Etikett: #dagbok

12 januari

Tidig morgon. Någon plusgrad. Blötsnö. Därefter ska det frysa på enligt prognoserna. Promenad till landsvägen och tillbaka. Ungefär fem kilometer. Kompletterar med en gnutta styrketräning och stretchning. Daglig motion. Bör ej förväxlas med träning. Det senare utförs för att förbättra sin fysiska status. Det förstnämnda för att inte försämra den i alltför skyndsam takt. Man måste ta hand om sig. Kämpa för att bromsa kroppens förfall.

Nya gäster vid fågelbordet. Ett sällskap med steglitser. Omisskännliga och färggranna. Fascinerande. Försvinner vid oförsiktiga rörelser innanför glasrutan. Dessutom grönfink. Troligtvis. Får studeras närmare. Eventuellt läggas ut i fågelgruppen på facebook för bedömning av experter. Om den går att föreviga med kameran. Tålamod.

Vandrar runt. Nere vid båthuset hänger sommarens största gäddhuvud fortfarande kvar på en tråd. Speglar sig i solen. Ser upp mot himlen. De ätbara delarna vilar i frysen. Ska transformeras till queneller. Förr eller senare. Snötäcket hänger nedanför takkanten. Varit på glid under tövädret och därefter fryst fast. Som en minilavin i vardande.

Hustrun börjat läsa Lundell. Vardagar. Hmmm… Förvillande likt det som försöker åstadkommas här. Eller tvärtom. Ja, ja. Det är vare sig första eller sista gången någon plitar ned en händelsefattig dagbok. Skit detsamma. Skapelser helt ensamma i sitt slag är sällsynta i alla sammanhang. Bara människor är unika. Som du och jag.

ICA ringer. Mejlbeställningen klar och bör avhämtas snarast. Lagerutrymmet avsedda för dem som sitter i frivillig karantän är ansträngda. ”Kan du hämta inom en halvtimme?” Börjar med att avisa bilen. Verkar som om förfrusna tidigare smälta snökristaller vidhäftar ovanligt bra på bilrutor. Kö på lastkajen utanför livsmedelsaffären. ”Namn” vrålar en anställd till någon bakomvarande som väntar i bilvärmen. Minus 8. Pandemin skapar förmodligen en ny affärsmodell för matinköp. Billig lagerlokal. Beställning på nätet. Behövs ingen butik. Ingen skyltning. Bara kortbetalning. Begränsat svinn. Såvida inte personalen är skurkarna. Bastun igång.

11 januari

Vitbeklädda barrträd står stolta och rakryggade längs färdvägen. Betraktar avmätt de förbipasserande som skyndar fram. Hundratio. Mittsträng av snöslask. Ödelagda kalhyggen med enstaka nakna stammar. Sägs vara bra för fåglar och småkryp. Timmerhögar här och där. Några förvandlas så småningom till villor, möbler, små gångbroar och träleksaker. Till exempel. Resterna blir värme. Kretslopp.

Nummer fyra meddelar att tentamen gick bra. Förmodligen. Kortfattad information som tillkännages via ett pling i mobilen. Kunskapsresa i juridikens labyrinter. Svea Rikes Lag och dess tillämpningar. Fordrar viss självdisciplin. Fokus. Timmar spenderas med uppmärksamheten fäst vid den anvisade litteraturen. Stolt.

Tillbaka. Stockholm plus två. Här minus två. Den hårfina skillnaden mellan celsiusgraderna är iögonfallande. Redan skymning. Nyligen skottat och plogat. Tack. Varor från det ena kylskåpet flyttas över till det andra. Samma procedur igen. Dags att elda i vedspisen. Fåtöljen ersätter den bruna hemmasoffan.

Harry Martinsson skriver poetiskt om översitteri. Pennalism. Berättar om plågoandar. Barn sålda på auktion till lägstbjudande familjer. En form av svensk slavhandel. Kommunen tackar och tar emot. Löser de akuta sociala problemen på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Barn har ingen talan. Är en handelsvara. Det blir ett år i taget. Därefter kan det bli flytt på nytt. Om den nyinflyttade inte passar de nuvarande vårdnadshavarna. För inte så länge sedan.

Vintern tycks vara på väg till slut. Nu med stormsteg. Åtminstone i norr. SMHI utfärdar klass 3-varning. 70 centimeter snö väntas på vissa platser. Inställda tåg. Träd riskerar att knäckas som tändstickor när blötsnö, kyla och starka vindar förmodas dra fram. Osannolika vädersvängningar och ytterligheter har blivit det nya normala. Oroväckande.

10 januari 

Isen har lagt sig ovanpå stora delar av sjön. Tillfälligt vinst i kriget mot plusgraderna. Ett fint lager av pudersnö ovanpå det tunna skiktet. Som ett vidsträckt oskuldsfullt täcke. En kajak glider långsamt och ljudlöst fram i det öppna vattnet på andra sidan. Någon enstaka minusgrad. Isfritt vid åmynningen. Högvatten. Ståtliga alar omringade av den översvämmade ån. Träden har sedan länge förlorat sina löv. Kala grenar fyllda med hundratals små förfrusna kottar. Sällsynt och saknad sol tränger för ett ögonblick igenom. Strålar som lyckats finna en glänta i molnen strax ovanför trädtopparna.

Längdskidor. Val di Fiemme. Inte som förr när Sixten Jernberg och Assar Rönnlund kämpade över snöbetäckta åsar och ängar. Genom täta granskogar där TV-kameror redovisade korta sekvenser vid olika kontroller. Mellantider. Kanske en halvmil emellan. Däremellan är allt höljt i dunkel. Nu är det annorlunda. Varenda sekund förevigad. Avslutning på den internationella touren. Avgörandet i den så kallade mördarbacken. Förvånas över att någon frivilligt tar sig an uppgiften. Brant uppför i det som vanligtvis är en backe för utförsåkning. Utan uppehåll. Ingen vila. Aldrig möjligt att hämta andan. Liknar mer bergsklättring med otympligt långa skidor som fotbeklädnader. Imponerande kraftansträngning. Heja Ebba. Allt slutar lyckligt. Med svenska ögon.

Efterdyningarna i spåren av Capitoliums stormning diskuteras. Trump är avstängd av sociala medier. Polarisering. Frågan är vad som händer härnäst. Hur ska det här landet kunna bli enat? Pratas om riksrätt. Såren kommer ta lång tid att läka.

Isoleringen som följer av pandemin har sina konsekvenser. Kontakter med dem närmast hjärtat sker via telefon eller sms. Inga kramar. Korta meddelanden via Facebook och Instagram. Livsnödvändigheterna inhandlas alltmer på nätet. Levereras hem eller till lastkajen bakom ortens livsmedelshandel. Likaså inköpen från Systembolaget. Allt för att begränsa de mänskliga kontakterna. För att undvika smittan. Minska spridningen. För att kunna besöka mor.

Låt tiden gå lite fortare.

Låt oss få leva normalt.

Låt det här ta slut.

Nu.

9 januari

Lördag. Uppvaknande vid vatten är få förunnat. En ynnest att kunna göra det både här och där. Ser ut över Drevviken. Någon plusgrad. Ingen is. Längs strandpromenaden betar kanadagäss och några änder. Dammsuger de snöfria gräsfläckarna med sina näbbar i försöken att finna föda. Möter människor och blickar. Några välbekanta ansikten. Ler igenkännande utan att byta ett ord. Passerar under tystnad.

Nässlorna blomma i lurarna. Regelbundet konsumtion av Nobelpristagare. Gamla som nya. Väl berättade berättelser. Ordkonstnärer stöpta i olika former. Harry Martinson är en bekantskap från gymnasietiden. Glömd sedan länge. En lågmäld och vemodig rapport från en annan tid. En som inte kan upplevas, bara läsas om. Ses i dokumentärer eller andra filmatiseringar. På sängbordet väntar en riktig bok. En äkta. Tryckt. Nattlektyr.

Två år är en lång tid som kan gå svindlande fort. Den tidsrymd som förflutit sedan min far lämnade jordelivet. Kan se honom framför mig. Höra rösten. Lyssna till hans råd. Det är som om han finns mitt ibland oss. Bevarad i medvetandet. En frånvarande närvaro. Tänder ett ljus.

Spelar schack. En match mot en jämnårig vän, en annan mot nummer fyra. Yngste sonen. Två olika partier samtidigt. På nätet. Något eller några drag per dag. Ser det som hjärngymnastik. Behövs uppenbarligen. Jämna matcher med kamraten. Turas om att göra  ödesdigra misstag. Då blir det jämnt. Vinner varannan gång. Får storstryk av sonen. Gång efter gång. Frustrerande och glädjande. Vet inte vilken känsla som dominerar. Förtvinar intelligens? Förmodligen. Den som inte sett Queens Gambit borde göra det.

Hästarna travar runt i den stora ovalen. Drar runt en vuxen människa i en vagn. Ett par kilometer i rasande fart. Tävlar om vem som ska få nosen först. Människor satsar pengar. Några blir glada. Andra förtvivlade. Tänker att de ska vinna nästa gång. Eller nästa igen. Förr eller senare. Spänning och avkoppling i en motsägelsefull symbios.

Dags att ta ned julattiraljerna. Får bli i morgon. De har gjort sitt nu. Fyllt sin funktion för den här gången. Skapat lite stämning. Några ljuspunkter får behållas tills dagarna blir längre. Kampen mot mörkret fortsätter.

8 januari

Erkänner mig besegrad i sömnkampen. Tvingar mig ur sängen. Balanserar nedför den branta trappan. Kolsvart. Sex och femtiofem. Numera ett okristligt tidigt uppvaknande. Åtminstone den här årstiden. Kan bero på snuset. Denna följeslagare som varit ett gissel i mer än ett halvt sekel. Kanske har det andra orsaker. Många i bekantskapskretsen har tidiga vanor. På resorna vankar vänner omkring utanför restaurangens dörrar i ottan. Väntar på att de ska slås upp till frukost. Åldrandets vedermödor.

Packning. Dags för färd hemåt. Lämnar det vackra vinterlandskapet för några dagar. Drygt tio centimeter snö. Fint fördelad. Täcker de vedkubbar som ännu inte hunnit förvandlas till eldningsbar ved. Mot E4. Cirka två bilburna timmar väntar. Livskamraten med öronsnäckor fyllda med mord och andra hemskheter. Själv med tankar och fantasier irrande omkring bland de återstående hjärncellerna. Finner en formulering som måste kommas ihåg. Glömmer bort den efter ett par minuter. Bortträngd av nya intryck som gjort avtryck. Ingenting är bestående.

Når staden. Snöslask. Grått. Vämjeligt. Får bli en kortare visit än tänkt. Längtar tillbaka. Bilens torkare rör sig oavbrutet för att avvisa smutsen som stänker upp. Fram och åter. Beklagligt att kung Bore inte lyckas bestämma sig för att temperaturen ska parkera på minussidan den här årstiden. Det var annorlunda i barndomen. Då var vintrarna alltid kalla. Isarna nyspolade. Så var det. Tror jag.

Hemma. Lunch. En blandning av svartkål, svamp, spenat och små tomater fräses upp med vitlök och diverse örter i olivolja. Först hög värme därefter tillsätts lite av gårdagens kryddiga tomatsoppa. Får puttra. Lax och potatis därtill. Avnjutes i måttfulla tuggor. Inte alls oävet. Plusbetyg.

Trump meddelar att han inte tänker delta vid installationsceremonin för den nye presidenten. Inte speciellt överraskande. Ingenting förvånar längre. God Bless America har aldrig klingat mer angeläget. Paradoxalt nog kan vi ha pandemin att tacka för hans fall. Allt ont är inte av ondo. Vad alternativet hade inneburit är tack och lov höljt i dunkel.

Frågesport på tv. Funderar på vad begreppet sport innebär. Uppenbarligen en mycket vid definition. Möjligen tävling i alla former. Idrott är en annan sak. Real Madrid har vunnit Champions League flest gånger. Alternativen var Milan, Liverpool och Bayern München. Alla framgångsrika fotbollslag i Europa. Allt meddelat via teveapparaten.

Kevin Costner har åldrats. Fårorna är djupare. Gången stappligare. Rösten skrovligare. Blicken intensivare. Skådespeleriet starkare. Ett av få yrken där åren ofta har en gynnsam inverkan på prestationer och karriär. Många gånger nås de absoluta höjderna när jämnåriga i andra verksamheter gått i pension. Vissa av dem lättade. Andra med en svårartad abstinens. Ensamhet. Sorgen i att inte längre vara behövd.

7 januari

Dagen kryper långsamt fram ur mörkret, vinner över natten. Molnen ligger tätare. Vindstilla. Någon minusgrad och bara en liten del av viken är isfri. Djurspåren har blandats med våra egna från igår och några andras. Avtryck från breda bildäck slingrar sig fram längs vägen. Likt en enorm orm på flykt. En kilometer till brevlådan. Lika långt tillbaka.

Nötväckan har upptäckt att det finns nya solrosfrön att hämta. Flyger i skytteltrafik fram och tillbaka. Anordningen för fågelmaten vajar svagt när den landar och griper tag med klorna. Pickar ut ett frö och försvinner iväg för att snart komma tillbaka. Inom kort kommer andra bevingade kamrater efter. De blå ljusslingorna runt äppelträdet bredvid påminner om en skuttande ren när skymningen nalkas och de små lamporna tänds.

Frukost. Rostat lingonbröd från frysen. En skiva delas i två lika delar. För viktens skull, även om det ännu inte är någon fara på taket. Runt 75 kilo, bara ett par fler än under glansdagarna. Den ena halvan med ost och den andra med en skiva salami. Te. Earl Grey. Smoothien gjord på havredryck med smak av hallon och blåbär blandat med nyttiga frön och ingefära. En nyttig hälsokur. Till det en klyfta grapefrukt, en halv kiwi och några vindruvor. Som avslutning en halv kopp kaffe med en halv kokosboll. Snus. Vila. Formulerar tankar på datorn. Denna häpnadsväckande uppfinning som sedan länge ersatt den gamla skrivmaskinen. Letar efter orden. Hittar ett och annat. Försöker få dem att passa ihop. Bilda en mening.

Nyheter på TV. Kaoset i Washington dominerar. I något som måste betraktas som uppvigling har den snart avgående president Trump i månader förfäktat idén om att valet är stulet. Att utfallet är resultatet av ett utbrett fusk. Inga bevis har lagts på bordet. De trognaste anhängarna har tagit honom på orden. Därav de kravallartade scener vi fått beskåda. Till slut lyckas dock elektorsvalet slutföras och Joe Biden utses till nästa president. Han ska sväras in som den 46:e i ordningen den 20 januari. Låt oss hoppas att det går lugnare till. Men osvuret är bäst.

Funderar på vad dagen ska fyllas med. En timmes utomhusjobb borde inverka positivt på fysiken och humöret. Friskt syre och en gnutta kroppsansträngning. Men det kan vänta en stund. Först ska kaffekoppen tömmas till sista droppen.

Motorsågen skär obönhörligt genom de tjockare vindfällena. Ruttnande gamla stammar som vilat på marken i åratal. Fällda av någon höststorm som obevekligt tvingat ned askar och granar. Riset samlas ihop och blir till en brasa framåt vårkanten. Rotvältor gapar och exponerar jordens innandöme. Som en fälla. Redo att slås igen för att slutgiltigt svälja sitt byte.

Snön faller vackert på eftermiddagen. Lägger sig som ett gigantiskt vitt lakan över de nyupptrampade fotspåren. Miljoners miljarder i flingform. Det sägs att vart och ett av dem är unikt. Ingen av dem liknar helt de andra. En svindlande tanke.

Bastu. Tvagning. Samma procedur. Rutiner är oundvikliga i dessa tider. När tristessen gör sig påmind får man luta sig mot det vanliga. Det inrutade. Överraskningarna och spontaniteten får vänta. Kanske om några månader. Eller till hösten.

Bubblorna i champagnen kittlar en aning i näsan. Aromen fyller gommen. Letar sig in i varje litet skrymsle. Lyckokänsla. Samtal. I gott sällskap. Om vardagen och allvarligheter. Några leenden. Några skratt. Snart är det natt.

6 januari   

Epifaniadagen, eller trettondagen, eftersom allt utgår från Jesus födelse. Dagen då de tre vise männen anlände till Betlehem med guld, rökelse och myrra. Enligt Wikipedia är det sistnämnda en sorts kåda eller harts från arter av släktet Commiphora.

Ute ligger ett par centimeter nyfallen snö. Tillräckligt för att dölja lera och gräsrester. Ett vackert vitt täcke. Trots att solen inte lyckas tränga igenom de täta molnen är synen bländande. Den dagliga morgonvandringen sätter sina spår, förstör den oskuldsfulla renheten. Samsas med avtrycken från de skogens vänner som rört sig i gryningen. Rådjur, hare och ytterligare en fyrbent varelse som är svårbestämbar. Trampdynor som är en aning större. Lägger utseendet på minnet för senare artbestämning. Grävling brukat vara här. Nej, stämmer nog inte. Kanske räv?

I viken har snöfallet lagt sig över stora delar av ytan och lämnat en öppen fåra i mitten. Är väl bara en tidsfråga innan iskristaller fogas samman och sluter till den återstående delen. Bildar en tunn hinna över allt vatten som med tiden förtjockas. På andra sidan stiger röken från en skorsten. Vinterförrådet av ved eldas upp. Kaminer och spisar går på högvarv. Påminner mig själv om att småfåglarna behöver utfodras. Talgoxarna dominerar, några nötväckor och blåmesar är andra gäster. Emellanåt skräms de bort av den stora hackspetten som objuden invaderar fågelbordet.

Pandemin dominerar nyhetsflödet. Så har det varit i snart ett år. Kritiken mot myndigheter och regering har eskalerat sedan den andra vågen har medfört ökad smittspridning och dödstalen fortsätter stiga i alarmerande takt. Nu talas det dessutom om ett muterat virus som har upptäckts, även i vårt land. Enligt de första utsagorna ska det vara mer smittsamt än de tidigare. Vaccineringen har påbörjats och de ansvarigas löfte är att alla ska få sina doser innan sommaren.

I Georgia har det varit senatsval vilket är avgörande för hur den nyvalde Joe Biden ska lyckas genomföra sin politik. Framgång i det lokala valet ger stora möjligheter för att landet ska förändra sin riktning efter fyra år med en demagog vid rodret. Vem hade kunnat ana att en sådan man skulle styra världens största demokrati. Ett märkligt land, en blandning av det bästa och sämsta. Högt och lågt. Ett individualisternas rike. För oss på behaglig distans ter det sig extremt märkligt. I kväll talas det dessutom om kravaller i Capitolium. Protestanter har brutit sig in i byggnaden och utegångsförbud har proklamerats. Konstitutionen och samhället sätts på prov av en polariserad befolkning.

Bastun höll runt 75 grader. Lagom för min smak. Ett par skopor vatten på stenarna ovanpå aggregatet gör att hettan sköljer över hela kroppen. Som att möta en het vind. En mer välgörande inledning på kvällen är svår att finna. Värmen mjukar upp de gamla musklerna. Får blodet att flyta lättare. Vandrar tillbaka. Möter kylan och snön i de svaga skenet från lampan utanför. Ett behagligt uppvaknande. Stärkande. En känsla av renhet. Whisky med en gnutta vatten. Middagsrester med ett glas vin. Pasta respektive Rioja. En kombination som inte är oäven. Ute är mörkret kompakt. Ett och annat ljus syns på långt håll. Enslighet. Färden mot natten tar sin början. Skickar rapporten till mamma.