Etikett: #livet

19 oktober

Vaknar. Mörkt ute. Kliver upp när ljuset återvänder. Kylslaget. Får ett kalendermeddelande i mobilen. Bilen ska in på service. Nu. Bytas bromsbelägg. Har glömt bort. Lovat mamma att komma till lunch. Ringer och bokar om tiden och anger att en akut situation innebär att bilen måste användas.

Ger mig ut innan de inre protesterna blir alltför högljudda. Lånar ett par tumvantar av hustrun. Vitt i gräset. Möter det gamla paret. Pausar en kort stund för att utbyta lite artigheter. Betraktar gemensamt den året-runt-badande kvinnan som iförd badrock är på väg till morgondoppet. Är överens om att det är att gå till överdrift i den här kylan.

De återstående löven på träden hänger på en skör tråd. Minsta lilla vindpust skulle få dem att släppa taget. Temperaturen har också medfört att dagens första gymnastiklektion i den lilla skolan har flyttat inomhus. Vädret avskräcker dock inte barnen i förskolan. Utomhuslekar i vinterkläder. Har fått en present från kommunen. En stor nybyggd sandlåda. Går en parallellgata till den stora vägen med genomfartstrafik. Bilbullret är högre sedan träden blivit avklädda.

Avhandlade begreppet ”som ett jehu” med storkusin härom dagen. Resonerar emellanåt om språkliga frågor. Och försökt härleda märkliga och annorlunda uttryck. Så här lyder en förklaring: ”Jehu är ett svenskt eponym* som används i betydelsen “fara fram i en väldig fart”. Uttrycket har sin källa i Bibeln där det anknyts till den judiske kungen Jehu som med sin stridsvagn förflyttade sig på ett mycket våldsamt sätt. Det borde således skrivas fara fram som Jehu, men skrivs vanligen fara fram som ett jehu.” Ska även kolla upp ”i ett huj”. Återkommer om det.

*En eponym (grekiska epōʹnymos) är en person som av någon orsak fått ge namn åt en företeelse eller en uppfinning och som i vissa fall har fallit i glömska medan företeelsen eller uppfinningen fortfarande finns kvar.

Hinns upp av hustrun som tagit sin långpromenad. Får öka takten för att hinna med. Stannar och fotograferar det stora bostadsbygget. De största huskropparna verkar till det yttre vara nästan färdigställda. Dock ska inplastade tak och väggar ytbeläggas. Låter otålig hustru vandra vidare i sin egen takt. Stretchning. Frukost.

Norrut genom stan till mamma. Har köpt med oss Gott & Blandat och två wienerbröd enligt önskemål. Samt den sedvanliga lunchen. Hon kommer med varsamma steg nedför trappan. Gäller att inte ha för bråttom. Äter. Fikar. Hustrun tillagar mer äppelkräm. Tar in krukväxter och äpplen från altanen. Spelar kort. Bestämmer meny till 94-årsdagen som infaller på torsdag. Hemåt. Regn och rusk.

Middag. Morotsbiffar. Bulgur med inspiration av gårdagen varma sallad. Nyttig dag. Kortspel. Soffa. Ett nytt avsnitt av Squid Game. Serien som debatterats flitigt de senaste dagarna. Inte lika mycket obefogat dödande och våld som senast. Karaktärerna tar form. Sevärt avsnitt. Får nog även bli ett tredje trots risken för nya fasansfulla obehagligheter.

18 oktober

Ännu en vacker höstdag. Bländande sol. Får meddelande från en arbetskamrat som gjort en stilfull illustration till min jubileumsdag. Upplyser om att det även finns utskrifter att avhämta vid lämpligt tillfälle. Djupt tacksam för hjälpen eftersom den egna förmågan på området är bristfällig.

Pratar med fastighetsskötaren som eldar en liten hög med kvistar och löv. Avhandlar gårdagens match. Båda nöjda över att vårt favoritlag gick segrande ur striden. Tunna och spröda istäcken på vattenpölar. Kanadagässen har återkommit efter att ha varit frånvarande under månader. Måste ha tillbringat tiden någon annanstans. Gatan rengjord under det stora päronträdet. Frukter som passerat bäst-före-datum med stor marginal ligger i högar vid sidan av.

Försöker hålla ett högre tempo idag. Hjärtmotion. Ett av husen som tömdes för några veckor sedan är till salu. Berättas av en mäklarskylt med en leende kvinna. En person i hundrastgården tillsammans med två fyrfotingar. Tränas apportering med tveksam framgång. Följer min egen skugga som är närmare tio meter lång. Gammalt träd med omfångsrik stam har blivit amputerad. Alla utskjutande smala grenar är kapade. Helt lövlöst. Hoppas att det är någon kunnig som utfört arbetet så att det överlever och kan växa vackert framåt vårkanten.

Sneddar över en gräsmatta till parken. Beundrar de av solen illuminerade pilarna. Över den lilla bäcken som leder från dammen ner till sjön. Ett fåtal badande änder. Däremot är en hel trupp på väg över gräsmattan. Tätklungan är framme vid lekplatsen och utegymmet.

Har en intensiv och allvarlig överläggning med mig själv huruvida det är värt besväret att stanna och göra mina övningar. Gör en kompromiss med det bekvämare jaget. Blir halva det normala programmet. Godkänns av samvetet. Ser ut som om någon förföljer mig på långt avstånd. Kvinna med energiska steg. Skulle kunna vara hustrun. Saktar ner stegen en aning. När personen närmar sig visar det sig att det är någon helt annan. Betydligt yngre. Borde frun ta som en komplimang. Hejar på den tvåhundsrastande mustaschmannen. Fortsätter hemåt. Tittar avundsjukt på den gula Lotusen vid Trollverkstan.

Handlar. Först och främst ska det köpas nya kuddar. Hittar perfekta. Slut för tillfället. Butiken ska dessutom stängas för renovering. Får leta rätt på en annan i samma kedja. Senare. Livsmedelsaffären. Meddelar hustrun att jag tar hand om middagen, vare sig hon vill eller inte. Inhandlar blandade varor för en middag med asiatisk touch. Blir fiskkakor med torsk som bas. Varm smakrik sallad med mango, pak choi, tomater, lök med mera. Kryddas bland annat med det kinesiska risvinet som trean köpt under disk i en affär. Vanlig ingrediens i taiwanesisk och kinesisk matlagning. För hög alkoholhalt för att säljas i vanliga butiker. Systembolaget tar inte in av någon outgrundlig anledning. Soffan. Sängen.

17 oktober

Kall morgon. Två grader. När luften möter det varmare vattnet bildas ett dis på sjön. Ligger som ett tunt molntäcke som rör sig långsamt strax ovanför ytan. Somnade utmattad tidigt i går kväll. Den senaste veckans intensitet har gjort att nattens sömn blivit både djupare och längre. Riktigt utvilad för första gången på några veckor.

Underställ och mössa. Halvlång promenad. Ska bli lunchbesök hos mamma. Får långsamt trappa upp den dagliga motionen igen. Klar luft. Stark sol strax ovanför trädtopparna. Björklöv glittrar som guld. Kung Bore verkar ha tagit över rollen som chef över vädret. Frost i gräset på de ytor som solen inte hunnit värma upp. Varje litet strå är täckt av de små iskristallerna.

Bilarnas vindrutor är vita. Måste skrapas om man ska ge sig iväg i brådrasket. Passerar en parkerad bil som har ett lätt brummande ljud och helt isfria glasytor. Värmaren förbereder avresa inom kort. Lövträd som tidigare varit stolta över sin sommarskrud står nu halvnakna och tittar avundsjukt på sina barrkamrater. Hör ett märkligt ljud bakom. Vänder mig om. Är hustrun som påkallar uppmärksamhet och håller på att hinna ikapp.

Frukostpratar med trean. Diskuterar ris. Han berättar att japanerna var förundrade över att vi inte har riskokare i vårt land. Uppstod en aha-effekt när han talade om att de små kornen går att koka i en kastrull. Kulturskillnader.

Iväg till mamma. Genom en solindränkt stad. Fåtal båtar kvar vid bryggorna i Klara sjö. Tydligen varit upptagning de senaste helgerna här också. Ropar att vi är här till övervåningen. Meddelas att hon kommer ner för egen maskin. Har gjort formidabla framsteg sedan vi var här senast. Hamburgerlunch. Tar upp den sista potatisen. Flyttar in krukväxter från verandan. Klipper björnbärsbuskar. Åker och handlar ett par saker. Spelar Canasta. Senaste gången var artonde augusti.

Hemma igen en kvart innan matchen börjar. Hammarby mot AIK. Stockholmderbyn är speciella. Viktigare än andra matcher. Som det vanligtvis är mellan rivaliserande klubbar. Den här gången inför fullsatta läktare. Var ett par år sedan det inträffade senast. Ställningskrig och intensitet. Jämnt.

Oavgjort i halvtid. Bengalbränning gör att andra halvlek blir förskjuten en aning. Förvånas över vissa supporters åsikter. Låter som om de anser att bengaler på läktare är en mänsklig rättighet. Hammarby gör första målet på en snabb omställning. Ludwigsson vinner en löpduell och serverar en, så kallad, smörpassning till trollgubben Amoo. Hustrun skriker högljutt. Ett snäpp mer entusiastisk. Engagemang kan ta sig olika uttryck. Hammarby tar över allt mer. Radar upp bra målchanser. Hjärtat i halsgropen. Behövs så lite för att glädje ska förbytas i förtvivlan. Slutsignal. Vinst.

Blir enklare middag. Rester. Tar småportioner som tapas. Blir lite roligare så. Kortspel. Vinner omgången med knapp marginal. Första avsnittet i den nya omgången av Solsidan. Sådär.

16 oktober

Slår upp ögonlocken och tittar på klockan. Blundar igen. Gör om samma sak en halvtimme senare. Upprepar proceduren ytterligare en gång. Gudomligt att låta hela min varelse långsamt vakna upp i sin egen takt. När tiden är mogen. Motionen inställd. Däremot behövs ett syreintag. Den senaste intensiva veckan har satt sina spår. Nu gäller det att slicka såren.

Flanerar i lugn takt utmed strandpromenaden bort mot ån. Västlig vind. Eldas på andra sidan viken. Rökpelare stiger upp och skingras för vinden. Blå himmel. Solen lyser starkt. Åstadkommer skarpa reflexer i vattnet. Sticker i ögonen. Noterar att det varit båtupptagning i området. Rimligtvis under föregående helg. En ensam båtstackare ligger kvar. Tycks vara pappornas morgon. Först möter jag en ung man som drar en tom barnvagn. En knatte tultar fram bredvid. Därefter kommer en pappa cyklande med en helt täckt släpkärra påkopplad. Väggar och tak i plast. Delar genomskinliga för att den lille passageraren ska kunna se vart färden går. Ensamboende granne far fram som ett jehu på en racercykel.

Träden har fortsatt sin avklädningsprocess. Tappar succesivt sin dräkt som ligger utspridd på gräsmattor och gångvägar. Blir en kort och extremt långsam promenad. Omfattande aktiviteter vid kolonilotterna. Rensas och komposteras på de små kvadraterna. Grödor som är mogna bärgas. Skärande och påträngande ljud från en röjsåg när det omkringliggande området snyggas till. Hustrun har också tagit en välbehövlig vilodag. Cyklar till den lilla matbutiken för att förse oss med något att ställa på bordet till middagen.

Sen frukost. Åter till de gamla vanliga rutinerna. Slår oss ner i soffan för att beskåda gårdagens avsnitt av Idol. Fortfarande lika hänförd över dessa otroligt begåvade sångare. Vad månde bliva? Programmet producerar nya stjärnor i en rasande takt. Känslosam avslutning när en deltagare blir räddad av juryn. Fäller en tår. Lär fördela min tid mellan soffan och sängen idag.

Pratar med mamma. Ska dit på lunch i morgon. Fortsätter med det italienska temat till middagen. Tortellini fyllda med chili och tomat. Sås med den senare grönsaken som bas. Ugnsrostad parmaskinka. Lite välsmakande ostar. Kortspel. Bestämmer oss för att se det första avsnittet av en serie det talas om. Squid game. Från Sydkorea. Hade premiär i september. Har flest antal visningar någonsin för en TV-serie på Netflix. Surrealistisk och emellanåt lätt obehaglig. Våld och dödande säljer uppenbarligen. Vad säger det om oss människor?

Uppvaktar hustrun med en extra present. Trådlösa hörlurar till mobilen. Uppskattas. Tidig kväll.

15 oktober

Vissa matupplevelser etsar sig fast i både minne och smaklökar. Gårdagskvällens middag tillhör den kategorin. Fem fantastiska tapasrätter till att börja med. Delas mellan alla i sällskapet. Tartarer på lax respektive tonfisk. Iberico-skinka med tillbehör. Olivstekt bröd med svamp, räkor i en ljuvlig blandning. Skulle egentligen räckt som måltid. Tack och lov är inte varmrätten alltför mastig. Canneloni med anka och tryffelsås. Samtliga är veritabla smaksensationer.

Liten restaurang. Stort bord med plats för alla. Fyra på varje långsida och två på vardera kortsida. Välljudande stämsång mellan maträtterna. Därefter kommer gitarrerna fram. Lite Evert Taube. Sextio- och sjuttiotalsklassiker. Samt en del egenkomponerade texter till välkända melodier. Är som en svensk pensionärskör med ackompanjemang. Avslutades i rimlig tid. Tidig uppstigning idag.

Blir försiktigt väckt klockan sex. Bekvämt med en mänsklig väckarklocka. Dagens kläder framlagda. Resten i resväskan. Allt för att undvika morgonstress. Längtar efter kommande dagar då ögonen slås upp när kroppen bestämmer. Magen fortfarande välfylld efter gårdagens excesser. Blir en blygsam frukost. Slumrar till en stund på bussen. Incheckning.

Hustrun jubilerar idag. Passerar ännu en milstolpe. Messar och grattar med lämpliga emojis. Blommor, champagneglas och hjärtan. Har ordnat en överraskningsmiddag på restaurang i kväll. Italiensk. Brukar alltid uppskattas. De allra närmaste kommer att närvara. Utom tvåan med fru. Får ett samtal på flygplatsen från en superförkyld röst som tvingas meddela sitt uteblivande. Inte heller treans fru kommer av naturliga skäl. Befinner sig på andra sidan jordklotet. Har sagt till frun att det bara är hon och jag som ska ut och äta. Och att övrigt firande sker senare i helgen. Vet inte om hon anar att det är något annat på lut.

Start. Motorerna vrålar. Ryggen pressas bakåt. Flygplansnosen vänds mot skyn. Flera lager av moln. Fluffiga bomullsliknande formationer. Som ett täcke av snö där små vita berg sticker upp här och var. Solen tränger igenom. Drar ned skyddet för fönstret. Blir påmind i högtalarna om att munskydd ska bäras under hela flygningen.

Finns en uppenbar förbättringspotential när det gäller logistiken på Arlanda. Får vänta länge på bagaget. Personalbrist? Hem. Meddelat hustrun i förväg att kroppen kräver någon timmes vila innan vi beger oss iväg.

Taxi till stan. Kliver in i en liten restauranglokal och blir hänvisade till vinkällaren en trappa ned. Sitter tillsammans med travar av vinkartonger. Alla gäster tar ton och hurrar till hustruns häpnad. Känslosamt och tårfyllt. Guidas genom maträtter av pratglad och karismatisk ägare/restaurangchef med personlig frisyr med rödfärgad topp. Förgyller tillställningen. Fantastisk mat. Extravaganza. Rekommenderas. För min del lammfilé. Traditionell avslutning på en italiensk middag. Avrundar kvällen som blivit natt med återstående delar av sällskapet på trevlig bar i gamla PUB-huset.

14 oktober

Lugn kväll igår igen. Hem och tidigt i säng. Lyssnar avundsjukt på kamraten som faller i sömn ett par minuter efter släckning. Börjar snarka omedelbart. Gör fruktlösa försök att somna. Efter fyrtiofem minuter tystnar han totalt. Ger inte ifrån sig ett ljud.

Vaknar av en lätt beröring och meddelandet att kamraten beger sig ner till frukost. Tar den tid jag behöver. Ska publicera dagboken och förbereda golfattiraljer inför resans avslutande runda. Mer utsövd än tidigare morgnar. Krämporna inte lika påtagliga. Till bords när det flesta ätit färdigt. Får mess från svärdottern som fyllde år i går. Tvåans fru. Skickade blommor. Hon tackar med bild på buketten.

Avfärd i gryningen till den, i alla avseenden, bästa golfbanan som spelats här nere. I bussen sitter en samling vanemänniskor. Alla på ungefär samma platser vid varje resa. Märkligt hur vi går i samma hjulspår dag efter dag. Under resan blir himlen allt ljusare. Samma procedur som vanligt när vi anländer. Förutom att vi den här dagen får betala. Tidigare har det ingått i resans pris. Skulle egentligen spelat på den katastrofalt dåliga banan som besöktes för några dagar sedan. Bokade om. Ingen ville tillbaka. Får göras någon typ av förhandling med resebyrån när vi kommer hem.

Bollar ligger exemplariskt och vackert i en pyramid på driving rangen. Kyligt som vanligt vid den här tiden. Efter någon timme kommer värmen. Idealiskt golfväder. Växlande molnighet. Gissar på tjugotvå grader. Visar sig att greenerna den här gången är ovanligt svårbemästrade. Framför allt för mig. Utslagen fungerar perfekt under hela rundan. Spelet är, den här gången, bra den första hälften och katastrofal den andra. Usel runt greenerna. Innebär inte någon framskjuten placering. Slutar till slut strax ovanför det absoluta bottenträsket, trots en bra start. Känns helt okej att ställa in klubborna i förrådet efter den här resan.

Trevlig lunch. Rigatoni Carbonara. Pastan ligger ovanpå en bottensky av äggula. Stekt sidfläsk i tunna skivor. Tillbaka till hotellet. Passerar ett gammalt ånglok i miniatyr som står likt en rondellhund i en korsning. Genom villaområden med imponerande bostäder. Samtal under resan. En av de regelbundna sysselsättningarna är ordmärkeri i alla dess former. Varje kommentar misstolkas om det finns minsta möjlighet. Allt som sägs och kan tolkas på andra sätt än de avsedda framkallar stor munterhet. Av någon underlig anledning. Det bara är så.

Prisutdelning vid hemkomst till hotellet. Alla lovordar varandra och kamratskapet. Korte Herr Kock och Vältalige Herr T, som även har andra smeknamn, kammar hem varsin tävling och erhåller fina priser. Delar till råga på allt rum. Kommer somna nöjda i kväll. Blir helt utan prispengar. Dock inte förvånande efter den här veckans slätstrukna insats. Vila på rummet och packning. Tidig hemresa i morgon. Väckning vid sexsnåret. Återstår kvällens middag.

Samling. Gemensam och kort promenad till en närbelägen restaurang. Värdig avslutning på veckan. Fantastisk mat. Veckans bästa.

13 oktober

Trots tidig kväll och spelledigt igår är det en tung morgon. Trögstartad. Värre än vanligt. Kroppen behöver ännu mer sömn. Mörkt ute. Som alltid när det är dags att stiga upp. Spel på en närbelägen bana idag. Innebär avgång efter soluppgång. Alltid något.

Krämpor gör sig påminda. Problem med ett knä. Trots att menisken opererades bort för några år sedan. Ryggen gör också revolution. Vill inte vara med om denna omilda behandling. Stelt och kantigt. Saknar morgonpromenaderna där hemma som brukar råda bot på problemen.

Dagens bana heter Gaudi Reus Golf Club. Har sannolikt lånat sitt namn från den internationellt erkände arkitekten Antoni Gaudi. Född 1852 i den ort där banan är belägen. Var en ledande företrädare inom den lokala jugendvarianten modernisme. Framför allt känd genom de spektakulära byggnaderna Sagrada Familía och Casa Milà i Barcelona.

Klarblå himmel. Första dagen av den tävling som spelats i fyrtio år. Utgången alltid lika oviss. Även om vissa vinner oftare än andra. Solen står lågt. Lyser klart. Bländande. Svårt att se var bollarna tar vägen. Första hålet okej. Därefter vill det sig inte. Har inlett varje runda bedrövligt. Men. Kamraten i samma golfbil har det ännu motigare. För mig ordnar det till sig efter någon timme. Lyckas till och med göra två birdies under samma artonhålsrunda. Har aldrig hänt tidigare.

Kallt i början innan solen klättrar högre på himlen och börjar värma. Därefter den behagligaste golfdagen hittills. Horder av tjattrande fåglar flyger mellan trädkronorna. Färggranna inslag. En sorts papegojor. Blir till slut ett acceptabelt resultat. Ligger någonstans i mitten.

Lunch. Visar sig att restaurangen är fullbokad. Får nöja oss med enklare förtäring på en servering bredvid. Spansk omelett. Ingredienser: 4 stora potatisar, 1 dl olivolja, 1 lök, 4 ägg,salt och vitpeppar. Vispa äggen i en skål och häll i den lite svalnade potatisblandningen, rör om och låt stå i 15 minuter. Lägg smöret i stekpannan och häll i blandningen. Gör ytan slät med en stekspade. Låt stekas under lock på svag värme i ca 10-15 minuter.

Uppstår förvecklingar när maten ska betalas. Sitter vid tre olika bord och får trots det en gemensam nota. Själva uppdelningen av kostnader i samband med måltider är ett återkommande problem. Kunskaperna i engelska hos restaurangpersonal är medioker. Dessutom är sällskapets minneskapacitet inte alltid den bästa. Är inte första gången det blivit komplikationer. Och förmodligen inte den sista.

Vila. Ringer hem. Förkyld trea på bättringsvägen. Var tydligen tre grader i morse. Burr. Lyckas vinna schackpartiet mot rumskamraten. Förbereder oss för utgång. Ska bli den tapasrestaurang som besöktes för ett par dagar sedan. Kan vara den bästa matupplevelsen hittills. Får se om den lever upp till förväntningarna idag.

Stängt. Liksom många andra restauranger. Letar oss ner till strandvägen. Blir en sorts skaldjurstallrik. Olika musslor och bläckfisk i olika varianter, sardiner, räkor. Kompletterat med patatas bravas. En kula kokosglass på hemvägen.

12 oktober

Spaniens nationaldag. Även kallad Columbusdagen. Firas till minne av att Christofer Columbus landsteg i San Salvador den 12 oktober 1492. Ankomsten markerar början av den spanska koloniseringen av Amerika. Det här är en dag då många butiker och alla kontor är stängda. Gårdagens tjugosju hål har satt sina spår. Välbehövlig spelledighet idag. Innebär någon timmes extra sömn.

Vandrar längs med stranden tillsammans med rumskamraten. Kortbyxor och extratröja på överkroppen. Har sällskap av allehanda motionärer och hundrastare. Strålande morgon om än något kylslagen. Stort och vackert pinjeträd är omgärdat av parkbänkar där man kan få en behaglig vilostund i skuggan under heta soliga dagar. Lite längre bort bildar samma sorts träd en mindre skog där grenarna blir som ett tättslutande tak. Kan förmodligen även räcka som regnskydd. Ser inte skymten av någon hurtfrisk som tar ett morgondopp.

Pinje eller pinjeträd (Pinus pinea) är ett träd inom tallsläktet och familjen tallväxter som växer i större delen av Medelhavsområdet. Trädet blir över 20meter högt och förekommer på sandiga marker runt Medelhavet. Den har en paraplyformad trädkrona av barrtäckta grenar.Kottarna liknar våra vanliga tallkottar men är betydligt större. De är kulformade, ljusbruna till färgen och cirka 10 cm i diameter.

Messar med mamma. Har tydligen klarat av de flesta morgonbestyren på egen hand. Det går framåt. Får reda på att rumskamraten vann handicapklassen i den tävling som avgjordes igår. Grattis. Blir lite förstärkning i kassan. Frukost. Blir påmind om att munskyddet ska tas på. I övrigt verkar det inte vara lika noga här som det var på Mallorca.

Undersökningar pågår för att utröna om det går att se kvällen landskamp tillsammans någonstans. Viktig fotbollsmatch mot Grekland. Tar mig an ytterligare lite arbete på rummet i ensamhet. Städerskan försöker vid ett flertal tillfällen komma in för att göra sitt jobb. Hon får ge sig till tåls någon timme till.

Mitt på dagen samlas de lediga spanjorerna på playan. Många solar. Riktigt sommarvärme. Ett fåtal svalkar sig i havet. Lunch av det enklare slaget. Hem och vila samt ännu mer jobb. Meddelas att vi har möjlighet att se kvällsmatchen på en restaurang i närheten. Hej Sverige! Samling i en närliggande restaurang.

Bedrövligt spel från Sverige i första halvlek. Blir utspelade. Enbart turen förhindrar underläge. Vänder i andra. Första på straff. Isaks förtjänst. Därefter en briljant prestation av samma man. Ser färdigt matchen på rummet.

11 oktober

Lätta snarkningar från sängen bredvid. Dock ingenting som ger sömnlöshet. Trots tidig kväll är ögonlocken tunga. Vill egentligen inte öppna sig. Beckmörkt ute som vanligt. Tittar ut genom balkongdörren. Inte en människa i sikte. Inte ens någon som är på väg till arbetet.

Frukost. Sist ner enligt tradition. Frukostrutinerna är förändrade. Normalt sker det första matintaget efter promenader och diverse träningsövningar. Nu ska det ätas senast halv åtta. Utan att man är hungrig. Enda anledningen är att få något i magen så att man inte ska drabbas av akut hungersnöd alltför tidigt. Kroppens vanor gör motstånd. Är väl något som blir mer påtagligt med åldern.

Buss till golfen. Tack och lov mot den fina anläggningen som besöktes i förrgår. Där det finns en förträfflig golfrestaurang. Solen börjar sakta sprida ett ljus över tillvaron. Vinterklädda spanjorer rastar hundar och cyklar till jobbet. Avslutning på den tävling som påbörjades igår. Har inga möjligheter att vinna. Lär hamna någonstans i mellanskiktet.

Den cementerade vägen för golfbilen är fylld med tusentals små oliver som fallit från träd som står på rad. Nöjesfältet ligger som en fond i bakgrunden. Förfäras över den branta och spektakulära berg-och-dalbanan. Diskuterade vad som skulle krävas för att genomföra ett åk. Var överens om att det skulle röra sig om cirka femtiotusen. För mindre vill man inte riskera livet. Eller en hjärtinfarkt.

En i sällskapet höjer sig över mängden i tävlingen utan handicap. Ingen överraskning. Däremot verkar det jämnt när det gäller hur prispengar ska fördelas. Scorekort samlas in och sammanräknas för senare redovisning. Har dock inga förhoppningar över att min egen prestation ska resultera i pekuniära bidrag.

Ibland träffar man bollen så att det känns bra i hela kroppen. Det perfekta slaget. Ska erkännas att det inte händer speciellt ofta. Men det inträffar då och då. Den går precis dit man tänkt sig. Rätt riktning. Rätt längd. Då tror man för ett kort ögonblick att man skulle kunna bli en riktig golfspelare. Det gäller bara att upprepa slaget flera gånger. Bara? Två bra träffar i rad skapar lycka. Tre framkallar exempellös eufori som strax därefter förbyts i förtvivlan när nästa slag förstör alla möjligheter. Lyckan är kortvarig.

Lunch. Därefter avslutande scramble-tävling. Ödet utmanas genom att genomföra den från vit tee. Egentligen alldeles för svårt för vår kapacitet. Vårt lag lyckas nästan knipa hem segern. Förlorar med ett slag efter trettiosex hål. Surt, men förmodligen rättvist. Hemfärd i solnedgång. Blir en vacker siluett när solen sänker sig ned bortom bergen.

Lite jobb. Ringer frun. Rumskamraten försvinner iväg till ett annat rum. Hoppas hinna upp till middag. Blir en argentinsk restaurang tillsammans med två kamrater. Grillat. Olika sorters kött. Smakrikt. Långsam hemgång. Nattdags.

10 oktober

Mörkt och kallt. Långbyxor och överdragströja. Får kompletteras med ytterligare en tröja eller jacka när det är dags för spel. Vanliga frukostsamlingen. Lika tjusig uppläggning av läckerheterna. Nästan så att man inte vill förstöra den smakfulla presentationen.

Bollar lottas till dagens tävling. Det vill säga vilka som ska spela med varandra och i vilken ordning vi ska slå ut. Slaggolf både med och utan handicap. Utan därför att den bästa golfaren ska kunna koras. Segraren erhåller ära och berömmelse för evinnerliga tider. Handicaptävlingen är för att även alla andra ska ha möjlighet att vinna prispengar. Golf är, vad jag känner till, den enda sporten där det känns rättvist att tävla på det viset.

Hörde ett illavarslande rykte på klubben där vi spelade igår. Sas att standarden på den bana vi ska spela idag ska vara under all kritik. Förvånande. Borde väl researrangören känna till. Bussfärd under tiden det ljusnar. Inåt landet. Banan har vacker utsikt över Medelhavet och imponerande bergsryggar. Visar sig att det inte finns någon golfrestaurang. En mindre skandal. Beställer smörgåsar och varsin öl som ska levereras efter rundan.

Tyvärr visar det sig att utsagan om banans kvalitet stämmer. Växer gräs i bunkrar. Ruffen har fått växa vilt. Dessutom en utmanande banlayout. Alldeles för svår för vår medelmåttiga spelstandard. Går uruselt. Är dock inte ensam. Merparten har stora problem. En av kamraterna utgör ett lysande undantag. Är den som vunnit den här tävlingen flest gånger. Trots att den pågår i ytterligare arton hål till är det osannolikt att någon annan kan utmana. Hör efter rundan att ägaren till golfklubben har ekonomiska problem. Pengarna slut sedan ett par år. Dessutom en pandemi ovanpå alltihopa. Många företag går på knäna.

Människan har mätt sina förmågor med varandra i alla tider. Det är inget större problem att förstå de ursprungliga atletiska tävlingarna när man skulle se vem som var starkast, hoppade längst eller högst, sprang snabbast och kastade längst. På det sättet kan man även förstå sporter som boxning och brottning.

Nuförtiden ska det tävlas på de mest obskyra sätt. Uppfinningsrikedomen är enorm. Som om det inte är en tillräcklig utmaning  att springa snabbt ska man sätta upp hinder i form av häckar eller vattenhinder. Det ska tävlas i olika bollsporter, både inom- och utomhus där vuxna människor springer omkring i kortbyxor och ska sparka eller kasta en boll i ett mål. En av de värsta avarterna kallas golf. Tålamodsprövande aktivitet.

Färd tillbaka utmed otaliga olivlundar. Tupplur. Skrivstund medan rumskamraten tar en promenad. Ringer hustru och mamma. Satsar på den populära pizzerian. För tidiga. Har inte öppnat. Går en vända. Förbi en bankomat. Tillbaka. Fem andra kamrater före i kön. Pizzor för alla. Drar oss tillbaka tidigt. Spanien mot Frankrike på teven. Sovdags.

9 oktober

Mörkret är kompakt. Det enda ljuset kommer från gatubelysningens sken. Samling i arla morgonstund. Vådan av att ha morgonpigga kamrater. Kommer bli så hela veckan enligt schemat. Frukost sju noll noll. Avfärd en timme senare. Varje dag. Nästan. Innebär att morgonpromenader är helt uteslutna. Får räcka med lite enklare gymnastiska övningar i gryningen. En spelfri dag på hela veckan. Tisdag. Idag kommer vi hem framåt sjutiden. Blir en intensiv vecka.

Frukost. Rumskamraten går upp först och försvinner ner till frukosten. Pallrar mig upp lite senare. Alla samlade. Indelning i lag inför dagens batalj. Tre olika fyrmannalag. Blir scramble. En sorts lagspel. Bra uppvärmning inför stundande viktigare tävlingar. Perfekt frukost. Frukt, färskt bröd och de tillbehör man önskar sig. Dessutom scrambled eggs dagen till ära. Passande nog. Direkt från köket. Så där lagom krämig. Delikat. Upp och hämtar golfutrustning. Hinner med en café cortado och en chokladcroissant innan bussen går. Svalt. Långbyxor och en extratröja. Ljuset börjar återvända.

Färden går längs med den långa stranden. Övergivna bostäder. Sommarsäsongen är över. De flesta av sommarlägenhetsinnehavarna har försvunnit iväg. Mycket har stängts. Husbilar står parkerade vid sidogator och nära stranden. Ett lätt regn börjar falla. Min lekamen har aldrig lärt sig uppskatta tidiga morgnar. Gör visst motstånd. Men, det är bara att anpassa sig till övriga deltagare.

Fantastisk golfanläggning. Ligger bredvid ett nöjesfält. Regelbundna skrik från berg-och-dalbanan. Öppnar tydligen tidigt. Golfbilar. För en del är det en nödvändighet, andra nyttjar dem för bekvämlighetens skull. Naturskönt område. Kompletterat med genomtänkta planteringar med blommor och buskar. Anlagda små sjöar. En skvadron av svalor utför ekvilibristiska flygövningar. Vackra bergssidor. Kalksten? Klättrande växter däremellan.

Bra spel. Lagkamraterna kompletterar varandra. Varje birdie firas på tillbörligt sätt. Hyggligt nöjd med den egna insatsen. Hade förhoppningar om att vår prestation skulle räcka till vinst. Grusades. Ett annat lag har överträffat sig själva. Grattis! Lunch. Angus beef burger. Därefter ytterligare nio hål. Solen återvänder. Värmen stiger. Ett minne av sommaren som flytt. Avslutning med förfriskningar och fler diskussioner. Även idag berättas historier som inte går att återge. Återfärd.

Kollar en stund på andra halvlek av Sveriges match mot Kosovo. Ser Isak göra ett briljant mål. Stänger av för att försöka sammanställa dagboken. Snärjigt. Rumskamraten försvinner till ett annat rum. Dusch. Ringer hustrun. Har kommit överens med några kamrater om att en liten pizzabit är en bra avslutning på dagen. Blir inte så. Fullsatt på den tänkta restaurangen. Blir tapas i stället. Överträffar gårdagens kvällsmåltid. Smiter hem. Trött. Natt.

8 oktober

Har talat om svinotta tidigare. Men ingen av de tidigare morgnarna går att jämföra med den här. Väckning 02.30. Halv tre! På natten. Är som drogad. Allt sker mekaniskt. Hjärnan är bortkopplad. Hade dock förväntat mig en ännu mer traumatisk upplevelse. Te och en smörgås. Gör en extra för att ha med mig på planet. Är ju inte alltid det finns något aptitligt som serveras. Snabbt på med de framlagda kläderna. Packningen klar sedan igår. Taxin väntar.

Kolsvart. Disigt. Den enda fördelen med tidpunkten är att färden genom stan går snabbt. Trodde jag. Vägarbete. Centralbron avstängd. Blir Essingeleden i stället. Innebär dock inga dramatiska förseningar. Vid Arlanda i god tid. Incheckningsköer. Ett dussin bedagade herrar anländer i olika konstellationer. Kamrater. Skaran minskar år för år av olika anledningar.

Lyfter innan solen stigit upp. Lyckas övertala en flygvärdinna om att få sträcka ut mig över tre lediga säten. Akut trötthet. Behöver vila. Landar i Barcelona 9.30. Stor buss väntar. Plats för cirka sextio. Innebär gott om plats för tolv personer. Söderut längs med kusten. Medelhavet till vänster. Branta sluttningar på andra sidan. Sprängda bergskanter där borrhålen löper lodrätt. Likt djupa urgröpningar tillverkade av stenätande djur. Genom tunnlar. Molnen tätnar. Gissar på tjugo grader. Inte den sommarvärme som förväntats.

Checkar in. Designhotell. Estetiskt. Snyggt och prydligt. Ska bilddokumenteras senare. Delar rum med schackkamraten. Strax samling för hotellets välkomstdrink. Lunch. Förvånas över att alla orter längs den här kusten påminner om varandra. Hamn och liknande strandpromenader. Restaurangerna ligger tätt efter varandra. Lyckas till slut enas om ett gemensamt näringsställe.

Paella. Tillhörande dryck. Tröttheten avtar så smått. Munhäftan försvinner gradvis. Minnen avhandlas åter och åter igen. Gamla handbollsresor och andra äventyr. De flesta onämnbara. Talas mer om dåtid än nutid. Förutom när de aktuella krämporna diskuteras. Gapskratten avlöser varandra. Kamratskap.

Kortspel. Kämpar för att hålla oss vakna så att uppvaknandet inte ska ske mitt i natten. Musikaliska kamrater briljerar i samband med samkvämet. Gamla så kallade godbitar på repertoaren. Nytt på senare år är en form av minigitarrer. Många skönsjungande i sällskapet. Håller mig i skymundan eftersom min talang inte kan bidra i det här sammanhanget.

De flesta behöver något i magen innan sängdags. På grund av den extremt tidiga morgonen. Dygnsrytmen måste återställas. Kort vila på rummet. Uppdelat sällskap på kvällen. Tillsammans med tre kamrater letas en intressant tapasrestaurang upp. Måste återbesökas. Läggning.

7 oktober

Ljuvlig höstmorgon. Lugn sjö. Tolv grader. På terrassens bord ligger en förpackning med vårlökar och ber om att få bli planterade. Det får ge sig till tåls. Kommer i jorden om en dryg vecka.

Bländande sol lyser ovanför trädtopparna i öster. Ljudkuliss i form av tät trafik. Många som är på väg för att förtjäna sitt levebröd. Hälsar på frun till den rödhårige grannen. Tycks turas om med första hundrastningen. Också en sorts jämlikhet. Mamma messar och ber oss köpa kalvsylta. En av alla dessa rätter som blivit alltmer sällsynta.

Full rulle utanför lilla skolan. Oorganiserad aktivitet. Yngre pojkar spelar fotboll. Den grusade fotbollsplanen längre bort ligger ensam och övergiven. Har aldrig sett att någon match genomförts där. Hjulspår vittnar om att det där pågått något som kan jämställas med speedway-åkning. Kan föreställa mig att unga mopedister har testat fordonets gränser och den egna förmågan.

På en tomt är kvadratiska vita plastplattor lagda på gräsmattan. Bredvid ligger ett tjugotal puckar. Ett ishockeymål står på sex meters avstånd. Här ska det fostras elitspelare. Siktet förmodligen inställt på SHL eller möjligen NHL. Även utopiska drömmar har en funktion och ger drivkraft. Allt är möjligt. Själv närde jag förhoppningar om att bli fotbollsproffs i unga år. Som GreNoLi, Nacka eller Kurt Hamrin. På den tiden var det Italien som lockade de stora stjärnorna.

Handlar i livsmedelsaffären vid det lilla centrumet. Tar en omväg tillbaka. Genom en annan dekorerad vägtunnel. Smal gångväg mellan höga häckar. Styr stegen utmed en väg där det finns ett hus vi var spekulanter på. På nittiotalet. Rött tegel. Trevligt hus. Speciell arkitektur. Flera halvplan. Spännande interiörlösning. Visade sig ha höga radonhalter. Förnuftet sa ifrån eftersom de yngsta barnen ännu inte nått skolåldern. Visar sig att fasaden är renoverad. Numera består den av vit puts och målade träpaneler. Fint, men det var det även tidigare.

Ser hustruns ryggtavla hundra meter bort. Busvisslar. Ingen reaktion. Inser att den förmågan också har försämrats. Ökar takten. Tar en genväg och korsar en äng för att minska avståndet. Trots att det innebär blöta fötter. Hinner ikapp. Vandrar hemåt tillsammans.

Mot mamma. Lagar lunch. Blodkorv med stekt fläsk och lingonsylt. Talar med syster i Spanien. Mamma fått samtal om tredje sprutan. Måste kolla med husläkaren om bältrosen lägger hinder i vägen. Vattnar. Manglar lakan. Gör i ordning eftermiddagskaffe med tillhörande frukt. Tillbaka. Storhandlar på vägen eftersom min avresa sker tidigt i morgon.

Hör att Abdulrazak Gurnah fick Nobels litteraturpris. Ännu en författare som bara ett fåtal känner till. Enligt tradition. Föga förvånande. Vila. Packning. Middag. Dags för några timmars sömn.

6 oktober

Den här veckan tillkännages vilka som får Nobelpriset i olika kategorier. Något som ger ära och berömmelse för evinnerliga tider. Plus en hygglig slant på bankkontot. I morgon är det dags för litteraturpriset. Blir troligtvis någon man aldrig hört talas om. Enligt tradition.

Påbörjar morgonvandringen tidigare än brukligt. I gryningen när ljuset nyligen trängt undan natten. Sker ju allt senare nu. Vädret vämjeligt. Lätt regn. Möter en av grannarna som bor ett par våningar högre upp. Gänglig äldre man med långt rött och spretigt hår som är på väg hem från tidig hundpromenad. Säregen personlighet. Har tidigare varit art director på någon reklambyrå.

Noterar att allt yngre barn far fram på elsparkcyklar. Kommer upp i ganska höga hastigheter. Finns det ingen åldersgräns? Enstaka elever anländer till skolan med bil. Andra kommer vandrande iförda regnjackor tillsammans med föräldrar under paraplyer. Tillbringar tiden innan lektionsstarten hos fritidsverksamheten.

Röda skåpbilar från ett företag som utför trädgårdstjänster parkerade på parkvägen. Arbetar uppenbarligen på kommunens uppdrag. Änderna vilar stilla i dammen. Som vanligt iklädda sin vattenavstötande skrud. Inte en själ vid lekplatsen eller utegymmet. Av naturliga skäl. Den nya stora skolan framträder på ett nytt sätt när det är lite mörkare ute. Upptända klassrum och stora glasytor gör att man kan se att eleverna har dagens första lektion. I utkanten av skolgården är en sextiometers löparbana anlagd. Mjukt underlag i någon form av gummiaktigt material. Sviktande. Skonsamt att springa på. Det var annorlunda förr.

Det oavbrutna regnandet ökar i styrka. Bara att bita ihop. Uppstår ett lågmält brusande ljud av strilandet och droppar som faller mot träd och mark. Jackan dyngsur. Vätan har trängt igenom skorna. Strumporna blöta. Tack och lov är det inte så kallt att det blir olidligt. Rännilar blir till små bäckar i sluttningarna. Vattenpölar i asfaltsvägens fördjupningar påminner om en karta. Finland. De tusen sjöarnas land. En strid ström av löv flyter i ån i riktning mot nästa sjö. Ett par hundra meter från hemmet öppnas himlens alla kranar. Kommer hem genomblöt.

Dusch. Torra kläder. Frukost. Till mamma. För variationens skull har vi med oss omelett med svampstuvning. Steker upp några köttbullar. Vill gå ner för trappan till köket och äta. Ringer och frågar 1177 om hon kan ta sin tredje spruta med anledning av bältrosen. Skickas vidare mellan fyra olika personer. Ingen kan svara. Eller vågar. Säger hej då. Hem.

Jobbsamtal. Gör klart det spanska hälsopasset. Börjar förbereda packning. Middag. Kortspel. Tar in golfutrustning för översyn. Allt under kontroll. Tror jag.

5 oktober

Klockan på ringning. Bilen ska in på service. Rena Lützen-dimman ute. Gammalt uttryck som härrör från det 30-åriga kriget. I november 1632 såg Gustav II Adolf en möjlighet att överraska antagonisten Albrecht von Wallenstein. Men anfallet kom av sig när en ödesdiger dimma svepte in över slagfältet. Slutade med att kungen stupade den sjätte november.

Facebook är uppe igen efter att ha legat nere i sex timmar. Avhandlas på nyheterna. Säkerhetsexperter inom IT blir intervjuade och tävlar om vem som är bäst på att kritisera den gigantiska koncernens brister. Ett sätt att synas och marknadsföra sitt företag och den egna kompetensen.

Hissen upp till bilen. Möter fastighetsskötaren. Samlar ihop plåtskräp som någon uppenbarligen dumpat mitt i vårt område i närheten av parkeringsplatserna. Märkligt tilltag. Fräckheten har inga gränser. Undviker den värsta morgonrusningen mot stan och tar i stället en annan väg. Rör mig bland gryningsfolket. Speciell hållplats vid den stora idrottsplatsen. Där bussen stannar går det inte att mötas. Bilar på väg åt samma eller motsatt håll får snällt vänta tills passagerare stigit av och släppts på. Finns samma enfiliga vägavsnitt utanför den gamla stora skolan. Dock utan hållplats.

Lämnar bilen vid verkstaden i de gamla hemtrakterna. I närheten av busshållplatsen där färden startade mot arbetet under nästan tjugo år. Promenerar tillbaka. Blir ungefär en halvmil. Ringer kamraten som håller i golfresan. Försökte fylla i det spanska hälsopasset i går kväll. Saknade adress till hotellet vilket ska uppges. Vet inte hur noga det är. Diskuterar. Får testa och se om det blir godkänt utan närmare adressangivelse. Tydligen finns sittplatserna tillgängliga redan nu via SAS hemsida. Innebär att merparten borde kunna göras klart idag.

Med automatik blir det lite andra vandringsvyer. Förbi den stora idrottsplatsen som även rymmer en stor fotbollsplan med löparbanor och en ishall. Träningsplats för fyran när han utövade friidrott för evigheter sedan. En hel del villor ser ut att vara ombyggda gamla fritidshus. Blir lite märklig arkitektur med utskjutande partier åt olika håll för att öka kvadratmeterytan. Den täta dimman har lättat.

En sorts häck (buske) utmärker sig bland de övriga genom sina gula utslagna blommor. Ölandstok. En art i familjen rosväxter som förekommer i vilt tillstånd på Öland, Gotland och Åland. Flerårig buske som numera är populär som trädgårdsväxt.

Jobbdag. Hämtar bilen. Gör några extranycklar som mamma behöver. Lyckas hitta min sittplats på flyget till Barcelona. 7E. Googlar fram hotelluppgifter. Sista delen för det spanska hälsopasset kan fyllas i i morgon. Lite kockteve. Mer jobb.

4 oktober

Arbete lägger hinder för morgonmotionen. Blir en hel del som måste läsas innan skrivandet kan ta sin början. Ska klämmas in före mammabesöket. Nöjer mig med att gå runt berget på vars sluttning våra bostäder är byggda. Ruggigt. Regnet hänger i luften. Minimala droppar, dock ej tillräckligt för att kallas regn. En sådan dag då man skulle vilja kura ihop sig inomhus framför en brasa i en öppen spis.

Tar långa kliv så att höfterna smörjs upp och eliminerar den värsta stelheten. Möter hustrun som är på väg hem. På andra sidan berget pågår fortfarande bygget av de nya moderna villorna. Så långt jag kan se är det inflyttat och klart i fyra av dem. Innebär att arbetet sannolikt kommer att pågå i flera år till. Har sprängts mycket berg för att möjliggöra de nya bostäderna.

Ett par är ute och rastar en svart valp. Chansar på att det är en liten labrador. Kvinnan ägnar all sin uppmärksamhet åt hunden. Mannen åt mobiltelefonen. Den förstnämnda använder sin allra ljusaste röst när hon pratar med den söta lilla krabaten. På samma sätt som många tilltalar en bebis. Går att lista ut vem av dem som drivit frågan om att skaffa hund.

Genom ett väderdystert Stockholm till mamma. Globen smälter nästan ihop med himlen. Går knappt att skönja konturerna. Lovat köpa choklad. Behövs en liten guldkant i hennes tillvaro. Kraven är inte så höga längre.

Framme. Har med oss hamburgare. Dock inte till oss. Bestämt oss för magrare kost den närmaste tiden. Fixar kaffe och har med oss kanelbulle dagen till ära. Sätter igång en tvätt. Tömmer vatten vid värmepannan. Gör äppelkräm. Kontrollerar att mamma gör sin gymnastik på rätt sätt. Tar sig nedför trappan. Sjukgymnasten anländer för att följa upp hur det går. Sakta men säkert är svaret. Vill gå uppför trappan själv utan mänskligt skydd bakom. Går galant om än långsamt. Vilostund. Beger oss hemåt.

Skrivjobb. Ringer och stämmer av några detaljer med ansvarig projektledare. Talar en kort stund med storkusin. Hustrun står i köket. Inte ovanligt. Middag. Kortspel med trean. Fortsätter att skriva. Inget annat av intresse inträffar.

3 oktober

Åter till den vanliga ordningen. Hör ljud från köket. Ligger kvar i sängen när hustrun stänger ytterdörren. Sätter fötterna i golvet. Idag fyller storkusinen år. Har ett drygt tjugotal kusiner varav alla andra är yngre. Han startat en födelsedagsinsamling för WWF på Facebook. Ett nytt och populärt sätt att främja något behjärtansvärt ändamål. Får bli ett bidrag där och någon symbolisk present per brev. När något lämpligt hittas. Grattar via sms och fb.

Fortfarande blåsigt. Däremot har vinden vridit sig en aning. Ostsydost. Badande dam på väg till morgondoppet. Burr. Iförd rosa badrock och ljusblå Foppatofflor. Eller Crockers som det heter i andra länder. Vårt namn på dessa fotbeklädnader beror på att den stora ishockeystjärnan var inblandad i den svenska lanseringen. Möter det gamla paret som kommer gående hand i hand. Växlar några ord.

Halvdisigt. Tjockt molntäcke. Höstens färgpalett dominerar naturen. Gult, rött och orange. Allt i olika nyanser. Löv virvlar runt på marken och lägger sig i stora högar. Vindbrus på hög volym när byarna överfaller träden. Blir som ett musikaliskt crescendo när det blåser som värst. Svarta rönnbär i klasar på de i övrigt nakna träden. Glest med motionärer som vanligt en söndagsmorgon. Har kanske anammat den kristna idén om att söndagen ska vara en vilodag.

Har sällskap med tre yngre vältränade kvinnor på utegymmet. De genomför avancerade övningar samtidigt som samtalar oavbrutet. Peppar varandra. Gör high-five när någon presterar utöver det vanliga. Knattar börjar samlas på fotbollsplanen. Korsar den trafikerade vägen som har stora urgröpningar skapade av trafiken. Kommer troligtvis att asfalteras på nytt inom kort.

Buss. Tunnelbana. Djurgårdsfärjan. Cirkus. Ska se GES. Present till svägerskan för ett halvår sedan. Suveräna platser. Tre meter från scenen. Har tidigare ansett att nostalgimusik kommer från sextio- och sjuttiotalet. Nu kan nittiotalets räknas in i den kategorin. Bara gamla godbitar. I ungdomen var jag övertygad om att popstjärnors glans skulle falna när de passerade trettioårsåldern. Nu kan man konstatera att de flesta bara blir populärare med åren. Pensionärerna i samma åldersspann sitter ju inte bara hemma vid köksbordet längre. Imponeras av Glenmark som stapplar omkring på scenen trots en ryggmärgsoperation. Har dock uppenbarligen inte påverkat rösten. Lysande.

Börjar se andra halvlek i Hammarbys match mot Norrköping i bussen på väg hem. Ligger under med två mål. Reducerar. Släpper in ytterligare ett. Stänger av. Motvind och regn. Te och en macka. Soffan. Sängen.

2 oktober

Vi börjar närma oss en årstid när bra väder innebär att det vare sig regnar eller är svinkallt. Precis som idag. Större förväntningar kan man inte ha. Fjorton grader. Ut före frun vilket är oerhört sällsynt. Efterverkningarna av hennes långvandring sitter fortfarande i benen. Blåsigt. Ny fiskare står utanför med kastspö och cigarett i mungipan.

Börjar vandringen utmed ån där träd och byggnader ger skydd från vinden. Passerar en tomt när en melerad katt smiter ut genom spjälorna i en järngrind. Oklart om den lämnar sitt hem eller om det är en inkräktare som våldgästat. Ilsket och påträngande ljud från en motorsåg. Två rödklädda och väderbitna män med gula hjälmar tar ned ett stort träd bit för bit. Ser inte ut att vara första gången.

Det sägs att man ska ta bort alla obetydligheter när man redigerar en berättelse. Eller egentligen vilken text som helst. ”Cut the crap” är ledstjärnan. Avsikten är att få en kärnfull skildring för att engagera läsaren så att densamme blir indragen i historien. I den här dagboken är det omöjligt. Det skulle helt enkelt inte bli någonting kvar om man tar bort vardagens oväsentligheter. Livet som det är ibland.

Möter grannmannen som till hälften är sommarklädd. Kombinerar tröja och jacka med kortbyxor. På väg ut för att hunden så kräver. Inser att de skulle vara oerhört pinsamt att vara hund. Tvingas utföra alla sina behov utomhus i åsynen av andra. Avslutar morgonmotionen med magövningar liggande på rygg. Blicken mot skyn. Moln i flera lager. Observerar att de övre rör sig oerhört långsamt medan de på lägre höjd far förbi i rasande fart. Norrut. Några småfåglar leker Följa John.

Bilen till mamma. Stannar och köper med oss ost. Grevé mild. Noterar att frisören som ligger inklämd mellan en restaurang och en sushibutik heter ”Hos Adam”. Låter torftigt. Svenska klingar inte exotiskt i öronen. Vore annorlunda med ”Chez Adam”. Dock inte speciellt unikt. Regnar löv längs vägen. Träden vibrerar i vinden.

Blir pizzarester från gårdagen för mamma. Huvudvärk. Kommer i skov. Tömmer vatten ur värmesystemet. Plockar äpplen och slår in i tidningspapper. Gör i ordning middag och ställer in i kylskåpet. Matjesfilé, potatis och ägg. Ska intas kall. Senare. Dags för hennes vila. Hem igen genom stan.

Mitt i viken har en liten flotte med en bastubyggnad ankrat. Har aldrig sett den tidigare. Det lilla huset kan inte vara mer än tre kvadrat. Avsett för mindre sällskap. Tre män badar. Trivsamt. Middag. Hustrun är dagens kock. Som så ofta. Fisksoppa. Thaistyle. Strålande smaker. Soffan. Teve.

1 oktober

Oktober. Tiden försvinner. Vaknar och konstaterar att det är tomt bredvid. Ovanan vid att sova ensam brukar innebära störd nattsömn. Ett av alla dilemman som växer med åren. Förvånad över att den här natten varit överraskande behaglig.

Blåsigt. Sydlig vind. Hälften moln och resten blått. Vinande motorljud. Lite avlägset. Närmar mig. Är fastighetsskötaren som städar strandpromenaden med en lövblås. Konverserar. Har rensat löv i loftgångarna där de samlas och hindrar regnvattnet från att rinna undan. Med alla blad som fortfarande krampaktigt försöker klamra sig fast träden lär det bli fler rundor framgent.

Första lilla lekplatsen ligger helt övergiven. Ingen gungar i gungorna. Klätterställningen står oanvänd. Sandlådan ligger orörd. Bordet och bänkarna bredvid står tomma. Första invasionen av förskolebarn inväntas. Sicksackar mellan alla anhopningar av päronmos som ligger på asfalten. Systern messar. Sitter på ett plan till Spanien. Berättar att mamma fått ett brev som bekräftar ett nytt avtal på bredband. Inget som beställts. Blir min uppgift att undersöka.

Hustrun ringer och berättar att de stupat i säng tidigt igår. Sex timmars promenad genom skogar och uppför backar tar på krafterna. Ska äta frukost och ta en promenad i Trosa innan det bär av hemåt. Utforskar några småvägar i ett villaområde på tillbakavägen. Imponeras över hur välansade vissa tomter är. Enastående trädgårdsskulpturer i form av träd, buskar och häckar. Vidunderliga kreationer. Små avancerade konstverk. Det bor en liten trädgårdsmästare i många människor.

Mamma kämpar med att hitta rätt bland de små bokstäverna för att skicka sms. Ringer i stället. Hör ovanligt bra den här gången. Vill att jag ska handla på vägen. Ljust öl (alkoholfritt) och potatis. Vanliga vägen genom stan. Köer. Klarastrandsleden. ”I wanna dance with somebody” på radion. Whitney Houston. Påminner om att det där med dans är ett svunnet kapitel. Var en relativt regelbunden aktivitet i unga dagar. På fester och även på diskotek och andra dansställen i city. Inträffar aldrig numera. Kroppen vägrar. Även hjärnan.

Köper med mig pizza. Enligt beställning. Med salami. Mamma förvånar genom att vilja gå nedför trappan och äta i köket. Stort framsteg. Inger förhoppningar. Petar med värmepannan som inte uppträder som den borde. För mycket vatten i systemet. Tömmer. Borde inte vara ett akut problem. Ringer och diskuterar med svågern för säkerhets skull. Stör deras lunch vid strandpromenaden utmed spanska kusten. Sitter i evighetsköer för att kontakta Telia och reda ut frågetecknen runt det nya bredbandsabonnemanget. 57 samtal före. Visar sig att det är bostadsföreningen som tecknat ett nytt kollektivt avtal. Högre hastighet till samma peng. Uppenbarligen inte något lurendrejeri. Pust.

Tillbaka genom stan lagom till att fredagsköerna har börjat. Snigelfart. Hustrun hemkommen. Svårartad träningsvärk. Beslutar oss för thai-mat. Det refuserade alternativet inom rimligt avstånd är pizza. Kortspel och därefter dags för första fredagsfinalen av Idol. Häpnadsväckande föreställningar. Hur många talanger finns det i landet?

30 september

Väckarklockan ringer. Hustrun ska upp och iväg på vandring tillsammans med en kamrat. En bit av Sörmlandsleden. Övernattning med middag på Trosa Stadshotell. Fint ska det vara. Har varit lite orolig för väderprognoserna. Är ju inte samma upplevelse att vandra i hällregn. Vaknar och somnar om.

Släpar mig upp någon timme senare. Går trögt efter gårdagskvällens övningar. Man är ju ingen ungdom som klarar av kvällsprövningarna. Även om det inte blev alltför sent sätter sig kroppen på tvären. Men, jag är van. Den beter sig ofta på det viset. Mamma sms-berättar att hon är vaken och på benen. Skickar en tumme-upp tillbaka.

Ut. Blåser snålt. En ung kvinna luftar sin nyfödde, ler glatt och hejar på mig. Det är intressant med människor man möter på morgonpromenaden. Vissa söker kontakt, nickar eller hälsar efter att blickarna mötts. Andra stirrar ner i marken för att markera att de vill vara för sig själva. Önskar bara umgås med de egna tankarna. Signalerar tydligt: Stör mig ej.

Några irrar med blicken, ser sig omkring i omgivningarna utan att lägga märke till människor de passerar. Sedan finns det personer som har ögonen stadigt fästa rakt fram. Sneglar aldrig åt sidan. Många har uppmärksamheten helt riktad på sin hund. Ingenting annat tycks existera för dem. Slutligen har vi unga föräldrar (företrädesvis mödrar) som går med raska steg och har ett krampaktigt grepp i barnvagnen. Som om den var på väg att slita sig och rulla iväg på egen hand i obestämd riktning.

Gatorna ligger ovanligt tomma. Barnen är i skolan och föräldrarna sannolikt på jobbet. Går förbi en förskola. Hör ett hej, hej från ett barn som sitter på en slags gunghäst fäst med en spiralformad stålfjäder i marken. Tittar upp. Han ser på mig och säger hej, hej igen och fortsätter gunga frenetiskt. Säger hej tillbaka varpå han med pigga och nyfikna ögon frågar ”Vad heter du?”. En fråga som kräver ett vänligt svar. Han ser nöjd ut. Fortsätter ritten.

Konstaterar vid en av högstadieskolorna att ungdomen i allt högre grad är motorburen. Rader av nya och moderna mopeder är uppställda bredvid alla cyklar. Utmed vägen som går förbi det stora bostadsbygget som ligger granne med en pizzeria och Thai-restaurangen. Borde ge en skjuts åt deras affärer när alla nya bostadsägare flyttar in.

Skrivjobb. Vila. Dags för nya sociala äventyr. Handbollssällskapet ska träffas. Buss och tunnelbana till stan. Kommer exakt i tid. Alla andra är redan där. Nästan. Svältfödda på umgänge i kamratkretsen. Matupplevelsen liknar sjuttiotalets. Gammal nostalgisk favoriträtt. Filé Oscar. Förmodligen inte kalv. Var många år sedan. Mycket minnen avhandlas. Samt golfresan som går av stapeln om en vecka. Tidig hemfärd.

En lite stund framför teven innan det är dags för sängen.

29 september

Har varit morgontrött i hela mitt liv. Tvingat mig upp trots alla invändningar och klagomål från kroppen. Ibland har det misslyckats. Framför allt under gymnasietiden då det kunde bli flera timmars försovning. De sista åren har en ny strategi utvecklats. Kallas att ta tjuren vid hornen. Programmerar hjärnan att stiga upp och ta på sig vandringskläder och ge sig iväg innan den förstår vad som kommer att ske.

Även en kortare promenad gör att man vaknar till och är redo för dagens åtaganden. Har dock varit färre förpliktelser under snart två år, men det börjar ändra sig. Både socialt och arbetsmässigt. Till exempel idag. Ska besöka mamma vid lunchtid och därefter är samkväm med jobbet. Första gången alla träffas efter pandemin.

Kan inte klaga på promenadens inledning. Förbi rabatterna som smyckar entrén och längs med vattnet. Ögongodis. Vid backens början står en man stilla med en liten knähund i koppel. Ser inte ut att vara på väg någonstans. Går förbi och hoppar överraskat till när ett litet djur kommer ur ett buskage intill. Visar sig vara en likadan hund som antagligen uträttat sina behov utan att vara fjättrad vid någon lina. Förklarar mannens väntan. Gissar på fjärilshund. Papillon. Kan dock vara en annan slags minihund. Kännedomen om dessa raser är undermålig.

Stoj och skrik vid lilla skolan. Pågår någon form av stafett. Tävling mellan två lag. Allt under ledning av den ljudliga nya läraren. Har levererats inplastade skåp till ett av renoveringsprojekten längs vägen. Ska tydligen bli ett nytt kök. Möter en skolklass på vandring. Klädda som om de förväntar sig regn. Stövlar och ryggsäckar. Någon med ett sittunderlag fäst ovanpå. Någon form av utflykt i naturen. Längre köer vid busshållplatsen. Tätare trafik. Tycks som om hemarbetet minskar.

Mot mamma. Eller farmor som vi alltid säger när vi talar med barnen. För tidigt med lunch för vår del. Håller henne sällskap. Går nedför trappan och en runda på nedervåningen. Snart kanske hon vågar ta sig ned på egen hand. Åker iväg till den automatiska affären och köper lite nödvändigheter till henne. Hem.

Snabb dusch. Beger mig till busshållplatsen för vidare transport till stan. Hittar en sittplats. Fullsatt buss efter ett par hållplatser. Trångt. Samling i lokalerna på Söder. ”Konferens”. Den ena av mina två uppdragsgivare. Trivs med att vara del av ett sammanhang även om uppdragen inte duggar så tätt. (Tack och lov.) Samtal om hur allt fungerat under pandemin. Vidare för middag. Djurgårdsfärjan. Bistroavdelningen till den kända lyxkrogen. Många läckerheter serveras. Tartar på kolbakad rödbeta, råbiff, glacerad torskkrage med fänkål och rädisor för min del. Trevlig kväll med fantastisk mat. Sista sällskapet som lämnar restaurangen.

Taxi hem. Direkt i säng.

28 september

Såg färdigt filmen ”The boy who harnessed the wind” i går kväll. Baserad på en verklig händelse. Som det heter. En inblick i afrikanska landsortens svårigheter. Utan elektricitet. Känslostormar. Elände. Och ett lyckligt slut. Precis som en film ska vara. Vackert filmad och en gripande historia. Lite blank i ögonvrån. Rekommenderas.

Den som bestämmer över vädret tycks anse att vi fått tillräckligt med sol. Även om det finns blå strimmor på himlen täcks det mesta av moln. Blåsigt. Vinden viner i öronen. Ringer ettan. Hade preliminärt planerat att hålla höstens födelsedagssammankomst på själva dagen. En måndag. Får invändningar. Blir svårare för dem att hjälpa till på grund av arbete och skolgång. Ska allt fungera får man förlita sig till hjälpen från barn och barnbarn. Ändrar mig snabbt. Får bli ett öppet-hus på söndagen i stället. Bör inte kallas för fest. En liten och anspråkslös tillställning är en bättre beskrivning.

Vid huset där det byggs en veranda på baksidan hålls ett utomhussammanträde. En kvinna, rimligtvis villans ägarinna, står och pekar och förklarar något för tre lyssnande män iklädda arbetskläder. Av gesterna att döma ser det ut att vara en bestämd kvinna med tydliga idéer. Ingen man hunsar med. Susar och brusar i träden. Emellanåt kommer en stark vindil som gör att det rasslar lite extra i löven. Allt fler släpper uppgivet sitt grepp om grenarna, gör en luftfärd ned mot jordytan.

Eftersom det oftast är samma sträcka som promeneras blir det allt svårare att finna nya iakttagelser om man ska undvika att upprepa sig. Det sistnämnda kan, till exempel, ske genom att berätta om den hånskrattande anden som är i farten idag igen. Kan möjligtvis vara en annan med en förvillande lik röst. Går förbi utegymmet utan att plåga kroppen.

Sophämtningsdag vid villorna. Stora ansamlingar av skräp här och där. Lägger märke till att en del kärl inte är riktigt tillslutna. Krävs bara en liten glipa för att kråkfåglar ska bryta sig in och sprida innehållet till mindre lämpliga platser. Har obehagliga erfarenheter av det sistnämna även om det var länge sedan. De större barnen vid förskolan leker ”burken”. Klassiskt nöje. Letas febrilt efter bra gömställen på den inhägnade utomhusytan.

Går förbi det stora bostadsbygget. Husen rakar i höjden. Uppriven asfalt. Stora betongavgränsningar leder om trafiken. Läser på ett anslag att det anläggs infrastruktur. Dras vatten, avlopp, el, fiber och fjärrvärme till de nya bostäderna. Samtidigt byggs nya gång- och cykelbanor. Klart i december.

Frukost. Mejlmeddelar barnen om ändrad födelsedagsplan. Bokar tid för bilservice. Får en lunchinbjudan från en kamrat. Ringer och tackar ja samt småpratar. Blir en skrivarbetsdag igen. Lunch och lite trädgårdsarbete. Kortspel. Avslutar med lite Champions League. Visar att allsvenskan är en gärsgårdsserie.

27 september

Allt farande fram och tillbaka framkallar osäkerhet om var man befinner sig när man slår upp ögonen. Varit några hektiska dagar med resande och måltider. Solen skämmer bort oss idag igen. Strålarna värmer. En rullstolstaxi har kört fram för att ta med sig en rörelsehindrad på utflykt. Kan bli veckans höjdpunkt för personen i fråga.

Förbi det höga päronträdet. Kommunens egendom. Hänger klasar med frukter utom räckhåll. Allt fler ligger demolerade på marken nedanför. En smetig kompott som knappast kan beskrivas som aptitlig. Fruktträd ska tuktas. Bör inte tillåtas att växa sig för stora. I övrigt visar sig omgivningarna från sin bästa sida. Det gula klotet lyfter fram häpnadsväckande vackra färger på träden. Praktfullt och storslaget. Daggvått gräs glittrar som om det vore bestrött med tusentals diamanter.

Doftar av nyklippt gräs. Ligger i stora blöta ansamlingar. Längre fram är kommunens stora gräsklippare i farten. Orädd kråka med sin svagt böjda kolsvarta näbb spatserar obekymrat i närheten. Askgrå och svart fjäderdräkt. Ser lite lömsk ut. Bidrar med sitt namn till en mängd olika uttryck. ”Elda för kråkorna”, ”Hoppa kråka”, ”Sätta sin kråka på ett avtal”. Har även en central roll i barnvisan ”Prästens lilla kråka”.

Ovanligt mycket vatten i parkdammen. Högljudd and hånskrattar med hes stämma. Låter som ett whiskyindränkt läte hämtat från en gammal svartvit gangsterfilm. Har sällskap av fyra kvinnor på utegymmet. Två medförande varsin barnvagn. Passar på att hålla kroppen i trim medan spädbarnen luftas.

Tre herrar mekar med en välbehållen gammal moped. Varvar högt. Äldre modell. Femtio- eller sextiotal. Den äldste av dem, en herre med grått hår och skägg, ser ut att vara experten i sällskapet. Klädd i overall. De yngre står vid sidan av och suger åt sig av hans kunskap. Mamma messar och frågar om vi kommer. Med ett styng av dåligt samvete svarar jag att det inte blir förrän om ett par dagar. Har en del skrivarbete som ska levereras idag och i morgon.

En grupp ynglingar står och röker vid det lilla centrumet. Förvånas över att vissa ungdomar fortfarande anser det vara coolt eller tufft. Den som tar sitt första bloss kan omöjligen tycka att det smakar bra. Men. Det är antagligen samma sak med snuset. Båda dessa nikotinpreparat är ju både beroendeframkallande och idiotiska. I alla avseenden.

Möter återigen den mustaschprydde mannen med sina två hundar. Osäker på vilka sorter. Den ene av dem liknar en liten gris. Dock med annan form på nosen och i avsaknad av den kännetecknande knorren på svansen. Ung kvinna från hunddagiset är ute med åtta inackorderingar. Har fullt sjå att hålla i kopplet samtidigt som hon samlar in deras efterlämningar. Ett icke avundsvärt arbete.

Skrivdag. Soffan. Strålar strilar mellan trädgrenarna när solen sänker sig i väster. Middag. Kortspel.

26 september

Ännu en skimrande morgon. Nästan så man tror att Gud finns på riktigt. Som om (han/hon/ den/det) inte bara är något som mänskligheten önskar ska finnas. Naturen briljerar. Löv glittrar som guld under sin sista levnadstid. Tre grader. Uppenbar frostrisk på nätterna. Räddas det som räddas kan av krukblommorna. Återigen en inställd motionsmorgon. Har blivit lite för ofta senaste dagarna. Mammabesök sätter käppar i hjulet för promenaden.

Frukost. Packar. Hustrun tjuvstartar för att få röra en aning på benen. Hämtas upp längre fram. Packar in klubborna som ska hem inför förestående golfresa. Stänger och låser. Säger hej till syster och svåger som är tacksamma över att kunna stanna i det härliga vädret tills i morgon. Avfärd. Åkrarna badar i solljus. En dag som denna borde tillbringas utomhus i stället för bakom ratten. Arlanda. Ett plan lyfter mot molnfri himmel. Måhända på väg mot en varmare plats. Fylld med förväntansfulla människor som vill förlänga sommaren. Kanske.

Idag går tyskarna till valurnorna. En lång era med Angela Merkel vid rodret tar slut. Utgången är oviss. Enligt opinionsmätningarna kan Socialdemokraterna bli största parti. Men som i de flesta länder krävs nya koalitioner och samarbeten. Som ledande land i Europa kommer slutresultatet även att påverka oss. Lär visa sig vad det innebär.

Nästa år ska Tyskland dessutom stänga sitt sista kärnkraftverk. När brun- och stenkolskraftverken så småningom fasas ut måste landet ersätta de energikällor som förra året stod för närmare fyrtio procent av landets elförsörjning. En utmaning som heter duga för de nyvalda politikerna.

Ankomst till mamma. Hon kämpar på trots stundom outhärdliga smärtor. Med järnvilja kan man förflytta berg. Eller ta sig igenom sjukdomar. Lunchar. Fikar. Vattnar blommor. Gör i ordning för strykning, vilket ingår i städerskans uppgifter i morgon. Behöver komplettera kylskåpet. Åker iväg till en annorlunda liten livsmedelsbutik utan personal. Kameraövervakad. Låser upp ytterdörren med hjälp av bankid. Scannar varorna och betalar med kort. Går snabbt och smidigt. Kan vara framtidens närbutiker. Tillbaka och säger hej då.

Vidare för att hämta trean som tillbringat en vecka hos en kamrat. Passerar den stora golfbanan som är ovanligt välbesökt. Det vackra vädret har lockat spelsugna. Kan vara den sista riktigt fina och varma golfhelgen. Arton grader. Enligt prognoser väntas regn och rusk senare i veckan. Hemma.

Kort paus innan de grönvita favoriterna tar sig an ett nytt Göteborgslag. Stora förväntningar efter förra prestationen. Hammarby får turligt in ett mål i första. Dock inte oförtjänt. Ser ut att gå till halvtidsvila i ledning när kallduschen kommer. Olyckligt och oväntat. Hustrun meddelar att det är helt jämnt i det tyska valet. För många en viktigare rysare än fotbollsmatchen.

Andra halvlek. Mer tillknäppt. Långsamt. Segt. Oavgjort. Tevenyheter om valet. Jämnt skägg. Die Grüne kan bli vågmästare. Lång kväll innan facit är klart. Ännu längre tid innan ett nytt regeringsalternativ kan presenteras. God natt.

25 september

Det utbredda molntäcket har förflyttat sig någon annanstans. Utom synhåll. Klarblå himmel. Strålande sol. Sex grader. Fuktig och kall luft. Syrerik. Krispigt. Fåglarnas morgonkonferens i viken har redan startat. Kraftigt överbefolkat sammanträde. Det kacklas, tjattras, skrålas och skränas. Som om alla vill överrösta varandra. Verkar inte finnas någon mötesordförande som ser till att hålla diskussionen på en balanserad nivå.

Räddar några äpplen på marken som ännu inte blivit angripna. Förpassar de övriga, som fåglarna provsmakat, till komposten. Utspridd grupp av kor nere vid strandängen. Andra befinner sig i den lilla skogen av enar. Som om de blivit osams och inte vill umgås längre. Ovanför lyser månen. Grusvägen. Flödar friskt genom röret under bron. Porlar och brusar som en bäck. Trots att det bara är ett stort dike.

Som brukligt skiljs vi åt vid korsningen där soptunnorna står. Sista veckan med sommartömning, därefter får skräpet följa med hem. Går åt vänster mot brevlådorna medan hustrun går i den andra riktningen till sjuttiosexan. Solen står lågt. Lyser starkt genom trädens grenverk. Bländar. Vid en av infarterna närmast vändplanen vilar en upptagen båt på en trailer. Samma modell som vår. Möjligen har den här lite färre år på nacken. En samling talgoxar har samlats vid en foderautomat på den anslutande tomten.

En liten stund på motionscykeln. Skivstång. Stretchning. Frukost. Facebookgrattar kamrat som fyller år. Vinkar av fyran med flickvän som packar ihop och ger sig iväg. Ska ske någon slags aktivitet vid universitetet. Låter som att det blir något av det festligare slaget. Solbelysta asklöv lösgör sig från sina moderträd först av alla. Vinden får dem att tappa taget. Singlar oavbrutet ned mot gräsmattan. Som simhopp i slow motion. De flikiga bladen dansar i luften. Gör piruetter. Skruvar på sig innan de landar mjukt och lägger sig att vila. Blåsvädret ökar i styrka. Skalar av grenarna.

Frun flyttar in blommor från verandan. Vattenhämtning samt inköp av ljung- och kålväxter som höstprydnad. Syster och svåger anländer. Har varit förbi mamma på vägen hit. Diskuterar igenom dagens huvuduppgift. Båten ska förses med presenning och ställas in i lidret. Traktorn får nöja sig med utomhusparkering tills vidare. Lunch. Pizzarester från igår. Storkusinen påtalar ett språkligt missfoster i gårdagens text. Smyger sig in obehagliga avarter och konstigheter lite då och då. Lär tyvärr inte vara den sista felformuleringen.

Dags för oss att bjuda på middag. Lite svårt efter restaurangupplevelsen nyligen. Blir chili på högrev ovanpå morotsbiffar gjorda med haloumi. Toppas med en liten tomathalva och parmesan. Pasta med smörstekta kastanjechampinjoner, gorgonzola och oxfile. Finvin. Se upp Tom Sjöstedt! Kortspel. Framgångsrikt. Stjärnklar himmel. Natt.

24 september

Missade Hammarbys match i går kväll. Var tydligen en bländande uppvisning. 3-0 mot blåvitt. Ger hopp om en bra avslutning på säsongen. Idag blir det en tur till landet. Förbi mamma på vägen. Tar den övervägande delen av dagen bara för själva transporterna. Innebär minimal morgonpromenad. Det är snärjigt att vara pensionär.

Inspekterar föreningslokalen. Är det mest sannolika valet för att fira kommande högtidsdag. Kan nog fungera även om den mest påminner om en gammal konferenslokal från sjuttiotalet. Finns stort kök och en inglasad terrass som kan nyttjas. Får duga. Blött på marken. Blåser kallt. Mängder av fallen frukt under ett stort päronträd utanför en tomt. Alltför högt för att översta delen ska kunna plockas. Kommunens mark. De verkar dock inte intresserade av att ta hand om egendomarnas håvor.

Åtskilligt med bilar vid färden genom stan. Vissa har mer bråttom än andra. Kryssar mellan filerna. Det är synd om stressade människor. Blir en skräpmatsdag. Börjar med hamburgare tillsammans med mamma. Som vanligt placerad i gungstolen framför teven på ovanvåningen. Fyller i diverse papper och godkänner avgiften från hemtjänsten. Fikar. Tränar på att gå nedför trappan. Det tar sig. Rädslan börjar avta. Gissar att hon vågar gå ned själv inom en vecka. Alltid lite sentimentalt när vi träffas. En gammal kropp kan rymma ett stort hjärta. Och många känslor.

Vidare. Grått täcke ovanför sträcker sig till oändligheten. Svagt ljus silar igenom. Resan mot den mörkaste årstiden fortsätter. Framkallar inga jubelrop. Genom tunnlar som ser ut att vara byggda för mullvadar fram till E4an. Kort stopp vid det stora möbelvaruhuset för kompletteringsinköp. Ytterligare ett par örngott till de nya kuddarna. Slinker även med några svarta ljusstakar och ett litet paket med kokosbollar.

Gjorde bort mig i schackspelet häromdagen. Fatalt misstag. Ger man bort sin dam blir fortsättningen näst intill omöjlig. Får streta emot så gott det går och hoppas att motståndaren gör en lika stor fadäs framgent. Rovfågel, oklart vilken sort, sitter högt upp på ett viltstängsel och spanar efter föda. Märkligt nog har den vänt blicken mot motorvägen. Som om middagen skulle komma springande mellan bilarna.

Beställer mat från ortens hovleverantör. Den lokala pizzerian. Halvgräddat. In på grusvägen. Möter fyran med flickvän som tagit en promenad efter att dagens vedermödor är avslutade. Studier respektive distansjobb. Åker med sista biten. Tömmer brevlådan på stor ansamling av den dagliga affärstidningen. Packar in. Tänder bastun. Skriver medan övriga spelar kort.

Färgen på askträdens löv har förändrats. Allt fler har dessutom släppt sitt tag om grenarna. Sagolik stund i bastun. Däremot inte lika behagligt i vattnet. Isande kyla trots att doppet sker blixtsnabbt. En armé av högljudda gäss kommer stormande på himlen. Som om det var ett flyganfall mot någon fiende.

Middag. Kortspel med Idol på teven. Det förstnämnda med mediokert resultat. Trött. Stänger och låser. Mörkret har fallit och fåglarna tystnat.

23 september

Vaknar vid sexsnåret. Känner mig utvilad. Mörkt. Lite för tidigt att stiga upp. Blundar. Vaknar drygt två timmar senare. Tomt i sängen bredvid. Sovrumsdörren stängd. Mycket tröttare nu. Gör mig redo för morgonturen. Kollar termometern och ser samtidigt att det börjat regna. Ut genom porten. Stannar under ett takutsprång och förhandlar med mitt latare jag som börjar ångra sig. Vinner diskussionen. Tar ett djupt andetag och ger mig iväg.

Av naturliga skäl håller sig de flesta inomhus. Stora anhopningar av löv på gångbanan. Innebär också en ökad halkrisk. Ett problem som även gäller biltrafiken. Kan bli lika farligt som isfläckar. Stora vattendroppar faller ned i ån. Bildar ett fantastiskt mönster med tusentals ringar som fortplantar sig och kolliderar med varandra. Skugga och reflekterande ljus ramar in och förhöjer upplevelsen av konstverket.

En hurtfrisk vandrande man med regnställ och paraply hälsar god morgon. Känner samhörighet med varandra. Tillhör fåtalet som trotsar vädret. Efter ett tiotal minuter börjar det kännas behagligt. Trots att vätan tränger igenom skorna. Man vänjer sig. Vindstilla. Viker av efter koloniområdet och går förbi infarten till villan där två höga tujor står som vakter. Likt militära posteringar.

Regnet minskar en aning i styrka för att därefter under ett kort ögonblick helt upphöra. Slalomgång mellan pölarna. Störtskur. Stannar till under ett träd någon minut. Förlänger den tänkta sträckan en aning eftersom vädret är uthärdligt. Knappast busväder, snarare lättare höstregn. En motorbåt är upptagen och placerad under en presenning på en gräsmatta. Vintervila. Högt upp i pilträdet utanför föreningslokalen gömmer sig några småfåglar. Tjattrande läte. Borde vara pilfinkar. Låter mer klangfullt än gråsparven. Sången är en enkel och monoton ramsa sammansatt av lockläten.

Jonas Eriksson, den gamla fotbollsdomaren, var på besök hos en radiopratare härom dagen. Vältalig, klok och intressant personlighet. Blivit expertkommentator i teve. Ger synpunkter ur en annan och intressant synvinkel. Deltar även i ett helt annat teveprogram. Sitter i en panel som bedömer entreprenörer från hela landet. Människor som presenterar sin affärsidé och söker stöd från en grupp investerare och riskkapitalister. Dessutom ger han ut en bok om vad som har utspelat sig bakom kulisserna i fotbollsvärlden. Måste läsas. Förr eller senare.

Får mess från svågern (systerns man). Ska bjuda oss på middag i kväll. Priset för att ha vunnit i kortspelet. Spännande restaurang som drivs av kändiskock och aldrig tidigare besökts. Duggar fortfarande ute. Ska tydligen pågå hela dagen. Får bli skrivjobb några timmar.

Taxi till stan. Västmannagatan. Lilla Ego. Tom Sjöstedt. Magisk måltid. För min del löjrom med klassiska tillbehör och nystekta rårakor. Därefter smörstekt rödtunga med citronpicklad zucchini, mild vitlöksemulsion, krispigt dragonbröd samt riven feta och skummig havskräftssås. Hallon- och blåbärssorbet. Anspråkslös lokal. Märkvärdig mat. Fördelen med tidig middag är att det sällan blir för sent i säng.

22 september

Höstdagjämning. Mobilklockan inställd på väckning. Läkare på vårdcentralen ska ringa. Har begärt förnyelse av ett receptbelagt läkemedel. Eftersom det är en annan som ursprungligen skrivit ut receptet vill hon ställa några följdfrågor. Cortison som salva och vätska. Mot en form av eksem. Gammal åkomma. Inget jag lider av men som kan bli irriterande utan behandling. Blir accepterat. Vänder tillbaka till sängen efter samtalet.

Hör på teve att det är dags att plantera vårlökar. Har köpts in för användning både hemma och på landet. Blandade sorter. Halvklart ute. Frisk luft. Sopranliknande illtjut från närmaste lekplatsen som ockuperas av en grupp från förskolan. Gallskrik ingår uppenbarligen i vissa lekar. Klättras som apor på den därför avsedda ställningen. Imponeras av vigheten hos de små liven. Lite avundsjukt.

Daggvåta och immiga rutor på parkerade bilar. Fotsteg på asfalten. Gissar på storlek 43. Någon har promenerat från den våta gräsmattan ut på vägen. Avtrycken tonas ut allt eftersom. Försvinner helt och hållet efter ett tiotal meter när sulan blivit torr. Det är många små obetydligheter som noteras under en promenad.

Mamma messar och frågar om vi kan komma senare. Ska få hjälp att duscha i samband med lunchen. Går tillsammans med en strid ström av elever som är på väg till skolan för dagens första lektion. Bergknalle markerar gränsen mellan två tomter. Skapad och slipad under istiden. Uppskattar tomter där det inte gjorts ingrepp i den ursprungliga naturen. Noterar att grindstolpar är en populär plats att placera blommor på. Finns ett otal exempel. Plötsligt slår doften av kaffe emot mig. Någon tycks avnjuta dagens första kopp under tystnad bakom en hög häck.

Noterar att den gamla ladan, där Trollverkstan har sin verksamhet, är uppförd 1919. Står tydligt med snirkliga svartmålade metallsiffror högst upp på ena gaveln. Kan betyda att koloniområdet mittemot en gång varit åkermark.

Frukost. Ettan meddelar via Facebook att hon är på kärlkirurgisk bakjourskurs i Uppsala. Lärande pågår hela livet. Gammal kunskap åldras även den. Gäller att hålla sig à jour med det nya. Före detta arbetskamrat skickar bilder från jobbet på sjuttiotalet. Mycket nostalgi och minnen i dessa fotografier. Tiden går.

Genom stan och vidare till mamma. Fikar. Visar sig att det är stopp i avloppet. Skruvar av vattenlåset under köksbänken. Uppenbarligen är det inte där problemet sitter utan längre ner. Ringer svågern. Som så ofta när mina kunskaper och verktyg inte räcker till. Kommer över med en manick som jobbar sig ner i avloppet. Spolar därefter med högtryck. Fungerar hjälpligt igen även om det finns risk att dilemmat återuppstår.

Hemåt. Väljer Birger Jarlsgatan genom stan för att få varierande synintryck. Trögt som vanligt den här tiden. Tar evigheters evigheter. Blandad middag. Hustrun gör morotsbiffar. Fungerar utmärkt till den chili jag tagit upp från frysen. Teve. Gissa vad? Blir Idol.

21 september

Låg länge vaken igår och funderade på hur min jubileumsdag ska firas. Eller åtminstone uppmärksammas. Om ett par månader. Känner ett visst tryck på att något borde anordnas. Får bli enkelt i så fall. Har en idé. Osäker på om den faller i god jord hos livskamraten. Återkommer i ärendet.

Sen uppgång. Vattnets stillhet bryts av små vågor från en svan på väg mot åmynningen. Ett tjugotal meter bakom kommer moatjén. På väg i samma riktning. Klär mig varmare. Vis av gårdagens promenaddebacle. Mössa. Möter en katt med utsökta färger och vita tassar som nonchalant går emot mig. Långsamt. Betraktar mig med avmätt blick. Hela skapelsen andas integritet. Uppträder som om den vet att den är snygg. Mamma har skickat en samling hjärtan via mess. Svarar ”God morgon” och lägger till samma symbol.

Gamlingar från ålderdomshemmet är på rullatorpromenad genom parken. Ledsagas av personal med munskydd. En skolklass har någon form av kunskapsorientering. Aktiviteten sträcker sig över ett stort område. Springer kors och tvärs med kartor i händerna. Studerar noggrant hur en gungställning och en lyktstolpe konstruerats. Något ska uppenbarligen kluras ut och svaras på. En lärare berättar med hög stämma att det återstår tio minuter av lektionen. Beger sig därefter bort mot skolgården. Eleverna ökar takten.

Bollplanen är tom. Några lössläppta hundar jagar bort kajor från gräsmattan bredvid gymmet. Upptäcker ett par popplar bortom planen som inte har iakttagits tidigare. Tillhör familjen videväxter. Kännetecknas av sina trekantiga blad och den kraftiga barken på stammen. Planterades runt offentliga mötesplatser under romartiden.

På förekommen anledning har jag läst en del om bältros på sistone. Visar sig att det går att vaccinera sig. Är nog klokt när man kommer upp i åren. Uppenbarligen drabbas man hårdare ju äldre man är. Finns två olika vaccin. Det senaste kom förra året. Kostar tydligen ett par tusen för en dos. Tar en annan väg tillbaka. Solen gör lönlösa försök att bryta igenom. Kan dock skymtas bakom molntäcket.

En ung kvinna springer längs med den trafikerade vägen. Imponerande rörelsemönster. Flyter fram. Talang för löpning. Naturbegåvning. Kanske ett framtida friidrottslöfte? Undrar var åldersgränsen går mellan en äldre flicka/pojke och en ung kvinna/man?

Sen frukost. Ägnar mig en stund åt betalt arbete. Händer inte ofta numera men är ett behaglig avbrott i de vardagliga rutinerna. Kommer pågå under en dryg vecka. Landar i soffan. GES på besök i Efter fem. Ska ses på Cirkus på Djurgården i början av oktober. Byter kanal. Fotboll. Ny damlandskamp. Får byta igen. Frun vill se gårdagens Idolavsnitt innan dagens börjar. Rättar in mig i ledet. Som vanligt. Herre jösses vilka begåvningar. Därefter direktsändningen. Inte lika imponerande musikaliska insatser. Lite nyheter med mera. Sängdags.

20 september

Kroppen vaknar. Hjärnan halvsover. Bytte telefon igår. Köptes förra vintern. Eftersom den gamla återhämtade sig har den nya fått ligga i träda. Dock har den nuvarande levt sitt eget liv på sistone. Ringt upp 112 utan anledning. Tydlig signal om att den borde pensioneras.

Viken domineras av sothöns. Änderna är frånvarande och kanadagässen har inte visat sig på flera veckor. Kallare än förväntat. Glömde kontrollera temperaturen. För tunt klädd. Huttrar. Borde tagit jacka och mössa också. Benen klarar det kalla vädret medan överdelen av kroppen inte visar samma uppskattning. Nackdelen med kylan är att det blir en kortare promenad än avsett. Fördelen är att takten ökas för att någorlunda behålla värmen.

Rusningstrafiken har varit i gång sedan flera timmar. Rader av bilar i båda riktningarna. Många yrkesarbetande ska ta sig till jobbet. Mamma messar. Mår ytterligare lite bättre. Undrar när vi kommer. Fyran meddelar att kräftkalaset och vistelsen på landet har avlöpt utan incidenter. Planerar att åka tillbaka i veckan. Ska försöka ses på fredag. Om det fungerar.

Mot modern. Norrut. Globen framträder som vanligt likt en gigantisk rund svamp som sticker upp ur jorden. Champinjonlik. Bredvid ligger den stora arenan där Hammarby i kväll ska ta sig an Varberg. Borde bli seger, men bollen är ju rund. Som de säger. Betyder oviss utgång.

Åker förbi avtagsvägen till kyrkoområdet där pappa vilar. Hans grav har fått mindre uppmärksamhet den senaste tiden. Tror inte att han misstycker med den situation som råder för tillfället. Passerar stort byggprojekt. Ska enligt en skylt inrymma 13.000 kvadratmeter rörelseglädje. Läser mig till att det blir en stor inomhusanläggning för idrott och evenemang i olika former. Multibyggnad med sex hallar, varav två fullstora. Glädjande initiativ. Kranskommunerna är mer offensiva när det gäller satsningar på ungdomar och välmående. Jämfört med Stockholm.

Har passat in tiden för besöket när sjukgymnasten ska komma. Gång med rullator på övervåningen. Träning på att gå nedför trappan med mänskliga skydd framför och bakom. En runda där nere. Får ett träningsprogram för att stärka benmusklerna. Återbesök om fjorton dagar. Uppför trapporna igen. Vilostund. Kokar äppelkräm till hennes middag. Systern anländer. Svågern strax därefter med inköpt mjölk. Folksamling. Dags för mammas dagliga samtal med sin syster.

Hem genom stan i rusningstid. Ingen humörhöjande upplevelse. Kontinuerligt krypande köer. Beklagar alla stackare som sitter så här morgon och kväll. Snabbmiddag. Soffan med fotbollsmatch. Jämn inledning. Ändras i slutet på halvleken när planens minsta spelare nickar in ledningsmålet för favoritlaget. Lättnad. Händer ingenting mer. Sömnpiller. Avslutar med fortsättningen av en film vi började titta på igår. ”The boy who harnessed the wind”. Malawi. Vackra filmsekvenser. Exotiskt. Gripande. Misär. Måste komma en lyckosam vändning. Ser färdigt i morgon.