerat när de kommer hem. Måste nog bli en resa framöver för att slippa det gråtrista vädret som sätter ned sinnesstämningen. Får se vart det bär av.

Hör att en sydkorean har korsat gränsen och flytt till Nordkorea. Häpnadsväckande. En liten propagandaseger för Kim Jong-un. Kommer förmodligen få ett priviligierat liv i landet. Ser en dokumentär om Jönsson-ligan. Fyrtio år sedan första filmen. Har gjort ett stort avtryck. De tre huvudfigurerna har blivit som ett svenskt bröderna Marx.

Lyckades montera ihop den gamla golvlampan vi köpte på Tradera häromdagen. Förändrar vardagsrummet en hel del. Nostalgiframkallande konstruktion. Siktar på att fortsätta blanda nytt och gammalt för att få lite förändring i hemmiljön. Blir till att fortsätta leta på Bukowskis och Tradera.

1 januari

Årets första dag. Mulet. Ett lager av pudersnö har lagt sig som en tunn beläggning ovanpå marken. Skänker en aning mer ljus åt den grå dagen. Senare uppstigning med anledning av gårdagens firande. Gick förvånansvärt snabbt att få tag på taxi till hemfärden igår. Har tidigare år varit långa väntetider. Är väl en pandemieffekt. Färre människor som firade ute på restauranger och i offentliga lokaler.

Tar för ovanlighetens skull morgonpromenaden tillsammans. Hälsar god fortsättning till ett par hundägande grannar som står utanför och språkar med varandra. Väljer vägen utmed ån på andra sidan. För att få lite variation på synintrycken. Förbi en nybyggd tvåvåningsvilla. Vitmålad och pampig. Som granne har den ett gammalt spökhus som saknar både dörrar och fönster. Ger ett sorgligt intryck. Kommer med säkerhet att rivas och ge plats till något nytt och modernt.

Här och där kantas ån på den här sidan av gamla döda trädstammar med stympade grenar. Inväntar den sista nådastöten av naturen om inte kommunen hinner före och bringar dem på fall. Ett par stora tomter är inhägnade av höga, spetsiga och svartlackerade staket. Signalerar att här har ingen obehörig tillträde. Resliga tujor står som vaktposter där innanför.

Tar en stig ned mot den närliggande sjön. Meddelas via en skylt att en ideell förening förvaltar en strandtomt på tretusen kvadratmeter strax efter åns utlopp. Allmänheten äger fritt tillträde till platsen där det går att bada och njuta av sjöutsikten. Inspekterar. Fortsätter och rundar tomten där ett par hästar iklädda täcken utfodrats med någon lämplig föda. Växlande bebyggelse. De gamla husen, som ser ut att vara byggda på tjugo- och trettiotalet har blandats upp med nyligen uppförda skapelser. Allt fler nya villor ju längre vi kommer.

En lustigkurre har satt upp en gul och röd varningsskylt utanför sin tomt. ”Varning! Lösa djur, förvirrad gubbe & kärringen är inte klok hon heller. Kör sakta så hinner du se allt!”.

Ser en drygt två meter hög häck som är helt täckt av ett slags skydd av tyg- eller plastmaterial. Har sett samma sak vid andra tomtgränser tidigare. Förmodar att det är en sätt så att växterna inte ska ta skada av snö och kyla. Tillbaka hemåt utefter genomfartsvägen där kommunens högsta prioritet verkar vara att hålla cykelvägen helt snöfri. Även till nytta för oss gångtrafikanter. Möter en frenetiskt cyklande man i träningskläder. Änderna är på väg upp från ån för att leta föda någon annanstans.

Vilodag. Gör, som alltid efter högtiderna, pyttipanna på helgresterna. Julskinkan, köttbullarna och även lite lammfilé får slinka med. Gräddstuvas och smaksätts med senap. Blir så det räcker för ett helt kompani. Kväll framför teven.

31 december

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö …
Ring själaringning öfver land och vatten!”

Nyårsklockan (Ring Out, Wild Bells) är en dikt av Alfred Tennyson från 1850. Den svenska översättningen är av Edvard Fredin och publicerade 1889, samma år som Fredin avled bara 32 år gammal. Sedan mitten av 1890-talet är det tradition att dikten reciteras offentligt vid tolvslaget på Skansen. Blir i år deklamerad av Reine Brynolfsson.

Läser att det här med nyårslöfte är relativt nytt. Svenska Akademiens ordboksredaktion har inga noteringar om ordet fram till 1947. En av de tidigast tryckta källorna är dikten ”Nyårslöfte” av Stig Dagerman, publicerad i tidningen Arbetaren på nyårsafton 1952. Traditionen kommer från USA. Sägs att åskledarens uppfinnare, vetenskapsmannen Benjamin Franklin introducerade bruket att formulera goda föresatser inför det nya året.

Tövädret håller i sig. Nästan vårlikt i luften. Även småfåglarna tycks instämma i påståendet. Kvittrar uppmuntrande. Ett några centimeter tjockt lager av vatten döljer istäcket på sjön. Sägs att det ska frysa på efter midnatt. Håller sig temperaturen på minussidan kommer det att bli ett ypperligt skridskounderlag.

Vare sig snö eller is på strandpromenaden. Inte heller på grässlänten ned mot sjön. Allt har smält. Besynnerligt hur snabbt allt förändras med temperaturväxlingarna. Städaren, som tar hand om alla hissar, korridorer och gemensamma ytor, kommer dragandes på sin vagn. Gör alltid sina uppgifter på fredagar, tydligen även en sådan här afton. De skor med spikar jag bär är överflödiga idag. Enbart minimala frusna fläckar som är lätta att undvika även på smågatorna. Byggsäckarna utanför saneringshuset är bortforslade. Den gamla mäklarskylten sedan huset var till salu står instoppad i häcken.

Möter den gråskäggige spöklike mannen med solglasögon som kommer cyklande i en nedförsbacke. Susar runt i området allt som oftast. Maniskt målmedveten. Huvudsakligen hundrastare utomhus. Änderna har sitt högst privata läger på samma ställe som vanligt. I och runt parkdammen. Två livliga barn roar sig i rutschkanan på lekplatsen under överinseende av föräldrarna. Förunderligt att en del lekar tycks kräva så hög ljudnivå. Så tidigt på morgonen. Framkallar minnen. Vid utegymmet har det bildats en mindre sjö vid gångvägen eftersom vattnet inte har någonstans att ta vägen. Upphunnen av hustrun vid det lilla centrumet. Hem. Frukost.

Iväg till stan. Nyårsfirandet sker sedvanligt tillsammans med svåger och svägerska. Findukat. Bjuds på snittar av löjromspizza. Diskuterar ditten och datten. Får oxfilé med potatiskaka och rödvinssås med fräst bacon och vitkål som tillbehör. Hustruns pepparkakscheesecake och saffranstårta med mandelbotten till dessert. Får storstryk i kortspelet. Frustrerande. Promenad till Fåfängan till tolvslaget. Spektakulär utsikt över stan. På ena sidan Södermalm och ett upplyst Globen. På den andra hela city samt Gröna Lund och Skansen. Fyrverkerier som lyser upp i vintermörkret. Hem.

Ser snöflingor sakta dala mot marken. Gott Nytt År.

30 december

Regn. Värsta tänkbara vandringsväder. Det är vid sådana stunder fullt normala människor, som inte är hundägare, bör ställa in morgonpromenaden. Hör på nyheterna att det genomförts demonstrationer i Taiwan till förmån för de fängslade journalisterna i Hongkong. Kan förstå deras farhågor.

Trotsar de yttre förutsättningarna och ger mig motvilligt ut. Ny klädsel igen. Jacka som står emot vätan. Beredd på det värsta. Fördelen med att ha låga förväntningar är att det är större chans att de överträffas. Så också idag. Det kunde vara värre. Mycket värre. Även om det mesta har smält på strandpromenaden är det halare än någonsin på småvägarna.

Talar med en kvinna i området som låter sin hund få den nödvändiga morgonturen. Håller stundtals på att tappa fotfästet. Gjort fel val av skor den här morgonen. Varnar för väglaget. Replikerar att spikskorna är på. Ger bra grepp om man undviker de ytor som påminner om nyspolade skridskoisar.

Ettan har bokat resa till Thailand tillsammans med barnen. Har varit en hel del dokument att fylla i och covidtester som ska redovisas. Fått grönt ljus. Åker på nyårsafton. Tydligen ska även prover tas vid ankomsten. Själva avvaktar vi. Eventuellt vågar vi oss iväg i slutet av januari eller i februari.

Arbetas i Saneringshuset. Fullt upplyst där inne. Ser väggar som är rivna  och elledningar hänga ned från taket. Återstår mer jobb innan det är dags för nya ytskikt och inredning. Äldre människor tar sig försiktigt ned för vår branta backe. Förenat med livsfara trots att det är sandat. Ser skridskoåkare på isen. Korsar vattenpölar. Avundas dem inte.

Mamma berättade igår att hemtjänsten har ringt. Någon ur personalen, som besökt henne, har konstaterats smittad med covid. Har planerat att hälsa på idag. Pratar med systern. Ordnat så att det blir virustest på måndag. Mamma har dock inga symptom. Ställer in besöket. Finns inget akut som behöver inhandlas. Får räcka med att tala per telefon de närmaste dagarna.

Filmen ”The Father” recenseras i teve. Ska enligt utsagan vara det senaste året bästa film. Handlar om en man som på äldre dagar drabbas av demens. Anthony Hopkins i huvudrollen. En garanti för att det är en bra film. Bör ses. Förr eller senare. Får meddelande om att den golvlampa vi köp på Tradera är klar för hämtning.

Program om Tio-i-topp på teve. Oj, vilken nostalgitripp. Minns lördagarna klockan tre när man satt klistrad vid radion. Under en period med bandspelare i högsta hugg för att kunna spela in favoritlåtarna. Många så kallade örhängen passerar revy under programmet. Var lite av en popnörd under andra hälften av sextiotalet.

Bjuder på matbordsstolar på Bukowski utan att lyckas ropa hem dem. Går nya tåg. Soffan. Börjar se en ny film. ”Don´t look up”. Trots bra skådespelare känns den medioker.

29 december

Blev en sen kväll igår. Var ett gigantiskt berg av disk att ta hand om. Föredrar att ensam ta hand om göromålen när de andra sover. Väntade på att den första omgången i diskmaskinen skulle bli klar för att kunna fylla den ytterligare en gång. Återstod ett dussin glas som inte fick plats i maskinen. Blev fruns uppgift att ta hand om på morgonen. Passade på att lägga den sista handen vid dagboken. I säng någon gång efter midnatt.

Sovmorgon. Anser mig ha rätten att ligga kvar lite längre efter nattens insats. Blidväder. Porlar i en brunn utanför. Slaskigt, disigt och grått. Med andra ord är det en dyster färgskala som regerar. Dämpar redan nedtonade kulörer i omgivningen. Återigen halkvarning på sina ställen. Går förbi villan som har taket täckt av solpaneler. Undrar hur mycket energi de alstrar under sådana här omständigheter? När dygnets ljusa timmar är begränsade samt solcellerna delvis är täckta med snö.

Två yngre kvinnor promenerar sida vid sida. Talar oavbrutet med varandra. Vissa människor tycks ha hur mycket som helst att prata om. Även om de umgås ofta och redan borde ha avhandlat det mesta. Är en social gåva att hysa en outsinlig källa av samtalsämnen. Kan det ha med åldern att göra? De flesta äldre man möter vandrar tillsammans under tystnad. Umgås man dygnet runt är behovet av att ständigt utbyta tankar inte lika trängande.

Kvinna står i morgonrock utanför sitt hus och röker en cigarett. Uppenbarligen förpassad utomhus för att suga i sig ransonen av gifter. Är idag svårt att förstå allt rökande inomhus förr i tiden. Faller lite lätt snö som snabbt smälter när den når marken. Kan föreställa mig att skridskoåkarna känner en viss besvikelse över väderutvecklingen. Kan inte vara samma upplevelse att skrinna omkring i slask och väta. Överhuvudtaget inbjuder inte väderleken till utomhusvistelse.

Har fått sms om att ljusstaken vi köpt på Tradera har anlänt. Spännande och lite nervöst att se om den motsvarar förväntningarna. Väl inpackad och välhållen. Lite mindre än vi trodde vilket bara är positivt. Var oroliga för att den skulle ta för stor plats. Ljusen passar dock inte. Får droppa stearin i ljushållarna för att de ska kunna stå stadigt. Nöjda.

Läser att flera har blivit gripna i en räd mot en pro-demokratisk nättidning i Hongkong. Tumskruvarna dras åt allt mer. Chefer har blivit frihetsberövade. Tidningen anklagas för att ingå i en konspiration för att sprida omstörtande innehåll. Allt sker med stöd av Hongkongs nya säkerhetslagar som Kina har infört. Det är en hel del i världen som utvecklas i fel riktning.

Gör en sås på överbliven lax. De flesta rester kan bli smakrika pastasåser med rätt kryddor, tillbehör och lite kärlek. Försöker hålla mig till grundregeln att allt ska ätas upp på det ena eller andra sättet. Sista avsnittet i serien av den gamle kungens förehavanden med den kontroversielle källarmästaren. Tragiskt.

28 december

Jaha, så var det plusgrader igen. Det är ingen ordning på vintern. Å andra sidan var det länge sedan det var det. Får återigen anpassa klädseln efter termometern.

Blåser. Korsar den vanligtvis hårt trafikerade vägen där bara enstaka bilar färdas. Kort vandring. Gästerna anländer vid femsnåret. En hel del ska göras dessförinnan. Blir fjorton inalles, inklusive barnbarnen. På gränsen till vad vår lägenhet mäktar med.

Blir en kort runda. I närområdet finns inga vandringsstråk som möjliggör nya upptäckter. Tvärsigenom det stora radhusområdet som består av en mängd liknande längor. Är som tre olika etapper. Närmast ån finns enbart enplansbostäder. I sluttningen ovanför huserar suterängsbyggnader. Högst upp på höjden är det uteslutande tvåplanshus. Möter en enda människa i området. Sköterska som gjort ett besök hos någon behövande.

Lekplatsen ligger övergiven. Kvarglömd leksakslastbil i plast står ensam på fotbollsplanen bredvid. Hejar på en yngre herre i knallgul jacka som rastar en boxer. Vissa människor man möter hälsar på i stort sett alla medan andra inte noterar att man existerar.

Utsätts emellanåt av kraftiga vindbyar. Tillbaka utmed ån där den nedersta delen av radhusområdet kantar gångvägen. Två herrar vandrar på ett tak som förenar flera av bostäderna. Gissar att taket, skorstenar eller ventilation ska åtgärdas. Tillbaka över huvudvägen som nu blivit mer trafikerad. Blickar ut över sjön. Ett eldorado för skridskoåkare. Vidsträckta vidder som inbjuder till promenad. En annan dag.

Ser ett torrt och fruset löv som blåser ner från taket. Snurrar långsamt och lägger sig tillrätta på trappavsatsen som under sommartid är fylld med blomkrukor. Nu står fågelbordet där ensamt på översta steget. Löv fladdrar på de pyttesmå pilbuskarna som inte verkar ha någon brådska att växa upp.

Frukost. Dukas redan nu till middagen. Ligger först bland göromålen enligt hustruns önskemål. Marinerar lammfilé som blir dagens huvudrätt. Iväg för att införskaffa de sista ingredienserna. Får köa i blåsten utanför alkoholleverantören. Återigen regler för hur många som får vistas i butiken samtidigt. Handlar. Bland annat glasspinnar. Traditionsenlig efterrätt för barnbarnen. Tar ut julklappspengar som ska delas ut till desamma. Har sedan några år nyttjat far- och morföräldrars rätt att ge ekonomiska bidrag i ställer för att stressade jäkta runt och inhandla önskade klappar.

Fullt bestyr med förberedelser. På min lott handlar det om att göra rårakor som ska serveras med löjrom, tärna och steka rotfrukter som ska ackompanjera huvudrätten samt bräsera lammfilén för att därefter låta den uppnå en innertemperatur av femtiofem grader. Får vila i folie.

Ettan med familj förvarnar om att de anländer före utsatt tid. Tvåan med två av barnbarnen och äldsta barnens moster anländer därefter. Sist kommer fyran med sambo. Samkväm. Inväntar inneboende trean som kommer från arbetet. Rårakor med löjrom och tillbehör. Lammfilé med potatisgratäng och rotfrukter. Saffranscheesecaketårta. Julklappsutdelning. Alla fick något. Värmer i hjärtat att få umgås.

27 december

Vaknar. Är i valet och kvalet om det ska bli kvarliggning eller promenad. Anser att jag gjort mig förtjänt av en motionsfri dag. Beslutar att sömnbehovet får avgöra. Blundar. Ger upp efter en kvart. Förvånas över att dörren till treans rum står öppen innan jag inser att det är vanlig vardag igen. Har begett sig till arbetet för någon timme sedan.

Ser att fågelbordet behöver fyllas på. Upptäcker samtidigt fotsteg i snön. Avslöjar att någon gått in genom grinden till vår lilla uteplats och ut igen. Mystiskt. Sätter myror i huvudet. Inser till slut att frun under gårdagen var tvungen att ta den vägen när nycklarna var glömda. Allt som till en början ser skumt eller oförklarligt ut har oftast naturliga orsaker.

Ut. Har blivit en nödvändig uppvakningsprocedur. Numera är det svårt att gå till frukostbordet innan benen fått röra på sig. Skrämmer bort en katt som trodde att den funnit lugn och ro under taket utanför vår port. Lägger benen på ryggen och försvinner i ett huj. Molnigt. Vindstilla.

Tänt i Saneringshuset. Arbetas återigen. Tre skåpbilar utanför Renoveringshuset är ytterligare en bekräftelse på att helgen är över. Möter ett par lediga hundrastare. Dagarna mellan jul och nyår måste vara den överlägset vanligaste tiden att ta ut några semesterdagar. Allt för att förlänga ledigheten.

Den dominerande nyheten under gårdagen, och även i dagens morgontidning handlar om att Desmond Tutu, den sydafrikanske ärkebiskopen, har gått ur tiden. Fredspristagare som kallats ”hela nationens samvete”. Var tillsammans med Nelson Mandela symboler för frigörelsen från den tidigare apartheidregimen. Hör på teve att svinnlåda och spökkök är ett par av årets nyord. Förstnämnda är de lådor med varor som har kort utgångsdatum och säljs billigt i livsmedelsaffärer. Det andra handlar om färdiglagad mat för avhämtning från lokaler utan serveringsmöjligheter.

Mammadag. Ska handla med oss lite småsaker på vägen. Och lunch. Blivit oerhört begeistrad i Quarter Pounder Cheese. Ordern: ”En QP, bara burgaren med extra bacon” har upprepats vid drive-in-luckan ett otal gånger senaste året. Endast sjutton grader inne. Tycks inte bekomma henne. Börjar med att elda i öppna spisen. Avhandlar allt aktuellt, bland annat systerns tillstånd. Har fortfarande feber. Spelar kort. Fotograferar en fin amaryllis hon fick i julgåva av ettan. Ska skickas ännu ett tack, den här gången med bild, nu när den slagit ut och är som vackrast. Hjälper till att fylla fåglarnas foderautomater. Hem igen i skymningen. Dagarna är förtvivlat korta.

Storhandling inför morgondagens julfirande med den allra närmaste familjen och de äldsta barnens moster. Hustrun tar plats i köket för att göra desserten. Resten av middagen tar antagligen större delen av morgondagen. Soffan. Har blivit den nya skrivplatsen sedan trean flyttade in. Slår in julklappar. Stillsam afton.

26 december

En annan dag. Annandag jul. Benämns även som den helige Stefanos dag, eller Sankt Staffans dag. I åminnelse av det första kristna martyrskapet efter Jesu död. Berättas i Apostlagärningarna att han stenades till döds på grund av sin tro. Är ur denna legend som visan om Staffan stalledräng har uppkommit.

Kylan håller i sig. Påbyltad med det varmaste som garderoben kan erbjuda. Som en Michelingubbe. Ett myller av olika spår på sjön. Åstadkomna av skidor, skridskor, djur och människofötter. Har plogats upp en liten isbana som en kvadrat bredvid badbryggan. Rimligtvis är det någon av det fåtal barnfamiljer som bor i området som gjort en insats.

Finns inte minsta risk för trängsel när man beger sig ut vid den här tiden. Vandrar i ensamhet en lång stund utan att se skymten av något liv. Välbekant knarr under sulorna. Håller på att krocka med ett tjugotal änder som skrämts och flygande flyr på låg höjd från en tomt. Kvar finns en handfull kamrater som plockar utströdda brödbitar. Fullt med byggsäckar utanför Saneringshuset. Täckta av ett tunt lager av snö.

Har letat fram ett nytt vägavsnitt där jag aldrig satt min fot. Går längs med ett berg där ett par nya hus är uppförda. Branta backar leder fram till bostäderna. Kräver regelbunden sandning den här årstiden om det ska vara möjligt att ta sig upp eller ner. Allra högst upp på berget ligger ett fritidshus, högst femtio kvadrat. En lång och tvärt sluttande trätrappa måste besegras innan man når fram.

Finns vare sig stigar eller gångvägar där jag planerat att gå. Bara återvändsgator. Vandrar i en vid båge för att komma runt. Är ett område för yngre människor. Krävs ett fasligt spring i långa trappor för att ta sig till bostäderna. Upptäcker en upptrampad liten stig mellan villatomter och ett snårigt skogsparti. Upp genom skogen utan att ha en aning om vart den leder. Kommer ut på en tvärgata vid en korsning jag passerade för tjugo minuter sedan. Har gått i cirkel. En skylt meddelar att det är tippning förbjuden vid skogskanten. Tillbaka över bergskrönet och vidare ut på välkända vägar.

Två snacksaliga koltrastar kommer flygande i rasande fart. Kyrkklockor ljuder på långt håll. Kommer från en avlägsen Guds boning. Hör ett frasande ljud bakom mig. Är hustrun som kommer småspringande för att hinna ikapp. Har visslat och ropat utan att jag märkt något.

Frukost. Stretchning. Behöver komplettera morgonrutinen med lite mer styrketräning. Har några hantlar på landet som får göra sällskap hem vid nästa tillfälle. Gör debut på Tradera. Ropar in en golvlampa av äldre modell ivrigt påhejad av hustrun. Förmodligen till alltför högt pris. Får se om allt fungerar. Om inte annat är man en erfarenhet rikare. Soffan. Nästa avsnitt av Gustav den femtes erotiska äventyr.

25 december

 

Långsamt uppvaknande. Hör stundtals hustrun rumstera om i köket. Ligger kvar. Sätter så småningom fötterna i golvet. Helt tyst. Blir en lugn dag. Ingenting står på programmet.

Ut. Kallt. Knarrar lätt under fötterna. Ödsligt och fridfullt. Nästan spöklikt. Som om hela mänskligheten vore utplånad. Får bli långa promenaden som kompensation för de senaste dagarnas begränsade motion. Dock i makligt tempo.

Fullsatt av änder i den lilla öppna ytan i mitten av parkdammen samt på isen runtomkring. Gles trafik och bara ett fåtal bilar på parkeringen utanför centrumanläggningen. I den mån det ska träffas släkt och vänner sker det i eftermiddag eller framåt kvällningen. För vår del återstår ytterligare ett julfirande med alla barn och barnbarn senare i veckan. På kvällstid. Var svårare än vanligt att hitta en tid som fungerade. Tacksam för att vi lyckades få ihop det. Nu är det bara hoppas att alla håller sig friska.

Passerar mellan skolan och kyrkan precis när det börjar ringa från en intilliggande klockstapel. Eller dåna är nog en mer adekvat beskrivning. Outhärdlig ljudnivå på nära håll. Har säkert att göra med att det förr skulle höras över hela socknen. Osäker på varför. Kyrkliga högtider ingår inte i min kunskapsarsenal. Lite sent för en julotta? Har dock läst att vissa kyrkor har ”julotta för morgontrötta” som infaller ungefär vid den här tiden.

Ser fem svanar avteckna sig mot himlen på jakt efter öppet vatten någonstans. Läser en hälsning från kommunen på en papperskorg. ”Hoppas du får en härlig dag i naturen”. En önskan som ser ut att kunna infrias tack vare strålande vinterväder.

Går förbi en man som rastar två hundar av en sort jag inte kan placera. Tvingas fråga vad det är för ras. Så att man inte kommer med absurda eller felaktiga påståenden. Svarar att det är forster, en slags fågelhund. Är en mamma och dotter. Visar sig i efterhand att en vanligare benämning är korthårig vorsteh. Mångsidig jakthund. Anges att den även passar för alla typer av eftersök, apportering på land och i vatten samt för viltspårarbete.

Latmansdag. Gör inte många knop*. Tar oss an förra veckans lördagskryss som inte hunnit påbörjas. Ser människor flanera utanför på strandpromenaden. Skridskoåkarna har en högtidsstund i solen. Får upp en avsevärd hastighet med hjälp av de långa stavarna. Blir delar av julmaten till lunch. Räcker ytterligare några dagar.

Löser det sista på krysset. Tevekväll. Väljer att börja se en ny serie. ”En kunglig affär”. Den förbjudna kärlekshistorien mellan Gustav V och en manlig källarmästare. En skandal på den tiden i många avseenden. Homosexualitet var förbjudet. Blev lagligt först 1944.

* Enhet för hastighet till sjöss och i luften. En knop betyder en nautisk mil (1852 meter) per timme.

24 december

Julafton. Dagen då man i unga år vaknade förväntansfull över vad som skulle dölja sig i paketen under granen. Eller om tomten skulle visa sig trots att han hade många barn att besöka. Det är länge sedan dagens firades i åminnelse av Jesu födelse. Numera är det kommersialismens högborg. Den tid vi spenderar mest pengar till gagn för landets alla handlare.

Inställd promenad. Ska städas av det sista. Samling hos mamma vid lunchtid och därefter ett lugnt firande här hemma med fyran plus sambo. Och förstås den inneboende trean. Tar på fina röda flugan som signalerar att det är julens högtid. Används högst en gång om året. Är den eller en tomteslips att välja på till tilldragelserna runt jultid.

Sagolikt väder. Någon centimeter snö har lagt sig över både terrassen och sjön. Solen skiner. Skickar strålar som kastar skuggor från träden över den bländvita viken. Minus tio. Länge sedan man fick uppleva en vit jul som den här. Får i oss en snabb men nödvändig frukost.

Stannar till i det lilla centrumet för inköp av blommor, choklad och några Triss-lotter till mamma. Hämtar upp fyran med sambo. Inte lika mycket trafik som befarat. Framme i tid för ovanlighetens skull. Mamma sitter favoritfåtöljen på nedervåningen. Har redan förberett allt. Champagne i kylen och små snittar ligger på ett silverfat, chips och ostbågar i olika skålar.

Svåger samt två av barnens kusiner ansluter efter en kvart. Syster fortfarande sjuk med feber. Samkväm med tillbörligt avstånd från mamma. Alla närvarande förses med boken som treans fru författat och illustrerat. Svårbegriplig om man inte kan kinesiska, Frågas om var hennes namn anges. Trean pekar på några kryptiska tecken på bokens rygg och insida. Kort visit. Ska hinna hem till Kalle Anka. Som så många andra.

Tillbaka. Anländer precis innan Tareq Taylor ska tända ljuset och det tecknade programmet börjar. Glögg och pepparkakor med mögelost. Förbereder tidig julbordssittning. Blandat klassiskt och vegetariskt. Sill, lax, skinka, Jansson och diverse alternativ utan inblandning från djurriket. Har för första gången nöjt oss med köttbullar utan köttinnehåll. Frusen saffranstårta med mandelbotten och hallon.

Låter musiken genomljuda lägenheten. Julklappsutdelning. Sagts att var och en skulle ha med en present för hundralappen. Informationen förmedlades uppenbarligen för sent. Alla har redan hunnit införskaffa extra presenter. Får egenhändigt stickade sockor av fyrans flickvän samt saké med tillhörande muggar av trean. Sällskapsspel. Timeline. Handlar om att inplacera olika händelser i tidsordning. Två lag. Vinner varsin gång. Därefter kortspel.

Trivsamt julfirande. Avslutar i lugn och ro framför teven. Eller? Ser ”Tomten är far till alla barn”. Lars Norén-känsla. Beskrivs som en svart komedifilm. Hade biopremiär i slutet av 1999. Dystopisk beskrivning av svenska, så kallade, moderna familjeförhållanden. Otaliga förvecklingar, svartsjuka och missförstånd. Kanske inte den bästa avslutningen på en trevlig julafton. Nåväl. God natt.

23 december

Dagen före dopparedagen. Namnet har uppkommit genom att man på julaftonen ofta åt ”dopp i grytan”, dvs bröd som doppades i skinkspadet. Sed från medeltiden då fastan varade till julaftonens kväll. Ett sätt att få känna smaken av skinkan i förväg. Att mjuka upp bröd i vätska var en metod man tvingades till eftersom brödet ofta var torrt och hårt.

Runt nollan igen. Ett fasligt farande upp och ned på temperaturskalan. Vädergudarna har svårt att bestämma om det ska vara riktig vinter eller inte. Sex stycken obekanta manliga skridskoåkare har slagit sig ned på trappavsatsen utanför bastun. Medelåldern tyder på att de inte är bosatta här. Spänner fast de vassa skridskoskären vid pjäxorna. Tydligen vanligt att bära ryggsäck med luft vid färd på osäkra isar. Förklarar utstyrseln.

Ser en barnvagn stå tom vid lekplatsen. En mängd konstiga och obehagliga tankar far genom huvudet. Strax därefter syns en pappa som låter sitt barn göra av med överskottsenergin vid klätterställningen en bit bort. Pust. Vit skåpbil är parkerad vid Saneringshuset. Hör ljud från den portabla toaletten utanför. Någon tar uppenbarligen en högst nödvändig rast.

Containern vid Takomläggningshuset är bortforslad. Däremot står alla ställningar och skyddsräcken kvar. Återigen aktivitet vid Renoveringshuset. Stark arbetsbelysning. Ser på bilen som står utanför att det är byggnadsfirman som är i farten. Helt släckt vid förskolan. De eventuella barn och familjer som har behov av pedagogisk tillsyn måste ha inhysts någon annanstans.

Även om det är fridfullt här är det förmodligen raka motsatsen i alla affärer. Alltid människor som är ute i sista sekunden när det gäller klappar och andra vitala inköp. Hörde att syster var sjuk i går. Uppstår frågetecken om vi kan ses hos mamma på julafton. Beslutas senare.

Frukost. Kort tur för några inköp och biltvätt. Släpper av frun vid köpcentret och åker vidare till bensinstationen. Köper biljett till biltvätten men vänder om när jag inser att det kommer att ta minst trekvart innan det är min tur. Får bli senare. Tillbaka till köpcentret. Köper en musikspelare för att julens melodier ska kunna flöda de närmaste dagarna. Hem. Gör i ordning en spellista med blandade karameller. Nytt och gammalt. Bland annat en norsk låt ”Hey, ho” som fastnat i huvudet när den spelats på radion. Kan inte undgå att bli på bra humör när den spelas.

Gör ren duschkabinen. Tillhör inte de mest avundsvärda uppgifterna. Även min uppgift att ta hand om resten av badrummet. Åker och tvättar bilen. Trean kommer hem. Har med sig ett paket från Taiwan. Innehåller bland annat tjugo exemplar vi beställt av hans frus egenhändigt tecknade och författade mangabok. Imponerande. Ska delas ut till nära och kära. Dock omöjlig att läsa för de flesta av förståeliga skäl. Provsmakar sill och skinka. Nu är det jul igen.

22 december

Hustrun hojtar. Meddelar att det är tolv minusgrader. Ligger kvar och drar mig. Bara för att jag kan. Eller: ”Because I´m worth it” som det sagts i något reklaminslag. Hämtar varmaste vinterjackan från förrådet. Ut vid en tid när morgonen har förvandlats till förmiddag.

Kylan känns så snart man sticker näsan utanför porten. Har bildats iskristaller i spektakulära mönster på glasytor som inte är uppvärmda. Eftersom vattenmolekylernas form gynnar uppkomsten av hexagonala kristaller under vissa tryck- och temperaturförhållanden. På något sätt. Frostnupna växter glittrar i rabatterna. Skimrande vitt.

Klart väder. Enbart några lätta genomskinliga moln. Kylan har fått all växtlighet att ta en paus. Vilar sig till våren då den åter ska visa upp sig i fägring stor. Trots att promenaden inleds senare än vanligt har inte solen, mer än nätt och jämnt, lyckats sticka upp ovanför skogen. Följer den egna skuggan som är uppemot tjugo meter lång.

En man rastar pliktskyldigast sin collie. Får mig att tänka på gamla tidens Lassie-filmer. Bland det första som visades i teve på femtiotalet. Stod en apparat i radio- och tevehandlarens skyltfönster som visade programmen. Flockades barn och även vuxna utanför. Fick möjlighet att se programmet hos grannen ovanför. Var omåttligt avundsjuk på familjen med egen teve.

Går förbi en länga med låga radhus som jag tidigare betraktat som nödbostäder. Enkla och billigt byggda. Föga upphetsande. Ändrat uppfattning nu när några nya ägare har renoverat dem utvändigt. Har bytts panel, målats, monterats nya moderna ytterdörrar och försetts med spännande designdetaljer. Bra idéer och rätt känsla innebär att man kan göra mycket av ingenting.

Avundas inte villaägarna som får de nya stora bostadshusen som grannar. Kan förstå att det har protesterats. Maktlösheten måste vara stor när intilliggande villor rivs och ersätts med höga byggnader. Överklaganden gör sällan nytta. Fördröjer bara processen.

Möter en kvinna som kommer joggande med en barnvagn. Motionsintresset tar alla möjliga former. Uppfinningsrikedomen är stor. Finns sittande övningar för dem som tillbringar dagarna på en stol bakom ett skrivbord. Hälsotrender tar sig ofta nya uttryck.

Albin Lee Meldau på radion. Sagolik stämma och otrolig nerv i rösten. Ny favorit. Apropå musiker läser jag att Pugh Rogefeldt har drabbats av en obotlig nervsjukdom. Tragiskt. En av de största från uppväxten. Köpte albumet ”Ja dä ä dä” i slutet av sextiotalet. Lyckades få musik med svenska texter att vara nyskapande och intressant. En inspiration för många.

Julhandling. Träffar fastighetsskötaren som berättar att han inte hört av ventilationsexperten. Nåja, är ingen så kallad ko på isen eftersom systemet tycks fungera nu. En julklapp köps och framför allt maten till helgen. Fler som tänkt på samma sätt. Trängsel och fullpackade vagnar med matvaror. Frun gör vegetarisk ”sill”, där fisken är utbytt mot shitakesvamp samt ”köttbullar” gjorda på vegofärs. Finns spännande alternativ för dem som inte vill förtära något från djurriket.

21 december

Köldknäpp igen. Minus sju. Enligt principen någonting är bättre än ingenting stålsätter jag mig för en kortare runda i närområdet. Tjockare jacka och mössa samt de fodrade skinntumvantarna och vinterkängorna. Synnerligen folktomt. Inte ens hundägarna är ute längre än nödvändigt.

Stillheten belägrar området. Ser ut som om familjen vid takomläggningshuset får stå ut med byggnadsställningar och skyddsräcken även över julen. Möter kvinnan från hunddagiset som är på väg från rastgården med sex stycken hundar av mindre modell. Har det snärjigt med alla koppel och fyrfotingar som vägrar gå i takt med lagom avstånd till varandra. Blir utskälld. Inte en levande själ vid lilla skolans gård. Jullovet har inletts. Några barn vistas inomhus i fritidsverksamheten eftersom föräldrarna nödgas arbeta några dagar till.

Exemplen på ljusinstallationer och juldekorationer är oräkneliga. Merparten arrangerade på ett smakfullt sätt. Men, det finns undantag. Blinkande lampor i alla möjliga kulörer är ingenting som tillhör favoriterna. Skrikigt och påträngande i stället för harmoniskt och smakfullt. Åsikterna om vad som är dekorativt är uppenbarligen olika. Har helgsmyckats mer i vårt område. Granruskor, julkulor och små ljusslingor pryder blomlådor.

Ser reklam för ett spelbolag på teve. Besynnerlig bransch som får människor att ruinera sig och hamna i trångmål med nära, kära, skattemyndigheter och kronofogden. För att motverka spelberoende tvingas företagen att i oändlighet upprepa ord som: ”Spela lagom” och ”Spela ansvarsfullt”. Är precis lika idiotiskt som det låter. Statens dubbelmoral i sin prydo eftersom stora intressen finns i flera av bolagen. Skatteintäkter tycks vara viktigare än problemen som verksamheterna medför.

Mot mamma. Även om solen inte orkar stiga högt sprider den ett fantastiskt ljus när molnen behagar vara frånvarande. Känner medlidande med alla som tvingas bege sig till arbetet innan solen visat sig och återvänder när den gått ned. Ett mödosamt vardagsliv i mörker. Staden bjuder på tusentals bländande reflexer när solens strålar studsar mot alla fönster. Tacksam för några timmar av fantastiskt ljus.

Stannar och handlar lite smått och gott till mamma. När vi anländer håller hon på att samla ihop medicinförpackningar för att syster ska hjälpa till att sortera upp dem i dagsransoner. Blir del av julmaten som lunch för henne. Janssons frestelse. Bidrar med att lägga ut en julhälsning från henne på facebook. Får snabbt respons. Avslutar med att göra ytterligare en handlingsrunda för inköp av några saker som är viktiga till jul. Hemåt.

Skymningen lägger sig som en mörk filt runtomkring. Ännu ett handlingsstopp i det lokala centrumet. Lyckas hitta dimningsbara lampor i rätt storlek till den nyinköpta matbordsarmaturen.

Sveriges damer imponerar stort i VM-simningarna. Ofattbara prestationer. Nu är det inte bara Sarah Sjöström som levererar på högsta nivån. Det är tydligen kvinnorna som ska föra landet till idrottsliga framgångar.

Friterad torsk och asiatisk sallad med guacamole. Igen. Inväntar natten på samma plats i soffan som vanligt.

20 december

Ventilationen och köksfläkten har på något mirakulöst sätt börjat att fungera efter att ha varit ur funktion i fyra dagar. Någon expert bör nog anlitas i alla fall. Bland annat behövs nya luftfilter av udda typ.

Vitt puder på terrassen. Minusgrader. Tar det lugnt. Tillhör dem som sjunger långsamhetens lov. Intressant uttryck. Googlar. Visar sig även vara titeln på en bok. Fördjupad diskussion om stress och utbrändhetsproblematik. Sägs att det finns en långsamhet som är outhärdlig och trist. En annan som föder eftertanke och reflektion. Boken manar till motstånd mot samtidens jäkt så att livet inte blir som att åka genom Louvren på moped. Lockar till läsning.

Vinterväder igen. Märkligt att kylan kan upplevas så starkt trots att det bara handlar om några enstaka grader. Stundtals sveper isande kalla vindar fram. Flaggvimplarna vrider och vänder på sig oupphörligt. Får mig att tänka på de stunder när man greppade levande ålar för rensning. Hala rackare som med alla medel försökte slingra sig loss. Knepet är att använda tidningspapper för att hålla fast dem.

Inget arbete vare sig vid Takomläggningshuset, Saneringsvillan eller Renoveringshuset. Redan julledighet? Extrem halka på sina ställen. Var förutseende nog att använda pappas gamla dubbade promenadskor. Märks att det är vardag. Utevistelse vid en förskola. Spelas hög musik. Undrar för en kort stund om det är för personalens eller barnens skull? Kommer närmare och hör att det är för de senare. Någon form av rytmisk upptempomusik som instruerar barnen att röra på armar och ben, hoppa och snurra runt.

Hör någon komma småspringande bakom. Vrider på huvudet. Är hustrun som joggar ikapp. Vandrar vidare tillsammans. Sneddar över ängen som kan beträdas eftersom leran har stelnat. Vattenpölar har frusit till is. Strid ström av fågelläten. Stannar och försöker se vad det är för art utan att lyckas.

Förbi radhusområdet vid ån. En hund står på bakbenen vid ett fönster och skäller när vi passerar. Vid ån matar en mamma med dotter änder som flockas runtomkring. Glittrar i det mörka vattnet som är i ständig rörelse. Kanotuthyrningen är igenbommad och kommer så förbli i flera månader till. Har ännu inte blivit någon tur i ån och på sjöarna trots att vi talat om det sedan vi flyttade hit.

Inleder julhandeln. Gäller både mat och klappar. Sistnämnda blir dock begränsat. Alla ska köpa en present för en hundralapp. Ska bli julklappslek enligt något sinnrikt system. Åker till en secondhand-butik för att få mer valuta för pengarna. Blir inga julklappar däremot en bok av Vargas Llosa för tjugolappen. Dessutom en ny taklampa till matbordet. Sextiotal. Visar sig att alla glödlampor måste bytas till dimningsbara. Kan det vara värt.

Teve. Grand Design. Byggs husskapelser som man inte trodde var möjliga. Snyggt, spektakulärt och imponerande.

19 december

Fjärde advent. Upp och ut nästan lika tidigt som igår. Ytskiktet på sjön har åter frusit. En vindpust gör att ett torrt vassblad snabbt glider över isen för att därefter lägga sig till ro igen. Växlande vindar. Två flaggstångsvimplar pekar åt olika håll. Ensam byggnadsarbetare städar tomten vid takomläggningshuset. Fyller containern som ska vidarebefordra skräpet till någon återvinningsanläggning.

Ser ett par pyssla utanför renoveringshuset. Mannen klädd i snickarbyxor. Kvinnan fyller en svart sopsäck med skräp. Volvokombi parkerad utanför. Är med stor sannolikhet de nya ägarna som inspekterar hur arbetet fortskrider. Tre koltrastar försöker gömma sig i ett litet träd med smala grenar och utan löv. Fungerar mindre bra.

Har tagit reda på vad som ska hända vid det inhägnade området bredvid parken. Visar sig att parken, som förmodat, ska utökas. Kommunens hemsida säger att det pågår upprustning av ytan mellan fornlämningsområdet och den branta backen som leder ned till parken. Blir nya sittplatser, ny belysning och grönskande planteringar. Ska även anläggas bouleplaner och ges möjlighet till umgänge, grill och picknick.

Går delvis en annan väg. Längs andra sidan av den nya skolan där huvudentrén är placerad. En ensam adventsstake lyser upp ett fönster. Fortsätter förbi ett äldreboende intill. Eller vård- och omsorgsboende som det egentligen heter. Var arbetsplatsen för tvåan under en period för närmare tjugo år sedan. Sägs i deras reklam att: ”Vi stödjer dig till en meningsfull dag utifrån dig, dina vanor, intressen och drömmar”.

Floskler. Banaliteter. Det vill säga tomma och slitna ord eller uttryck. Tjusiga men tomma och innehållslösa. Uttrycker självklarheter. Vanligt förekommande i reklamsammanhang när det inte finns något särskiljande eller unikt att säga.

Finner ett litet vägavsnitt där jag inte satt min fot tidigare. Tre meter hög häck döljer ett av de intilliggande husen. Ser en spännande trädgårdsdel som gränsar till en upphöjd altan. Spretiga pyttesmå pilträd är omgivna av buskar, klätterväxter, markkrypare och vackra höga grässorter. Även dekorerat med små lysande blomliknande bollar längs med en stenlagd gång.

Tar en annan tunnel under den trafikerade vägen. Även här har vackert utsmyckade väggar förstörts av klotter. Sorgligt. Kvarvarande änder har samlats i ån. En fristad när de närmaste sjöarna inte längre erbjuder öppet vatten.

Tvingade mig igenom ännu ett kapitel av kvällsboken i går kväll. Går långsammare än långsamt. Omöjligt att hålla reda på alla karaktärer som beskrivs med varierande namn. Häpnar över damernas exempellösa framgångar i skidornas sprintgrenar. Har dominerat sporten senaste tiden. Ny seger idag i tvåmannastafett. Teamsprinten har vunnits fyra år i rad. Svenska framgångar höjer humöret oavsett vad det handlar om.

Parmesanpanerad kycklingfilé med tomatsås och klyftpotatis. Lugnet råder. Ser ett par avsnitt av Sjölyckan. Kul.

18 december

Överraskar mig själv genom att stiga upp före solen. Ovanlig upplevelse. Väderappen säger att det är sex plusgrader. Idag går solen upp 8.39 och ner 14.47. Korta dagar. Tittar ut. Har på nytt bildats ett lager vatten på sjön. Både ljusslingor och den lilla trädliknande anordningen på terrassen är tända. Slocknar automatiskt när det gryr. Släckt i de flesta lägenheterna. Ser ut som om hela området sover.

Ljust på himlen där solen kommer att visa sig om en stund. Däremot är det mörkt västerut. Några frusna isfläckar här och där. I dikena ligger små snöhögar som är på väg att utplånas. Vit skåpbil står utanför saneringshuset. En man iförd skyddsmask arbetar stående på knä där inne. Vid takomläggningshuset är takpannor lagda på både huvudbyggnad och garage. Däremot är hela tomten full av bråte. Återstår detaljarbete och städning innan allt är klart.

Har ännu inte mött en människa. Ser genom en gles häck att ett par sitter vid köksbordet och äter frukost. Stöter på en gammal arbetskamrat som bor längs den vanliga promenadvägen. Är ute med hunden som ska klara av morgonbehoven. Plötsligt släcks alla gatlyktor. Kvart över åtta. Undrar om de är tidsinställda eller om de styrs av skymningsreläer likt våra utelampor på landet?

Sällsam vandring i ensamhet. Meditationsliknande. Tankarna far omkring. Inget arbete vid det inhägnade området bredvid parken. Två grävmaskiner står stilla. Har fått helgledigt. Ännu fler pinnar är nedstuckna på olika ställen. Förmodligen på initiativ av en trädgårds- eller landskapsarkitekt för att korrigera marknivån.

Lekplatsen och utegymmet ligger öde. Däremot har isen smält undan och vattenpölar försvunnit. Blir passerad av en yngling i femtioårsåldern med öronsnäckor och mobilen i högsta hugg. Undrar om han är musikälskare, boklyssnare eller poddkonsument?

Går längs med skogskanten. Barrträden känns igen oavsett årstid. Däremot är det svårare att se vilka lövträd som kantar vägen, med undantag för björkar och alarna med sina karakteristiska små kottar. Nästan hemma. En man spänner på sig långfärdsskridskor. Slår med jämna mellanrum ena skridskon mot isen samt sticker ner stavspetsen framför sig. Kontrollerar bärigheten. Tar några snabba skär och beger sig längre ut på sjön. Tövädret verkar inte ha påverkat isen nämnvärt. Ligger bara någon centimeter vatten ovanpå isen.

Den Stora Julbordsätardagen. Bokat 15.15. En udda tid. Beror på att sittningarna sprids ut för att undvika trängsel. Efter ett antal sjukanmälningar blir vi sjutton tappra som ska ta oss an julmaten. Anländer tio minuter innan. Får vänta utomhus. Släpps in ett sällskap i taget. Har eget rum. Känns tryggt i dessa tider. Munskydd på när bufféborden ska besökas. Måste ha varit en hel del avbokningar. En hel del tomma bord. Kan hämta mat utan att komma alltför nära varandra. Klassiska rätter varvat med moderna och vegetariska skapelser. Underbar och trevlig tradition. Stort tack till mamma som bekostade hela kalaset utan att själv närvara.

Hem. Så mycket bättre.

17 december

En blåmes har parkerat på staketet utanför. Har nyligen försett sig med en godbit från fågelbordet. Nu när alla löv har försvunnit från buskarna syns det tydligt att staketmålningen inte blev klar i tid. Hälften är laserad svart medan den andra delen är omålad. Måste färdigställas snarast.

Blir en kort vakna-till-runda. Vägen runt berget. Går förbi det svartmålade tegelhuset. Ingick i ett projekt som jag var involverad i för en mängd år sedan. Gick ut på att med färg och andra exteriördetaljer uppdatera hus som var lite tråkiga och behövde fräschas upp. Förutom den nya kulören på huset fick den bland annat nya stuprör och hängrännor i aluminium och ett räcke i glas. Allt dokumenterades i olika reklaminsatser. Ser fortfarande modernt ut.

Ytterligare en familj har flyttat in i de nybyggda husen som klättrar på baksidan av berget. Högt läge. Fin utsikt. Däremot kan man undra hur den branta backen ska bemästras när den täcks av snö och is. Behagligt väder. Några plus och ingen vind. Fåglarna kvittrar. Om man blundar och lyssnar skulle man kunna tro att det är vår.

Småpratar med fastighetsskötaren. Får höra att det ska bli kallt framöver. Förmodligen snö. Allt som lyser upp tillvaron tas emot tacksamt. Han skrockar och säger ”då kanske det blir en vit jul ute i alla fall”. Antagligen med tanke på de drycker som brukar intas i samband med högtiden.

Iväg för besök hos mamma. Hamnar bakom en extremt liten och udda bil med en triangel därbak. Elbil. Fransk. Renault Twizy. Tvåsitsig. Liten sittplats bakom föraren. Automatlåda. Läser att det finns två modeller. Den ena kräver enbart mopedkörkort medan den andra kan nå en hastighet av 80 kilometer i timmen. Båda kostar drygt 130 000.

Mamma fullt upptagen med att placera ut tomtar. Har en diger samling. Ett litet runt bord är fyllt med de röda figurerna. Andra har sina givna platser i olika fönster och på andra ställen. Äter och spelar kort. Utanför köksfönstret hämtar talgoxar, blåmesar och en och annan koltrast delikatesser ur foderautomaten. Får en beställd leverans av en kasse med julmat från Ulriksdals Värdshus. Resten av den närmaste familjen, på mammas sida, ska dit i morgon. Gammal tradition som gick om intet förra vintern. Tyvärr deltar ej mamma som anser att det är för riskfyllt. Några sjuklingar innebär att vi blir tjugo stycken. Får bli en kramfri tillställning på behörigt avstånd så långt det är möjligt.

Hem. Solen har redan hunnit sänka sig bortom träden. Mörkret har fortfarande övertaget mot sin motståndare. Så kommer det att förbli ett tag till. Vänder dock om fem dagar då den långsamma färden mot ljuset inleds. Köar genom stan i vanlig ordning. Handlar.

Trean kommer hem efter fullbordad arbetsvecka. Middag. Pasta med sås av kycklingfärs, vitlök och curry. Vädrar eftersom ventilationen strejkar. Soffan.

 

16 december

Ligger ett isskikt på sjöytan trots att termometern visar att det är fem plusgrader. Måste med andra ord ha frusit på under natten. Hör på nyheterna att Sverige kommer att kräva vaccinpass för inresande från Norden. Ska ske en presskonferens senare.

En hel del blått på himlen. Kan bli en fin dag när solen orkar masa sig upp högre på himlen. Ifrågasätter termometerns tillförlitlighet när kalla vindar angriper rakt framifrån. Möter en äldre dam som ambitiöst stretar på i ett mellanting mellan promenad och joggning. Beundrar de jämnåriga som fortfarande tänjer på gränserna för att inte fysiken ska förfalla i alltför rask takt. Tar samma väg som senaste dagarna för att se vad som händer vid de tre olika renoveringsobjekten.

Vid det första tomma huset håller en man med avancerad ansiktsmask på att lägga rivna rester i stora byggsäckar utanför. Innerväggar är borttagna. Fläckvis halka bekräftar hypotesen om att det varit frost på småtimmarna. Takomläggningshuset. Spikas papp och läkt även på garagetaket. En kranbil är på plats för att lyfta upp allt kupat taktegel. Utanför nästa renoveringshus står samma bilar parkerade som igår. Förutom att en del fönster är utbytta är en ny och modernt designad ytterdörr monterad.

Har nyligen bytt metod när det gäller äggkokandet. För snabb uppvärmning på induktionshällen har ibland inneburit att äggen spruckit. Blir inte lika aptitligt. I stället för att sätta plattan på P (power förmodar jag) tills det kokar sätts den på fjorton och sänks sedan till tio. Kokas i fyra och en halv minut i stället för fem. Har hittills blivit perfekt med fast vita och en flytande innersta del av gulan. Ytterligare en av vardagens oväsentligheter är härmed förmedlad.

Fyllde på och ställde ut fågelbordet i form av ett litet hus går kväll. Första gästerna är två skator som sjasas iväg. En talgoxe kommer därefter på besök. Får försöka placera huset så att de stora fåglarna inte gör rent hus bland alla mat. Fastighetsskötaren ringer på dörren. Kollar gemensamt ventilationen. Konstaterar att det får bli en uppgift för en specialist nästa vecka.

Beger mig till stan för kamratträff vid en tid när det flesta slutar sina arbeten. Kolsvart ute. Möter en av grannarna som rastar deras två hundar. Med blandade känslor. Konstaterar halvt uppgivet att det i alla fall gör att de kommer ut. Lysande ljusslingor hissade från toppen av flaggstången ner till marken böljar i den svaga vinden.

Tillhör det fåtal som sätter på munskydd på buss och tunnelbana. Ett dussin kamrater samlas. Saknas några av olika anledningar. Som vanligt avhandlas minnen och tokigheter som inträffat vid resor och andra sammankomster. Prisutdelning efter höstens golftävlingar. Talas om en golfresa i mars, om omständigheterna tillåter. Hoppas. När karaoken på det utvalda näringsetablissemanget börjar är det dags att bege sig hemåt.