Etikett: #vardag

17 januari

Några centimeter nysnö. Myriader av djurspår på tomten. En hel skvadron med harar tycks ha roat sig. Ser ut som om de bjudit upp varandra till yster dans. Någon gång i gryningen. Avslöjade av sina avtryck i det kritvita, i övrigt orörda, snötäcket.

Tidningspromenad. Husen längs vägen ekar tomma. Inte skymten av en människa. Borstar snön av brevlådan. Två andra är också snöfria. En av dem tillhör en av de två fastboende familjerna. De läderklädda, fodrade tumhandskarna har kommit till användning. Present från nummer ett. Någon jul eller födelsedag för ett antal år sedan. Kan vara tio. Kanske fem. Tappar tidsuppfattningen allt oftare.

Har tankar om att göra ett skidspår på ängen där korna betar under varmare årstider. Vid strandremsan brukar de samsas med vadarfåglar och andra flygfän. En del sällsynta. Tydligen ett välkänt tillhåll för ornitologer. Nybyggt torn för fågelskådning. Många kommer vandrande med kikare runt halsen. På sommaren.

Skulle kunna bli en härlig skidtur på de öppna ytorna. Ett varv. Uppskattningsvis en kilometer. Ska finnas gamla skidor någonstans. Föräldrarnas. Breda. Gammaldags. Hur gör man med valla nuförtiden? Minns att stearinljus användes i min ungdom.

Gamla namn på byggnader och utrymmen lever vidare här. Döpta av föräldrarna. Till exempel lidret. Vi har ett i kanten av ladan. Härbärgerar traktorn, en Grålle, på sommaren och båten på vintern. Enligt SAOB är en ålderdomlig definition av begreppet lider så här: ”(i sht i vissa trakter) uthusbyggnad av trä med tak uppburet av stolpar l. dyl. o. stundom försedd med väggar av bräder, vilken antingen är fristående l. ansluten till vägg å annan byggnad o. som är avsedd för förvaring av redskap, vagnar, ved, foder o. dyl. l. till skydd för rägn; skjul.” Gissar att l. betyder eller.

Det finns (fanns) också en vävkammare. Utrymmet där mamma i timtal satt och vävde trasmattor. Förr. Försåg alla de närmaste med vackert mönstrade golvbeklädnader. Remsor av allehanda tygmaterial klipptes och färgsorterades. Under en period döpte vi om rummet till webb-kammaren när nummer tre övertalades att följa med. Kravet var att den skrymmande datorn ingick i packningen. Säkert femton år sedan. Ungefär. Under någon vecka ockuperade han rummet. Spelhåla. Visade sig till måltiderna. Numera är rummet avdelat och omgjort. Hälften verkstad och den andra på väg att bli ett gästrum för två med egen ingång. Klart till våren.

Bastu. Tillbakalutad. Kväll. Blir ett avsnitt av The Crown och lite VM-handboll.

 

16 januari

Lördag. Det är bra att påminna sig själv om vilken veckodag det är. Alla är så förvillande lika varandra. Pensionärens dilemma i coronatider. Snöar igen. Blåser. Skottning.

Den gamla silltunnan har förvandlats från regnvattenuppsamlare till fågelbord. Populärt tillhåll för småfåglarna. Solrosfrön och talgbollar är den något begränsade menyn. De små flygande gästerna verkar inte bortskämda. Klagar inte. En utomhusrestaurang värd ett besök när annan föda är gömd under snön.

Nummer två ringer från bilen. Mitt stöd när det gäller ekonomi i bolaget. Och allt som har med datorer att göra. Fixar det tekniska med hemsidan. Min insats inför årsbokslutet ska vara klart i slutet av februari. Ett löfte. Typ avstämning av skatte- och bankkonton. Sedan får han ta vid. Begränsad verksamhet. Eventuella uttag anpassas efter intäkterna. Tillskott till pensionen.

Förutsättningarna för att driva småbolag är väsentligt mycket bättre nuförtiden. Förr var svarta pengar i omlopp i många branscher. Möjligheten till aktieutdelning med acceptabel skatt, Rot och Rut gör att fler blir laglydiga. Innebär med största sannolikhet mer pengar till statskassan. Och framför allt gynnsammare villkor för dem som riskerar hus och hem genom att starta företag. Stor skillnad mot förr. Entreprenörer behövs. Så skapas arbetstillfällen.

Cirka 80 grader i bastun. Ett par skopor på stenarna ger en behaglig käftsmäll. Ett uppvaknande. Känslan av renhet blir påtaglig. Vattenhink för tvättning. Sommarduschen avstängd. En av årets nymodigheter. Numera strilar det vatten på tre ställen under den varma årstiden. Allt händer på en gång. Tänker på när taiwanesiske flickvännen till nummer tre var här för något år sedan. Stor förvåning över att det inte fanns dusch men bra fungerande bredband. Klarade oss tidigare med bad i havet och ett spann med vatten i bastun under vinterhalvåret. Nya tider nu. En ny generations åsikter om vad som är viktigt.

Handboll. Sverige städar av Chile. Som förväntat. Löftesrikt.

15 januari

Minus 12. Fick plogat igår kväll. Även en bit in på tomten. Lättnad. Under natten har blåsvädret flyttat om snömassorna. Bitvis ligger den i drivor. Vackert skulpterade av vinden. Formerade som vågor likt sanddynerna i Sahara. Naturens skapelser.

Ingefärashot kan rekommenderas. Ingår i den dagliga frukosten. Riven ingefära, pressade citroner, lite chili och ett stänk honung. Kokas upp med vatten. Låt svalna. Sila. Drickes kallt. River skönt i halsen. Skulle kunna fungera som en alkoholfri snaps. Eller en vitamininjektion. Precis vad det är.

Debatten om strategierna för att hantera effekterna av covid-19 fortsätter. Oavsett anledningar är det omöjligt att se den som framgångsrik. Alla inblandade, från Folkhälsomyndigheten till statsministern, försöker försvara det oförsvarbara. Vad orsakerna är kan diskuteras. Men misslyckandet är svårt att ifrågasätta.

Fick mejl med erbjudande om ett litet jobb igår. Avlönat. Eller rättare sagt faktureringsbart. En annan sorts skrivande. Kräver ansträngning någon dag den närmaste tiden. Nåväl. All variation i vardagen är välkommen.

Bestämde mig för att berätta för fler om Teodor Stormsund (mitt alter ego på facebook) och min lekstuga på nätet, trivialiteter.se. Har haft sidan sedan 2017, men inte berättat för andra än de närmast sörjande. En handfull. De värsta gamla pinsamheterna är borttagna. Blandar högt och lågt. Allvar och obetydligheter. Av någon underlig anledning.

Ser ut som att det brinner på himlen. Västerut. I solnedgången. Glödande färger. Bortom det stora molntäcket. Nästan som att det är ett krig som pågår. Att en stad står i brand. Ljuset letar sig igenom trädstammarna. Klockan är tre.

Lagar mat varannan dag. Hustrun har avslöjat att det blir något med köttfärs och curry idag. Vet inte mer än så. Naturligtvis ackompanjerat av ett glas rött. Eller två. Gårdagens middag var min. Experiment. Kokosdraperad torsk. Friterad. Marinerad i citron dessförinnan. Potatismos (gjord på jordpäron från lokala bonden). Blandat med kokta bitar av rotselleri och blomkål. Samt lite av de bortsilade resterna från morgonens ingefärashots. En gnutta citron. Inte oävet. Kan nog bli något med lite finkalibrering. Apropå Sveriges Mästerkock.

Dags att lägga in mer ved i bastun.

14 januari

Yrsnö. Blåsigt. Pulsar genom några snödrivor vid tidningshämtningen. Vägen från sjuttiosexan är plogad. Inser att vi måste göra samma sak med den gemensamma privata vägen. En kilometer. I huvudsak kantad av sommargäster. Vattnet under bron vid ån flyter långsamt. Behövs ytterligare minusgrader innan återstoden förvandlas till is. Nordanvinden piskar hårt i ansiktet på tillbakavägen. Ett kort avbrott i skydd av några storväxta enar. Tar fram snöskoveln. Får bli dagens huvudsakliga motion efter frukost.

Systembolaget meddelar kortfattat att beställning kan avhämtas hos det lokala ombudet. Vid samma lastkaj där maten hämtas. Får ombesörjas nu på morgonen. Rättelse: Förmiddag. Skottningen får prioriteras.

Teven meddelar att det blir riksrätt för Trump. Första gången det inträffar två gånger för en president. Tio republikaner har lämnat partilinjen och röstat för. Antalet avlidna i covid har passerat tiotusen här i landet. Häpnadsväckande och tragiskt.

Ser en reklamfilm som vill få oss att minska matsvinnet. Sekvenser av människor som slänger, tappar och häller ut mat på olika sätt. Avslutas med att ett barn får en portion spagetti med tomatsås i huvudet. Försöker lista ut hur filmarna förklarat idén för barnet. ”Jo, du förstår vi gör de här skojiga små inslagen för att man inte ska göra så.” Undrar hur barnet tänker. Kan man ljuga för att visa att det är fel att göra så. Stjäla för att alla ska förstå att det inte är rätt. Slå till en kamrat för att demonstrera att man inte bör agera på det sättet. Märklig omvänd psykologi.

Fick en bok av nummer tre i julklapp. Bukowski. Trodde det hade att göra med det välkända auktionshuset. Misstag. Visade sig vara en amerikansk poet. Noveller. Mustiga berättelser om det vardagliga livet för sämre bemedlade amerikaner i utkanten av samhället. Alkohol, kvinnor, sex och arbetets prövningar. Får utvärderas senare.

Snöovädret tilltar. Handboll på teve. Hoppfullt.

13 januari

Gryning. Inväntar ljuset för morgonvandring till brevlådan. Tidningen flyttad hit under en vecka. Innehåller de nyheter som digitallästes och redovisades i televisionen igår. Får ägna mig åt de längre artiklarna. Dags att hämta mer ved. Förbrukar en korg om dagen. Eller ett fång som man sa förr. Så mycket man kan bära i händerna eller med armarna. Blir ungefär lika mycket. Förvandlas till värme och aska i vedspisen. Gefle, Skoglund & Olson, nr 47.

Vedboden ligger i ena änden av den gamla rödmålade ladan. I den andra huserar nummer ett med familj på somrarna. Utanför står översnöade cyklar. Äppelträd och vinbärsbuskar. Stängt för vintern. Dörren reglad med en trädgårdsspade nedstucken i en glipa. En extra låsanordning. Dock ej inbrottssäkert. Tomt.

Passerar det gamla pojkhuset. Döptes när de enda småttingarna var gossar. Namnet fick leva kvar. Flyttad från sitt ursprungliga läge. Står fallfärdigt längs infarten. Lite snett och skröpligt. Har gjort sitt. Uppgivet. Färdiglekt. Oanvänt och oanvändbart.

En tur med bilen. Snön yr. Som att färdas i mjölk. Behöver se något annat. Vad som helst. Åker till Österlövsta kyrka. Fin byggnad med anor från 1400-talet. Brändes ned av ryssar några hundra år senare. Renoverades. Ingen dörr öppen. Kallt och blåsigt. Batteriet till kameran tar slut. Tillbaka. Köper två croissanter på macken. Lokala handlare ska stödjas.

Lägger ut det som skrivs på facebook under pseudonym. Teodor Stormsund. En handfull av de närmaste är enda följarna. Orden försvinner ut i cyberrymden. Flyger blixtsnabbt genom luften till någon gigantisk dator på en avlägsen plats. Någonstans i världen. Gömmer sig bland ett oräkneligt antal ettor och nollor. Ingen vet var någonting finns. Varför gör jag egentligen det här?

12 januari

Tidig morgon. Någon plusgrad. Blötsnö. Därefter ska det frysa på enligt prognoserna. Promenad till landsvägen och tillbaka. Ungefär fem kilometer. Kompletterar med en gnutta styrketräning och stretchning. Daglig motion. Bör ej förväxlas med träning. Det senare utförs för att förbättra sin fysiska status. Det förstnämnda för att inte försämra den i alltför skyndsam takt. Man måste ta hand om sig. Kämpa för att bromsa kroppens förfall.

Nya gäster vid fågelbordet. Ett sällskap med steglitser. Omisskännliga och färggranna. Fascinerande. Försvinner vid oförsiktiga rörelser innanför glasrutan. Dessutom grönfink. Troligtvis. Får studeras närmare. Eventuellt läggas ut i fågelgruppen på facebook för bedömning av experter. Om den går att föreviga med kameran. Tålamod.

Vandrar runt. Nere vid båthuset hänger sommarens största gäddhuvud fortfarande kvar på en tråd. Speglar sig i solen. Ser upp mot himlen. De ätbara delarna vilar i frysen. Ska transformeras till queneller. Förr eller senare. Snötäcket hänger nedanför takkanten. Varit på glid under tövädret och därefter fryst fast. Som en minilavin i vardande.

Hustrun börjat läsa Lundell. Vardagar. Hmmm… Förvillande likt det som försöker åstadkommas här. Eller tvärtom. Ja, ja. Det är vare sig första eller sista gången någon plitar ned en händelsefattig dagbok. Skit detsamma. Skapelser helt ensamma i sitt slag är sällsynta i alla sammanhang. Bara människor är unika. Som du och jag.

ICA ringer. Mejlbeställningen klar och bör avhämtas snarast. Lagerutrymmet avsedda för dem som sitter i frivillig karantän är ansträngda. ”Kan du hämta inom en halvtimme?” Börjar med att avisa bilen. Verkar som om förfrusna tidigare smälta snökristaller vidhäftar ovanligt bra på bilrutor. Kö på lastkajen utanför livsmedelsaffären. ”Namn” vrålar en anställd till någon bakomvarande som väntar i bilvärmen. Minus 8. Pandemin skapar förmodligen en ny affärsmodell för matinköp. Billig lagerlokal. Beställning på nätet. Behövs ingen butik. Ingen skyltning. Bara kortbetalning. Begränsat svinn. Såvida inte personalen är skurkarna. Bastun igång.

11 januari

Vitbeklädda barrträd står stolta och rakryggade längs färdvägen. Betraktar avmätt de förbipasserande som skyndar fram. Hundratio. Mittsträng av snöslask. Ödelagda kalhyggen med enstaka nakna stammar. Sägs vara bra för fåglar och småkryp. Timmerhögar här och där. Några förvandlas så småningom till villor, möbler, små gångbroar och träleksaker. Till exempel. Resterna blir värme. Kretslopp.

Nummer fyra meddelar att tentamen gick bra. Förmodligen. Kortfattad information som tillkännages via ett pling i mobilen. Kunskapsresa i juridikens labyrinter. Svea Rikes Lag och dess tillämpningar. Fordrar viss självdisciplin. Fokus. Timmar spenderas med uppmärksamheten fäst vid den anvisade litteraturen. Stolt.

Tillbaka. Stockholm plus två. Här minus två. Den hårfina skillnaden mellan celsiusgraderna är iögonfallande. Redan skymning. Nyligen skottat och plogat. Tack. Varor från det ena kylskåpet flyttas över till det andra. Samma procedur igen. Dags att elda i vedspisen. Fåtöljen ersätter den bruna hemmasoffan.

Harry Martinsson skriver poetiskt om översitteri. Pennalism. Berättar om plågoandar. Barn sålda på auktion till lägstbjudande familjer. En form av svensk slavhandel. Kommunen tackar och tar emot. Löser de akuta sociala problemen på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Barn har ingen talan. Är en handelsvara. Det blir ett år i taget. Därefter kan det bli flytt på nytt. Om den nyinflyttade inte passar de nuvarande vårdnadshavarna. För inte så länge sedan.

Vintern tycks vara på väg till slut. Nu med stormsteg. Åtminstone i norr. SMHI utfärdar klass 3-varning. 70 centimeter snö väntas på vissa platser. Inställda tåg. Träd riskerar att knäckas som tändstickor när blötsnö, kyla och starka vindar förmodas dra fram. Osannolika vädersvängningar och ytterligheter har blivit det nya normala. Oroväckande.

10 januari 

Isen har lagt sig ovanpå stora delar av sjön. Tillfälligt vinst i kriget mot plusgraderna. Ett fint lager av pudersnö ovanpå det tunna skiktet. Som ett vidsträckt oskuldsfullt täcke. En kajak glider långsamt och ljudlöst fram i det öppna vattnet på andra sidan. Någon enstaka minusgrad. Isfritt vid åmynningen. Högvatten. Ståtliga alar omringade av den översvämmade ån. Träden har sedan länge förlorat sina löv. Kala grenar fyllda med hundratals små förfrusna kottar. Sällsynt och saknad sol tränger för ett ögonblick igenom. Strålar som lyckats finna en glänta i molnen strax ovanför trädtopparna.

Längdskidor. Val di Fiemme. Inte som förr när Sixten Jernberg och Assar Rönnlund kämpade över snöbetäckta åsar och ängar. Genom täta granskogar där TV-kameror redovisade korta sekvenser vid olika kontroller. Mellantider. Kanske en halvmil emellan. Däremellan är allt höljt i dunkel. Nu är det annorlunda. Varenda sekund förevigad. Avslutning på den internationella touren. Avgörandet i den så kallade mördarbacken. Förvånas över att någon frivilligt tar sig an uppgiften. Brant uppför i det som vanligtvis är en backe för utförsåkning. Utan uppehåll. Ingen vila. Aldrig möjligt att hämta andan. Liknar mer bergsklättring med otympligt långa skidor som fotbeklädnader. Imponerande kraftansträngning. Heja Ebba. Allt slutar lyckligt. Med svenska ögon.

Efterdyningarna i spåren av Capitoliums stormning diskuteras. Trump är avstängd av sociala medier. Polarisering. Frågan är vad som händer härnäst. Hur ska det här landet kunna bli enat? Pratas om riksrätt. Såren kommer ta lång tid att läka.

Isoleringen som följer av pandemin har sina konsekvenser. Kontakter med dem närmast hjärtat sker via telefon eller sms. Inga kramar. Korta meddelanden via Facebook och Instagram. Livsnödvändigheterna inhandlas alltmer på nätet. Levereras hem eller till lastkajen bakom ortens livsmedelshandel. Likaså inköpen från Systembolaget. Allt för att begränsa de mänskliga kontakterna. För att undvika smittan. Minska spridningen. För att kunna besöka mor.

Låt tiden gå lite fortare.

Låt oss få leva normalt.

Låt det här ta slut.

Nu.

7 januari

Dagen kryper långsamt fram ur mörkret, vinner över natten. Molnen ligger tätare. Vindstilla. Någon minusgrad och bara en liten del av viken är isfri. Djurspåren har blandats med våra egna från igår och några andras. Avtryck från breda bildäck slingrar sig fram längs vägen. Likt en enorm orm på flykt. En kilometer till brevlådan. Lika långt tillbaka.

Nötväckan har upptäckt att det finns nya solrosfrön att hämta. Flyger i skytteltrafik fram och tillbaka. Anordningen för fågelmaten vajar svagt när den landar och griper tag med klorna. Pickar ut ett frö och försvinner iväg för att snart komma tillbaka. Inom kort kommer andra bevingade kamrater efter. De blå ljusslingorna runt äppelträdet bredvid påminner om en skuttande ren när skymningen nalkas och de små lamporna tänds.

Frukost. Rostat lingonbröd från frysen. En skiva delas i två lika delar. För viktens skull, även om det ännu inte är någon fara på taket. Runt 75 kilo, bara ett par fler än under glansdagarna. Den ena halvan med ost och den andra med en skiva salami. Te. Earl Grey. Smoothien gjord på havredryck med smak av hallon och blåbär blandat med nyttiga frön och ingefära. En nyttig hälsokur. Till det en klyfta grapefrukt, en halv kiwi och några vindruvor. Som avslutning en halv kopp kaffe med en halv kokosboll. Snus. Vila. Formulerar tankar på datorn. Denna häpnadsväckande uppfinning som sedan länge ersatt den gamla skrivmaskinen. Letar efter orden. Hittar ett och annat. Försöker få dem att passa ihop. Bilda en mening.

Nyheter på TV. Kaoset i Washington dominerar. I något som måste betraktas som uppvigling har den snart avgående president Trump i månader förfäktat idén om att valet är stulet. Att utfallet är resultatet av ett utbrett fusk. Inga bevis har lagts på bordet. De trognaste anhängarna har tagit honom på orden. Därav de kravallartade scener vi fått beskåda. Till slut lyckas dock elektorsvalet slutföras och Joe Biden utses till nästa president. Han ska sväras in som den 46:e i ordningen den 20 januari. Låt oss hoppas att det går lugnare till. Men osvuret är bäst.

Funderar på vad dagen ska fyllas med. En timmes utomhusjobb borde inverka positivt på fysiken och humöret. Friskt syre och en gnutta kroppsansträngning. Men det kan vänta en stund. Först ska kaffekoppen tömmas till sista droppen.

Motorsågen skär obönhörligt genom de tjockare vindfällena. Ruttnande gamla stammar som vilat på marken i åratal. Fällda av någon höststorm som obevekligt tvingat ned askar och granar. Riset samlas ihop och blir till en brasa framåt vårkanten. Rotvältor gapar och exponerar jordens innandöme. Som en fälla. Redo att slås igen för att slutgiltigt svälja sitt byte.

Snön faller vackert på eftermiddagen. Lägger sig som ett gigantiskt vitt lakan över de nyupptrampade fotspåren. Miljoners miljarder i flingform. Det sägs att vart och ett av dem är unikt. Ingen av dem liknar helt de andra. En svindlande tanke.

Bastu. Tvagning. Samma procedur. Rutiner är oundvikliga i dessa tider. När tristessen gör sig påmind får man luta sig mot det vanliga. Det inrutade. Överraskningarna och spontaniteten får vänta. Kanske om några månader. Eller till hösten.

Bubblorna i champagnen kittlar en aning i näsan. Aromen fyller gommen. Letar sig in i varje litet skrymsle. Lyckokänsla. Samtal. I gott sällskap. Om vardagen och allvarligheter. Några leenden. Några skratt. Snart är det natt.

6 januari   

Epifaniadagen, eller trettondagen, eftersom allt utgår från Jesus födelse. Dagen då de tre vise männen anlände till Betlehem med guld, rökelse och myrra. Enligt Wikipedia är det sistnämnda en sorts kåda eller harts från arter av släktet Commiphora.

Ute ligger ett par centimeter nyfallen snö. Tillräckligt för att dölja lera och gräsrester. Ett vackert vitt täcke. Trots att solen inte lyckas tränga igenom de täta molnen är synen bländande. Den dagliga morgonvandringen sätter sina spår, förstör den oskuldsfulla renheten. Samsas med avtrycken från de skogens vänner som rört sig i gryningen. Rådjur, hare och ytterligare en fyrbent varelse som är svårbestämbar. Trampdynor som är en aning större. Lägger utseendet på minnet för senare artbestämning. Grävling brukat vara här. Nej, stämmer nog inte. Kanske räv?

I viken har snöfallet lagt sig över stora delar av ytan och lämnat en öppen fåra i mitten. Är väl bara en tidsfråga innan iskristaller fogas samman och sluter till den återstående delen. Bildar en tunn hinna över allt vatten som med tiden förtjockas. På andra sidan stiger röken från en skorsten. Vinterförrådet av ved eldas upp. Kaminer och spisar går på högvarv. Påminner mig själv om att småfåglarna behöver utfodras. Talgoxarna dominerar, några nötväckor och blåmesar är andra gäster. Emellanåt skräms de bort av den stora hackspetten som objuden invaderar fågelbordet.

Pandemin dominerar nyhetsflödet. Så har det varit i snart ett år. Kritiken mot myndigheter och regering har eskalerat sedan den andra vågen har medfört ökad smittspridning och dödstalen fortsätter stiga i alarmerande takt. Nu talas det dessutom om ett muterat virus som har upptäckts, även i vårt land. Enligt de första utsagorna ska det vara mer smittsamt än de tidigare. Vaccineringen har påbörjats och de ansvarigas löfte är att alla ska få sina doser innan sommaren.

I Georgia har det varit senatsval vilket är avgörande för hur den nyvalde Joe Biden ska lyckas genomföra sin politik. Framgång i det lokala valet ger stora möjligheter för att landet ska förändra sin riktning efter fyra år med en demagog vid rodret. Vem hade kunnat ana att en sådan man skulle styra världens största demokrati. Ett märkligt land, en blandning av det bästa och sämsta. Högt och lågt. Ett individualisternas rike. För oss på behaglig distans ter det sig extremt märkligt. I kväll talas det dessutom om kravaller i Capitolium. Protestanter har brutit sig in i byggnaden och utegångsförbud har proklamerats. Konstitutionen och samhället sätts på prov av en polariserad befolkning.

Bastun höll runt 75 grader. Lagom för min smak. Ett par skopor vatten på stenarna ovanpå aggregatet gör att hettan sköljer över hela kroppen. Som att möta en het vind. En mer välgörande inledning på kvällen är svår att finna. Värmen mjukar upp de gamla musklerna. Får blodet att flyta lättare. Vandrar tillbaka. Möter kylan och snön i de svaga skenet från lampan utanför. Ett behagligt uppvaknande. Stärkande. En känsla av renhet. Whisky med en gnutta vatten. Middagsrester med ett glas vin. Pasta respektive Rioja. En kombination som inte är oäven. Ute är mörkret kompakt. Ett och annat ljus syns på långt håll. Enslighet. Färden mot natten tar sin början. Skickar rapporten till mamma.