Etikett: #livet

21 februari

Ännu en dag med intetsägande promenadbetraktelser. Symptomatiskt för den aktuella tillvaron. Dagarna är förtvivlat lika varandra. Går i djupa hjulspår. Variationen i stort sett obefintlig. Trots förmånen att kunna byta miljö lite då och då. Slipper dock ensamheten som en del andra måste utstå. Är en liten ljuspunkt. Börjar bli tröttsamt ändå. Vaccin. Förhoppningen. Dörren till ett lite mer normalt liv. Ett socialt umgänge. Stundtals är det svårt att uppskatta att man är frisk. Inte drabbad. Vill ha mer. Mycket mer. Är det för mycket begärt?

Töväder. Spegelblank vattenyta ovanpå sjöisen. Snön smälter bort i rask takt. Avslöjar allehanda saker som helst skulle förblivit dolda. Sicksackar mellan vattenpölar som bildats. Fågelsång. Är det våren som är på väg? Eller vintern som driver gäck med oss?

Ödsligt ute. Glest med bilar i trafiken. Bryter vandringsvanorna. Väljer en annan väg. En som vi inte gått på länge. Möter en joggare. Håller bra tempo. Kan vara en småbarnsförälder som väckts tidigt av otåliga barn. Lämnat över ansvaret till den andre och snört på sig träningsskorna. Snösmältningen gör att det porlar piggt i en bäck som flyter bredvid.

Hittar en obekant avtagsväg. Tjocka döda trädstammar flankerar gatan. Ser ut att ha varit en allé en gång i tiden. Toppen och grenarna kapade. Lemlästad. Barken borta. En däckverkstad med portarna öppna. Helgjobb för någon. Trafiken tätnar. Fler promenerar. Hemma. Efter en och en halv timme.

En liten stunds kortspel efter frukost. Tur att vi är tre. Inte lika intressant på tu man hand. Ettan har mejlat en länk. Handbollsmatch där ett av barnbarnen deltar. Registrerar ett konto. Betalar tjugonio kronor. Roligt att se. I brist på fysisk närvaro. Möter ett lag som är lite för bra. Tränade nummer etts flicklag för evigheter sedan. Intresset gått i arv.

Hustrun bakar. Bovetebröd med nötter och torkad frukt. Skjutsar nummer tre till centrum. Ska ta foton till visumansökan. Taiwan. Förhoppningar på att det kan bli möjligt inom kort. Om inga nya utbrott sker där. Regeln är karantän i fjorton dagar vid ankomst. Kanske på hotell. Eventuellt isolerad hemma hos flickvännens föräldrar. Får se hur det blir.

Fotboll. Milan. Zlatan. Mot Inter. Så kallad seriefinal. Gick inget vidare. Förbereder middag. Pytt. Gårdagens rostasfilé får bli huvudingrediensen. Äter. Kortspel. Teve. Slentrian. Blir nog landet i morgon. Behövs omväxling igen.

20 februari

Sängkamraten vaknar tidigt. Vill ge sig ut. Inte så bråttom för min del. Somnar om. Kravlar mig upp någon halvtimme senare. Plusgrader. Tjockt molntäcke. Snön på terrassen börjar sjunka ihop. Ett tunt lager av vatten ovanpå sjöisen. Går ensam. Vitlöksballaderna som sällskap.

Snön bortsmält på strandpromenaden. Några björktrastar letar föda på en plätt där gräset visat sig igen. Slask. Rännilar i rännstenen. Vandrar över på andra sidan ån. Gränsen mot grannkommunen. Följer med i vattnets färdriktning. En övervintrad studsmatta längtar efter att bli hoppad på. Populärt tillhåll för barn i viss ålder. Under varmare tider. Har en liknande på landet. Väl nyttjad genom åren. Stort byggstängsel runt en tomt. Träd fällda. Planering för nybygge. Ett hundratal änder har lämnat vattnet. Högljudd konferens vid sidan av. Fasligt tjatter. Blir förföljd av dem. Tror antagligen att det vankas mat.

Ser samma saker som vanligt. Från andra hållet. Nya perspektiv. Vinterförvaring av kanoter nedanför ett hus. Kajaker och kanadensare. Tillhör troligtvis en uthyrningsverksamhet. Ett ödehus utan dörrar och fönster. Uppkapade träd. Förberedelser för markarbete och nya bostäder. Imponerande villor på stora tomter. Inhägnade av höga staket för att hålla ovälkomna gäster borta. En gammal gärdesgård markerar gränsen för en annan fastighet. Försedd med ljusslingor runtom. Kvarleva från juletiden. Två hästar iklädda täcken utfodras hos en granne.

Ett gammalt gulmålat lusthus med spröjsade fönster är placerat högst upp på en kulle. Rogivande plats för en kaffepaus på sommaren. Utsikt över ån och den bortre sjön. För ett mindre sällskap. En salig blandning av nya och gamla hus längs vägen. Vidare genom ett av de nya områdena. Låga häckar. Har inte hunnit växa upp. Rutschkanor och klätterställningar. Många tycks ha två bilar. Ett resultat av småbarnsföräldrars tidsjakt. Hämta och lämna. Jobba och handla. Strid om sekunderna. Minns hur det var. Stressen till dagis. Hette så på den tiden. Gör det fortfarande i min vokabulär. Namnbytet skedde troligen för att markera den pedagogiska delen av verksamheten. I stället för att uppfattas som en förvaringsplats.

Hungrig. Får bli frukost före dusch. Ettan ringer och tackar för blommorna. De anlände sent i går kväll. Skidskytte. Damstafett. Börjar inte så bra. Åker upp sig. Inga medaljer. Hammarby spelar i Svenska Cupen. Stabilt. 2-0 i halvtid. 4-1 till slut. Hedersamt. Pizzaarester till lunch. Räcker oftast med en halv till middag nuförtiden. Kaffe och en halv croissant. Herrarna får silver i stafetten.

Rostasfilé i ugn. Hemmagjord bea. Råstekt potatis. Frun äter lax. Kortspel med trean. Soffan och mello. Timbuktu i rokokokläder. Gott och blandat. Norrländska humorkillarna är bäst. Och Sabina Ddumba. Därefter gammal repris av Så mycket bättre.

19 februari

Nummer ett fyller år. Skickat blommor. Hoppas de kommer fram. Inget svar vid uppringning.  Talar in på svararen och grattar. Messar och grattar. Facebookgrattar. Något borde fungera. Det är också dagen då den statliga pensionen betalas ut. Sedan droppar det in lite småsummor från olika bolag fram tills månadsskiftet. Ska besöka mamma. Innebär att morgonvandringen blir inställd. Tyvärr. Behöver ett sådant uppvaknande. Handlar det nödvändigaste direkt på morgonen. Saker som inte kan undvaras. Frukost. Iväg. Till andra sidan av stan.

Mulet. Ett par plusgrader. Lätt regn. Moddigt. Skitigt. Åker under en skylt som meddelar att trängselavgiften är elva kronor. Gränsen mellan Stockholm och Solna är på väg att suddas ut. Nytt område. Stora byggnader över vägen. In i tunnelsystemet. Ser det dämpade dagsljuset igen vid Frescati. Ett stort grått täcke har parkerat över hela stan.

En skylt visar på avtagsvägen till Ulriksdal. Julbord på värdshuset har varit en tradition i familjen. Föräldrarna har under många år bjudit de efterföljande generationerna. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Närmare tjugofem personer. Blev inget sistlidna julen. Av förklarliga skäl. Möjligen nästa jul. Om allt ordnar till sig. Det här var också platsen för det traditionsenliga julfirandet för reklambyrån på nittiotalet. Sist, men inte minst. Platsen för vår bröllopsmiddag. Vigsel i det lilla kapellet nedanför. Bara med de närmaste som gäster och vittnen. Många minnen därifrån.

Framme. Lunch. Samma som vanligt. Kortspel. Rundtur i bostaden med mamma som ciceron. Pekar ut vem som målat de olika tavlorna. Flesta av systern. Känns igen. Även andra släktingars alster förgyller väggarna. Uppenbarligen en konstintresserad släkt. På sina håll. Berättar var olika möbler kommer ifrån. Vilka som är släktklenoder. Visar gammalt porslin och kristallglas.

Tittar i fotoböcker. Den äldsta är till stor del sönderfallen. Har valsat runt i släkten under många år. Många fotografier runt hundra år gamla. Eller mer. Tjusig bild på morfar i militäruniform. En annan på mormor i ungdomens dagar. Gamla släktingar i olika poser. Alla tittar rakt in i kameran.

Hemåt igen. Tät dimma. Sikten svag. Konturer suddas ut. Om möjligt ännu dystrare väder. Tar Birger Jarlsgatan genom stan. Passerar värdshuset Clas på Hörnet. Anor från 1700-talet. Korsar Kungsgatan. Restauranger glest befolkade. Av naturliga skäl. Mittemellan lunch och middagstid. Söderledstunneln. Kostar femton kronor att ta sig ut. Snart hemma. Köer. Kollision i en korsning. Förmodligen låg hastighet. Ändå förödande plåtskador.

Pizzor levererade till dörren. Äter. Sjunker ner i soffan. Som vanligt. Förblir där.

18 februari

Sover länge. Inga sömnproblem senaste tiden. Alltid varit morgontrött. Trögstartad. Tvingar mig upp. Problemen som värst under gymnasietiden. Försov mig ofta under en period. Anlände ibland till skolan vid lunchtid. Inte optimalt för studierna.

Morgonmotion före frukost kan rekommenderas. Innan hjärnan vaknat ordentligt. Gör att man gradvis kvicknar till. Gångtempot är långsamt. Lyssnar på boken och betraktar samtidigt omgivningen noggrannare än förr. Tack vare dagboksskrivandet registreras mer. Söker efter fler små oväsentligheter att förmedla.

Angående Murakami. Kafka på stranden. Kvällsläsningen. Känner fortfarande igen det som sker. Vissa saker är extremt obehagliga. Svåra att läsa. Kattmördare. Detaljrikedom. Skapar ett lätt illamående. Andra delar är fascinerande. Irrgångar i det mänskliga medvetandet. Undrar vart historien tar vägen? Om slutet känns igen? Visar sig framöver.

Gråmulet och ett par minusgrader. Vindstilla. De sandade gångvägarna är allt smutsigare. Kanterna nersolkade av hundarnas gula efterlämnade fläckar. Krävs nysnö för att dölja det fula. Möter flera som rastar sina fyrbenta familjemedlemmar. De kopplade små vännerna nosar nyfiket på varandra. Både fram och bak. Kan inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om människor och djur bytte plats. Om det var tvärtom.

Gamla CD-skivor har fått ny funktion. Hänger på trådar. Runda och blänkande fladdrar de i vinden. Moderna fågelskrämmor. I en häck ligger en gul översnöad fotboll. Bortglömd. Möter förskolebarn. Alla iförda gula västar. Håller i ett långt gult rep. Alla ska med. Ingen får släppa taget. En ensam byggarbetare justerar ett räcke utanför den nybyggda skolan. Också klädd i gult. Dagens färg.

Framme vid det lilla centrumet. Livsmedel, pizzeria, blommor, tobaksaffär med mera. Även vårdcentral och apotek. Två kilometer hemifrån. Fågelvägen. De minsta barnen i en annan förskola har samlats utomhus. Påpälsade i varmaste utstyrseln. Samtliga ser ut att vara under två år. Låter som att de har en tävling om vem som kan skrika högst. I falsett. Undrar vem som vinner?

Stegen för oss förbi den stora skolan för låg- mellan- och högstadiet. På andra sidan vägen en modern kyrkobyggnad. Väsensskild arkitektur jämfört med det traditionella utseendet med torn. Bredvid står en klockstapel i trä. Ordet kyrka kommer från grekiskan. Kyriakon. Betyder Herrens hus. Ungefär.Vidare förbi en självbetjäningsmack. En digital tavla talar om att dieseln kostar 15:57 per liter. Den thailändska restaurangen lite längre fram har inte öppnat ännu. Vår vanligaste leverantör av hämtmat.

Kompletterar promenaden med de vanliga övningarna. Frukost. Frun vandrar igen. Botar rastlösheten. Skriver. Tänker. Solen tittar fram. Skyndar till fönstret för att föreviga ögonblicket. Glömde fotografera vid promenaden. Hinner gå i moln innan bilden är tagen. Lyckas vid nästa försök.

Skidskytte. Ny svensk medalj. Lasagne till middag. Fotboll. Milan. Hoppas på att Zlatan ska få spela. Blir tyvärr inte så. Oavgjort. Liten besvikelse.

17 februari

Kollar mobilen innan uppstigning. Ser om det har hänt något. I världen eller i den privata sfären. Ingenting av vikt. Mulet. Grått. Trean gör en liten espresso. Kickstart på dagen. Diskussion om morgonens vägvandringsval. Hustrun iklädd de nya fodrade överdragsbyxorna som hämtades vid utlämningsstället i går.

Behöver slänga sopor. Tar hissen upp till plan fem där parkeringsplatserna, tvättstugan och soprummet är placerade. Finns ytterligare fyra våningsplan ovanför. Allt byggt utmed en bergssluttning. Terrasserat. Vår lägenhet är längst ned. Plan ett. Vid strandpromenaden. Har numera plats för bilen under tak. Underlättar den här vintern. Alla har skyldighet att hålla snön borta från den egna uppställningsplatsen. Korsar den hårt trafikerade vägen. Endast cykelbanorna är helt snöfria. Fortsätter utefter ån idag igen. Svänger av efter kolonilotterna. Ljudbok i öronen. Citat ur Vitlöksballaderna: ”… ståltråd kan ej stoppa folkets vrede.” Tänkvärt.

Några små buskar med kritvitt snötäcke ovanpå påminner om jättestora semlor utan lock. Två höga smala tujor står i givakt, som vaktposter, framför ett hus. Korsar en snöbetäckt gräsyta. Ett träd är fällt. Eller har blåst omkull. Stammen uppsågad i kubbar. Bredvid en hög med grenar. Bidrag till majbrasan så småningom.

En stor björk bredvid vägen. Stammen sträcker sig mot skyn. Det täta grenverket är ett gytter av ett otal tunna trådar som hänger ända ned till marken. Som ett tovigt hår på en jätte. Skulle behöva redas ut. Kammas.

Bredvid fotbollsplanen står hundrastgården tom. Platsen där hundar fritt kan springa omkring och rasa av sig. Utan koppel. Är en intensiv aktivitet emellanåt. Dock ej nu. Vidare. Vägen delvis uppgrävd. Läcka på vattenledningar eller avlopp. Kommunbil märkt VA-avdelningen står bredvid. Vid ån har en sothöna gjort sällskap med ett par änder och svanar.

Frossarfrukost. Traditionsenlig. Uppdämt behov. Äntligen. Filéer av grapefrukt. Yoghurt och smoothie till lika delar i ett litet glas. Blandning av müsli därtill. Ingefärashot. Earl Grey. Rostat Levainbröd. Råg. Delas i hälfter. En med salami. Den andra med ost. Macciato, det vill säga espresso med en liten skvätt vispad varm mjölk, tillsammans med en liten kaka innehållande små, små chokladbitar. Snus. Njutningsfullt. Livet leker.

Förbereder dagens middag. Vietnamesiska vårrullar. Rispapper blötläggs i ljummet vatten. Fylls med nudlar i en kryddblandning bestående av mynta, lime, thaibasilika, koriander, chili, fisksås med mera. Finhackade räkor eller kyckling därtill. Morots- och gurkstavar, böngroddar och sallad. Jordnötter. Dipsås med ungefär samma innehåll som kryddblandningen. Allt blandas efter eget tycke och smak.

Kortspel. Soffhäng. Tittar på golf. Från varmare trakter. Avundsjuk. Ser behagligt ut. Många imponerar. Gör näst intill omöjliga slag. Slut för i kväll.

16 februari

Stel rygg. Börjar med uppmjukningsövningar. En bananbit stillar värsta hungern. Molnigt. Bestämmer oss för en längre vandringstur. Ungefär sju kilometer. Runt en angränsande sjö.

Går längs med ån. En grupp skator för ett oherrans liv. Tycks vara osams om något. På sina ställen har den tunga snön tryckt ner buskarnas grenar till marken. Hoppas de har kraften att resa sig framåt vårkanten. Änderna har fått sällskap av några unga knölsvanar. Gråbrunvita. De får vänta ett tag på den vita vuxendräkten. Förbi kolonilotterna och in i skogen som leder till nästa sjö. Stigen löper längs med en brant sluttning som lutar mot ån. Vinterunderhålles ej meddelar en skylt.

En intressant blandning av hus med magisk utsikt mot vattnet. Ett par låga byggnader ser ut att vara arkitektritade från sextiotalet. En bit ifrån ligger en typisk sjuttiotalsvilla. Lite svulstig och vulgär. Mexitegel och ett gigantiskt tak. Ser ut som en svamp med en stor tung hatt. Här och där nya och äldre trävillor. På en höjd tronar en stor timrad tvåvåningsstuga. Ser ut att vara blyinfattade fönster och ytbehandling med trätjära. Som hämtat direkt från fjällen. Vid bästa sjöläget har nya moderna hus funnit sin plats. Raka vackra linjer. Kubism. Minimalism.

Trots det makliga tempot går det ännu långsammare i de branta backarna. Mjölksyran gör sig påmind. Möter en promenerande man som pratar livligt och engagerat i telefon. Hemarbete? Det nya sättet att jobba. I andra änden av sjön har stormen härjat. Stora träd ligger omkullfallna. Ser ut som ett jättestort plockepinn. Ett par av dem har ramlat över ån. Andra tvärsöver stigen. Kapade för att skapa framkomlighet.

Tar bron över ån vid sjöns andra ände. Vid gränsen till det stora naturreservatet. Här är strömmen stridare. Stigen går vidare genom en tät barrskog. Raka stammar står tätt tillsammans. Som om de vill skydda varandra från förrädiska faror. Tillbaka till bebyggelsen. In i ett villaområde. Gamla sommarstugor förvandlade till permanentbostäder. Stundtals långt mellan husen. Flera nybyggen. Till vänster ett modernt trähus med stora glaspartier. Ser ut som en modern kyrka. Saknas bara ett kors.

Ju närmare hemmet vi kommer desto fler nybyggda bostäder. Först trävillor av olika slag. Alla vitmålade. Därefter ytterligare en samling fristående villor. Små sockerlådor på minimala tomter. På ena sidan gatan är de grå. På den andra bruna. Lite längre fram rödmålade radhuslängor. Med alla dessa nya bostäder kanske man kan hoppas på en ny livsmedelsaffär i närheten. På lagom promenadavstånd.

Unnar mig lite yoghurt och en ostskiva på det rostade brödet till frukost. Soffan. Skidskytte. Otroligt spännande tevesport. Hanna Öberg gör en strålande insats. Silver. Kort biltur. Frun kompletterar livsmedelsförrådet. Bland annat semlor till nummer tre. För mig blir det en annan affär. Inköp av ett lim som ska få muttern på motionscykeln att sitta fast. Torsklunch. Blir fisk även till middag. I morgon normalkost.

15 februari

Blir mycket väder och vind i de här rapporterna. Monotona vardagsbetraktelser. Av naturliga skäl i dessa tider. För att skapa någorlunda variation måste andra ämnen behandlas. Till exempel att det idag är samma datum som när den grekiske filosofen Sokrates dömdes till döden av atenska myndigheter. Ansågs att han var gudlös och fördärvade ungdomen. Vägrade gå i exil och tvingades därför att dricka odört. Ett dödens gift. Hände 399 f Kr. Allt enligt det stora uppslagsverket på nätet. Sigfrid har namnsdag. Totalt har 12 428 avlidit i covid-19 i landet.

Lite känningar i ryggen, inga i magen. Tar det lugnt. Hustrun står och stampar. Vill iväg. Blir separata promenader. Går en stund senare. Tar med kameran. Sol. Älskar när den står lågt. Motljus. Blir stundom underbara effekter. Folktomt ute. Som vanligt en måndagsmorgon när de som arbetar givit sig iväg. Barnen är i skolan. Hemmajobbare ugglar antagligen inomhus.

Sjön är övergiven. Ytan är täckt med skidspår och mängder av fotavtryck. En stig är upptrampad. Bildad av alla helgens långpromenader. Går till parken. Bredvid det nya stora skolbygget. Gissningsvis färdigställt till hösten. Lekplatsen för mindre barn står tom. Gungorna vilar upp sig efter helgens anstormning. Pustar ut. Rast för elever som huserar i temporära byggnader i närheten. Några åker pulka. Andra samsas på ett större plastskynke i samma lilla backe. Stoj och lek.

Utegymmet står tomt. Ser dock ut att ha använts flitigt i helgen. Viljestarka träningsentusiaster. Redskapen får vänta några månader på mig. Avvaktar värmen och våren. När snön har smält bort. Vänder hemåt igen. Långsamt. Inga tider att passa. Idag heller.

Frukosten identisk med gårdagens middag. Rostad brödskiva och te. Uteplatsen badar i ljus. På rhododendronbusken, som tidigare hade en skrud i vitt, visar sig de slokande gröna bladen igen. De varma solstrålarnas förtjänst. Ett akut behov av fönsterputsning avslöjas samtidigt.

Genom den stängda dörren till det kombinerade arbets- och gästrummet hörs ljuden från treans samtal med kamrat i en pågående dataspelsmatch. Stundtals exalterat. Förmodligen ett spel där man dödar varandra. I barndomen var det cowboys och indianer. Lek utomhus. Nåväl. Välförtjänt avkoppling efter avslutade studier.

Lunch. Samma meny igen. Ett dygn av svält borde räcka. Till och med så att man längtar efter en kokt potatis. Något annat. Vad som helst. Läser en stund. Löser det sista i DNs lördagskryss. Den andra hälften jagar fram på cykeln framför teven i sovrummet. Hittills har inte muttern lossnat.

Middag. En halv torskbit och två kokta potatisar. Inga tillbehör. Innebär förmodligen att man kan bli av med ett eller ett par kilo på kuppen. Inget ont som inte har något gott med sig. Kortspel med trean. Sitter framför teven och väntar på matleverans. Försenad. Skulle varit här senast nio. Anlände tio. Hade kört fast i snön.

14 februari

Vaknar med ryggont. Eller rättare sagt; smärtorna uppstår när det är dags att stiga upp ur sängen. Haltar omkring. Lägger mig på golvet och genomför övningar som utförts hundratals gånger tidigare. Van vid den här typen av krämpor. Var ett större och mer frekvent problem i yngre dagar. Medelåldern. Inte medeltiden, även om det känns så ibland. Drabbas sällan numera. Får bli en kortare promenadslinga. Långa steg. Rörliga höfter. Brukar lindra problemen.

Tunna slöjmoln på himlen där solen stiger upp. Strålarna använder hela sin förmåga för att tränga igenom. Lyckas halvt om halvt. Behaglig temperatur. Ett par minusgrader. Skulle molnen upplösas blir det ännu en fantastisk vinterdag.

Någon eller några har spolat en liten skridskobana bredvid badbryggan. Ser lite knaggligt ut. Hustrun tar långa varvet. För mig blir det en väg genom ett annat närliggande bostadsområde. Långa rader av radhus. Längre bort vid ån. Här tycks hela områdets änder ha samlats. Några jagar varandra. Andra letar föda. Simmar omkring i stora grupper. Vattnet flyter stilla. Vägrar att stelna. Gammal magasinsbyggnad på andra sidan. Står förmodligen tom. Rivningsobjekt. Snart dags att ge plats åt andra byggnader.

Hoppar över övriga övningar. Vågar inte utmana ödet. Brygger en kopp te. Bytt ut den gamla vattenkokaren mot en som nummer tre hade med sig. Med termometer. Ser exakt hur varmt vattnet är under uppvärmningen. Behövs för att teet ska bli perfekt enligt experter. Olika sorter kräver olika temperaturer. Nedanstående är rekommendationer för den som är intresserad. Guide från Tehuset Java.

Grönt te: Bryggs vid ca 70-85 ºC, låt dra 2-3 minuter

Oolong te: Bryggs vid 70-85 ºC, låt dra ca 2-4 minuter

Svart te: Bryggs vid 95-100 ºC, låt dra 3-5 minuter

Vitt te: Bryggs vid ca 75 ºC, låt dra ca 3-10 minuter

Rött, Rooibos te: Bryggs vid ca 95 ºC, låt dra 3 minuter eller efter smak.

Kunskap för nördar. Tar min kopp och ägnar mig åt skriveri. Därefter frukost på riktigt. Oljar in bänkskiva i köket. Drar åt muttrar på motionscykeln. Hoppas det håller. Skidskytte på teve. Sverige tar silver bland herrarna. Sämre för damerna. Nytt VM-guld i skridsko. Nils van der Poel. Ett nytt svenskt fenomen. Länge sedan vi hade framgångar i sporten. Alla hjärtans dag. Skickat blommor till mamma. Får sms med bild på henne och blommorna tillbaka. Samt mycket kärlek.

Ont i magen. Dock inget akut. Gallproblem. Har haft till och från sedan sjuttiotalet. Känner igen symptomen. Går att mota Olle i grind med en kort svältkur och sedan diet. Rostad brödskiva och en kopp te till middag. Korsord. Teve. Både rygg och mage bättre. Sängen.

13 februari

Närmar oss ljusare tider. Ännu en morgon som strålar. Inte ett moln på himlen. Upptrampat på sjön. Dessutom skidspår. Allt fler börjar förlita sig på isens tjocklek. Populärt tillhåll under riktigt kalla vintrar. Tidigare år har det plogats fram en lång skridskobana. Närmare ett par kilometer. Minst. Får se om det blir repris i år.

Blir ingen morgonvandring på sjön. Går åt andra hållet. I gränslandet mellan den öppna ån och isen har en Kanadagås stannat kvar. Utan sina vänner. Förmodligen skadad på något sätt. Eventuellt flygoduglig. Matas och ses till av grannar. Vid samma ställe brukar brandkåren träna. Öva på att rädda folk som gått genom isen. Tycks vara en bra plats. Ju närmare ån man kommer desto svagare blir isen. Förstås.

Luften är klar. Kylan gör att det känns som nålstick i kinderna när det kommer en vindil. Har inte snöat sedan vi var hemma senast. Vägarna är smutsigt bruna. Likaså vissa av snöbergen. Sandning, avgaser och bilars efterlämningar förstör det oskuldsfulla vita. Fula befläckade ytor där bilar varit parkerade. På en tomt står en gammaldags vattenpump. En påminnelse om tiderna före kommunalt vatten och avlopp. När området mestadels bestod av sommarstugor.

Passerar under den mest trafikerade vägen. Tunneln beklädd med spännande konstverk. Ett ungdomsprojekt för något år sedan. Lättar upp. Förgyller tillvaron. Korsar området där det byggs nya bostäder. På ena sidan är det en riven bensinstation med verkstad som ska ge plats till lägenheter. Markarbeten. En stor tank för drivmedel är uppgrävd och väntar på bortforsling. Går längs den hårdast trafikerade vägen. Ljudet från bilarna överröstar ljudboken. Stänger av berättelsen om den fruktlösa kinesiska kampen mot övermakten.

Stretchning. Lite övningar. Dusch. Frukost tillsammans med trean. I solskenet med utsikt över sjön. Betraktar människor som flanerar förbi. Många anser att en vinterdag som den här bör avnjutas utomhus.

Tar ytterligare en promenad innan lunch. Ut på sjön. Smala torkade vasstrån sticker upp vid den isiga strandkanten. Släta raka stjälkar. Yviga vippor upptill vajar vackert i vinden. Fotograferar. Vid en av strandtomterna har det plogats en liten ishockeybana. Ett mål. Två familjer spelar mot varandra. Barn och vuxna. Ute på sjön ägnar sig ett antal ungdomar åt snowkiting. Fick slå upp ordet. Nya begrepp. Ser härligt ut. Och svårt. Styr skärmarna skickligt. Får upp en rasande fart.

Hämtmat från en annan thailändsk restaurang. Tidigare bekantskap. Lite längre att köra. Överdrivet stora portioner. Välsmakande. Mello. Inget som riktigt sticker ut. Åt ena eller andra hållet. Välproducerat och lite opersonligt. Tidsfördriv. Ser repris av Så mycket bättre. Är så mycket bättre. Donald Trump frikänns i den pågående riksrätten. Inte oväntat.

12 februari

Klarblått. Solen har precis vaknat och stigit upp vid horisonten. De stora askarna kastar långa skuggor. På vägen till brevlådan ligger en stor samling av små mörkgrå fjädrar. Rester från en rovfågels måltid. De stora snövallarna har blivit ett hinder för de kringströvande djuren. Nästan spårlöst idag. Enbart en hare har trotsat barriären och lyckats ta sig tvärsöver.

Väderleken för tankarna till forna tiders fjällturer då stugorna låg inbäddade i snö. Utförsåkning. Enorma snömängder. Många år sedan. Ingick i bildningen av barnen. Blickar ut över vidsträckta fält med en halvmeter snö som jämnar ut nivåskillnaderna. Gränsen mellan land och vatten är omöjlig att urskilja. Ett flygplan passerar på hög höjd med en lång vit svans i följe. Sällsynt syn numera.

Fuskar med träningen. Vankas hemfärd. Möjligheten att byta boende gör tillvaron drägligare. Vanliga packningsproceduren. Iväg. En reslig gran står ensam på en äng utan sällskap. Ser övergiven ut. Vitsminkad på utvalda grenar. Solbelyst ser den ut som om den var försedd med glitter och dekorativa ljus. Ett gigantiskt julträd. Möter en konvoj med militärbilar. Stridsvagnar transporteras. Ser nya ut. Upprustning? Snarare en gradvis återställning av försvarsförmågan.

E4:an delvis avspärrad. Gula ljus. Olycka. Räddningsfordon. Polis. Personal i fluorescerande kläder. Sicksackar oss fram. En demolerad Saab. Livet är skört. Slumpartat. Kan släckas plötsligt. Uppsala. Solen har slocknat. Eller gömt sig. Ånyo den grå dysterheten. Planerar kvällens middag. Behöver addera ett antal dagligvaror.

Förvånansvärt många kör fort. Hundrafyrtio. En del med ännu högre hastighet. Stackare. Som har så bråttom. Oftast i onödan. Måste vara något viktigt. Eller en inre stress. Det är sällan så brådskande. En insikt som kommer med åren. Låt saker ta tid.

Till mamma. Har med oss hennes favoritlunch. Quarter Pounder Cheese. Extra bacon. Dricker kaffe. Spelar kort. Hjälper henne att skicka gamla bilder till en släktforskande kusin. Bär in ved. Sträcker lakan. Skottar. Fortsätter hemåt. Handlar. Hemma. Möts av ett starkt lysande eldklot som sjunker ned vid horisonten. Mäktigt. Välkomnas av nummer tre.

Angående Murakami. Kafka på stranden. Boken. Drygt hundra sidor senare. Känner igen handlingen men har bara vaga minnen av fortsättningen. Diffusa fragment dyker upp. Ännu ingen aning om vart den tar vägen. Hur den slutar. Tjusningen med böcker som man glömt. Trots att de är lästa. Googlar lite. Sägs ta avstamp i myten om Oidipus. Modernare tolkning.

Middag. Tillbakalutad i soffan. Tevestund. Börjar titta på en serie. Tröttnar. Väljer en annan. Ger upp. Halvsover. Skriver en stund. Dags att knyta sig.

11 februari

Den efterlängtade plogbilen anlände sent i går kväll. Ljudet hördes på långt avstånd. Strålkastarljuset letade sig genom vegetationen. Flera hundra meter bort. Röjde större ytor på tomten den här gången. Sov bättre än på länge. Behagligt. Snöat igen. Cirka femton centimeter under natten. Svågern redan ute med fyrhjulingen. Försedd med plogningstillbehör. Håller rent på vägen efter att det stora fordonet gjort sitt. Innebär att vi slipper snöpulsning under brevlådepromenaden.

En av de motoriserade badbryggorna ligger gömd under ett vitt berg vid sidan av ån. Populära farkoster häruppe. Minst fem stycken som sakta glider ut i viken under sommartid. Räcke runtomkring, bord och bänkar, badstege och en liten utombordare där bak. Några har även grill. Plats för ett halvstort sällskap. Måltider omgivna av vatten. Stora vägen till brevlådan inte plogad ännu. Innebär att postbil och tidningsbud inte gjort sina leveranser. Kräver farbara vägar.

Vallarna växer sig högre och högre. På sina ställen är det elektriska stängslet helt osynligt. En procent kvar av mobilens batteri. Vart tar energin vägen? Går upp i rök. Försvinner i tomma intet. Borde existera värmande telefonfodral för kallare breddgrader. Kanske finns? Förmodligen. Någonstans.

Kinaboken. Vitlöksballaderna. Berättas om återverkningar efter avskaffandet av det feodala systemet. Nya plågoandar. Politiskt tillsatta. Nya sätt att bestraffa människor. Förnedra den tidigare överhögheten. Makten berusar. Människor som får den förändras. Tar sig ton. Tillåter sig orättmätiga förmåner. Överskrider gränser. Den mänskliga naturen. Girighet och fartblindhet. En farlig kombination. Lite överallt.

Inser att vissa av mina dagliga rapporter kan vara svåra att förstå om man inte läst de tidigare. Inte så mycket att göra åt. En dagbok är som en följetong.

Går åt ofantliga mängder ved den här vintern. Nästan dubbelt så mycket som tidigare för att få varmt i bastun. Dessutom till vedeldade spisar och braskaminer. Systerns sysselsättning. Tillbringar timmar vid vedklyvaren. Tillsammans med en ljudbok. En annan sorts meditation. Inte möjligt nu med befintliga snömängder. Kortsidan av ladan fylld med vedträn. Likaså en pall och en nygammal förvaring på baksidan. Ateljé ovanpå vedboden. Stundom systerns krypin. Stora glasytor med utsikt norrut. Över viken som mynnar ut i havet. Begåvad konstnär. Dessutom civilekonom. Bra ordning på båda hjärnhalvorna. Hälften av väggbeklädnaderna hemma är hennes alster. Olja. Numera mest grafik.

Lackar golv. Hyser hopp om att det är sista strykningen. Lunch. Hammarby träningsspelar igen. Mot Norrköping. Bra värdemätare. Tevesänds klockan två en vardag. Skulle aldrig hänt om publik skulle vara tillåten. Avbrott i enformigheten. Perfekt för pensionärer. Kanske även för hemmajobbare? Högt tempo. Hustrun hojtar om rött kort för en rödklädd. Hetsigt humör. Säsongen närmar sig.

Skymningen kommer allt senare. Ljuset krymper långsamt ihop. Mörkret lägger sig tillrätta. Obligatorisk bastu. Bortbjudna till grannhuset. Det vill säga syster och svåger. Delikat middag. Umgänge. Kortspel. Natten kryper närmare.

10 februari

Kylan nyper hårt i skinnet. Som pyttesmå brännande maneter vid baden söderöver. Isande vind får ögonen att tåras. Ett problem som växt med åldern. Natten har bjudit på någon centimeter lätt pudersnö. Inget som behöver skottas. Ännu. Fotsteg och hundspår. Svågern steget före på morgonen.

Snön har klibbat sig fast vid de luftburna ledningarna. Som om någon försett dem med ett vitt hölje. Ett skyddande fodral. Granarnas grenar bär sin börda på ryggen. Böjer sig för tyngden av snön. Står bugande bredvid vägen. Förfrusna rosenbuskar där förtorkade och svartnade nypon krampaktigt klamrar sig fast. Snövallar. Nu kan inte längre bilar mötas vid skylten som talar om att här kan bilar mötas.

Förundras över hur årstiderna förändrar naturen. Uppskattar det avskalade minimalistiska som är förhärskande för tillfället. Bilder tenderar att bli svartvita i det gråmulna vädret. Ett fåtal nyanser. Ännu färre färger. Förstärker formerna. Betagande.

Ägnar mig åt att fotografera på resor. Svartvitt. När solen står lågt. Sitter gärna vid stränder. Morgon eller kväll. Fångar siluetter. Människor i rörelse. Unidentified walking objects. Medioker fotograf. Dock med en röd tråd. Samlar dem i en egen kanal på Instagram. waysofwalking. Ovisst varför. Lägger ut en i veckan. Har gjort så i drygt ett år. Utan resande börjar lagret av bilder att ta slut. Måste fyllas på. Hoppas på hösten.

Läser att 150.000 kondomer ska delas ut bland de aktiva vid OS i Tokyo. Tycks ske fler saker än idrottsliga vid spelen. Fysiska övningar av ett helt annat slag. Samtidigt gäller tydligen fortfarande regeln att hålla avstånd till människor i omgivningen. Svårt att få ihop det. Blir ett helt nytt fenomen. Säkert distanssex. Coronastyle. Något för RFSU.

Nötväckan och talgoxarna har noterat att matförrådet fyllts på. Förser sig så gott de kan. Ett frö i taget. Även en mus är tacksam över det som serveras. Börjat blåsa lite mer. Och snöa. Lägger sig på de skottade gångarna. Ger oss ut. Drar runt snöskoveln. Beställer plogning igen. Drivor gör det svårframkomligt lite varstans på vägen.

Apropå pandemin. Ramaskri från regionerna. Försenade vaccinleveranser. Som så mycket annat som inte fungerat som det borde. Inte längre förvånad. Försiktighetsprincipen borde råda. Alltid. Ta höjd och planera för det oförutsedda. Förvänta sig det värsta och hoppas på det bästa. Beska lärdomar.

Vila. Läser lite. Golvlackning. Hustrun trampar frenetiskt. Som vanligt. Skriver. Bastu. Uppemot åttio grader. Räcker gott. Gör underverk. En kort stunds meditation. I ensamhet. Middag. Egengjorda minipizzor på tortillabröd. Blandar pålägg efter smak.

9 februari

Minus sexton. Tar fram en gammal fodrad jacka som inte använts på år och dag. Vinröd. Sägs det. Förvaras i en garderob tillsammans med andra undanhängda kläder. Somligt borde skänkas till bättre behövande. Solen skiner. Stora vallar längs vägen. Det tjocka vita täcket har jämnat ut ängsmarkens oregelbundenheter. Mjuka vågiga linjer. Orört. Inga djurspår.

Igenom det lilla skogspartiet. Trolskt. Total tystnad. Som hämtat ur en vintersaga. En snötäckt John Bauer. Soptunnorna står uppställda på rad. Nyttjas bara sommartid. Alla med vita huvudbonader. Höga hattar. Brevlådan. En av de fastboende skottar fram sin bil. Tydligen inte använd på flera dagar. Hämtar systerns tidning och en liten samling reklam. Isande kallt. Inte ens tumvantarna lyckas hålla händerna varma.

Ingen tidning under det här besöket. Kollas digitalt i stället. Dagstidningen. En följeslagare sedan barnsben. I begynnelsen var det sporten och serierna som lästes. Numera är det längre nyhetsartiklar och kulturdelen. Förändrat intresse och beteende. Sportnyheter konsumeras via teve och nätet. Serierna utövar inte längre samma lockelse.

Tunna lövlösa grenar omslutna av frost. Liknar vackra skira glasskulpturer. Subtilt. En konstutställning utomhus. Som ofta när det gäller naturen. Se men inte röra. Kan få katastrofala följder. Förstör det förtjusande. Hus och tomt inbäddade i snön hos närmaste grannen. Röda gamla byggnader. Här har ingen satt sin fot sedan det var barmark. Batteriet till mobilen tar slut. Förvånansvärt snabbt i kylan. Fulladdat i morse.

Skottar en gång till yttre gästrummet. Ska lackas golv under den här sejouren. Så är det tänkt. Frukost. Mer skottning. Det diplomatiska spelet mellan länder är lustigt. Ryssland har utvisat en svensk diplomat som sägs ha medverkat i en protestaktion för Navalnyj. Sverige och andra EU-länder svarar med att göra samma sak med ryska motsvarigheter. En enkel människa kan fråga sig till vilken nytta. Det blir som ett ajabaja. Ett finger i luften. Sandlådekrig. Ja, ja. Hellre det än ett fullskaligt. Ännu mer skottning.

Apropå kommunikation. Texter. Viktigt hur man uttrycker sig i skrift. Ett kommatecken kan vara skillnaden mellan liv och död. Historien om en dödsdömd fånge. Skulle benådas i sista stund. Skickades ett kortfattat telefax från guvernören till fängelset som skulle lyda:

”Benådas, ej avrättas.”

Den språkligt begränsade person som författade meddelandet satte kommatecknet fel.

”Benådas ej, avrättas.” Förödande konsekvens.

Lånar skidor. Tar en tur. Över sjön och ängen. Varför ska de vara så förtvivlat smala nuförtiden? Tekniken är obefintlig. Balansen skral. Konditionen usel. Stretar på. Pausar. Om vartannat. Övernaturligt vackert. Men påfrestande. Hem och vila.

Golvlackning. Bastu. Drink med sällskap. Tillhör ovanligheterna. Prat. Avskilda middagar. Kväll.

8 februari

Måndag morgon. Täta moln. Begränsat ljusgenomsläpp. Grått. Kattspår på terrassen. Någon av grannarnas. Brukar göra visiter men har inte sett till honom, eller henne, på länge. Spåren avslöjar. Kommer in över staketet. Tar en annan väg ut. Samma varje gång. Vanedjur. Andra årstider lämnas hår från pälsen på utestolarnas dynor. Får bli en kortare vandringstur i dag. Till landet efter frukost. Miljöbyte. Omväxling förnöjer. Som det gamla talesättet lyder. Nummer tre går upp samtidigt. Börjar dagen med en kopp kaffe. Olika morgonvanor.

Barnen tillbaka på skridskobanan. Fotbollsplanen i träda. Väntar också på våren. Träningsyta för nummer fyras korpgäng under en tid. Grus. Mål med nät. En dröm när man var yngre. Numera nästintill oanvänd. Minns matcherna. Fick skrapsår lite här och där. Låg med benen i pappas knä. Pincett. Plockade gruskorn. Rentvättning med desivon. Sved. Plåster. Hände ofta.

Inte en tillstymmelse av blått på himlen. Passerar runt en förskola. Full aktivitet. Högljutt. Snön glädjer somliga. Nysandat på strandpromenaden. Behövligt. Trots åldern tillhör vi ungdomarna här. Nästan. Hemma igen. Lite akut bokföring som måste avklaras innan avresa. Skulle gjort i går. Glömde. Veckoliga samtalet från nummer två. Ingenting speciellt på den så kallade tapeten. Vare sig här eller där. Frukost. Packar in i bilen. Iväg. Svågern meddelar att vi fått löfte om plogning. Håller tummarna. Packar med en snöspade för säkerhets skull.

Klarastrandsleden. På ena sidan Karlbergskanalen. Översnöade bryggor. Uppläggningsplats för båtar. Långa rader. Vinterförvaring. På den andra sidan ett myller av järnvägsspår som leder till och från Stockholm Central. Ut ur stan. Direkttåget till Arlanda dundrar förbi. Måste hålla tidtabellen. Undrar om det har med sig några passagerare. En annan verksamhet som drabbats i dessa tider.

Det grå vädret förbyts till strålande sol. Bländande vitt på åkrar och ängar. Vackert. Under dessa korta stunder är det möjligt att uppskatta vintern. Bara den inte varar för länge. Det finns många egenartade namn längs vägen. Månkarbo, Tolfta, Stav, Vidväg. Det går inte att låta bli att fundera på hur namnen uppkommit. Någon gång för länge sedan.

Tycks ha snöat mer här uppe. Vägarna är vitare. Snövallarna högre. Norrländskt. Timrade och rödmålade busskurer. Gula hållplatsskyltar. Plogat in på tomten. Lättnad. Försöker köra ända fram till huset. Genom snömassorna. Fastnar. Går vare sig att komma framåt eller bakåt. Pulsar ut genom snön. Skottar en smal gång till huset. Lastar in. Tar en timme att få loss bilen. Syster och svåger meddelar att de kommer upp. Ut igen. Skottning för att göra en smal väg till deras hus innan det blir mörkt. Tillbakalutad i fåtöljen. Starkt i glaset. Middag. Tittar ut. Nattsvart.

7 februari

Minus tretton. Sämre sömn i natt. Blundar lite längre på morgonen. Tar det lugnt. Låter frun gå först. Umgås man dygnet runt är det inte viktigt att vandra tillsammans. Alltid. Letar fram den varmaste vinterjackan. Inte använd på några år. Inköpt av nummer ett vid en Kinaresa för evigheter sedan.

Molnigt med en liten strimma blått vid horisonten. Snöhögen vid parkeringsplatsen har förvandlats till ett lekberg med rutschkanor och ansatser till snögrottor. Kanotuthyrningen ligger öde. Naturligtvis. En bil stannar till vid övergångsstället. Grillen grinar ilsket. Kattögon till lyktor stirrar rakt fram. Det går mode i bildesign. Liksom i allt annat. Väljer en annan väg idag. Längs med ån. Vattnet flyter högt och stilla. En översvämmad brygga. Två smala pållare sticker upp ovanför vattenytan.

På högra sidan ett område med kolonilotter. Den odlingsbara jorden ligger dold under snön. Vilar och avvaktar. Väntar på våren. Korsar ett skogsparti. Upptrampad stig. Fallna träd med strängar av snö ovanpå stammarna. Betongkonstruktioner. En försvarslinje från förr. Ån mynnar ut i en annan sjö. Andra villor. Några ligger högt upp på ett berg varifrån de blickar ut över omgivningen. Ser allt. Bevakar området. Äldre vandrare söker ögonkontakt och hälsar. De yngre fäster oftast blicken i marken eller riktar den rakt fram. Med vissa undantag. Några kråkor kraxar.

En lyftkran sträcker sig mot himlen. Här byggs nya moderna lägenheter. Ersätter gamla byggnader. Rivna. Resterna bortforslade. Som brukligt har grannarna protesterat. Namninsamlingar. Fördröjningar. Överklaganden. Förgäves. Nu är det igång. Alla instämmer i att vi behöver nya bostäder. Ingen vill ha dem i sin närhet. Dilemma. Solen tittar fram. De ljusstarka strålarna träffar trädens vita grenverk. Gnistrar och sprakar. Prismaliknande.

Tolv. Frukost. Hammarby träningsspelar igen. På teve. Hustrun tar en extra promenad. Motionscykeln ur funktion. Behövs speciella verktyg. Finns på landet.

Ser ut över sjön. Från matbordet. Mörkret har lagt sig. Upplysta villor på motstående sida. Den kommunala belysningen vid strandpromenaden belyser de närmaste träden. Snöfläckade. Fåglar som landar på grenarna skapar ett lätt snöfall. Pyttesmå flingor faller mjukt och stilla till marken. Singlar ned. Som små glittrande stjärnor.

En irriterande snedställd lyktstolpe stör sinnesfriden. Klagat hos kommunen. Flera år sedan. Svarat att det inte är ett prioriterat ärende. Funktionsduglig. Estetiska synpunkter ovälkomna. Hur svårt kan det vara att ställa en lyktstolpe rakt? Låter det bero. Undviker att bli rättshaverist. Fortfarande ett irritationsmoment. Emellanåt.

6 februari

Sen kväll betyder fördröjda morgonaktiviteter. Tittar ut. Ett manligt sällskap testar isen. Tre personer. Borrar lite här och där. Vandrar runt. Provar på fler ställen. Slår sig ner på medhavda fällstolar. Pimpling. Vinterfiske. Ser man inte så ofta. Rogivande.

Nummer etts nummer två har födelsedag. Fyller fjorton. Handboll som intresse. Bland annat. Likt hela familjen. Inte möjligt att se matcher den här säsongen. I den mån det spelats några. Synd. Saknar. Messar och grattar. Får tre hjärtan tillbaka. Presentkuvert redan skickat. Borde vara framme idag. Kanske igår.

Inte så många som rör sig ute. Märks att det är lördag. Enstaka hurtiga motionärer. Olika löpstilar. Udda rörelsemönster. En del med korta snabba steg. Som trumpinnar. Andra tar längre kliv långsamt. Vissa släpar sig fram. Låter benen bära en alldeles för tung kropp. Imponerad av de sistnämnda. Kämpa.

I brist på nysnö blir det allt fler synbara tecken efter hundar som rastats. Missprydande efterlämningar längs hela promenadvägen. I en villahäck sitter en samling vackra rödbröstade domherrar. Skolgården ligger öde. En förälder drar sitt barn på kälke. Iväg till pulkabacken. På några tomter övervintrar båtar. Snötäckta presenningar. Nära till hands när våren meddelar att förberedelserna inför sjösättning ska påbörjas. En samling föräldrar står på avstånd från varandra och stampar i kylan utanför judons träningslokal. Inträde förbjudet. Pandemins konsekvenser.

Funderar på nya tidsbegrepp. Kan före och efter corona bli den nya referensen? Likt före och efter Kristus? Normalitet har fått en ny innebörd. Inga handskakningar. Inga kramar. Distans är det nya modeordet. Gäller både för fysiska möten och arbete. Munskydd och handsprit är oundgängliga tillbehör. Umgås via sociala medier och telefon. Fåtal utvalda mänskliga kontakter.

Allt fler elbilar står uppställda på villornas parkeringsplatser. Ser ut som att någon bundit fast dem i husen. Som en förtöjd båt. En ankarlina. Så att den inte ska slita sig fri. Sladdar som ansluter bilens batterier till laddningsstationen. Fossil har blivit ett fulord. Förr innebar det djur- eller växtdelar som bevarats i bergarter. Numera betyder det oftast bränsle som utgör ett miljöhot. Utarmning av jordens resurser. Förlegade metoder. Eller individer.

Stretchning. Lite styrka. Upphopp. Innebär hoppa hopprep utan rep. Dusch. Klockan är tolv. Frukost. Sjunker ner i soffan. Skriver. Skidor på teve.

Middagsförberedelser. Kyckling på två olika sätt. En med fajitaskryddor. Paprika, chilipeppar, koriander, gurkmeja, spiskummin, fänkål, rosmarin med mera. Den andra med tomat, parmesan och vitlök. Delar på sysslorna. Tortillabröd och sallad.

Mello. Med ett öga. Bara för att hålla koll på vad det pratas om i morgon. Inget som imponerar.

5 februari

Ännu en kall och klar morgon. Minus tio. Vanliga varvet. Mo Yan i öronen. Problematiskt att hålla isär alla kinesiska namn. Lättare när man läser. Enligt tidigare utsago åtskilligt med realism. Stämmer. I vissa stycken lite väl mycket. Beskrivning av kroppsvätskor. Bland annat. En helt annan värld. Andra seder och bruk. Måste vara riskfyllt att översätta litteratur från originalspråket. Bibehålla berättartempot. Fånga alla nyanser. En hel del som kan gå förlorat. Översättarens roll kan inte underskattas.

Byggs en ny stor skola i utkanten av parken. Några av husägarna har fått en ny närmaste granne. I stället för utsikt över parken får de se in i en stor husfasad. Måste vara bittert. Utgår någon kompensation? Eller kör kommunen över villaägarna?

Folktomt på strandpromenaden. Gamla björkar, alar och aspar kantar gångvägen. Skänker behaglig skugga under årets varmaste tider. Skymmer solen i för stor utsträckning tycker somliga. Delade meningar. Vår värmande himlakropp har lyckats stiga ytterligare en smula under rundan. Fågelkvitter. Talgoxen hörs tydligast. Enligt Wikipedia är ett av dess mest välkända läten ett “tí-ta, tí-ta”. Liknas vid ett gnisslande skottkärrehjul.

Politik. Regeringsombildning. Föranledd av att miljöpartiet valt ett nytt språkrör. Bolund får miljöministerposten. Och blir vice statsminister. Väntat. Sprickan mellan Folkhälsomyndigheten och regeringen har blivit allt tydligare. Från att lydigt följt alla rekommendationer börjar Löfven tappa tålamodet. Opinionssiffrorna piskar på. Måste göra något i stället för att passivt avvakta. En del liknar panikåtgärder. Viktigt att visa handlingskraft. Strategin tycks vara att ha så många presskonferenser som möjligt. Förmodligen nytt svenskt rekord det senaste året.

Mer politik. Har hört många ifrågasätta den amerikanska demokratin. Endast två partier sägs skapa en begränsning. Folk väljer stundtals inte den ene kandidaten, utan röstar mot den andre. Har varit så de senaste gångerna. För fyra år sedan var det mot Hillary Clinton. Då vann Trump. Nu röstade man mot Trump. Biden vann.

Tyvärr går vi åt samma håll i Sverige. Sju partier i riksdagen kan synas vara ett bra sätt att bevara demokratin. I praktiken blir det precis som i USA. Miljöpartiet har, efter att ha varit vågmästare under tidiga år, valt sida. Centern lutar sig åt vänster och liberalerna har kört ner i diket. Båda sidor är beroende av så kallade extremistpartier. På den röda sidan är det sedan gammalt. Till höger börjar det andra extremistpartiet tvättas rent av sina konservativa kollegor. I mitten är det numera en stor avgrund. Ett djupt hål utan innehåll. Resultatet blir samma sak här som där. Vi röstar mot något. Inte för. För den som vare sig vill ha Löfven eller bli beroende av SD finns inga alternativ kvar. Det blir det ena eller det andra. Vare sig vi vill eller inte.

Middag. Nummer tre och fyra och den sistnämndes flickvän. Samtal. Fyran en hårsmån från högsta betyget vid senaste tentan. Nöjd ändå. Går att överklaga. Kortspel. Bäste man vann. Trevlig kväll. Sent. Sovdags.

4 februari

Femtio meter från lägenheten ligger badbryggan. Nu översnöad. Förutom en upptrampad minimal liten stig i mitten. En fot bred. Skapad av vinterbadarna. Har tydligen blivit en ny trend. En aktivitet som inte riktigt är min smak. Svårt att uppskatta kyla. Ett försök skulle möjligen kunna göras i direkt anslutning till ett bastubad. Inte annars.

Vid skolan har det spolats is på den lilla bollplanen. Många barn tar sina första ostadiga skär med hjälm på huvudet. Flertalet är flickor med vita konståkningsskridskor. Ser ut som en samling av Bambi på hal is. Naturisar är sällsynta nuförtiden. Den som vill hålla på med hockey, konståkning, eller någon annan sysselsättning som sker på skridskor, tvingas i vanliga fall leta upp konstfrusna banor. Förr spolades det isbanor lite överallt. Somrarna var varma. Himlen blå. Upplever det så.

Dags för mammabesök. Tar trekvart till en timme att ta sig dit. Genom Söderledstunneln. Ut på Centralbron. Yrsnö. Väljer vägen genom stan. Sveavägen. Människor och bilar. Inga synbara tecken på att det pågår en pandemi. Sällskap på restauranger. Sitter dock inte lika tätt tillsammans som tidigare. Snö skottas från taken. Förmodligen plåtslageriernas huvudsakliga intäktskälla den här årstiden. Avspärrningar nedanför. Vakten bevakar.

På väg ut från stan. Stor byggarbetsplats. Här byggs ett nytt campus. Albano. Ser ut som både KTH och universitetet är inblandade. I närheten av Stockholms Universitet. Igenkända gamla byggnader. Studerade här på sjuttiotalet. Inledningsvis ekonomisk statistik. Som en introduktion till akademiska studier innan det slutliga vägvalet. Blev informationsbehandling. Som det hette på den tiden. Programmering och systemering. Trodde att det kunde innebära framtidsjobb. Inte helt fel tänkt. Så småningom kompletterat med företagsekonomi. Stort behov av datakunniga på den tiden. Lämnade studierna oavslutade för arbete som programmerare. Var evigheter sen. På hålkortens tid.

Lunch hos mamma. Kortspel. Grannar har hjälpt henne med skottning. Hon har tackat via en lokal facebookgrupp. Fått hjärta och tummar upp tillbaka. Köerna rullar trögt på vägen hem. Blir stopp bredvid en bergvägg där smältvatten runnit ner och frusit. Bildad isformationer med arktisk känsla. Ett naturens konstverk.

Använder den nyinköpta diktafonen för att registrera tankar. Diktafon. Namnet åstadkommer en bild i huvudet. Av gamla direktörer i kostym och slips som lämnar över de intalade meddelandena till en sekreterare som skriver ut dem på en skrivmaskin. Så var det en gång i tiden.

Torsk med gräslökssås och hårdstekt bacon. Potatismos. Nummer fyra hör av sig. Bjuder in sig och flickvännen på middag i morgon. Tillhör den begränsade skara vi emellanåt träffar. På distans. Inga symptom. Obetydlig smittorisk. Inte setts sedan julafton. Bokföringen får vänta en dag till. Eller två.

3 februari

Snöröjarna tycks ha jobbat både natt och morgon. De flesta vägar och trottoarer är plogade och sandade. Den återstående snön förvandlas till modd. Fötterna har svårt att få fäste. Som att vandra på en torr sandstrand. Sjunker ned en aning. Ansträngande steg ökar andhämtningen. Extrem övning för extremiteterna. Vallarna vid sidorna växer. Vita berg uppstår upp lite varstans. Byggs på av skopor med bortskrapad snö från parkeringsplatser, gångvägar och vägbanor.

Morgonmotionen avslutas med hundra upphopp. Alltid. Nästan. I ärlighetens namn ska erkännas att fötterna inte lyfter speciellt högt över marken. Inte som förr. Inte så att man svävar i luften. Övning som är bra för benen. Småmusklerna i fötterna. Tror att det gör att balansen kan bibehållas någorlunda. Möjligen. Så att det fysiska förfallet går i makligare takt.

Kompletteringshandlar livsmedel. Hämtar diktafon på utlämningsställe. Hem. Fotboll på teve. Hammarbys första träningsmatch. Mot Akropolis från Superettan. Mitt på dagen. Pensionärstid. Måste uppgradera abonnemanget för att kunna se. Frambringar vårkänslor. Om man låter bli att titta ut på snömassorna. Hela truppen luftas. Lite intetsägande match. 3-3. Svårt att dra slutsatser om kommande säsong. Kul ändå.

Hittade en Murakami i bokhyllan. Kafka på stranden. Började läsa. Känner igen inledningen. Redan avklarad? Kikar mitt i boken. Obekant handling. Undrar om den påbörjats men inte avslutats? Osäker. Får se längre fram. Dåligt minne kan ha sina fördelar. Redan lästa böcker blir som nya. Bara ytterst diffusa reminiscenser av handlingen. Minns sällan vad som hände. Eller hur de slutade.

Finmiddag. En liten bit oxfilé från frysen. Gratinerad potatis i små portionsformar med vitlök, en gnutta senap, ost och crème fraiche. Pepparsås och sallad. Det är ju i alla fall onsdag.

Borde börja med bokföringen. Orkar inte. Skjuter upp det. Ingen panik. En kritiskt sinnad person kan betrakta det som snålhet att ägna timmar åt något som andra klarar av på en halvtimme. Den välvilligt inställde ser det i stället som ett balanserat och väl avvägt ekonomiskt sinnelag. Själv är bäste dräng.

2 februari

Tidig väckning. Skjutsar äkta hälften till tandläkaren. Ångestladdat och tidigt möte. Träningen får vänta. Eller ställas in. Morgonköer. Solen är frånvarande. Snön börjar falla under väntan i bilen. Som ett oändligt antal fallskärmshoppare i mikroformat. Dalar sakta ned. En invasion från luften. Lägger sig och vilar mot marken. På varandra.

Mobilstund. Hinner scanna av sociala medier, spela schack och läsa morgonens nyheter. Oroligt i Moskva när Aleksej Navalnyj ska ställas inför rätta. Människor grips utanför domstolen som hårdbevakas av polis. Tyvärr lär det bli som vanligt. Oppositionen tystas ned. På ett eller annat sätt. Hoppet om demokrati och öppenhet känns avlägset. Ibland är det svårt att vara optimist. Apropå det.

Har grubblat en del över vem som är lyckligast. Optimisten eller pessimisten. Den förstnämnde skulle antagligen majoriteten sätta en slant på. Måhända alla. Är nog inte alltid självklart. Optimisten tror alltid att allting ska gå bra. Att det kommer att lösa sig till det bästa. Besvikelsen blir stor när förhoppningarna inte infrias. Frustration uppstår. Pessimisterna är däremot fullkomligt övertygade om att det mesta kommer att misslyckas. Att det rent ut sagt går åt helvete. När det inte blir lika illa som befarat kommer den oväntade glädjen. Ibland kan det vara bra att ha låga förväntningar.

Hem igen. Frukost. Diskmaskinen krånglar. Plockar ut och inspekterar. Saknas förmodligen en plastplutt som ska hålla en manick på plats. Vanliga lekmannauttryck. Förtydligande: En detalj för att vattnet ska kunna spruta över porslin och glas. Sätter allt på plats igen. Provar en gång utan innehåll i maskinen. Håller tummarna. Risk att nästa steg blir nätet. Se om man kan hitta någon beskrivning och reservdelar. Avvaktar.

Syster meddelar att de tvingas åka hem från landet. Veterinärtid till hunden. Svårt att komma i fas med varandra för besöken däruppe. Så att vi kan ses. Tänkt att ta oss dit på torsdag. Kan bli ändrade planer. Beslutas senare. Beställt diktafon på nätet. Kommer i morgon. Ska bota glömskan. Eller åtminstone minska dess verkningar. Komplettera det egna minnet.

Eftermiddagspromenad. Snöat hela dagen. Plogbilarna hinner inte med. En tung vandring. Kortare. Behövligt. Frisk luft. Motionen har blivit lidande under flera dagar. Måste bli bättring. Ständigt mantra. Ringer en kamrat som håller på att sälja sitt hus. Budgivning. Flera inblandade. Ser ut att gå bättre än bra.

Middag. Kyckling med vitlök och curry. Pasta penne. Diskmaskinen fungerar igen. Halleluja.

1 februari

Idag har Max och Maximilian namnsdag. Känner ingen med de namnen. Innebär att inga gratulationer behöver förmedlas. Apropå ingenting. Kylan biter sig fast. Likaså solen. Underbar morgon. Var flera år sedan man fick uppleva så många vackra vinterdagar i följd. Vad jag minns. Isen har lagt sig på stora delar av parkdammen. Änderna trängs i den återstående lilla badbaljan.

Passerar utegymmet. Blir inget stopp i den här kylan. Kräver varmare temperaturer. Lite varstans bildas smala stigar i snön. Genvägar. I stället för att slaviskt följa de plogade gångvägarna. Kan spara någon minut. De tidigare vackra orörda snöytorna i parken och runt lekplatsen är nedtrampade. Tusentals fotsteg ovanpå varandra. Pulkabackarna står tomma efter helgens anstormning. Barnen är i skolan. Eller förskolan. Annorstädes.

Ovant att bo tre tillsammans. Samsas om utrymmena. Var länge sedan. All förändring är välkommen. Avbrott i tristessen. Stor lättnad hos sonen för att utbildningen är avslutad. En inte helt vanlig kombination i en fil kand. Historia, japanska och kinesiska. Oklart vad det kan leda till. Lägenheten städad och lämnad. Nu återstår väntan på resan till Taiwan. Inte träffat flickvännen på ett år. Arbets- eller studentvisa är det som gäller. Inte möjligt för tillfället. Följer dagligen information från ambassaden om förändringar i reglerna. Avvaktar öppnandet.

Laddar ned en ny ljudbok. Mo Yan. Kines. Nobelpriset 2012. Vitlöksballaderna. Obekant ny bekantskap. Alltid förväntansfullt att utforska författare man inte läst. Sägs vara en sorts magisk realism. Får se vad det innebär. Kort recension följer så småningom. Ska leta fram en ny bok för kvällsläsning också. Letar bland de olästa som otåligt väntar i bokhyllan. Svårt att förstå Bukowskis storhet. Lite väl mycket realism och depravation.

Nummer två ringer. Besöker jobbet en dag i veckan. Resten på distans. Allt lugnt på den kanten. Idag är födelsedagen för mamman till nummer ett och två. Gick bort alldeles för tidigt. Snart tio år sedan. Cancer. Skitsjukdom. Tragiskt. Är också precis ett år sedan vi reste utomlands senast. Fuerteventura. Överraskade svåger och svägerska i hotellobbyn när de anlände någon dag senare. Roligt minne. Länge sedan.

Gårdagens pizza förvandlas till dagens lunch. Går absolut inte att värma i mikrovågsugn. Blir mjukt och menlöst. Förr värmde vi i den vanliga ugnen. Blev godtagbart. Nuförtiden hettar vi upp de sparade pizzabitarna i gjutjärnspanna med lock ovanpå. Resultatet är en lite frasigare botten. Skillnaden stor. Visserligen inte som nygräddat. Men nästintill. Hustrun äter sallad. Med tonfisk.

Skriver. Vilar. Middag. Väntar på matleverans. Anländer 20.43. Teve. Trött. Tidigt i säng.

31 januari

Morgon. Den skinande solen stiger långsamt upp. Blå himmel. Kallare idag. Minus tio. Glimmande reflexer från snökristaller. Långkalsonger. Eller underställ. En modernare benämning på benkläderna. Tjocktröja. Vinterjacka. Varmaste mössan. Folktomt på promenaden. Knastrar under kängorna. Enstaka hundägare. Vid skolan några bilar. Föräldrar som lämnar av sina barn till morgonaktiviteten. Judo. Minns hur det var. Sedan närmaste vägen hem till frukosten.

Bil till nummer tre. Tar med stege och diverse verktyg. Skrapan. På söder. Artonde våningen med makalös utsikt över stadens östra delar. Fyller det lilla lastutrymmet. Första stoppet vid tippen. Gammal dator, bildskärm och teve kasseras. Med mera. Finns nyöppnade avdelningar för återbruk. För saker som inte är uttjänta. Har inte sett förut. Bra initiativ. Hinner inte granska utbudet idag. Vidare hem. Placerar resten av det medförda i arbetsrummet. Där trean ska husera tills vidare.

Kort vilopaus. En liten stund på rygg. Hämtar andan. Enkel lunch. Tillbaka. Lastar fullt igen. Hjälper till med städningen en stund. Rengör dusch, toalett och kylskåp. Lämnar resterande uppgifter till honom. Hemma i god tid innan handbollsfinalen. Stuvar in sakerna. Laddar upp. Slår mig ner i soffan. Följer förhandssnacket. Danmark är favoriter men Sverige har slagit både experter och oss andra med häpnad i match efter match. Är inte helt omöjligt. Blir ytterligare en biltur när matchen är slut. Får nöja mig med en kopp te. Hade önskat något starkare.

Matchdags. Byter mål med varandra. Danskarna leder med två. Sverige hämtar in försprånget. Går förbi. Oavgjort i halvtid. Allt står och väger. Suck. Räcker inte. Rutinen avgör. Danske målvakten är alldeles för bra. Avgörande. Grattis Danmark.

Till Skrapan. För sista gången. Förhoppningsvis. Temperaturen sjunkit. Minus 13. Lite trafik. Går snabbt till stan. Nummer tre och alla städredskap väntar. Ringer och beställer pizzor. Hämtar upp på vägen hem. Sen middag. Trött. Blir tidig kväll.

I morgon är det februari. Tiden går.

30 januari

Beviljar mig själv motionsledigt. Minus 8. Tjockt vitt täcke på terrassen och sjön. Ån fortfarande öppen. Strömmande vatten kräver mer kyla för att frysa till is. Solen har svårt att bestämma sig. Titta fram eller gömma sig bakom molnen. Det blir lite fram och tillbaka. En tittutlek. Tar med mig dammsugare och lite annan städutrustning i bilen. Lämnar av hos nummer tre. Inte prioriterade investeringar för en student. Får en kartong och en väska i utbyte.

Soffan. Utförsåkning. Betraktas med ett öga. Inga avgörande svenskintressen. En vän ringer. Planerad golfresa i oktober. Förmodligen. Söderut. Ett femtontal kamrater. Årliga tävlingar i fyrtio år. Gamla handbollsspelare. Alla utom en. Stadgarna stipulerar krav på handbollsspel i föreningen för att upptas i golfsällskapet. Fick delta i en match. Målvakt. En liten stund. Samt bekosta en middag. Rimlig affärsuppgörelse.

Det uppstår speciella relationer när man delar omklädningsrum. Tränar tillsammans. Spelar matcher och reser med buss. Umgås på fritiden. Gemensamma fester. Varaktig vänskap.

Varför skriver man en dagbok? Berättigad fråga. Dessutom befogat att undra varför den publiceras. Har funderat på det. I första hand är det ett sätt att förmedla sin vardag till dem som står närmast. Som man numera träffar så sällan. Och till dem som, av någon anledning, önskar läsa om hur andra hanterar den dagliga monotonin. Genom att dela med sig offentligt anstränger man sig lite extra. Lägger ned mer möda på ordval. Språkets rytm. Söker intryck att förmedla. Små saker. Berättandet blir viktigare än berättelsen.

Ambitionen är att vara personlig utan att bli alltför privat. Skildra livet utan att säga för mycket. Inga namn. Inget komprometterande. Inte lämna ut någon. Bara en smula av sig själv. Livet som det är. Varvat med gamla händelser och nya tankar. Ett sätt att hantera den sysslolöshet som infunnit sig. Har skrivit åt andra under halva livet. Kommersiellt och halvideellt. För företag och organisationer. Berättat ur deras perspektiv. Med någon annans röst. Nu handlar det om att finna sin egen.

Eftermiddagspromenad. Stark sol. Glittrar i snön. Kylan biter i kinderna. Glada människor. Ljuset förändrar både levande varelser och naturen. Kreutzersonaten. En svartsjuk mans hjärnspöken. Äktenskapliga problem. Ändå en liten inblick i dåtiden. Hur det var. Kanske. Utgiven 1890 säger Wikipedia. Inte ett av hans mer kända verk. Hamnat i skuggan av Krig och fred samt Anna Karenina.

29 januari

Lite nysnö gör att morgonens djurspår avtecknar sig tydligt. En annan sort. Större. Vildsvin? Bara en gissning. Har egentligen ingen aning. Kan bara rådjur och hare. Måste lära mig mer. Tyda de efterlämnade avtrycken. Hemfärd innebär att träningsproceduren kortas ned. Försöker komma iväg så att vi är i stan vid lunchtid.

E4 plogad. Skönt. Går att hålla normalt tempo. Hundratio. Typ. Vidsträckta vita fält. Barrskog. Broar. Fåtal fordon. Närmar oss Stockholm. Trafiken tätnar. Styr mot den skinande solen. Vägen blänker. Bländar. Passerar en golfbana. Nu förvandlad till ett övernaturligt vackert skidspår.

Mot mamma. Köper med oss ätbart från den stora hamburgerkedjan. Kaffe. Kortspel. Konversation. Hon har upptäckt några språkliga brister i dagboken. Hököga. Får med mig noteringarna på små lappar. Till nummer tre. Han packar och städar. På söndag är det utflyttning. Skickar med oss ett par fullpackade väskor. Trångt i trafiken på söder. Moddigt. Tycks ha snöat mer här. Tar tid att undanröja. Köper Thai-mat på vägen. Handbollskväll. Igen. Hinner inte laga mat.

Handboll är som schack. Skillnaden är att spelarna är mer rörliga än pjäserna. Förhoppningsvis. Handlar om att få övertag någonstans på banan eller brädet. Bli två mot en på en del av planen. Eller att sätta en av motståndarnas värdefulla pjäser i ett omöjligt läge. Tvinga kombattanten att välja mellan pest eller kolera. Knepigt. Avgörande.

Sverige. Mot Frankrike. Ett av de mest framgångsrika landslagen under många år. Värsta motståndet hittills. Startar bra. Fenomenala nya spelare. Vilken återväxt. De oprövade kliver fram. Och några gamla rävar. Palicka gör omöjliga räddningar. Tror knappt att det är sant. Leder med tre i halvtid. Rafflande. Blixtsnabba kontringar. Gör en japan på slutet. Briljant. VM-final! Eufori.

Ser på andra semifinalen. Vilka som ska bli finalmotståndare. Danmark eller Spanien. Hoppas på grannarna. Nordisk kamp. Sitter kvar framför teven. Start. Jämnt. Spanien gör många mål. Danmark ännu fler. Mikkel Hansen. Gammal är äldst. Paus. Byter mål med varandra. Spanien kryper ikapp. Mer och mer. Strid på kniven. Spansk skottmiss. Danmark vinner. Final på söndag.

Kommer på att det skulle skrivits om äldsta barnbarnets födelsedag häromdagen. Går in och redigerar. En sådan händelse måste ju komma med. God natt.

28 januari

Lätt snöfall under natten. Ett par minusgrader. Vindstilla. Omgivningen glänser och glittrar. Bedårar. Snön ligger lydigt kvar på barrträden. Blir som en vacker vintertavla. Sagolikt. Total tystnad. Enbart rösten från ljudboksuppläsaren i öronen. Tvingas pausa. Lyssna till ljudlösheten. Mäktigt. Naturen växer. Blir mer praktfull ju äldre man blir.

Knarrande ljud från kängorna. Inköptes för några år sedan när firman skulle vandra i Alperna. Några dagar. En upplevelse utan motstycke. Ovanför molnen. Höjdrädd. Utmanar fobierna. Uppför gick det bättre än förväntat. Tillbakavägen mardrömslik. Bitvis smala stigar med stup bredvid. Tittar rakt ner i marken. Fäster blicken vid bergskanten på den säkra sidan. Musklerna tvinar. Mjölksyran tilltar. Fysiken är inte som förr. Minnet av resan beständig.

Biltur. Köper golvlack hos den lokala bygghandlaren. För att färdigställa gästrummet. Hämtar vatten. Det vi har i kranarna, från egna brunnen, är tjänligt enligt den byråkratiska benämningen. Med andra ord drickbart. Flertalet föredrar hämtvatten. Från vattenstationen i närheten. Den heter så. I alla fall här. Två tryck på knappen gör att tio liter kommer ut. Smakar lite bättre. Vidare till potatisbonden. Ett utrymme i en lada är avdelad för självbetjäning. Åtta olika sorter att välja mellan. Påsar med fem, tre eller två kilo. Förr betalade vi genom att lägga pengar i en burk. Numera går det att swisha. Moderniteter har nått obygden. Två croissanter inköps på hemvägen.

Hör att en patient fått två nya händer i en transplantation. Sahlgrenska. Donerade av en avliden person. Otroligt. Heja vetenskapen. Glöm inte att anmäla dig till donationsregistret. Kan göra underverk. Rädda livet på någon.

Klurar med krysset. Från lördagens DN. Lite svårlöst här och där. Halvtimmes vilostund i sovrummet. Med telefon och bok. Skottar. Hackar sönder isblock under luftvärmepumpen utanför. Hustrun trampar på motionscykeln. Oförtrutet. Snöar igen. Skottar igen. Lackar halva golvet i blivande gästrummet. Resten får göras under nästa vistelse här.

Telefonmeddelande. Får sällskap. Syster och svåger på väg upp. Har hamnat i fel fas med varandra. För vår del hem i morgon. Obligatorisk bastu. Försenade. Olyckor och jätteköer på E4 norrut. Samkväm. På distans. Skål. Samtal. Om allt och ingenting. Uppvärmda rester till middag. Får duga. Åter till franska serien. Lupin. Därefter sängen.

27 januari

Vaknar hungrig. Te och en rostad brödskiva innan promenaden. Minus sex. Vattnet forsar under bron vid ån. Var mer fruset senaste gången vi var uppe. En annan sommargäst ute. I närheten av brevlådan. Ryker ur skorstenen. Står en bil vid tomten. Sliter med snöbarriären utanför ladan. Spettar. Blir dagens styrketräning. Hustrun skottar. Stretchning innan frukost. Äldsta barnbarnet fyller sjutton. Postat presenten. Sms-grattar. Får tillbakatack.

Tre av båtarna ligger uppdragna nere vid vattnet. Fastsurrade i en stor ask för att vädrets makter inte ska stjäla dem. Kan ske vid extremt höga vattenstånd och under höststormar. En kanadensare, en optimistjolle och en plåteka. Roddbåt konstruerad i plåt. Hade problem med den sistnämnda under några år. Läckte. Fick ösa och pumpa ur den varje gång den skulle användas. Testade att täta nitarna med silikon. Innan sjösättning för några år sedan. Svagt minne av att pappa gjorde så. Förr. Blev perfekt. Kan nog hålla tätt ett par år till. Har tidigare alltid förvarats i båthuset. Både sommar och vinter. Hissanordning för att få upp den i taket. Konstruktionen har gjort sitt. Svårt att få den att fungera. Enklare att dra upp båten och låta den vintervila utomhus. Fram till våren.

Eftermiddag. Den efterlängtade solen tittar fram. Saknad gäst. Molnen skingras. Blått. På delar av himlen. Strålarna tränger fram genom trädstammarna. Ostoppbara. Allt förvandlas i det bländande skenet. Snön glittrar. Skuggor faller. Dags för arbetspass två med spett och spade.

Letar fram grillen. I lidret bakom skottkärrorna. Blir hemmagjorda hamburgare. Nötfärs. Salt, peppar, olivolja och en gnutta chili. En sked cognac. Formas med händerna. Ska vara oregelbundna kanter. Så att det syns att de inte är fabriksgjorda. Inte hamburgerbröd. I stället en rostad brödskiva. Levain råg. Hårdstekt bacon. Cheddarost. Sallad. Tomater. Dressing. Mayo Hickory. Smakar sommar.

Handbollskväll. Först kvartsfinal. Danmark-Egypten. Osannolikt jämnt. Svänger fram och tillbaka. Förlängning. Förlängning igen. Straffar. Aldrig sett något liknande. Våra grannar vinner till slut. Nu dags för Sverige. Mot Qatar. Jämnt i början. Sverige rinner ifrån. Imponerande. Hur bra är de? Vinner stort. Blev aldrig spännande. Nästa Frankrike. Kan det bli VM-final?

Dagens slutord. Livet är evighetslångt när man är ung. Blir allt kortare med åren. Återstoden krymper. Tid att göra det som inte redan är gjort. Som borde göras. Ta vara på stunden. Njuta av nuet. Något att tänka på för yngre. Vi äldre vet redan.

26 januari

Vaknar runt sju. Sover vanligtvis längre än så. Följden av det tidiga sänggåendet i går kväll. Djup sömn. Behagligt och livsviktigt. Väntar med promenaden tills ljuset återvänder. Minus fyra. Gårdagens kraftiga blåsväder har städat upp delar av vägen.

Vinden har sopat ihop snön i högar. Ansamlingar ligger som vita kullar här och där. Får lyfta fötterna högre. Ser det som träning. Så var det förr. Löpning med höga knäuppdragningar ingick i tränarnas arsenal av fysiska övningar. Frivillig tortyr. När kroppens sista krafter sinade såg man dem som sadistiska plågoandar.

Konstaterar att hare och rådjur varit i farten igen. Och någon annan fyrbent krabat. Som vi ännu inte lyckats identifiera. Vägen kantas av det elektriska stängslet som gränsar mot kohagen. Går över färisten som bonden, med vårt godkännande, anlade för ett tiotal år sedan. En sträcka som gjorde att korna skulle kunna gå över vägen och beta av området på andra sidan. Ett övergångsställe. De senaste åren har det inte blivit så. Av någon anledning.

Senaste veckans plusgrader har förvandlat underlaget till is. Nysnön ligger ovanpå och döljer isen därunder. Gäller att gå försiktigt. Gårdagens hårda snövindar har gjort att norrsidan av trädstammarna är helt vita. Snön är som fastklistrad. Vassen har böjt sig för övermakten.

En ekorre springer kvickt över vägen och klättrar upp i en gran. Naturligtvis väljer den just den sortens träd. Precis som i visan. Nu fattas det bara att vi även ska få se räven raska över isen. Plogat på stora vägen. Tar bort snön från brevlådan. Öppnar. Innehåller reklamblad och den lokala gratistidningen. Har inte flyttat dagstidningen hit den här vändan. Stannar bara några dagar. Hem igen till helgen. Nu när löven försvunnit ser man våra hus tydligt från brevlådorna. På somrarna döljs de av grönskan. Tillbaka. Två rådjur skuttar över vägen. Skrämda.

Hämtar ved. Snön på ladutaket har rasat ned på grund av tövädret. Packats ihop och därefter frusit. Lagt sig som en barriär framför dörrarna. Skoveln klarar inte av det kompakta hindret. Tar fram spett och spade. Tungt. Delar upp det mödosamma jobbet. Resten får vänta tills i morgon.

Middagsvila. Sällsynt företeelse. Läser en stund. Blundar ett tag. Välgörande. Kort arbetsinsats i blivande gästrummet. Skymning. Snöar igen. Iklädd badrock och med en vattenhink i handen på väg mot bastun. Tjugofem meter gatlopp i snöyran. Sjunker ner. 80 grader. Tyst. Bastar alltid var för sig. Hustrun vill inte ha det lika varmt. Ljudet från brinnande ved är meditativt. Likt vågor som slår mot en strand. Avkoppling. Lugnet lägrar sig. Ser en ny serie. Lupin. Fransk. Underhållande. Får se om den håller måttet. Gillar utstrålningen hos huvudrollsinnehavaren. Minns honom i  En oväntad vänskap.

25 januari

Ett par centimeter snö. Möter inga motionärer på morgonen. Endast barn med ryggsäckar på väg till skolan och hundägare som motvilligt tvingats ut för att rasta sina sällskapsdjur. Snöfallet tilltar. Lägger sig vackert vitt på verandan och i viken. Packar ihop. Nytvättade mattor, kläder och det kylskåpsinnehåll som inte har lång hållbarhet. Dags att ge sig av igen.

Åker förbi nummer tre. Hämtar ett fällbart bord för fraktning till landet och magasinering. Ett sängbord och lite husgeråd som ska behållas. Bilen fullastad. Nästa helg flyttar han ut från studentlägenheten. Hem till oss. Tillfälligt. I väntan på att kunna resa till flickvännen. Får lägga beslag på arbetsrummet som även tjänstgör som övernattningsrum för gäster. E4 norrut. Tar plats i högerfilen. Rättar in oss i ledet. Går långsamt. Åttio. Har inte bråttom. Ingen tid att passa. Det tar den tid det tar. Tankar. Köper snus. Får lust att ta avtagsvägen till Arlanda. Behärskar mig. En annan gång. När coronadimman har lättat.

Snön yr. Virvlar upp bakom långtradarna. Lägger sig över Uppsalaslättens åkerfält. Grödan sticker upp lite grann. Som en några dagar gammal skäggstubb. Åker förbi nyplanterade granskogar som ersatt de tidigare kalhyggena. Sikten svag. Håll avstånd. Snart framme. Ligger några centimeter nysnö häruppe också. Minus två. Inga hjulspår på vägen. Nordanvinden piskar in de vita flingorna över tomten. Inpackning. Ser ut att bli skottning i morgon. Kurar ihop oss inomhus.

Finns två avgörande faktorer för att kunna tillbringa vinterdagar här uppe. Först och främst: Luftvärmepump. Styrs via en app och kan sättas på hemifrån. Förr tog det drygt ett dygn innan temperaturen nådde beboeliga temperaturer. Nu är det välkomnande varmt redan när vi anländer. I andra hand: Fyrhjulsdriven bil. För att ta sig fram. Kan inte alltid räkna med att det är plogat.

Eldar i vedspisen. Ett halvstort trä i botten. Tidningspapper. Några bitar av gamla takspån som pappa köpte på auktion för trettio år sedan. Flera lass kördes med släpkärra. Räcker säkert trettio år till. Några smala vedträn ovanpå. Tänder i spisen och eldar samtidigt i dragluckan. Blir bra fyr. Underbar värme. Sprider sig över hela rummet och i murstocken. Lite svalare på ovanvåningen. Bra för sömnen.

Slötittar på golf. Från en plats där solen skiner och gräset är grönt. Tidig kväll.

24 januari

Ljuset är kvar. Underbart. Humörhöjare. Ändrade morgonrutiner idag. Kylskåpet behöver kompletteras. Bör ske direkt på morgonen. Innan folkstormen når affären.

Träden vid ån vadar i vatten. Kringskurna. Likaså bänken och bordet där man kan slå sig ner för en paus. Onåbar. Båtarnas bojar håller på att drunkna. Metallöglan upptill liknar ett öga på en trådsmal hals. Eller en gapande mun. Skriker ”Kom och rädda mig!” Vid sidan av ån sitter en and och värmer sig i solen. Vandrar andra vägar idag. Ser nya hus och trädgårdar. Äppelträd som är hårt beskurna. Vackra. Grenarna visar sig i all sin nakenhet. Ingenting som skyler. Lite japanskt. Gjorde samma sak med äppelträdet på landet för några år sedan. Var inte så populärt. Verkar vara ensam om att förtrollas av det avskalade. Det minimalistiska.

Strandpromenaden är fylld med människor som krupit ut ur idet. Somliga sitter på bänken vid bryggan och fångar solen. Gladare ansikten. Spänstigare steg. Livet återvänder. Ett av barnbarnen fyller år idag. Tolv. Nummer tvås yngsta. Åren rusar. Numera blir det en slant i ett kuvert i stället för presentpaket. Far- och morföräldrars rättighet. Minns jularna förr. Sex barnbarn skulle ha sina klappar. Sex olika önskelistor. For runt som ett skållat troll i affärerna. Fick ringa föräldrarna och fråga efter alternativ när något var slut. Stress. Panik. Lugnare nu.

Lyssnar på ny bok. Tolstoj. Kreutzersonaten. En mental resa in i svunna tider. I ett annat land. Om kvinnor och äktenskap. Långa monologer. Manligt perspektiv. Förstås. Kvinnliga betraktelser från den tiden är sällsynta. Morgonnyheterna meddelar. Protester i Ryssland som stöd för Navalnyj. Slås ner hårt. Risk för att demonstrationerna är utsiktslösa. De stora diktaturerna håller befolkningen i ett järngrepp. Den folkliga resningen stretar i uppförsbacke. Sverige inför inreseförbud från Norge. EU delar ut nya miljarder i lån och bidrag. Hoppas de hamnar i rätt fickor.

Senare frukost. Tolv och trettio. Får betraktas som brunch i stället. Dock med samma meny. Solen har gömt sig igen. Tittade nog bara fram på förmiddagen för att retas en smula. Molnen vann kampen. Som så ofta den här årstiden. Nu är det lika grått som vanligt. Underbart är kort.

Börjat titta på resor till värmen. Söderut. Medelhavet. I höst. Hoppas. Längtar. Borde fungera. Handboll igen. Helt avgörande match för att gå vidare i VM. Mot Ryssland. Vilken uppvisning. Överlägsen seger. Världens bästa vänstersexor. Världens bästa målvakt. Och världens bästa Gottfridsson. I alla fall den här matchen. Kommer sova gott. Med nya förhoppningar. Ska bli kul att följa slutspelet. Ser bra ut. Slut för idag. I morgon åter till landet.

23 januari

Blundar och väntar. Stiger upp. Den vattenfyllda ytan ovanpå isen har frusit över natten. Blir överfallen av ljuset. Bländad. Det var länge sedan. Solen som gömt sig i veckor masar sig upp över trädtopparna på andra sidan sjön. Efterlängtad. Blå himmel. Lite här och där. Fönsterrutornas skriande behov av putsning avslöjas obönhörligt. Vandring den vanliga vägen. Vinden viner. Isfläckarna bortsmälta. Änderna har samlats i parkdammen. Långa skuggor förföljer oss utan att tappa kontakten. Kräver solljus för att existera.

Förr var lördagar veckans höjdpunkt. Ledigheten. Fria aktiviteter. Godare mat. Finare vin. Numera är det svårare att skilja dagarna åt. Under första åren i skolan hade vi lektioner fram tills lunch på lördagar. Avslutades med roliga timmen. När man kom hem var det varm choklad, färska småfranska med ost. Det är ett bestående minne. Promenaden mellan skolan och hemmet tog två minuter. Om man gick långsamt. Alla arbetade på lördagar. Halvdag. Sedan samlades barnaskaran utanför. På gatan. Olika sällskap. Uppdelade i ålder och av intressen. Höll mig till idrottsgänget. Fotboll, hockey och landbandy. Målburen var dörren till varuintaget hos kvarterets livsmedelshandlare. Nostalgi.

Dan Eliasson har fått ett nytt uppdrag. Inom regeringskansliet. Behåller titeln generaldirektör och sin lön. Han måste ha häpnadsväckande kunskaper. Många vänner inom partiet. Besitter måhända en visdom som vi vanliga dödliga inte har lyckats upptäcka. Dold någonstans. Utåt har det bara gått att se ett bristande omdöme. Hur många gånger tillåts politiskt tillsatta chefer misslyckas i ledande positioner? En hel del av våra folkvalda tycks ha tappat kontakten med vanliga människor. Förtroendeklyftan växer med utnämningar och beslut som är svåra att förstå. Kan någon förklara?

Skidskytte igen. Damer jaktstart. Hanna Öberg enorm. Kylig. Sätter alla skott. Spännande. Sekundstrid. Tvåa. 0,2 sekunder efter. Svettigt.

Ola Salo på radion. Blir påmind om femtioårsfirandet för nummer ett. På Hamburger Börs. Snart ett år sedan. Innan pandemin bröt ut. Förmodligen en av landets bästa liveartister. Hustrun lyckades stjäla en ögonblicksdans när han var ute bland publiken. Lyckokänsla. Apropå musiker kommer Jakob Hellman att bli årets artist. Kan fastslås redan nu. Lekfull ordvirtuos. Genialisk.

Avslutar kvällen med Stjärnorna på slottet. Många kloka ord. Och människor. Ger lite nya perspektiv på saker och ting. Sevärt. Kan bero på åldern.