Etikett: #dagbok

11 februari

Den efterlängtade plogbilen anlände sent i går kväll. Ljudet hördes på långt avstånd. Strålkastarljuset letade sig genom vegetationen. Flera hundra meter bort. Röjde större ytor på tomten den här gången. Sov bättre än på länge. Behagligt. Snöat igen. Cirka femton centimeter under natten. Svågern redan ute med fyrhjulingen. Försedd med plogningstillbehör. Håller rent på vägen efter att det stora fordonet gjort sitt. Innebär att vi slipper snöpulsning under brevlådepromenaden.

En av de motoriserade badbryggorna ligger gömd under ett vitt berg vid sidan av ån. Populära farkoster häruppe. Minst fem stycken som sakta glider ut i viken under sommartid. Räcke runtomkring, bord och bänkar, badstege och en liten utombordare där bak. Några har även grill. Plats för ett halvstort sällskap. Måltider omgivna av vatten. Stora vägen till brevlådan inte plogad ännu. Innebär att postbil och tidningsbud inte gjort sina leveranser. Kräver farbara vägar.

Vallarna växer sig högre och högre. På sina ställen är det elektriska stängslet helt osynligt. En procent kvar av mobilens batteri. Vart tar energin vägen? Går upp i rök. Försvinner i tomma intet. Borde existera värmande telefonfodral för kallare breddgrader. Kanske finns? Förmodligen. Någonstans.

Kinaboken. Vitlöksballaderna. Berättas om återverkningar efter avskaffandet av det feodala systemet. Nya plågoandar. Politiskt tillsatta. Nya sätt att bestraffa människor. Förnedra den tidigare överhögheten. Makten berusar. Människor som får den förändras. Tar sig ton. Tillåter sig orättmätiga förmåner. Överskrider gränser. Den mänskliga naturen. Girighet och fartblindhet. En farlig kombination. Lite överallt.

Inser att vissa av mina dagliga rapporter kan vara svåra att förstå om man inte läst de tidigare. Inte så mycket att göra åt. En dagbok är som en följetong.

Går åt ofantliga mängder ved den här vintern. Nästan dubbelt så mycket som tidigare för att få varmt i bastun. Dessutom till vedeldade spisar och braskaminer. Systerns sysselsättning. Tillbringar timmar vid vedklyvaren. Tillsammans med en ljudbok. En annan sorts meditation. Inte möjligt nu med befintliga snömängder. Kortsidan av ladan fylld med vedträn. Likaså en pall och en nygammal förvaring på baksidan. Ateljé ovanpå vedboden. Stundom systerns krypin. Stora glasytor med utsikt norrut. Över viken som mynnar ut i havet. Begåvad konstnär. Dessutom civilekonom. Bra ordning på båda hjärnhalvorna. Hälften av väggbeklädnaderna hemma är hennes alster. Olja. Numera mest grafik.

Lackar golv. Hyser hopp om att det är sista strykningen. Lunch. Hammarby träningsspelar igen. Mot Norrköping. Bra värdemätare. Tevesänds klockan två en vardag. Skulle aldrig hänt om publik skulle vara tillåten. Avbrott i enformigheten. Perfekt för pensionärer. Kanske även för hemmajobbare? Högt tempo. Hustrun hojtar om rött kort för en rödklädd. Hetsigt humör. Säsongen närmar sig.

Skymningen kommer allt senare. Ljuset krymper långsamt ihop. Mörkret lägger sig tillrätta. Obligatorisk bastu. Bortbjudna till grannhuset. Det vill säga syster och svåger. Delikat middag. Umgänge. Kortspel. Natten kryper närmare.

10 februari

Kylan nyper hårt i skinnet. Som pyttesmå brännande maneter vid baden söderöver. Isande vind får ögonen att tåras. Ett problem som växt med åldern. Natten har bjudit på någon centimeter lätt pudersnö. Inget som behöver skottas. Ännu. Fotsteg och hundspår. Svågern steget före på morgonen.

Snön har klibbat sig fast vid de luftburna ledningarna. Som om någon försett dem med ett vitt hölje. Ett skyddande fodral. Granarnas grenar bär sin börda på ryggen. Böjer sig för tyngden av snön. Står bugande bredvid vägen. Förfrusna rosenbuskar där förtorkade och svartnade nypon krampaktigt klamrar sig fast. Snövallar. Nu kan inte längre bilar mötas vid skylten som talar om att här kan bilar mötas.

Förundras över hur årstiderna förändrar naturen. Uppskattar det avskalade minimalistiska som är förhärskande för tillfället. Bilder tenderar att bli svartvita i det gråmulna vädret. Ett fåtal nyanser. Ännu färre färger. Förstärker formerna. Betagande.

Ägnar mig åt att fotografera på resor. Svartvitt. När solen står lågt. Sitter gärna vid stränder. Morgon eller kväll. Fångar siluetter. Människor i rörelse. Unidentified walking objects. Medioker fotograf. Dock med en röd tråd. Samlar dem i en egen kanal på Instagram. waysofwalking. Ovisst varför. Lägger ut en i veckan. Har gjort så i drygt ett år. Utan resande börjar lagret av bilder att ta slut. Måste fyllas på. Hoppas på hösten.

Läser att 150.000 kondomer ska delas ut bland de aktiva vid OS i Tokyo. Tycks ske fler saker än idrottsliga vid spelen. Fysiska övningar av ett helt annat slag. Samtidigt gäller tydligen fortfarande regeln att hålla avstånd till människor i omgivningen. Svårt att få ihop det. Blir ett helt nytt fenomen. Säkert distanssex. Coronastyle. Något för RFSU.

Nötväckan och talgoxarna har noterat att matförrådet fyllts på. Förser sig så gott de kan. Ett frö i taget. Även en mus är tacksam över det som serveras. Börjat blåsa lite mer. Och snöa. Lägger sig på de skottade gångarna. Ger oss ut. Drar runt snöskoveln. Beställer plogning igen. Drivor gör det svårframkomligt lite varstans på vägen.

Apropå pandemin. Ramaskri från regionerna. Försenade vaccinleveranser. Som så mycket annat som inte fungerat som det borde. Inte längre förvånad. Försiktighetsprincipen borde råda. Alltid. Ta höjd och planera för det oförutsedda. Förvänta sig det värsta och hoppas på det bästa. Beska lärdomar.

Vila. Läser lite. Golvlackning. Hustrun trampar frenetiskt. Som vanligt. Skriver. Bastu. Uppemot åttio grader. Räcker gott. Gör underverk. En kort stunds meditation. I ensamhet. Middag. Egengjorda minipizzor på tortillabröd. Blandar pålägg efter smak.

9 februari

Minus sexton. Tar fram en gammal fodrad jacka som inte använts på år och dag. Vinröd. Sägs det. Förvaras i en garderob tillsammans med andra undanhängda kläder. Somligt borde skänkas till bättre behövande. Solen skiner. Stora vallar längs vägen. Det tjocka vita täcket har jämnat ut ängsmarkens oregelbundenheter. Mjuka vågiga linjer. Orört. Inga djurspår.

Igenom det lilla skogspartiet. Trolskt. Total tystnad. Som hämtat ur en vintersaga. En snötäckt John Bauer. Soptunnorna står uppställda på rad. Nyttjas bara sommartid. Alla med vita huvudbonader. Höga hattar. Brevlådan. En av de fastboende skottar fram sin bil. Tydligen inte använd på flera dagar. Hämtar systerns tidning och en liten samling reklam. Isande kallt. Inte ens tumvantarna lyckas hålla händerna varma.

Ingen tidning under det här besöket. Kollas digitalt i stället. Dagstidningen. En följeslagare sedan barnsben. I begynnelsen var det sporten och serierna som lästes. Numera är det längre nyhetsartiklar och kulturdelen. Förändrat intresse och beteende. Sportnyheter konsumeras via teve och nätet. Serierna utövar inte längre samma lockelse.

Tunna lövlösa grenar omslutna av frost. Liknar vackra skira glasskulpturer. Subtilt. En konstutställning utomhus. Som ofta när det gäller naturen. Se men inte röra. Kan få katastrofala följder. Förstör det förtjusande. Hus och tomt inbäddade i snön hos närmaste grannen. Röda gamla byggnader. Här har ingen satt sin fot sedan det var barmark. Batteriet till mobilen tar slut. Förvånansvärt snabbt i kylan. Fulladdat i morse.

Skottar en gång till yttre gästrummet. Ska lackas golv under den här sejouren. Så är det tänkt. Frukost. Mer skottning. Det diplomatiska spelet mellan länder är lustigt. Ryssland har utvisat en svensk diplomat som sägs ha medverkat i en protestaktion för Navalnyj. Sverige och andra EU-länder svarar med att göra samma sak med ryska motsvarigheter. En enkel människa kan fråga sig till vilken nytta. Det blir som ett ajabaja. Ett finger i luften. Sandlådekrig. Ja, ja. Hellre det än ett fullskaligt. Ännu mer skottning.

Apropå kommunikation. Texter. Viktigt hur man uttrycker sig i skrift. Ett kommatecken kan vara skillnaden mellan liv och död. Historien om en dödsdömd fånge. Skulle benådas i sista stund. Skickades ett kortfattat telefax från guvernören till fängelset som skulle lyda:

”Benådas, ej avrättas.”

Den språkligt begränsade person som författade meddelandet satte kommatecknet fel.

”Benådas ej, avrättas.” Förödande konsekvens.

Lånar skidor. Tar en tur. Över sjön och ängen. Varför ska de vara så förtvivlat smala nuförtiden? Tekniken är obefintlig. Balansen skral. Konditionen usel. Stretar på. Pausar. Om vartannat. Övernaturligt vackert. Men påfrestande. Hem och vila.

Golvlackning. Bastu. Drink med sällskap. Tillhör ovanligheterna. Prat. Avskilda middagar. Kväll.

8 februari

Måndag morgon. Täta moln. Begränsat ljusgenomsläpp. Grått. Kattspår på terrassen. Någon av grannarnas. Brukar göra visiter men har inte sett till honom, eller henne, på länge. Spåren avslöjar. Kommer in över staketet. Tar en annan väg ut. Samma varje gång. Vanedjur. Andra årstider lämnas hår från pälsen på utestolarnas dynor. Får bli en kortare vandringstur i dag. Till landet efter frukost. Miljöbyte. Omväxling förnöjer. Som det gamla talesättet lyder. Nummer tre går upp samtidigt. Börjar dagen med en kopp kaffe. Olika morgonvanor.

Barnen tillbaka på skridskobanan. Fotbollsplanen i träda. Väntar också på våren. Träningsyta för nummer fyras korpgäng under en tid. Grus. Mål med nät. En dröm när man var yngre. Numera nästintill oanvänd. Minns matcherna. Fick skrapsår lite här och där. Låg med benen i pappas knä. Pincett. Plockade gruskorn. Rentvättning med desivon. Sved. Plåster. Hände ofta.

Inte en tillstymmelse av blått på himlen. Passerar runt en förskola. Full aktivitet. Högljutt. Snön glädjer somliga. Nysandat på strandpromenaden. Behövligt. Trots åldern tillhör vi ungdomarna här. Nästan. Hemma igen. Lite akut bokföring som måste avklaras innan avresa. Skulle gjort i går. Glömde. Veckoliga samtalet från nummer två. Ingenting speciellt på den så kallade tapeten. Vare sig här eller där. Frukost. Packar in i bilen. Iväg. Svågern meddelar att vi fått löfte om plogning. Håller tummarna. Packar med en snöspade för säkerhets skull.

Klarastrandsleden. På ena sidan Karlbergskanalen. Översnöade bryggor. Uppläggningsplats för båtar. Långa rader. Vinterförvaring. På den andra sidan ett myller av järnvägsspår som leder till och från Stockholm Central. Ut ur stan. Direkttåget till Arlanda dundrar förbi. Måste hålla tidtabellen. Undrar om det har med sig några passagerare. En annan verksamhet som drabbats i dessa tider.

Det grå vädret förbyts till strålande sol. Bländande vitt på åkrar och ängar. Vackert. Under dessa korta stunder är det möjligt att uppskatta vintern. Bara den inte varar för länge. Det finns många egenartade namn längs vägen. Månkarbo, Tolfta, Stav, Vidväg. Det går inte att låta bli att fundera på hur namnen uppkommit. Någon gång för länge sedan.

Tycks ha snöat mer här uppe. Vägarna är vitare. Snövallarna högre. Norrländskt. Timrade och rödmålade busskurer. Gula hållplatsskyltar. Plogat in på tomten. Lättnad. Försöker köra ända fram till huset. Genom snömassorna. Fastnar. Går vare sig att komma framåt eller bakåt. Pulsar ut genom snön. Skottar en smal gång till huset. Lastar in. Tar en timme att få loss bilen. Syster och svåger meddelar att de kommer upp. Ut igen. Skottning för att göra en smal väg till deras hus innan det blir mörkt. Tillbakalutad i fåtöljen. Starkt i glaset. Middag. Tittar ut. Nattsvart.

7 februari

Minus tretton. Sämre sömn i natt. Blundar lite längre på morgonen. Tar det lugnt. Låter frun gå först. Umgås man dygnet runt är det inte viktigt att vandra tillsammans. Alltid. Letar fram den varmaste vinterjackan. Inte använd på några år. Inköpt av nummer ett vid en Kinaresa för evigheter sedan.

Molnigt med en liten strimma blått vid horisonten. Snöhögen vid parkeringsplatsen har förvandlats till ett lekberg med rutschkanor och ansatser till snögrottor. Kanotuthyrningen ligger öde. Naturligtvis. En bil stannar till vid övergångsstället. Grillen grinar ilsket. Kattögon till lyktor stirrar rakt fram. Det går mode i bildesign. Liksom i allt annat. Väljer en annan väg idag. Längs med ån. Vattnet flyter högt och stilla. En översvämmad brygga. Två smala pållare sticker upp ovanför vattenytan.

På högra sidan ett område med kolonilotter. Den odlingsbara jorden ligger dold under snön. Vilar och avvaktar. Väntar på våren. Korsar ett skogsparti. Upptrampad stig. Fallna träd med strängar av snö ovanpå stammarna. Betongkonstruktioner. En försvarslinje från förr. Ån mynnar ut i en annan sjö. Andra villor. Några ligger högt upp på ett berg varifrån de blickar ut över omgivningen. Ser allt. Bevakar området. Äldre vandrare söker ögonkontakt och hälsar. De yngre fäster oftast blicken i marken eller riktar den rakt fram. Med vissa undantag. Några kråkor kraxar.

En lyftkran sträcker sig mot himlen. Här byggs nya moderna lägenheter. Ersätter gamla byggnader. Rivna. Resterna bortforslade. Som brukligt har grannarna protesterat. Namninsamlingar. Fördröjningar. Överklaganden. Förgäves. Nu är det igång. Alla instämmer i att vi behöver nya bostäder. Ingen vill ha dem i sin närhet. Dilemma. Solen tittar fram. De ljusstarka strålarna träffar trädens vita grenverk. Gnistrar och sprakar. Prismaliknande.

Tolv. Frukost. Hammarby träningsspelar igen. På teve. Hustrun tar en extra promenad. Motionscykeln ur funktion. Behövs speciella verktyg. Finns på landet.

Ser ut över sjön. Från matbordet. Mörkret har lagt sig. Upplysta villor på motstående sida. Den kommunala belysningen vid strandpromenaden belyser de närmaste träden. Snöfläckade. Fåglar som landar på grenarna skapar ett lätt snöfall. Pyttesmå flingor faller mjukt och stilla till marken. Singlar ned. Som små glittrande stjärnor.

En irriterande snedställd lyktstolpe stör sinnesfriden. Klagat hos kommunen. Flera år sedan. Svarat att det inte är ett prioriterat ärende. Funktionsduglig. Estetiska synpunkter ovälkomna. Hur svårt kan det vara att ställa en lyktstolpe rakt? Låter det bero. Undviker att bli rättshaverist. Fortfarande ett irritationsmoment. Emellanåt.

6 februari

Sen kväll betyder fördröjda morgonaktiviteter. Tittar ut. Ett manligt sällskap testar isen. Tre personer. Borrar lite här och där. Vandrar runt. Provar på fler ställen. Slår sig ner på medhavda fällstolar. Pimpling. Vinterfiske. Ser man inte så ofta. Rogivande.

Nummer etts nummer två har födelsedag. Fyller fjorton. Handboll som intresse. Bland annat. Likt hela familjen. Inte möjligt att se matcher den här säsongen. I den mån det spelats några. Synd. Saknar. Messar och grattar. Får tre hjärtan tillbaka. Presentkuvert redan skickat. Borde vara framme idag. Kanske igår.

Inte så många som rör sig ute. Märks att det är lördag. Enstaka hurtiga motionärer. Olika löpstilar. Udda rörelsemönster. En del med korta snabba steg. Som trumpinnar. Andra tar längre kliv långsamt. Vissa släpar sig fram. Låter benen bära en alldeles för tung kropp. Imponerad av de sistnämnda. Kämpa.

I brist på nysnö blir det allt fler synbara tecken efter hundar som rastats. Missprydande efterlämningar längs hela promenadvägen. I en villahäck sitter en samling vackra rödbröstade domherrar. Skolgården ligger öde. En förälder drar sitt barn på kälke. Iväg till pulkabacken. På några tomter övervintrar båtar. Snötäckta presenningar. Nära till hands när våren meddelar att förberedelserna inför sjösättning ska påbörjas. En samling föräldrar står på avstånd från varandra och stampar i kylan utanför judons träningslokal. Inträde förbjudet. Pandemins konsekvenser.

Funderar på nya tidsbegrepp. Kan före och efter corona bli den nya referensen? Likt före och efter Kristus? Normalitet har fått en ny innebörd. Inga handskakningar. Inga kramar. Distans är det nya modeordet. Gäller både för fysiska möten och arbete. Munskydd och handsprit är oundgängliga tillbehör. Umgås via sociala medier och telefon. Fåtal utvalda mänskliga kontakter.

Allt fler elbilar står uppställda på villornas parkeringsplatser. Ser ut som att någon bundit fast dem i husen. Som en förtöjd båt. En ankarlina. Så att den inte ska slita sig fri. Sladdar som ansluter bilens batterier till laddningsstationen. Fossil har blivit ett fulord. Förr innebar det djur- eller växtdelar som bevarats i bergarter. Numera betyder det oftast bränsle som utgör ett miljöhot. Utarmning av jordens resurser. Förlegade metoder. Eller individer.

Stretchning. Lite styrka. Upphopp. Innebär hoppa hopprep utan rep. Dusch. Klockan är tolv. Frukost. Sjunker ner i soffan. Skriver. Skidor på teve.

Middagsförberedelser. Kyckling på två olika sätt. En med fajitaskryddor. Paprika, chilipeppar, koriander, gurkmeja, spiskummin, fänkål, rosmarin med mera. Den andra med tomat, parmesan och vitlök. Delar på sysslorna. Tortillabröd och sallad.

Mello. Med ett öga. Bara för att hålla koll på vad det pratas om i morgon. Inget som imponerar.

5 februari

Ännu en kall och klar morgon. Minus tio. Vanliga varvet. Mo Yan i öronen. Problematiskt att hålla isär alla kinesiska namn. Lättare när man läser. Enligt tidigare utsago åtskilligt med realism. Stämmer. I vissa stycken lite väl mycket. Beskrivning av kroppsvätskor. Bland annat. En helt annan värld. Andra seder och bruk. Måste vara riskfyllt att översätta litteratur från originalspråket. Bibehålla berättartempot. Fånga alla nyanser. En hel del som kan gå förlorat. Översättarens roll kan inte underskattas.

Byggs en ny stor skola i utkanten av parken. Några av husägarna har fått en ny närmaste granne. I stället för utsikt över parken får de se in i en stor husfasad. Måste vara bittert. Utgår någon kompensation? Eller kör kommunen över villaägarna?

Folktomt på strandpromenaden. Gamla björkar, alar och aspar kantar gångvägen. Skänker behaglig skugga under årets varmaste tider. Skymmer solen i för stor utsträckning tycker somliga. Delade meningar. Vår värmande himlakropp har lyckats stiga ytterligare en smula under rundan. Fågelkvitter. Talgoxen hörs tydligast. Enligt Wikipedia är ett av dess mest välkända läten ett “tí-ta, tí-ta”. Liknas vid ett gnisslande skottkärrehjul.

Politik. Regeringsombildning. Föranledd av att miljöpartiet valt ett nytt språkrör. Bolund får miljöministerposten. Och blir vice statsminister. Väntat. Sprickan mellan Folkhälsomyndigheten och regeringen har blivit allt tydligare. Från att lydigt följt alla rekommendationer börjar Löfven tappa tålamodet. Opinionssiffrorna piskar på. Måste göra något i stället för att passivt avvakta. En del liknar panikåtgärder. Viktigt att visa handlingskraft. Strategin tycks vara att ha så många presskonferenser som möjligt. Förmodligen nytt svenskt rekord det senaste året.

Mer politik. Har hört många ifrågasätta den amerikanska demokratin. Endast två partier sägs skapa en begränsning. Folk väljer stundtals inte den ene kandidaten, utan röstar mot den andre. Har varit så de senaste gångerna. För fyra år sedan var det mot Hillary Clinton. Då vann Trump. Nu röstade man mot Trump. Biden vann.

Tyvärr går vi åt samma håll i Sverige. Sju partier i riksdagen kan synas vara ett bra sätt att bevara demokratin. I praktiken blir det precis som i USA. Miljöpartiet har, efter att ha varit vågmästare under tidiga år, valt sida. Centern lutar sig åt vänster och liberalerna har kört ner i diket. Båda sidor är beroende av så kallade extremistpartier. På den röda sidan är det sedan gammalt. Till höger börjar det andra extremistpartiet tvättas rent av sina konservativa kollegor. I mitten är det numera en stor avgrund. Ett djupt hål utan innehåll. Resultatet blir samma sak här som där. Vi röstar mot något. Inte för. För den som vare sig vill ha Löfven eller bli beroende av SD finns inga alternativ kvar. Det blir det ena eller det andra. Vare sig vi vill eller inte.

Middag. Nummer tre och fyra och den sistnämndes flickvän. Samtal. Fyran en hårsmån från högsta betyget vid senaste tentan. Nöjd ändå. Går att överklaga. Kortspel. Bäste man vann. Trevlig kväll. Sent. Sovdags.

4 februari

Femtio meter från lägenheten ligger badbryggan. Nu översnöad. Förutom en upptrampad minimal liten stig i mitten. En fot bred. Skapad av vinterbadarna. Har tydligen blivit en ny trend. En aktivitet som inte riktigt är min smak. Svårt att uppskatta kyla. Ett försök skulle möjligen kunna göras i direkt anslutning till ett bastubad. Inte annars.

Vid skolan har det spolats is på den lilla bollplanen. Många barn tar sina första ostadiga skär med hjälm på huvudet. Flertalet är flickor med vita konståkningsskridskor. Ser ut som en samling av Bambi på hal is. Naturisar är sällsynta nuförtiden. Den som vill hålla på med hockey, konståkning, eller någon annan sysselsättning som sker på skridskor, tvingas i vanliga fall leta upp konstfrusna banor. Förr spolades det isbanor lite överallt. Somrarna var varma. Himlen blå. Upplever det så.

Dags för mammabesök. Tar trekvart till en timme att ta sig dit. Genom Söderledstunneln. Ut på Centralbron. Yrsnö. Väljer vägen genom stan. Sveavägen. Människor och bilar. Inga synbara tecken på att det pågår en pandemi. Sällskap på restauranger. Sitter dock inte lika tätt tillsammans som tidigare. Snö skottas från taken. Förmodligen plåtslageriernas huvudsakliga intäktskälla den här årstiden. Avspärrningar nedanför. Vakten bevakar.

På väg ut från stan. Stor byggarbetsplats. Här byggs ett nytt campus. Albano. Ser ut som både KTH och universitetet är inblandade. I närheten av Stockholms Universitet. Igenkända gamla byggnader. Studerade här på sjuttiotalet. Inledningsvis ekonomisk statistik. Som en introduktion till akademiska studier innan det slutliga vägvalet. Blev informationsbehandling. Som det hette på den tiden. Programmering och systemering. Trodde att det kunde innebära framtidsjobb. Inte helt fel tänkt. Så småningom kompletterat med företagsekonomi. Stort behov av datakunniga på den tiden. Lämnade studierna oavslutade för arbete som programmerare. Var evigheter sen. På hålkortens tid.

Lunch hos mamma. Kortspel. Grannar har hjälpt henne med skottning. Hon har tackat via en lokal facebookgrupp. Fått hjärta och tummar upp tillbaka. Köerna rullar trögt på vägen hem. Blir stopp bredvid en bergvägg där smältvatten runnit ner och frusit. Bildad isformationer med arktisk känsla. Ett naturens konstverk.

Använder den nyinköpta diktafonen för att registrera tankar. Diktafon. Namnet åstadkommer en bild i huvudet. Av gamla direktörer i kostym och slips som lämnar över de intalade meddelandena till en sekreterare som skriver ut dem på en skrivmaskin. Så var det en gång i tiden.

Torsk med gräslökssås och hårdstekt bacon. Potatismos. Nummer fyra hör av sig. Bjuder in sig och flickvännen på middag i morgon. Tillhör den begränsade skara vi emellanåt träffar. På distans. Inga symptom. Obetydlig smittorisk. Inte setts sedan julafton. Bokföringen får vänta en dag till. Eller två.

3 februari

Snöröjarna tycks ha jobbat både natt och morgon. De flesta vägar och trottoarer är plogade och sandade. Den återstående snön förvandlas till modd. Fötterna har svårt att få fäste. Som att vandra på en torr sandstrand. Sjunker ned en aning. Ansträngande steg ökar andhämtningen. Extrem övning för extremiteterna. Vallarna vid sidorna växer. Vita berg uppstår upp lite varstans. Byggs på av skopor med bortskrapad snö från parkeringsplatser, gångvägar och vägbanor.

Morgonmotionen avslutas med hundra upphopp. Alltid. Nästan. I ärlighetens namn ska erkännas att fötterna inte lyfter speciellt högt över marken. Inte som förr. Inte så att man svävar i luften. Övning som är bra för benen. Småmusklerna i fötterna. Tror att det gör att balansen kan bibehållas någorlunda. Möjligen. Så att det fysiska förfallet går i makligare takt.

Kompletteringshandlar livsmedel. Hämtar diktafon på utlämningsställe. Hem. Fotboll på teve. Hammarbys första träningsmatch. Mot Akropolis från Superettan. Mitt på dagen. Pensionärstid. Måste uppgradera abonnemanget för att kunna se. Frambringar vårkänslor. Om man låter bli att titta ut på snömassorna. Hela truppen luftas. Lite intetsägande match. 3-3. Svårt att dra slutsatser om kommande säsong. Kul ändå.

Hittade en Murakami i bokhyllan. Kafka på stranden. Började läsa. Känner igen inledningen. Redan avklarad? Kikar mitt i boken. Obekant handling. Undrar om den påbörjats men inte avslutats? Osäker. Får se längre fram. Dåligt minne kan ha sina fördelar. Redan lästa böcker blir som nya. Bara ytterst diffusa reminiscenser av handlingen. Minns sällan vad som hände. Eller hur de slutade.

Finmiddag. En liten bit oxfilé från frysen. Gratinerad potatis i små portionsformar med vitlök, en gnutta senap, ost och crème fraiche. Pepparsås och sallad. Det är ju i alla fall onsdag.

Borde börja med bokföringen. Orkar inte. Skjuter upp det. Ingen panik. En kritiskt sinnad person kan betrakta det som snålhet att ägna timmar åt något som andra klarar av på en halvtimme. Den välvilligt inställde ser det i stället som ett balanserat och väl avvägt ekonomiskt sinnelag. Själv är bäste dräng.

2 februari

Tidig väckning. Skjutsar äkta hälften till tandläkaren. Ångestladdat och tidigt möte. Träningen får vänta. Eller ställas in. Morgonköer. Solen är frånvarande. Snön börjar falla under väntan i bilen. Som ett oändligt antal fallskärmshoppare i mikroformat. Dalar sakta ned. En invasion från luften. Lägger sig och vilar mot marken. På varandra.

Mobilstund. Hinner scanna av sociala medier, spela schack och läsa morgonens nyheter. Oroligt i Moskva när Aleksej Navalnyj ska ställas inför rätta. Människor grips utanför domstolen som hårdbevakas av polis. Tyvärr lär det bli som vanligt. Oppositionen tystas ned. På ett eller annat sätt. Hoppet om demokrati och öppenhet känns avlägset. Ibland är det svårt att vara optimist. Apropå det.

Har grubblat en del över vem som är lyckligast. Optimisten eller pessimisten. Den förstnämnde skulle antagligen majoriteten sätta en slant på. Måhända alla. Är nog inte alltid självklart. Optimisten tror alltid att allting ska gå bra. Att det kommer att lösa sig till det bästa. Besvikelsen blir stor när förhoppningarna inte infrias. Frustration uppstår. Pessimisterna är däremot fullkomligt övertygade om att det mesta kommer att misslyckas. Att det rent ut sagt går åt helvete. När det inte blir lika illa som befarat kommer den oväntade glädjen. Ibland kan det vara bra att ha låga förväntningar.

Hem igen. Frukost. Diskmaskinen krånglar. Plockar ut och inspekterar. Saknas förmodligen en plastplutt som ska hålla en manick på plats. Vanliga lekmannauttryck. Förtydligande: En detalj för att vattnet ska kunna spruta över porslin och glas. Sätter allt på plats igen. Provar en gång utan innehåll i maskinen. Håller tummarna. Risk att nästa steg blir nätet. Se om man kan hitta någon beskrivning och reservdelar. Avvaktar.

Syster meddelar att de tvingas åka hem från landet. Veterinärtid till hunden. Svårt att komma i fas med varandra för besöken däruppe. Så att vi kan ses. Tänkt att ta oss dit på torsdag. Kan bli ändrade planer. Beslutas senare. Beställt diktafon på nätet. Kommer i morgon. Ska bota glömskan. Eller åtminstone minska dess verkningar. Komplettera det egna minnet.

Eftermiddagspromenad. Snöat hela dagen. Plogbilarna hinner inte med. En tung vandring. Kortare. Behövligt. Frisk luft. Motionen har blivit lidande under flera dagar. Måste bli bättring. Ständigt mantra. Ringer en kamrat som håller på att sälja sitt hus. Budgivning. Flera inblandade. Ser ut att gå bättre än bra.

Middag. Kyckling med vitlök och curry. Pasta penne. Diskmaskinen fungerar igen. Halleluja.

1 februari

Idag har Max och Maximilian namnsdag. Känner ingen med de namnen. Innebär att inga gratulationer behöver förmedlas. Apropå ingenting. Kylan biter sig fast. Likaså solen. Underbar morgon. Var flera år sedan man fick uppleva så många vackra vinterdagar i följd. Vad jag minns. Isen har lagt sig på stora delar av parkdammen. Änderna trängs i den återstående lilla badbaljan.

Passerar utegymmet. Blir inget stopp i den här kylan. Kräver varmare temperaturer. Lite varstans bildas smala stigar i snön. Genvägar. I stället för att slaviskt följa de plogade gångvägarna. Kan spara någon minut. De tidigare vackra orörda snöytorna i parken och runt lekplatsen är nedtrampade. Tusentals fotsteg ovanpå varandra. Pulkabackarna står tomma efter helgens anstormning. Barnen är i skolan. Eller förskolan. Annorstädes.

Ovant att bo tre tillsammans. Samsas om utrymmena. Var länge sedan. All förändring är välkommen. Avbrott i tristessen. Stor lättnad hos sonen för att utbildningen är avslutad. En inte helt vanlig kombination i en fil kand. Historia, japanska och kinesiska. Oklart vad det kan leda till. Lägenheten städad och lämnad. Nu återstår väntan på resan till Taiwan. Inte träffat flickvännen på ett år. Arbets- eller studentvisa är det som gäller. Inte möjligt för tillfället. Följer dagligen information från ambassaden om förändringar i reglerna. Avvaktar öppnandet.

Laddar ned en ny ljudbok. Mo Yan. Kines. Nobelpriset 2012. Vitlöksballaderna. Obekant ny bekantskap. Alltid förväntansfullt att utforska författare man inte läst. Sägs vara en sorts magisk realism. Får se vad det innebär. Kort recension följer så småningom. Ska leta fram en ny bok för kvällsläsning också. Letar bland de olästa som otåligt väntar i bokhyllan. Svårt att förstå Bukowskis storhet. Lite väl mycket realism och depravation.

Nummer två ringer. Besöker jobbet en dag i veckan. Resten på distans. Allt lugnt på den kanten. Idag är födelsedagen för mamman till nummer ett och två. Gick bort alldeles för tidigt. Snart tio år sedan. Cancer. Skitsjukdom. Tragiskt. Är också precis ett år sedan vi reste utomlands senast. Fuerteventura. Överraskade svåger och svägerska i hotellobbyn när de anlände någon dag senare. Roligt minne. Länge sedan.

Gårdagens pizza förvandlas till dagens lunch. Går absolut inte att värma i mikrovågsugn. Blir mjukt och menlöst. Förr värmde vi i den vanliga ugnen. Blev godtagbart. Nuförtiden hettar vi upp de sparade pizzabitarna i gjutjärnspanna med lock ovanpå. Resultatet är en lite frasigare botten. Skillnaden stor. Visserligen inte som nygräddat. Men nästintill. Hustrun äter sallad. Med tonfisk.

Skriver. Vilar. Middag. Väntar på matleverans. Anländer 20.43. Teve. Trött. Tidigt i säng.

31 januari

Morgon. Den skinande solen stiger långsamt upp. Blå himmel. Kallare idag. Minus tio. Glimmande reflexer från snökristaller. Långkalsonger. Eller underställ. En modernare benämning på benkläderna. Tjocktröja. Vinterjacka. Varmaste mössan. Folktomt på promenaden. Knastrar under kängorna. Enstaka hundägare. Vid skolan några bilar. Föräldrar som lämnar av sina barn till morgonaktiviteten. Judo. Minns hur det var. Sedan närmaste vägen hem till frukosten.

Bil till nummer tre. Tar med stege och diverse verktyg. Skrapan. På söder. Artonde våningen med makalös utsikt över stadens östra delar. Fyller det lilla lastutrymmet. Första stoppet vid tippen. Gammal dator, bildskärm och teve kasseras. Med mera. Finns nyöppnade avdelningar för återbruk. För saker som inte är uttjänta. Har inte sett förut. Bra initiativ. Hinner inte granska utbudet idag. Vidare hem. Placerar resten av det medförda i arbetsrummet. Där trean ska husera tills vidare.

Kort vilopaus. En liten stund på rygg. Hämtar andan. Enkel lunch. Tillbaka. Lastar fullt igen. Hjälper till med städningen en stund. Rengör dusch, toalett och kylskåp. Lämnar resterande uppgifter till honom. Hemma i god tid innan handbollsfinalen. Stuvar in sakerna. Laddar upp. Slår mig ner i soffan. Följer förhandssnacket. Danmark är favoriter men Sverige har slagit både experter och oss andra med häpnad i match efter match. Är inte helt omöjligt. Blir ytterligare en biltur när matchen är slut. Får nöja mig med en kopp te. Hade önskat något starkare.

Matchdags. Byter mål med varandra. Danskarna leder med två. Sverige hämtar in försprånget. Går förbi. Oavgjort i halvtid. Allt står och väger. Suck. Räcker inte. Rutinen avgör. Danske målvakten är alldeles för bra. Avgörande. Grattis Danmark.

Till Skrapan. För sista gången. Förhoppningsvis. Temperaturen sjunkit. Minus 13. Lite trafik. Går snabbt till stan. Nummer tre och alla städredskap väntar. Ringer och beställer pizzor. Hämtar upp på vägen hem. Sen middag. Trött. Blir tidig kväll.

I morgon är det februari. Tiden går.

30 januari

Beviljar mig själv motionsledigt. Minus 8. Tjockt vitt täcke på terrassen och sjön. Ån fortfarande öppen. Strömmande vatten kräver mer kyla för att frysa till is. Solen har svårt att bestämma sig. Titta fram eller gömma sig bakom molnen. Det blir lite fram och tillbaka. En tittutlek. Tar med mig dammsugare och lite annan städutrustning i bilen. Lämnar av hos nummer tre. Inte prioriterade investeringar för en student. Får en kartong och en väska i utbyte.

Soffan. Utförsåkning. Betraktas med ett öga. Inga avgörande svenskintressen. En vän ringer. Planerad golfresa i oktober. Förmodligen. Söderut. Ett femtontal kamrater. Årliga tävlingar i fyrtio år. Gamla handbollsspelare. Alla utom en. Stadgarna stipulerar krav på handbollsspel i föreningen för att upptas i golfsällskapet. Fick delta i en match. Målvakt. En liten stund. Samt bekosta en middag. Rimlig affärsuppgörelse.

Det uppstår speciella relationer när man delar omklädningsrum. Tränar tillsammans. Spelar matcher och reser med buss. Umgås på fritiden. Gemensamma fester. Varaktig vänskap.

Varför skriver man en dagbok? Berättigad fråga. Dessutom befogat att undra varför den publiceras. Har funderat på det. I första hand är det ett sätt att förmedla sin vardag till dem som står närmast. Som man numera träffar så sällan. Och till dem som, av någon anledning, önskar läsa om hur andra hanterar den dagliga monotonin. Genom att dela med sig offentligt anstränger man sig lite extra. Lägger ned mer möda på ordval. Språkets rytm. Söker intryck att förmedla. Små saker. Berättandet blir viktigare än berättelsen.

Ambitionen är att vara personlig utan att bli alltför privat. Skildra livet utan att säga för mycket. Inga namn. Inget komprometterande. Inte lämna ut någon. Bara en smula av sig själv. Livet som det är. Varvat med gamla händelser och nya tankar. Ett sätt att hantera den sysslolöshet som infunnit sig. Har skrivit åt andra under halva livet. Kommersiellt och halvideellt. För företag och organisationer. Berättat ur deras perspektiv. Med någon annans röst. Nu handlar det om att finna sin egen.

Eftermiddagspromenad. Stark sol. Glittrar i snön. Kylan biter i kinderna. Glada människor. Ljuset förändrar både levande varelser och naturen. Kreutzersonaten. En svartsjuk mans hjärnspöken. Äktenskapliga problem. Ändå en liten inblick i dåtiden. Hur det var. Kanske. Utgiven 1890 säger Wikipedia. Inte ett av hans mer kända verk. Hamnat i skuggan av Krig och fred samt Anna Karenina.

29 januari

Lite nysnö gör att morgonens djurspår avtecknar sig tydligt. En annan sort. Större. Vildsvin? Bara en gissning. Har egentligen ingen aning. Kan bara rådjur och hare. Måste lära mig mer. Tyda de efterlämnade avtrycken. Hemfärd innebär att träningsproceduren kortas ned. Försöker komma iväg så att vi är i stan vid lunchtid.

E4 plogad. Skönt. Går att hålla normalt tempo. Hundratio. Typ. Vidsträckta vita fält. Barrskog. Broar. Fåtal fordon. Närmar oss Stockholm. Trafiken tätnar. Styr mot den skinande solen. Vägen blänker. Bländar. Passerar en golfbana. Nu förvandlad till ett övernaturligt vackert skidspår.

Mot mamma. Köper med oss ätbart från den stora hamburgerkedjan. Kaffe. Kortspel. Konversation. Hon har upptäckt några språkliga brister i dagboken. Hököga. Får med mig noteringarna på små lappar. Till nummer tre. Han packar och städar. På söndag är det utflyttning. Skickar med oss ett par fullpackade väskor. Trångt i trafiken på söder. Moddigt. Tycks ha snöat mer här. Tar tid att undanröja. Köper Thai-mat på vägen. Handbollskväll. Igen. Hinner inte laga mat.

Handboll är som schack. Skillnaden är att spelarna är mer rörliga än pjäserna. Förhoppningsvis. Handlar om att få övertag någonstans på banan eller brädet. Bli två mot en på en del av planen. Eller att sätta en av motståndarnas värdefulla pjäser i ett omöjligt läge. Tvinga kombattanten att välja mellan pest eller kolera. Knepigt. Avgörande.

Sverige. Mot Frankrike. Ett av de mest framgångsrika landslagen under många år. Värsta motståndet hittills. Startar bra. Fenomenala nya spelare. Vilken återväxt. De oprövade kliver fram. Och några gamla rävar. Palicka gör omöjliga räddningar. Tror knappt att det är sant. Leder med tre i halvtid. Rafflande. Blixtsnabba kontringar. Gör en japan på slutet. Briljant. VM-final! Eufori.

Ser på andra semifinalen. Vilka som ska bli finalmotståndare. Danmark eller Spanien. Hoppas på grannarna. Nordisk kamp. Sitter kvar framför teven. Start. Jämnt. Spanien gör många mål. Danmark ännu fler. Mikkel Hansen. Gammal är äldst. Paus. Byter mål med varandra. Spanien kryper ikapp. Mer och mer. Strid på kniven. Spansk skottmiss. Danmark vinner. Final på söndag.

Kommer på att det skulle skrivits om äldsta barnbarnets födelsedag häromdagen. Går in och redigerar. En sådan händelse måste ju komma med. God natt.

28 januari

Lätt snöfall under natten. Ett par minusgrader. Vindstilla. Omgivningen glänser och glittrar. Bedårar. Snön ligger lydigt kvar på barrträden. Blir som en vacker vintertavla. Sagolikt. Total tystnad. Enbart rösten från ljudboksuppläsaren i öronen. Tvingas pausa. Lyssna till ljudlösheten. Mäktigt. Naturen växer. Blir mer praktfull ju äldre man blir.

Knarrande ljud från kängorna. Inköptes för några år sedan när firman skulle vandra i Alperna. Några dagar. En upplevelse utan motstycke. Ovanför molnen. Höjdrädd. Utmanar fobierna. Uppför gick det bättre än förväntat. Tillbakavägen mardrömslik. Bitvis smala stigar med stup bredvid. Tittar rakt ner i marken. Fäster blicken vid bergskanten på den säkra sidan. Musklerna tvinar. Mjölksyran tilltar. Fysiken är inte som förr. Minnet av resan beständig.

Biltur. Köper golvlack hos den lokala bygghandlaren. För att färdigställa gästrummet. Hämtar vatten. Det vi har i kranarna, från egna brunnen, är tjänligt enligt den byråkratiska benämningen. Med andra ord drickbart. Flertalet föredrar hämtvatten. Från vattenstationen i närheten. Den heter så. I alla fall här. Två tryck på knappen gör att tio liter kommer ut. Smakar lite bättre. Vidare till potatisbonden. Ett utrymme i en lada är avdelad för självbetjäning. Åtta olika sorter att välja mellan. Påsar med fem, tre eller två kilo. Förr betalade vi genom att lägga pengar i en burk. Numera går det att swisha. Moderniteter har nått obygden. Två croissanter inköps på hemvägen.

Hör att en patient fått två nya händer i en transplantation. Sahlgrenska. Donerade av en avliden person. Otroligt. Heja vetenskapen. Glöm inte att anmäla dig till donationsregistret. Kan göra underverk. Rädda livet på någon.

Klurar med krysset. Från lördagens DN. Lite svårlöst här och där. Halvtimmes vilostund i sovrummet. Med telefon och bok. Skottar. Hackar sönder isblock under luftvärmepumpen utanför. Hustrun trampar på motionscykeln. Oförtrutet. Snöar igen. Skottar igen. Lackar halva golvet i blivande gästrummet. Resten får göras under nästa vistelse här.

Telefonmeddelande. Får sällskap. Syster och svåger på väg upp. Har hamnat i fel fas med varandra. För vår del hem i morgon. Obligatorisk bastu. Försenade. Olyckor och jätteköer på E4 norrut. Samkväm. På distans. Skål. Samtal. Om allt och ingenting. Uppvärmda rester till middag. Får duga. Åter till franska serien. Lupin. Därefter sängen.

27 januari

Vaknar hungrig. Te och en rostad brödskiva innan promenaden. Minus sex. Vattnet forsar under bron vid ån. Var mer fruset senaste gången vi var uppe. En annan sommargäst ute. I närheten av brevlådan. Ryker ur skorstenen. Står en bil vid tomten. Sliter med snöbarriären utanför ladan. Spettar. Blir dagens styrketräning. Hustrun skottar. Stretchning innan frukost. Äldsta barnbarnet fyller sjutton. Postat presenten. Sms-grattar. Får tillbakatack.

Tre av båtarna ligger uppdragna nere vid vattnet. Fastsurrade i en stor ask för att vädrets makter inte ska stjäla dem. Kan ske vid extremt höga vattenstånd och under höststormar. En kanadensare, en optimistjolle och en plåteka. Roddbåt konstruerad i plåt. Hade problem med den sistnämnda under några år. Läckte. Fick ösa och pumpa ur den varje gång den skulle användas. Testade att täta nitarna med silikon. Innan sjösättning för några år sedan. Svagt minne av att pappa gjorde så. Förr. Blev perfekt. Kan nog hålla tätt ett par år till. Har tidigare alltid förvarats i båthuset. Både sommar och vinter. Hissanordning för att få upp den i taket. Konstruktionen har gjort sitt. Svårt att få den att fungera. Enklare att dra upp båten och låta den vintervila utomhus. Fram till våren.

Eftermiddag. Den efterlängtade solen tittar fram. Saknad gäst. Molnen skingras. Blått. På delar av himlen. Strålarna tränger fram genom trädstammarna. Ostoppbara. Allt förvandlas i det bländande skenet. Snön glittrar. Skuggor faller. Dags för arbetspass två med spett och spade.

Letar fram grillen. I lidret bakom skottkärrorna. Blir hemmagjorda hamburgare. Nötfärs. Salt, peppar, olivolja och en gnutta chili. En sked cognac. Formas med händerna. Ska vara oregelbundna kanter. Så att det syns att de inte är fabriksgjorda. Inte hamburgerbröd. I stället en rostad brödskiva. Levain råg. Hårdstekt bacon. Cheddarost. Sallad. Tomater. Dressing. Mayo Hickory. Smakar sommar.

Handbollskväll. Först kvartsfinal. Danmark-Egypten. Osannolikt jämnt. Svänger fram och tillbaka. Förlängning. Förlängning igen. Straffar. Aldrig sett något liknande. Våra grannar vinner till slut. Nu dags för Sverige. Mot Qatar. Jämnt i början. Sverige rinner ifrån. Imponerande. Hur bra är de? Vinner stort. Blev aldrig spännande. Nästa Frankrike. Kan det bli VM-final?

Dagens slutord. Livet är evighetslångt när man är ung. Blir allt kortare med åren. Återstoden krymper. Tid att göra det som inte redan är gjort. Som borde göras. Ta vara på stunden. Njuta av nuet. Något att tänka på för yngre. Vi äldre vet redan.

26 januari

Vaknar runt sju. Sover vanligtvis längre än så. Följden av det tidiga sänggåendet i går kväll. Djup sömn. Behagligt och livsviktigt. Väntar med promenaden tills ljuset återvänder. Minus fyra. Gårdagens kraftiga blåsväder har städat upp delar av vägen.

Vinden har sopat ihop snön i högar. Ansamlingar ligger som vita kullar här och där. Får lyfta fötterna högre. Ser det som träning. Så var det förr. Löpning med höga knäuppdragningar ingick i tränarnas arsenal av fysiska övningar. Frivillig tortyr. När kroppens sista krafter sinade såg man dem som sadistiska plågoandar.

Konstaterar att hare och rådjur varit i farten igen. Och någon annan fyrbent krabat. Som vi ännu inte lyckats identifiera. Vägen kantas av det elektriska stängslet som gränsar mot kohagen. Går över färisten som bonden, med vårt godkännande, anlade för ett tiotal år sedan. En sträcka som gjorde att korna skulle kunna gå över vägen och beta av området på andra sidan. Ett övergångsställe. De senaste åren har det inte blivit så. Av någon anledning.

Senaste veckans plusgrader har förvandlat underlaget till is. Nysnön ligger ovanpå och döljer isen därunder. Gäller att gå försiktigt. Gårdagens hårda snövindar har gjort att norrsidan av trädstammarna är helt vita. Snön är som fastklistrad. Vassen har böjt sig för övermakten.

En ekorre springer kvickt över vägen och klättrar upp i en gran. Naturligtvis väljer den just den sortens träd. Precis som i visan. Nu fattas det bara att vi även ska få se räven raska över isen. Plogat på stora vägen. Tar bort snön från brevlådan. Öppnar. Innehåller reklamblad och den lokala gratistidningen. Har inte flyttat dagstidningen hit den här vändan. Stannar bara några dagar. Hem igen till helgen. Nu när löven försvunnit ser man våra hus tydligt från brevlådorna. På somrarna döljs de av grönskan. Tillbaka. Två rådjur skuttar över vägen. Skrämda.

Hämtar ved. Snön på ladutaket har rasat ned på grund av tövädret. Packats ihop och därefter frusit. Lagt sig som en barriär framför dörrarna. Skoveln klarar inte av det kompakta hindret. Tar fram spett och spade. Tungt. Delar upp det mödosamma jobbet. Resten får vänta tills i morgon.

Middagsvila. Sällsynt företeelse. Läser en stund. Blundar ett tag. Välgörande. Kort arbetsinsats i blivande gästrummet. Skymning. Snöar igen. Iklädd badrock och med en vattenhink i handen på väg mot bastun. Tjugofem meter gatlopp i snöyran. Sjunker ner. 80 grader. Tyst. Bastar alltid var för sig. Hustrun vill inte ha det lika varmt. Ljudet från brinnande ved är meditativt. Likt vågor som slår mot en strand. Avkoppling. Lugnet lägrar sig. Ser en ny serie. Lupin. Fransk. Underhållande. Får se om den håller måttet. Gillar utstrålningen hos huvudrollsinnehavaren. Minns honom i  En oväntad vänskap.

25 januari

Ett par centimeter snö. Möter inga motionärer på morgonen. Endast barn med ryggsäckar på väg till skolan och hundägare som motvilligt tvingats ut för att rasta sina sällskapsdjur. Snöfallet tilltar. Lägger sig vackert vitt på verandan och i viken. Packar ihop. Nytvättade mattor, kläder och det kylskåpsinnehåll som inte har lång hållbarhet. Dags att ge sig av igen.

Åker förbi nummer tre. Hämtar ett fällbart bord för fraktning till landet och magasinering. Ett sängbord och lite husgeråd som ska behållas. Bilen fullastad. Nästa helg flyttar han ut från studentlägenheten. Hem till oss. Tillfälligt. I väntan på att kunna resa till flickvännen. Får lägga beslag på arbetsrummet som även tjänstgör som övernattningsrum för gäster. E4 norrut. Tar plats i högerfilen. Rättar in oss i ledet. Går långsamt. Åttio. Har inte bråttom. Ingen tid att passa. Det tar den tid det tar. Tankar. Köper snus. Får lust att ta avtagsvägen till Arlanda. Behärskar mig. En annan gång. När coronadimman har lättat.

Snön yr. Virvlar upp bakom långtradarna. Lägger sig över Uppsalaslättens åkerfält. Grödan sticker upp lite grann. Som en några dagar gammal skäggstubb. Åker förbi nyplanterade granskogar som ersatt de tidigare kalhyggena. Sikten svag. Håll avstånd. Snart framme. Ligger några centimeter nysnö häruppe också. Minus två. Inga hjulspår på vägen. Nordanvinden piskar in de vita flingorna över tomten. Inpackning. Ser ut att bli skottning i morgon. Kurar ihop oss inomhus.

Finns två avgörande faktorer för att kunna tillbringa vinterdagar här uppe. Först och främst: Luftvärmepump. Styrs via en app och kan sättas på hemifrån. Förr tog det drygt ett dygn innan temperaturen nådde beboeliga temperaturer. Nu är det välkomnande varmt redan när vi anländer. I andra hand: Fyrhjulsdriven bil. För att ta sig fram. Kan inte alltid räkna med att det är plogat.

Eldar i vedspisen. Ett halvstort trä i botten. Tidningspapper. Några bitar av gamla takspån som pappa köpte på auktion för trettio år sedan. Flera lass kördes med släpkärra. Räcker säkert trettio år till. Några smala vedträn ovanpå. Tänder i spisen och eldar samtidigt i dragluckan. Blir bra fyr. Underbar värme. Sprider sig över hela rummet och i murstocken. Lite svalare på ovanvåningen. Bra för sömnen.

Slötittar på golf. Från en plats där solen skiner och gräset är grönt. Tidig kväll.

24 januari

Ljuset är kvar. Underbart. Humörhöjare. Ändrade morgonrutiner idag. Kylskåpet behöver kompletteras. Bör ske direkt på morgonen. Innan folkstormen når affären.

Träden vid ån vadar i vatten. Kringskurna. Likaså bänken och bordet där man kan slå sig ner för en paus. Onåbar. Båtarnas bojar håller på att drunkna. Metallöglan upptill liknar ett öga på en trådsmal hals. Eller en gapande mun. Skriker ”Kom och rädda mig!” Vid sidan av ån sitter en and och värmer sig i solen. Vandrar andra vägar idag. Ser nya hus och trädgårdar. Äppelträd som är hårt beskurna. Vackra. Grenarna visar sig i all sin nakenhet. Ingenting som skyler. Lite japanskt. Gjorde samma sak med äppelträdet på landet för några år sedan. Var inte så populärt. Verkar vara ensam om att förtrollas av det avskalade. Det minimalistiska.

Strandpromenaden är fylld med människor som krupit ut ur idet. Somliga sitter på bänken vid bryggan och fångar solen. Gladare ansikten. Spänstigare steg. Livet återvänder. Ett av barnbarnen fyller år idag. Tolv. Nummer tvås yngsta. Åren rusar. Numera blir det en slant i ett kuvert i stället för presentpaket. Far- och morföräldrars rättighet. Minns jularna förr. Sex barnbarn skulle ha sina klappar. Sex olika önskelistor. For runt som ett skållat troll i affärerna. Fick ringa föräldrarna och fråga efter alternativ när något var slut. Stress. Panik. Lugnare nu.

Lyssnar på ny bok. Tolstoj. Kreutzersonaten. En mental resa in i svunna tider. I ett annat land. Om kvinnor och äktenskap. Långa monologer. Manligt perspektiv. Förstås. Kvinnliga betraktelser från den tiden är sällsynta. Morgonnyheterna meddelar. Protester i Ryssland som stöd för Navalnyj. Slås ner hårt. Risk för att demonstrationerna är utsiktslösa. De stora diktaturerna håller befolkningen i ett järngrepp. Den folkliga resningen stretar i uppförsbacke. Sverige inför inreseförbud från Norge. EU delar ut nya miljarder i lån och bidrag. Hoppas de hamnar i rätt fickor.

Senare frukost. Tolv och trettio. Får betraktas som brunch i stället. Dock med samma meny. Solen har gömt sig igen. Tittade nog bara fram på förmiddagen för att retas en smula. Molnen vann kampen. Som så ofta den här årstiden. Nu är det lika grått som vanligt. Underbart är kort.

Börjat titta på resor till värmen. Söderut. Medelhavet. I höst. Hoppas. Längtar. Borde fungera. Handboll igen. Helt avgörande match för att gå vidare i VM. Mot Ryssland. Vilken uppvisning. Överlägsen seger. Världens bästa vänstersexor. Världens bästa målvakt. Och världens bästa Gottfridsson. I alla fall den här matchen. Kommer sova gott. Med nya förhoppningar. Ska bli kul att följa slutspelet. Ser bra ut. Slut för idag. I morgon åter till landet.

23 januari

Blundar och väntar. Stiger upp. Den vattenfyllda ytan ovanpå isen har frusit över natten. Blir överfallen av ljuset. Bländad. Det var länge sedan. Solen som gömt sig i veckor masar sig upp över trädtopparna på andra sidan sjön. Efterlängtad. Blå himmel. Lite här och där. Fönsterrutornas skriande behov av putsning avslöjas obönhörligt. Vandring den vanliga vägen. Vinden viner. Isfläckarna bortsmälta. Änderna har samlats i parkdammen. Långa skuggor förföljer oss utan att tappa kontakten. Kräver solljus för att existera.

Förr var lördagar veckans höjdpunkt. Ledigheten. Fria aktiviteter. Godare mat. Finare vin. Numera är det svårare att skilja dagarna åt. Under första åren i skolan hade vi lektioner fram tills lunch på lördagar. Avslutades med roliga timmen. När man kom hem var det varm choklad, färska småfranska med ost. Det är ett bestående minne. Promenaden mellan skolan och hemmet tog två minuter. Om man gick långsamt. Alla arbetade på lördagar. Halvdag. Sedan samlades barnaskaran utanför. På gatan. Olika sällskap. Uppdelade i ålder och av intressen. Höll mig till idrottsgänget. Fotboll, hockey och landbandy. Målburen var dörren till varuintaget hos kvarterets livsmedelshandlare. Nostalgi.

Dan Eliasson har fått ett nytt uppdrag. Inom regeringskansliet. Behåller titeln generaldirektör och sin lön. Han måste ha häpnadsväckande kunskaper. Många vänner inom partiet. Besitter måhända en visdom som vi vanliga dödliga inte har lyckats upptäcka. Dold någonstans. Utåt har det bara gått att se ett bristande omdöme. Hur många gånger tillåts politiskt tillsatta chefer misslyckas i ledande positioner? En hel del av våra folkvalda tycks ha tappat kontakten med vanliga människor. Förtroendeklyftan växer med utnämningar och beslut som är svåra att förstå. Kan någon förklara?

Skidskytte igen. Damer jaktstart. Hanna Öberg enorm. Kylig. Sätter alla skott. Spännande. Sekundstrid. Tvåa. 0,2 sekunder efter. Svettigt.

Ola Salo på radion. Blir påmind om femtioårsfirandet för nummer ett. På Hamburger Börs. Snart ett år sedan. Innan pandemin bröt ut. Förmodligen en av landets bästa liveartister. Hustrun lyckades stjäla en ögonblicksdans när han var ute bland publiken. Lyckokänsla. Apropå musiker kommer Jakob Hellman att bli årets artist. Kan fastslås redan nu. Lekfull ordvirtuos. Genialisk.

Avslutar kvällen med Stjärnorna på slottet. Många kloka ord. Och människor. Ger lite nya perspektiv på saker och ting. Sevärt. Kan bero på åldern.

22 januari

Regn. Plus fem. Vandring i vätan. Tar en annan tur idag. På andra sidan ån. Går genom nybyggda radhus- och villaområden. Nyinflyttade barnfamiljer. Ingen ute. Alla är på jobbet, i skolan eller förskolan. Alternativt sitter de inne och kurar. Arbetar hemma.

Livets boenden följer en bestämd struktur. För det mesta. Liten första lägenhet. Träffar någon och flyttar ihop i en lite rymligare bostad. Barn. Behöver ett rum till. Byter till större. Barn nummer två. Letar hus. Ofta bland de nyproducerade. Tonåren. Andra behov. Renoverar, bygger om eller flyttar igen. Avkomlingarna flyger ut ur boet. Tomt. För stort. Dags för något mindre. Precis där vi befinner oss idag. Boendets kretslopp.

Dyngsur. Förpassar det blöta till duschrummet för torkning. Fler kroppsrörelser innan frukost. Lite styrka. En hel del stretchning. Tänjer på leder och muskler. För att även fortsättningsvis kunna knyta skorna. Ta upp golfbollen ur koppen. Om man lyckats få den dithän. Dusch. Numera publicering av gårdagens dagbok. Korrekturläsning och finslipning dessförinnan. Försöker undvika alltför pinsamma stavfel, grammatiska eller andra språkliga felaktigheter.

Frukost. Vanligtvis någon gång mellan tio och elva. Har blivit allt senare. Vanor i gryningen tar sig olika uttryck. Somliga ligger och drar sig. Andra kliver upp med tuppen. En del startar tidigt med kaffe och en smörgås. För vår del blir det lite mer. Och senare. Frukt, smoothie, ägg, ingefärashot, te. Även en smörgås för min del. Kaffe därefter. Varje dag. Rutin. Alltid motion före morgonmålet.

I det här hopplöst bedrövliga vädret blir den ensliga vardagen mer betungande än vanligt. Trots att vi är två. Kan trösta sig med att andra har det värre. Eller har haft. Blir påmind om dåtidens vedermödor av ljudboken. Martinsons Nässlorna blomma. Historier om fattighjonen i en svunnen tid. Inser att de egna svårigheterna är lyxproblem. Det obefintliga sociala livet är den stora prövningen. Bit ihop. Håll ut. Skriver av mig ångesten.

Får inbjudan till middag. Med kortspel. Vågar inte av oro för att sprida smitta vidare till mamma. Liten risk. Minimal. Men, den finns. Hoppas hon får sitt vaccin snart. Har inte hört något ännu. Äldreboenden och vårdpersonal står före i kön. Väntar otåligt på att världen ska slå upp sina dörrar igen. Bjuda in oss till ett normalt liv.

Kort eftermiddagspromenad. Rör på fläsket. Som det heter. Får lite luft. Vackert runt sjön i skymningen. Blir ett fotografi. Omfamnar kvällens glädjeämne. Handboll. Mot Slovenien. Ännu en thriller. Kan inte bli mer spännande. Många unga som imponerar. Läge för vinst. Suck. Oavgjort igen. Bra ändå.

21 januari

Töväder. Plus sex. Snön på terrassen är på väg att smälta bort. Med nuvarande temperatur är den förmodligen försvunnen i morgon. Ett tunt lager av vatten ovanpå sjöisen skapar en vacker spegelbild av omgivningen. Åmynningen fortfarande öppen. Halvmilspromenad. Går i kringelkrokar för att undvika alla förrädiska isfläckar. Numera vet man aldrig vad som kan gå sönder om man halkar omkull. Passerar lekplatser som ligger öde. Inget lekväder i den här väderleken.

Det sägs att julen ska ut tjugondag Knut. Viss fördröjning i år. Allt flängande fram och tillbaka sätter käppar i hjulet. Lite lättja gör sitt till. Nu blir det gjort. Behåller ljusslingorna utomhus. Kan behöva lysa upp där ute någon månad till. Illumination. Ett vackert ord. Passar på att städa förrådet. Ställer in kartongen med julsaker. Får trängas med golfklubbor och resväskorna som stått oanvända alldeles för länge. Plus en mängd andra saker som behållits enligt principen; kan vara bra att ha.

Obegripligt att man ska samla på sig för mycket. Som en ekorre. Var likadant när vi bodde i villa. Byggde ett vindsutrymme och ytterligare förråd för att vi inte lyckades skiljas från gamla ting. Ålderdomliga slalomskidor, en trasig takbox, uttjänta golfklubbor, burkar med målarfärg som aldrig kom till användning. Och Gud vet vad. Blev många vändor till tippen när det var dags för flytt.

Snart fyra år sedan vi sålde huset. Ett idealiskt boende när yngsta barnen bodde hemma. De i varsitt rum på nedervåningen. Vi däruppe med vardagsrum, arbetsrum, kök och tvättstuga. Sålde när nummer tre studerade i Japan och nummer fyra jobbade i Norge. När den senare kom hem på besök begav han sig tillbaka till huset. Ringde på. Fick kliva in. Ville säga adjö till sin trygga uppväxtmiljö. Hjärtskärande. Tittade in i rummen där nere. Där satt två nya tonåringar framför datorer i varsitt rum. Ett tiotal år yngre. Historien upprepar sig. Att ha både villa och lantställe hade sina fördelar. Blev till slut för mycket.

Trivs här. Femton meter till vattnet. En promenadväg emellan. Tre rum. Stor terrass. Kanske hundra kvadrat. Underbar frukostplats under sommartid. När solen värmer lagom. Femtio meter till badbryggan för morgondoppet. Sjö- eller havsläge är oslagbart. Få förunnat. Lyckligt lottad.

Skidskytte. Kul sport att följa. Stora omkastningar i resultatställningen när skotten missas. Kan bli dramatik på slutet. Hör det högljudda flåsandet från de tävlande i liggande skyttet. Nästan för närgånget. Påträngande. Mediokert resultat för våra damer.

Matleverans på väg. Följer bilen via en app. Ser var den är och hur många stopp som återstår. Gäll ringsignal på dörren. Borde bytas. Saknar bastun. Kväll.

20 januari 

Nollgradigt. Ser nyheter. Trump benådar 143 personer. En avgående presidents privilegium. Besynnerligt. Banditer och skurkar. Bedragare och svindlare. Fängslade och anklagade. Fria med en namnteckning. Svårt att förstå. Känns som företeelser hemmahörande under gamla kung- och kejsardömen. Romartiden. Varför ifrågasätts inte detta märkliga fenomen? Vare sig där eller här.

Hemfärd. Miljöombyte. Stänger och låser. Närmar oss Stockholm. Några plusgrader. Grått. Slaskigt. Vedervärdigt väder. Något som kan framkalla svårartad ångest.

Till mamma. Har inte setts sedan julafton. Annat umgänge över jul och nyår har gjort att vi isolerat oss en tid. För att inte utsätta henne för smittorisk. Blir bjudna på lunch. Omelett, små köttbullar och ugnstekta tomater. Kaffe och hembakad blåbärsmuffins. Hon håller igång. 93 år. Kedjehus. Två våningar. Upp och nedför trappan. Har fått rådet att gå på gymnastik. Försvarade sig med att hon ofta tappar saker som hon måste böja sig och ta upp. Tycker det räcker. Också en sorts träning. Drivs av nyfikenhet och envishet. Bra egenskaper om man vill bli gammal. Hjälper till att städa ut julen. Förpassar utomhusbelysning, julstjärnor och andra dekorationer till vinden. Får samsas med bråten där uppe.

Vidare till nummer tre. Köer. Förr var det morgon- respektive kvällsrusning. Nuförtiden är det bara nattetid det går att ta sig smidigt genom stan. Har med oss kartonger och svarta sopsäckar. Han ska flytta ut ur studentlägenheten i Skrapan den första februari. Utbildningen avslutad. Ska bege sig till Taiwan så snart det är möjligt. Just nu lite problem med visum. Coronarelaterat. Flickvännen väntar. De har inte setts på ett år. Dagliga Skype-möten. Möttes på språkkurs i Kyoto. Pratar japanska med varandra. Flyttar in i gästrummet här hemma tills vidare. Får se hur lång tid det tar innan han kommer iväg. Och hur länge han blir borta. Man vet aldrig.

Götgatan. Människor med neddragna mössor, hukande för regnet, vandrar på trottoarerna. Stretar för att nå hemmet. Eller på väg någon annanstans. Förvånansvärt många cyklister trotsar vädergudarna. Imponerande.

Hemma. Åkte halvelva kom fram sjutton. En hel dag. Möts av julprydnaderna. Får tas ned i morgon. Ställer in maten. Slår mig ner i soffan och försöker samla ihop dagens intryck. Förvandlar dem till ord och meningar. Text. Tittar samtidigt på presidentinstallationen. Förhoppningsvis starten på en ny tid. Ljusning.

Kvällen reserverad för handboll. Mot Belarus. Katastrofal inledning. Spelade upp sig. Nagelbitare igen. Vinner nog. Nej. Oavgjort. God natt.

19 januari

Sov som en stock i natt. Märkligt uttryck. Stockar som sover. Finns nog någon långsökt förklaring. Kanske besläktat med att dra timmerstockar. Vet inte. Gryningen kommer allt tidigare. Förtröstansfullt. Fler bilspår på den oplogade vägen. Någon stugägare har varit ute och inspekterat. Kör in mer ved till bastun. Duplantis fick Jerringpriset igår. Självklart.

Dags för mathämtning. På ICAs lastkaj. Mejlbeställde igår. Bilen raderar merparten av morgonvandringens fotavtryck. Ska försöka göra spåren bredare på tillbakavägen. Så att de underlättar promenader. Vägen bitvis kantad av torkade vassruggar där enskilda strån tycks stå i givakt. Betraktande oss i en parad. Vajar en aning i vinden. Som om de vinkade. Sjuttiosexan snöfri. Antagligen effekt av saltning. Stannar vid macken för inköp av två croissanter. Slut. Får försöka överleva utan. Vanans makt är stor.

Tur till tippen. Eller återvinningscentralen som den korrekta benämningen numera lyder. Sorterat ut kantstött porslin och spruckna glas. Mestadels inköpt på loppis. Lämpar av mig det överblivna och förbrukade. Saker som har gjort sitt.

Delar ägande och ansvar för lantstället med syster och svåger. Praktiskt och skönt. Bidrar dessutom till mer regelbundet socialt umgänge. Även så att ätteläggarna får träffas. Varsitt hus. Deras benämns höghuset. Ursprungligen med anor från 1700-talet. Enligt sägen vanns huset på poker. Monterades ned. Flyttades hit och byggdes upp på nytt. Ofattbart. Om det inte är en skröna. Finns inga vittnen i livet. Vårt är nyare. Från slutet av 1800-talet.

En nötväcka flyger in i en glasruta till ytterdörren. Sitter utanför på verandan. Uppburrad. Chockad. Får återhämta sig en stund. Tyvärr vanligt förekommande. En hel del som förolyckas på det sättet varje år. Tragiskt. Känns i hjärteroten.

Frun i huset kör sin eftermiddagliga träning på motionscykel framför teven. Trampas vanligtvis en trekvart. Ett stillastående Giro d´Italia. Eller Tour de France. Etapp efter etapp. Ambitiöst. Önskar att det kunde smitta av sig lite mer. Skulle behövas. Börjar elda i bastun. Drar på arbetskläder och beger mig till det pågående gästrumsprojektet. Samma procedur som vanligt. Slipar golv. Lite i taget. Brådskar inte.

Inga bestämda kvällsplaner. Finns utrymme för spontanitet. Dock med begränsade alternativ.

18 januari

Sömnen är viktig. Vanligtvis är själva insomningen problematisk. Tar oftast ett par timmar. Sista veckan har det fungerat bättre. Tror att det har med bastun att göra. Men i natt var det värre. Somnade relativt omgående. Vaknade vid ett. Gav upp en timme senare. Klockans siffror lyste neonfärgade. 02.07. Te och rostat bröd. Levain råg från frysen. Skriver. Nu är hon 02.56.

Vet att en del älskar att bre smör direkt på det varma nyrostade brödet. Låter det smälta för att nå fulländning. Vill hellre ha det lite frasigt. Låter det svalna först. En anings aning smör och en ostskiva. Helst lagrad. Aldrig marmelad eller något annat sötsliskigt. För övrigt borde jordnötssmör förbjudas.

Många idéer och texter skrivs i huvudet i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Är ett intrikat problem. Stiga upp och skriva ned det tänkta gör att det tar ännu längre tid att somna om. Att ligga kvar och lyckas återgå till drömmarnas värld betyder att alla fantastiska formuleringar är som bortblåsta. Inget kvar i minnet. Moment 22. Eller i alla fall något liknande.

Bilspår till en av grannarna. 500 meter bort. Måste varit ute under gårdagen för att inspektera att allt är okej. Stora vägen till brevlådan plogad. Vår väg kan vänta.

Gick en skrivarkurs för några år sedan. Ett utslag av mina utopiska författarambitioner. Likt mina drömmar som liten. Då var det fotbollsproffs som var visionen. Den nuvarande borde inte vara lika ouppnåelig. Hoppas jag. Man vet aldrig. Det sägs att fem procent av inskickade manus blir böcker. Vart tar resten vägen? Får traggla vidare.

På den här kursen diskuterades bland annat val av ämne att skriva om. Ett tips var: Skriv om något du känner till. Så att du inte behöver ägna oändlig tid åt research. Innebär att ämnen som Årstidernas inverkan på insekter och småkryp i Sydamerika, eller liknande, inte är en jättebra idé. Inget man snyter ur näsan direkt. Åtminstone inte för undertecknad. Då passar den här dagboken bättre. Ingen känner mig lika bra som jag.

Aleksej Navalnyj, den ryske regimkritikern, har återvänt till Ryssland efter att ha vårdats på tyskt sjukhus efter en förgiftningsattack. Planet omdirigerat till ny flygplats inför landning. Navalnyj arresterad. Världen är inte vad den borde vara. Trodde i min enfald att öppenhet och demokrati skulle bli resultatet när muren föll 1989. Förhoppningen har kommit på skam. Framåtskridande sker i sköldpaddefart. Ibland blir det bakslag.

Bastu. Middag. Sportkväll. Handbolls-VM. Riktig rysare. Slutade lyckligt. Milan. Zlatan. Dubbel målskytt. Omänskligt. Ett unikum.

17 januari

Några centimeter nysnö. Myriader av djurspår på tomten. En hel skvadron med harar tycks ha roat sig. Ser ut som om de bjudit upp varandra till yster dans. Någon gång i gryningen. Avslöjade av sina avtryck i det kritvita, i övrigt orörda, snötäcket.

Tidningspromenad. Husen längs vägen ekar tomma. Inte skymten av en människa. Borstar snön av brevlådan. Två andra är också snöfria. En av dem tillhör en av de två fastboende familjerna. De läderklädda, fodrade tumhandskarna har kommit till användning. Present från nummer ett. Någon jul eller födelsedag för ett antal år sedan. Kan vara tio. Kanske fem. Tappar tidsuppfattningen allt oftare.

Har tankar om att göra ett skidspår på ängen där korna betar under varmare årstider. Vid strandremsan brukar de samsas med vadarfåglar och andra flygfän. En del sällsynta. Tydligen ett välkänt tillhåll för ornitologer. Nybyggt torn för fågelskådning. Många kommer vandrande med kikare runt halsen. På sommaren.

Skulle kunna bli en härlig skidtur på de öppna ytorna. Ett varv. Uppskattningsvis en kilometer. Ska finnas gamla skidor någonstans. Föräldrarnas. Breda. Gammaldags. Hur gör man med valla nuförtiden? Minns att stearinljus användes i min ungdom.

Gamla namn på byggnader och utrymmen lever vidare här. Döpta av föräldrarna. Till exempel lidret. Vi har ett i kanten av ladan. Härbärgerar traktorn, en Grålle, på sommaren och båten på vintern. Enligt SAOB är en ålderdomlig definition av begreppet lider så här: ”(i sht i vissa trakter) uthusbyggnad av trä med tak uppburet av stolpar l. dyl. o. stundom försedd med väggar av bräder, vilken antingen är fristående l. ansluten till vägg å annan byggnad o. som är avsedd för förvaring av redskap, vagnar, ved, foder o. dyl. l. till skydd för rägn; skjul.” Gissar att l. betyder eller.

Det finns (fanns) också en vävkammare. Utrymmet där mamma i timtal satt och vävde trasmattor. Förr. Försåg alla de närmaste med vackert mönstrade golvbeklädnader. Remsor av allehanda tygmaterial klipptes och färgsorterades. Under en period döpte vi om rummet till webb-kammaren när nummer tre övertalades att följa med. Kravet var att den skrymmande datorn ingick i packningen. Säkert femton år sedan. Ungefär. Under någon vecka ockuperade han rummet. Spelhåla. Visade sig till måltiderna. Numera är rummet avdelat och omgjort. Hälften verkstad och den andra på väg att bli ett gästrum för två med egen ingång. Klart till våren.

Bastu. Tillbakalutad. Kväll. Blir ett avsnitt av The Crown och lite VM-handboll.

 

16 januari

Lördag. Det är bra att påminna sig själv om vilken veckodag det är. Alla är så förvillande lika varandra. Pensionärens dilemma i coronatider. Snöar igen. Blåser. Skottning.

Den gamla silltunnan har förvandlats från regnvattenuppsamlare till fågelbord. Populärt tillhåll för småfåglarna. Solrosfrön och talgbollar är den något begränsade menyn. De små flygande gästerna verkar inte bortskämda. Klagar inte. En utomhusrestaurang värd ett besök när annan föda är gömd under snön.

Nummer två ringer från bilen. Mitt stöd när det gäller ekonomi i bolaget. Och allt som har med datorer att göra. Fixar det tekniska med hemsidan. Min insats inför årsbokslutet ska vara klart i slutet av februari. Ett löfte. Typ avstämning av skatte- och bankkonton. Sedan får han ta vid. Begränsad verksamhet. Eventuella uttag anpassas efter intäkterna. Tillskott till pensionen.

Förutsättningarna för att driva småbolag är väsentligt mycket bättre nuförtiden. Förr var svarta pengar i omlopp i många branscher. Möjligheten till aktieutdelning med acceptabel skatt, Rot och Rut gör att fler blir laglydiga. Innebär med största sannolikhet mer pengar till statskassan. Och framför allt gynnsammare villkor för dem som riskerar hus och hem genom att starta företag. Stor skillnad mot förr. Entreprenörer behövs. Så skapas arbetstillfällen.

Cirka 80 grader i bastun. Ett par skopor på stenarna ger en behaglig käftsmäll. Ett uppvaknande. Känslan av renhet blir påtaglig. Vattenhink för tvättning. Sommarduschen avstängd. En av årets nymodigheter. Numera strilar det vatten på tre ställen under den varma årstiden. Allt händer på en gång. Tänker på när taiwanesiske flickvännen till nummer tre var här för något år sedan. Stor förvåning över att det inte fanns dusch men bra fungerande bredband. Klarade oss tidigare med bad i havet och ett spann med vatten i bastun under vinterhalvåret. Nya tider nu. En ny generations åsikter om vad som är viktigt.

Handboll. Sverige städar av Chile. Som förväntat. Löftesrikt.

15 januari

Minus 12. Fick plogat igår kväll. Även en bit in på tomten. Lättnad. Under natten har blåsvädret flyttat om snömassorna. Bitvis ligger den i drivor. Vackert skulpterade av vinden. Formerade som vågor likt sanddynerna i Sahara. Naturens skapelser.

Ingefärashot kan rekommenderas. Ingår i den dagliga frukosten. Riven ingefära, pressade citroner, lite chili och ett stänk honung. Kokas upp med vatten. Låt svalna. Sila. Drickes kallt. River skönt i halsen. Skulle kunna fungera som en alkoholfri snaps. Eller en vitamininjektion. Precis vad det är.

Debatten om strategierna för att hantera effekterna av covid-19 fortsätter. Oavsett anledningar är det omöjligt att se den som framgångsrik. Alla inblandade, från Folkhälsomyndigheten till statsministern, försöker försvara det oförsvarbara. Vad orsakerna är kan diskuteras. Men misslyckandet är svårt att ifrågasätta.

Fick mejl med erbjudande om ett litet jobb igår. Avlönat. Eller rättare sagt faktureringsbart. En annan sorts skrivande. Kräver ansträngning någon dag den närmaste tiden. Nåväl. All variation i vardagen är välkommen.

Bestämde mig för att berätta för fler om Teodor Stormsund (mitt alter ego på facebook) och min lekstuga på nätet, trivialiteter.se. Har haft sidan sedan 2017, men inte berättat för andra än de närmast sörjande. En handfull. De värsta gamla pinsamheterna är borttagna. Blandar högt och lågt. Allvar och obetydligheter. Av någon underlig anledning.

Ser ut som att det brinner på himlen. Västerut. I solnedgången. Glödande färger. Bortom det stora molntäcket. Nästan som att det är ett krig som pågår. Att en stad står i brand. Ljuset letar sig igenom trädstammarna. Klockan är tre.

Lagar mat varannan dag. Hustrun har avslöjat att det blir något med köttfärs och curry idag. Vet inte mer än så. Naturligtvis ackompanjerat av ett glas rött. Eller två. Gårdagens middag var min. Experiment. Kokosdraperad torsk. Friterad. Marinerad i citron dessförinnan. Potatismos (gjord på jordpäron från lokala bonden). Blandat med kokta bitar av rotselleri och blomkål. Samt lite av de bortsilade resterna från morgonens ingefärashots. En gnutta citron. Inte oävet. Kan nog bli något med lite finkalibrering. Apropå Sveriges Mästerkock.

Dags att lägga in mer ved i bastun.

14 januari

Yrsnö. Blåsigt. Pulsar genom några snödrivor vid tidningshämtningen. Vägen från sjuttiosexan är plogad. Inser att vi måste göra samma sak med den gemensamma privata vägen. En kilometer. I huvudsak kantad av sommargäster. Vattnet under bron vid ån flyter långsamt. Behövs ytterligare minusgrader innan återstoden förvandlas till is. Nordanvinden piskar hårt i ansiktet på tillbakavägen. Ett kort avbrott i skydd av några storväxta enar. Tar fram snöskoveln. Får bli dagens huvudsakliga motion efter frukost.

Systembolaget meddelar kortfattat att beställning kan avhämtas hos det lokala ombudet. Vid samma lastkaj där maten hämtas. Får ombesörjas nu på morgonen. Rättelse: Förmiddag. Skottningen får prioriteras.

Teven meddelar att det blir riksrätt för Trump. Första gången det inträffar två gånger för en president. Tio republikaner har lämnat partilinjen och röstat för. Antalet avlidna i covid har passerat tiotusen här i landet. Häpnadsväckande och tragiskt.

Ser en reklamfilm som vill få oss att minska matsvinnet. Sekvenser av människor som slänger, tappar och häller ut mat på olika sätt. Avslutas med att ett barn får en portion spagetti med tomatsås i huvudet. Försöker lista ut hur filmarna förklarat idén för barnet. ”Jo, du förstår vi gör de här skojiga små inslagen för att man inte ska göra så.” Undrar hur barnet tänker. Kan man ljuga för att visa att det är fel att göra så. Stjäla för att alla ska förstå att det inte är rätt. Slå till en kamrat för att demonstrera att man inte bör agera på det sättet. Märklig omvänd psykologi.

Fick en bok av nummer tre i julklapp. Bukowski. Trodde det hade att göra med det välkända auktionshuset. Misstag. Visade sig vara en amerikansk poet. Noveller. Mustiga berättelser om det vardagliga livet för sämre bemedlade amerikaner i utkanten av samhället. Alkohol, kvinnor, sex och arbetets prövningar. Får utvärderas senare.

Snöovädret tilltar. Handboll på teve. Hoppfullt.

13 januari

Gryning. Inväntar ljuset för morgonvandring till brevlådan. Tidningen flyttad hit under en vecka. Innehåller de nyheter som digitallästes och redovisades i televisionen igår. Får ägna mig åt de längre artiklarna. Dags att hämta mer ved. Förbrukar en korg om dagen. Eller ett fång som man sa förr. Så mycket man kan bära i händerna eller med armarna. Blir ungefär lika mycket. Förvandlas till värme och aska i vedspisen. Gefle, Skoglund & Olson, nr 47.

Vedboden ligger i ena änden av den gamla rödmålade ladan. I den andra huserar nummer ett med familj på somrarna. Utanför står översnöade cyklar. Äppelträd och vinbärsbuskar. Stängt för vintern. Dörren reglad med en trädgårdsspade nedstucken i en glipa. En extra låsanordning. Dock ej inbrottssäkert. Tomt.

Passerar det gamla pojkhuset. Döptes när de enda småttingarna var gossar. Namnet fick leva kvar. Flyttad från sitt ursprungliga läge. Står fallfärdigt längs infarten. Lite snett och skröpligt. Har gjort sitt. Uppgivet. Färdiglekt. Oanvänt och oanvändbart.

En tur med bilen. Snön yr. Som att färdas i mjölk. Behöver se något annat. Vad som helst. Åker till Österlövsta kyrka. Fin byggnad med anor från 1400-talet. Brändes ned av ryssar några hundra år senare. Renoverades. Ingen dörr öppen. Kallt och blåsigt. Batteriet till kameran tar slut. Tillbaka. Köper två croissanter på macken. Lokala handlare ska stödjas.

Lägger ut det som skrivs på facebook under pseudonym. Teodor Stormsund. En handfull av de närmaste är enda följarna. Orden försvinner ut i cyberrymden. Flyger blixtsnabbt genom luften till någon gigantisk dator på en avlägsen plats. Någonstans i världen. Gömmer sig bland ett oräkneligt antal ettor och nollor. Ingen vet var någonting finns. Varför gör jag egentligen det här?