Kategori: Dagbok

27 oktober

Den här dagen 1971 byter Demokratiska Republiken Kongo namn till Republiken Zaire. Ett sätt att tvätta bort kolonialismens efterlämningar. Afrikaniseringen innebar också att Léopoldville blev Kinshasa. 1997 återtog landet namnet sitt gamla namn. Kallas även Kongo-Kinshasa.

Lätt regn. Inte alls inbjudande. Krävs viljestyrka för att bege sig iväg. Går förbi en långsamgående och telefonpratande kvinna som hanterar någon typ av problem på arbetet. Hänvisar personen i andra änden av luren till en manlig kollega för konsultation. Utomhusrenoveringen vid villan efter den lilla skolan är slutförd. Blev ett något högre trästaket ut mot vägen samt ett svart trådstängsel vid sidorna.

Inomhusrenoveringen i huset bredvid pågår för fullt. Enplanshus. Ytterdörren står öppen och släpper ut ljudet av en såg. Upplyst där inne. Kan se att all interiör är urblåst. Blir uppenbarligen en totalrenovering.

Gamla träd inger respekt. En äldre ek följs av en grandios björk. Måste ha stått där när de flesta husen runtomkring byggdes. Hängande tunna grenar härbärgerar fortfarande ett begränsat antal löv. Om träden kunde tala. Beskriva familjer som flyttat in och ut. Berätta om människor som fötts och försvunnit från jordelivet.

Nedför backen som leder till parken. Nittiograders sväng med skymd sikt gör att man får passa sig för bilar som kommer i hög fart. Det nyinhägnade arbetsområdet väster om parken har försetts med en mängd träpinnar. Anger antagligen gränser eller placeringar av någonting. Svårt att lista ut vad det ska bli. Liten raststuga på släp är framkörd för att personal ska kunna värma sig under rasterna. Vattnet porlar under gatan på sin väg ut mot sjön.

Kanadagäss har invaderat parken. Samsas med ett stort antal änder och kråkor. Strosar omkring på gräsmattorna för att hitta något att stoppa i magen. Utegymmet ockuperat av skolbarn. Leker burken under överinseende av en fritidsassistent. Någon uppmanas att räkna till trettio. Var hundra på min tid. Hoppas att det inte beror på torftiga kunskaper i räknekonsten. Liten krumbent kvinna matar kråkor som flaxar runt omkring henne.

Iväg på lunch hos kamrat med sambo i stan. Känt dem i runt femtio år. Svindlande. Buss och tvärbana. Promenad utmed vattnet. Har en sagolik lägenhet med enastående utsikt över sjö och stad. Stilfullt möblerad. Framkallar viss avund trots att vi är mer än nöjda med det egna boendet. Märkligt att det, vid en del möten, inte uppstår en tyst sekund. Avhandlas allt från nostalgiska minnen från förr i tiden till dagens situation med barn och barnbarn. Klassisk lunch med rimmad lax och dillstuvad potatis. Delikat äppelkaka. Njutbara drycker. Avrundar. Inser att lunchen tagit fem timmar. Tiden försvinner. Blir taxi hem.

Byter om och slår oss ner i soffan för ny Hammarbymatch. En kopp te. Två smörgåsar. Behövs ingen lagad middag. Fotbollen är föga imponerande. Lyckas dock vinna med uddamålet. Trött. Tidigt i säng.

26 oktober

Halvmörkt ute. Dagen gryr. Tänt i husen på andra sidan viken. Går normalt inte upp frivilligt förrän det blir ljust. Annorlunda idag. Snabbt iväg för att lämna in bilen på verkstaden. Byte av bromsbelägg. Påstås att det behövs. Får lita på den utsagan. Lämnar lägenheten samtidigt som grannfrun beger sig till arbetet. Har sällskap av hennes far i hissen. Även han ska forsla bilen till verkstad. För service.

Nästintill trafikstockning vid genomfartsledens rödljus. På småvägarna är det en lång rad av bilar som nyss lämnat av sina barn vid skolan. Köer mot stan. Kan tack och lov ta en annan väg. Förbi thairestaurangen och den stora idrottsplatsen. Folkansamlingar vid busshållplatserna. Framme vid verkstaden. Ligger nära brandstationen. Och den populära godisbutiken. Och en vårdcentral. Allt beroende på vilka referenspunkter som är bekanta. Ska kosta sextusen. Roligare kan man ha för pengarna.

Apostlahästarna tillbaka. Blir ungefär en halvmil. Ligger en doft av pepparkakor över området. Brukar intensifieras när det lackar mot jul. Tillverkas strax intill av ett populärt varumärke med kvinnonamn. Gemensam gång- och cykelbana. Håller mig undan för en snabbcyklande kvinna och en trampande pappa med barn i släpkärra. Kallare än förväntat. Borde köpa in nya vantar av tunnare sort.

Har byggts en hel del nya bostäder här under senare år. Bebyggelsen förtätas som det heter. Liksom på många andra ställen. Verkar vara mer attraktivt att flytta in i nyuppförda lägenheter i redan etablerade områden. Livlig trafik. Människor på väg till arbetet. Har ännu inte helt lyckats vänja mig vid ledigheten. Saknar ibland de tidigare fasta rutinerna. Behöver någon form av tvång. Framför allt på morgnarna. Hör ett flygplan passera ovanför men ser det inte. Tjockt molntäcke på låg höjd skymmer sikten.

Lite vemodigt när all grönska försvinner. Tidigare livfulla löv ligger döda och nedsmutsade utmed vägkanten. Granarnas barrtäckta grenar pekar åt alla väderstreck. Häckar har förlorat sin tidigare insynsskyddande förmåga. Illaljudande moped släpper ut kväljande avgaser.

In på småvägar. Tyst och lugnt. Julliknande belysning är redan uppsatt vid en tomt. En lång trätrappa snirklar sig upp genom en bergsskreva till ett hus högt upp på en höjd. Skulle inte uppskatta att släpa matkassar den vägen. Gammal handdriven vattenpump vittnar om en annan tid. Står nu kvar som ett pittoreskt designinslag på en del tomter. En koltrast har en lugn och välljudande konversation med sig själv. Kanske nynnar den på en melodi? Ett fåtal höstblommor står vackra på kolonilotterna.

Stretchning. Frukost. Kortspel. Lite skrivarbete. Jobbsamtal. Verkstaden ringer och meddelar att bilen är klar att avhämtas. Buss. Hem igen. Lite fattigare. Handlar. Lite mer jobb. Hustrun gör Tom Kha Kai. Syrlig och stark thailändsk soppa. Trean förkyld. Soffhäng. Kockarnas kamp. Hjärteknipande berättelse om en av deltagarnas livsöde.

25 oktober

Frisk luft i mängder gör underverk. Ovanligt god nattsömn. Ett par plusgrader. Tidig hemfärd = kort promenad. Till bron. Vassens vippor vajar i vinden. Består av en sorts småax som är speciell för grässorter. De upp till fem meter höga växterna benämns även bladvass eller rörvass. Blir lika långa under marken. Användes förr i tiden som bränsle och utfodring av boskap. Rotstocken maldes till mjöl när bröd skulle bakas.

Vattnet är stillastående och högt på båda sidor om bron. Molnigt. Tack och lov inte lika kallt som igår. Susar svagt i träden. Har snyggats till utmed vägen under arbetsdagen förra helgen. Rensats sly och kapats grenar som vuxit alltför nära den grusade smala körbanan. Ängen ligger övergiven. Vare sig kor eller jägare håller till där idag.

Försöker sänka temperaturen (luftvärmepumpen) via telefonen. Mobila bredbandet strejkar. Har krånglat allt mer på senare tid. Visade sig igår att även teveboxen gjort sitt. I rutan står det numera: ”Kanalen har bytt sändningsteknik”. Innebär att det behöver köpas en ny mottagare. Löstes temporärt i går med appleteve och uppkoppling via mobilen. Teknik är förgänglig. Besviken över att den utlovade fibern inte nått fram ännu.

Mot stan. Svanar och gäss har flytt stranden och slagit sig ner på en åker. Hamnar bakom en av de gula bussarna som trafikerar länet. Får snällt ligga kvar tills en lång raksträcka utan mötande trafik uppenbarar sig. Ser fler svanar längre inåt land. Finns uppenbarligen mer ätbart där än i sjön. En av livsmedelsaffärerna som tidigare låg inklämd mitt i närmaste tätorten har nyligen flyttat till ett nybyggt miniköpcentrum en bit utanför. Mamma kommenterar gårdagens dagbok. Säger att lökarna ska planteras nu. Förstås. Får göra så. Nästa gång.

Ser ljusare ut söderut. Berg av inplastade hö- eller halmbalar bredvid motorvägen. Fascinerande att se de stora jordbruksmaskinerna sluka växter och spotta ut färdiga förpackningar. Som en sorts monster som äter upp allt som kommer i dess väg. Så långt ifrån den gamla tidens brukande av jorden då hästen var det dominerande hjälpmedlet. Enstaka träd utan löv har täta nätgrenverk som avtecknar sig mot vita solbelysta moln. Bildar grafiska siluetter. Likaså hundratals grenlösa tallstammar i motljus.

Städas hos mamma. Ovanvåningen avklarad. Nu pågår verksamheten i köket. Får tvinga oss in så att hustrun kan värma sin sopplunch. Äts där uppe idag. Ska få sin tredje spruta i veckan. I hemmet. Skönt. Går ner och spelar kort när städerskan är klar. Är numera dubbla ledstänger som hon kan (ska) hålla sig i med båda händerna. Finns dessutom ett enkelt och sinnrikt system för att ta upp eller ner saker mellan våningarna. Hissar i en korg med hjälp av ett rep.

Köar som vanligt genom stan. Omkörda av el-sparkcyklar. Eller elscooters som de också kallas. Beställer hemleverans av pizza. Kamrat ringer. Bestämmer tid för lunch. På onsdag. Teve.

24 oktober

Vaknar hungrig. För ovanlighetens skull. Inleder morgonen med te och en smörgås för att tillfredsställa magen. Letar fram varma kläder. Underställ. Fleecetröja. Oljejacka. Mössa och handskar. Mess från syster. Gemensam avgång. Förbi den gamla lekstugan, benämnd pojkhuset, som står övergivet vid infarten. Minner om en tid som flytt. Byggd av pappa, bland annat med hjälp av takspån som inhandlades i stora mängder på en auktion.

Nordliga grannen ute. Annars är det inte någon som trotsat väderleken och begivit sig hit. Går under elstängslet och över till kohagen vid färisten. Alla nötkreatur vistas i en annan inhägnad närmare bondgården. Tillbringar med största säkerhet natten inomhus. Allt trampande av klövar har gjort marken tuvig. Gäller att sätta ner fötterna försiktigt så inte vristerna viker sig med ledbandsskador som följd. Dock bra träning för balans och småmuskler i fötterna. Observerar att vi skulle kunna bli självförsörjande på gödsel. Skulle kunna samlas in när själva blafforna är frysta och enklare att hantera.

Genom en stenig kulle med fallna träd. Utsatt område när häftiga stormar kommer från norr. Stor rotvälta har slitit upp ett gapande hål i marken. Går längs med stängslet som kantas av vass. Upptäcker en jägare som står på pass på andra sidan. Visar sig att vi rör oss mitt i deras jaktområde. Hundar springer fritt för att stöta fram villebråd. Ett tjugotal män med vapen är synliga runtomkring ängen. Uppskattar antagligen inte vår närvaro. Är ömsesidigt. Inte den stillsamma söndagspromenad vi tänkt.

Väljer grusvägen tillbaka. Hör skall från hundar som fått upp vittring på något vilt. Möter en jakthund som är ute och söker på egen hand. Nosar på systerns kopplade hund. Kastar sig därefter in i snårskogen igen. Maniskt letande efter ett byte. Kommer tillbaka till tomten oskadda. Hör ett skott på avstånd. Andra frukost.

Lyckas vinna schackmatchen mot den jämnåriga kamraten. Ligger dock fortfarande under sammanlagt. Har spelat drygt hundra partier. Ut för att göra lite nytta. Vinterförberedelser. Magasinerar utemöbler som placeras under tak på verandan. Tar hand om lökar från utblommade växter. Ska nyplanteras till våren. Tar in blommor. Plockar av de sista tomaterna. Monterar bort badstegar och bänk från badbryggan som därefter paddlas in till sin vinterplats. Högtryckstvättar badstegarna som är täckta av alger och annat skräp. Lunch.

Dags för Hammarby. Mot Östersund. Katastrofal inledning. 0-2 efter fjorton minuter. Reducerar minuten efter. Svängdörrar i försvarsspelen. Målkalas. Otäck olycka gör att läktarna tystnar. 2-3 i halvtid. Missar en straff. Utvisning i bortalaget. Kvittering. Händelserikt. Får en straff till. Amoo. Säkert i mål. Jubel. Vinner till slut. Märklig match.

Skränande gäss går ner för landning. Bastu. Ensam. En stunds tystnad i värmen. Avkoppling. Middag. Tidig kväll.

23 oktober

Kallt och soligt. Mössa. La ut en bild av mamma på facebook i samband med hennes födelsedag. Har blivit många blå tummar. Möter fastighetsskötaren som även är fb-vän. Alltid positiv och med glimten i ögat. Kommenterar: ”Jälar vicken fräsch morsa ru har”. Ska bli några timmars gemensamt utomhusarbete i bostadsföreningen. Höststädning. Sedan till landet. Dessförinnan kort promenad. Registrerar att även den närliggande flerbostadsfastigheten har städdag.

Solen och månen lyser samtidigt. Träningsklädd man parkerar sin bil utanför lågstadieskolan. Går med raska steg mot den lilla idrottshallen invid. Sportbag och innebandyklubba i händerna. Troligtvis väntar morgonmotion med vänner. Frost på bilrutorna. Tunn bräcklig isyta på vattenpölar. Flygplan passerar på en höjd som antyder att det ska landa på Bromma. Möter hustrun som är på väg ut.

Frukost. Ansluter till städdagen genom att anmäla mig och bli avprickad på en lista. Hustrun entledigad. Får förbereda packning. Ägnar mig åt området utanför vår lilla tomtplätt. Rensar ogräs och sly, sätter vårlökar, räfsar. Klipper ner torra högväxande blommor. Före detta arbetskamrat kommer förbi. Hundpromenad. Har inte setts på länge trots att hon inte bor så långt härifrån. Berättar att hennes man plötsligt gick bort förra året. Hjärtat. Obeskrivligt tragiskt. Livet kan vändas upp och ned på ett ögonblick.

Lastar in i bilen. Gör plats för två nya passagerare. Är ett par av de finaste pelargonerna som ska få övervintra däruppe. Svågern ringer. Bistår med att sätta på värmen eftersom den inte går att fjärrkontrollera. Förmodligen det mobila bredbandet som spökar. Knivskarpt ljus. Tar fram alla svindlande vackra färgskiftningar i naturen. Tallar och granar behåller sin enfärgade klädsel. De lövbeklädda släktingarna byter till sina sprakande höstliga kulörer när klorofyllet omvandlas till färglösa tetrapyrroler. Ju längre norrut vi kommer desto mer blottade står stammar och grenar.

Handlar. På en intilliggande fotbollsplan pågår en herrmatch i någon lägre serie. Gul- och rödrandiga tröjor möter en motståndare i blått. Framme. Björken nere vid vattnet står helt naken. Som ett skelett. Askarna likaså. Fyra grader. Hälsas välkomna av syster och svåger. Blir middag hos dem i kväll. Bastubad. Dock utan åtföljande dopp.

Trevlig kväll med god mat och välsmakande drycker. Hustrun uppvaktas med fler presenter. Exklusiva champagneflaskor, rödvin och blommor. Canastaspel. Bestämmer att vi ska gå långpromenad i morgon. Över till vårt hus. Stjärnklar himmel. Minus tre. Sängdags.

22 oktober

En vacker svan spärrar upp vingarna och seglar på vattnet i medvinden. Kommer för nära en artfrändes revir och blir bryskt bortjagad. Flyr med smattrande vingslag. Klarblå himmel. Stark sol. Kyligare. Mössa. Möter hustrun som är på väg hem. Över genomfartsvägen. Nyasfalterad. Måste ha skett under dygnets mörka timmar. Imponerad över de nattliga arbeten som gör att trafiken påverkas minimalt.

Husarkitektur är intressant. Många olika skolor och inriktningar. Mittemot den stora kolonilotten står ett timrat svartmålat vackert hus. Solbelyst. Fjällromantik. Har kommenterats tidigare, men förtjänar att upprepas. Skulle sannolikt även smälta in i en sluttning vid någon alpby. Vandrar igenom en passage mellan garagelängor. Yngre skäggig man byter till vinterdäck. Förbereder sig inför vad som komma skall. Motvind. Biter i kinderna.

Hör att en känd rappare blivit ihjälskjuten. 19 år. I Hammarby sjöstad. Större rubriker än vanligt. Tendensen fortsätter. Den enda debatten som hörs handlar om skärpta straff. Kvarnarna mal långsamt. För att komma till bukt med problemen måste det göras omfattande åtgärder på en mängd olika plan. Framför allt att fånga upp barn och ungdomar innan det går för långt. Politiker står handfallna. Det pratas mycket men händer alltför lite. Vårt demokratiska och öppna samhälle står på spel.

Dagens uppgifter: 1 Reklamera mammas kaffemaskin. 2 Köpa kuddar. Ska ske i city. Trean följer med. Behöver ny skärm till datorn. Ställer bilen i ett stort parkeringshus mitt i stan. Memorerar platsen. Har tidigare hänt att vi irrat omkring utan att hitta tillbaka. Noterar också noggrant vilken dörr som leder ut och in från garaget för säkerhets skull.

Lämnar in kaffemaskinen i Gallerian. Garantireparation. Kan ta upp till fem veckor. Bara att ge sig till tåls. Vandrar till kuddbutiken och hittar vad vi söker. Strålar samman med trean som gjort sitt inköp. Går tillbaka till dörren som leder ned till garaget. En skylt på dörren berättar att det bara är utgång. Omöjligt att komma in. Ger mig iväg ensam för att hämta bilen så att vi slipper släpa runt på kassarna. Ner i Gallerian igen. Hittar efter en stunds letande en tavla som anger hur man kommer till parkeringsgaraget. Hiss. Därefter byte till en annan hiss. In i garaget. Irrar runt. Får gå upp en våning för att hitta bilen. Pust. Hustrun ringer och undrar vart jag tagit vägen.

Ut ur garaget. Den tänkta vägen är enkelriktad. Får runda Centralstationen för tillbakafärden. Fastnar i stillastående bilkö. Pågår demonstration för (emot) klimatet. Samtidigt står hundratals bilar stilla och spyr ut avgaser. Ödets ironi. Letar mig fram till utgångsplatsen. Efter fyrtio minuter. Borde tagit fem. Hemåt. Handlar.

Dags för köttmiddag. Oxfilé, rårakor, brysselkål med vitlök och persilja, gratinerad broccoli, blomkål, salladskål och mozzarella. Grönpepparsås och bearnaise. Kortspel. Idol. Hustrun ger upp. Uppskattar inte en timmes paus för att se programmets sista del. Feltänk någonstans. Natt.

21 oktober

Knäpptyst. Hustrun utgången. Mammas födelsedag. Fyller 94. Hipp hipp hurra. Gratulerar via mess och Facebook. Är dessutom jubileumsdag för en gammal kompanjon. Inträder därmed i vuxenåldern. Soligt. Klart. Hyggligt varmt. Relativt sett. Möter vandrande tysta människor. Fokuserade. Fångade i sina egna tankar. Med dagens uppgifter i huvudet. Eller med funderingar över livets problem. Vem vet?

Återigen full rulle vid den lilla skolan. Kan skönja viss glädje över temperaturstigningen. Utomhusarbetarna har lyckats riva hela staketet. Ser ut som om de gör nya hål. Förmodligen en ny inhägnad på gång. Lär visa sig framöver. Firmanamnet på pickupen som står parkerad bredvid visar att de är specialiserade på stängsel. Blir ett av de kortare vandringsvarven eftersom det vankas födelsedagslunch.

Vänder tillbaka. Solen lyser rakt i ögonen. Går knappt att urskilja saker framför mig. Svårt att identifiera dem man möter. Blir bara siluetter. Ser dock att merparten är mindre barn på väg till skolan. Konstaterar att genomfartsvägen snart ska asfaltbeläggas. Arbetsfordon, enorma trailersläp och vältar är uppställda bredvid återvinningsstationen. Väntar på en samlad aktion för att alltför stora trafikinskränkningar ska undvikas.

Hör på teven att det ska bli en föreställning om Robert Brobergs liv. Borde med andra ord vara en musikal. En oerhört begåvad och musikalisk ordekvilibrist. Gick bort 2015. Led av Parkinson. Denna vederstyggliga sjukdom. Har komponerat och framfört många välkända melodier.

Lämnar vardagsutstyrseln hemma och skrudar mig i något mer representativt.

Sätter oss uppklädda i bilen med medhavd present. Inte ofta det firas en födelsedag av den här digniteten. Köper blommor, choklad och några Trisslotter. Hämtar upp den beställda lunchen på Melanders fisk i Söderhallarna. Blir en måltid i havets tecken. Förvånande prisvärt. Bör övervägas att köpa hem därifrån vid lämpliga tillfällen. Stor kasse med färdiglagade rätter som enbart ska värmas före servering.

Syster och svåger har redan anlänt. Champagne. Uppvaktar. Blir bara vi fem. Även om ett fotografi av pappa får vara med på en kortsida av bordet. Innan hon får sin tredje spruta är det restriktivt med andra besök. Avnjuter hummercrepes, skaldjurscanneloni och gäddqueneller. Elvis underhåller via musikanläggningen. Prinsesstårta och kaffe. Allt som anstår en stor jubileumsdag.

Hemåt under en mörkgrå himmel. Regnar oavbrutet. Avtar. Tilltar igen. Ovanligt trögt genom stan. Tar en annan väg. Tegnérlunden till Norra bantorget. Tvärstopp. Svänger av mot Kungsholmen. Samma trafikstockning. Provar några småvägar. Ger upp. Letar oss sakteliga fram till Essingeleden. Rullar. Om än långsamt. Blir drygt två timmars resa. Dubbelt mot vad som är normalt. Smattrar frenetiskt mot rutan. En liten vink om vad som är att vänta.

Tvåan ringer på dörren. Ombedd att hjälpa till med lite data- och teveproblem. De egna kunskaperna är begränsade trots att de, i jämförelse med andra jämnåriga, inte är oävna. Det mesta som inte fungerat som det ska blir löst. Tacksam. Middag. Kortspel. Damernas fotbollslandskamp i rutan.

20 oktober

Tittar på klockan. Blundar en kort stund. Öppnar ögonen och ser på de neonfärgade siffrorna igen. Fyrtiofem minuter har passerat. Kollar utetermometern. Visar på tretton grader. Vilken väderförvandling. Kan lämna mössa och vantar på hyllan. Ett halvt glas tranbärsjuice. Sparar den andra hälften till frukost. Ska vara bra för lite av varje.

Västlig vind. Blött. Fuktig luft. Dock inget regn. Lommen dyker och letar efter mat vid strandkanten. Bojar ligger ensamma och guppar vid bryggan. Droppar börjar falla från det grå molntäcket. Gräsmattorna är melerade. Björklöv bidrar till en gröngul naturkomposition som liknar ett brokigt tygstycke. En lätt doft av rök ligger över villaområdet. En dag då det eldas i de öppna spisarna. Två skolbarn tävlar om vem som ska hinna först till skolans entrédörr.

Nytt renoveringsprojekt utomhus vid en villa. Två män river ett staket. Bredvid fortsätter ett annat. Där är det inomhusarbete som gäller. Stege uppställd kan tyda på att åtgärder behöver vidtas på taket. Trots behaglig temperatur är det inte ett väder som lockar till promenader. Stor röd buss kommer körande på de smala gatorna i området. Står skolbuss där vanligtvis linjenumret brukar synas. Eftersom det är korta avstånd mellan bostäder och skolor gissar jag att det är någon eller några klasser som ska avhämtas för utflykt.

Ett område väster om den stora parken, nära sjön, är nyligen inhägnat med ett stålstaket. Ska uppenbarligen anläggas något på den marken. Skylt från ett entreprenadföretag förtäljer vem som ska utföra arbetet. Men inte vad det ska bli. Dammen fylld av änder. Några pratar lågmält med varandra. Andra har det påträngande skrattande lätet som ofta ekar häromkring. Passerar den pumpadekorerade planteringen av ljungväxter. Föräldraledig pappa med barn är ensamma på lekplatsen. Utegymmet står tomt. Får så förbli.

De flesta blommor är inte i närheten av sin forna praktfullhet. Det slokande fåtal som fortfarande står på darriga stjälkar kommer inom kort att kasta in handduken. Får lägga sig till vintervila fram tills det blir dags att åter spira framåt vårkanten. Får sällskap sista biten av grannfrun som är på hundrastning. Sitter med i styrelsen för ett fotbollslag i västra Sverige. Gratulerar till senaste skalpen i allsvenskan. Mot Djurgården.

Tar bilen för att inhandla present till mammas födelsedag i morgon. Samt inhandla kuddar och reklamera hennes kaffemaskin som inte fungerar som den ska. Pumpar inte upp vatten i tillräcklig mängd. Får besked om att den måste lämnas in Gallerian. Stängt i sömnbutiken. Även den håller på att renoveras. Hittar ingen lämplig affär för presenten. Åker vidare till ett annat centrum där vi har större lycka.

Ser med ett öga på Hammarby spela i Svenska Cupen. Pastamiddag. Kortspel. Händer inte så mycket mer.

19 oktober

Vaknar. Mörkt ute. Kliver upp när ljuset återvänder. Kylslaget. Får ett kalendermeddelande i mobilen. Bilen ska in på service. Nu. Bytas bromsbelägg. Har glömt bort. Lovat mamma att komma till lunch. Ringer och bokar om tiden och anger att en akut situation innebär att bilen måste användas.

Ger mig ut innan de inre protesterna blir alltför högljudda. Lånar ett par tumvantar av hustrun. Vitt i gräset. Möter det gamla paret. Pausar en kort stund för att utbyta lite artigheter. Betraktar gemensamt den året-runt-badande kvinnan som iförd badrock är på väg till morgondoppet. Är överens om att det är att gå till överdrift i den här kylan.

De återstående löven på träden hänger på en skör tråd. Minsta lilla vindpust skulle få dem att släppa taget. Temperaturen har också medfört att dagens första gymnastiklektion i den lilla skolan har flyttat inomhus. Vädret avskräcker dock inte barnen i förskolan. Utomhuslekar i vinterkläder. Har fått en present från kommunen. En stor nybyggd sandlåda. Går en parallellgata till den stora vägen med genomfartstrafik. Bilbullret är högre sedan träden blivit avklädda.

Avhandlade begreppet ”som ett jehu” med storkusin härom dagen. Resonerar emellanåt om språkliga frågor. Och försökt härleda märkliga och annorlunda uttryck. Så här lyder en förklaring: ”Jehu är ett svenskt eponym* som används i betydelsen “fara fram i en väldig fart”. Uttrycket har sin källa i Bibeln där det anknyts till den judiske kungen Jehu som med sin stridsvagn förflyttade sig på ett mycket våldsamt sätt. Det borde således skrivas fara fram som Jehu, men skrivs vanligen fara fram som ett jehu.” Ska även kolla upp ”i ett huj”. Återkommer om det.

*En eponym (grekiska epōʹnymos) är en person som av någon orsak fått ge namn åt en företeelse eller en uppfinning och som i vissa fall har fallit i glömska medan företeelsen eller uppfinningen fortfarande finns kvar.

Hinns upp av hustrun som tagit sin långpromenad. Får öka takten för att hinna med. Stannar och fotograferar det stora bostadsbygget. De största huskropparna verkar till det yttre vara nästan färdigställda. Dock ska inplastade tak och väggar ytbeläggas. Låter otålig hustru vandra vidare i sin egen takt. Stretchning. Frukost.

Norrut genom stan till mamma. Har köpt med oss Gott & Blandat och två wienerbröd enligt önskemål. Samt den sedvanliga lunchen. Hon kommer med varsamma steg nedför trappan. Gäller att inte ha för bråttom. Äter. Fikar. Hustrun tillagar mer äppelkräm. Tar in krukväxter och äpplen från altanen. Spelar kort. Bestämmer meny till 94-årsdagen som infaller på torsdag. Hemåt. Regn och rusk.

Middag. Morotsbiffar. Bulgur med inspiration av gårdagen varma sallad. Nyttig dag. Kortspel. Soffa. Ett nytt avsnitt av Squid Game. Serien som debatterats flitigt de senaste dagarna. Inte lika mycket obefogat dödande och våld som senast. Karaktärerna tar form. Sevärt avsnitt. Får nog även bli ett tredje trots risken för nya fasansfulla obehagligheter.

18 oktober

Ännu en vacker höstdag. Bländande sol. Får meddelande från en arbetskamrat som gjort en stilfull illustration till min jubileumsdag. Upplyser om att det även finns utskrifter att avhämta vid lämpligt tillfälle. Djupt tacksam för hjälpen eftersom den egna förmågan på området är bristfällig.

Pratar med fastighetsskötaren som eldar en liten hög med kvistar och löv. Avhandlar gårdagens match. Båda nöjda över att vårt favoritlag gick segrande ur striden. Tunna och spröda istäcken på vattenpölar. Kanadagässen har återkommit efter att ha varit frånvarande under månader. Måste ha tillbringat tiden någon annanstans. Gatan rengjord under det stora päronträdet. Frukter som passerat bäst-före-datum med stor marginal ligger i högar vid sidan av.

Försöker hålla ett högre tempo idag. Hjärtmotion. Ett av husen som tömdes för några veckor sedan är till salu. Berättas av en mäklarskylt med en leende kvinna. En person i hundrastgården tillsammans med två fyrfotingar. Tränas apportering med tveksam framgång. Följer min egen skugga som är närmare tio meter lång. Gammalt träd med omfångsrik stam har blivit amputerad. Alla utskjutande smala grenar är kapade. Helt lövlöst. Hoppas att det är någon kunnig som utfört arbetet så att det överlever och kan växa vackert framåt vårkanten.

Sneddar över en gräsmatta till parken. Beundrar de av solen illuminerade pilarna. Över den lilla bäcken som leder från dammen ner till sjön. Ett fåtal badande änder. Däremot är en hel trupp på väg över gräsmattan. Tätklungan är framme vid lekplatsen och utegymmet.

Har en intensiv och allvarlig överläggning med mig själv huruvida det är värt besväret att stanna och göra mina övningar. Gör en kompromiss med det bekvämare jaget. Blir halva det normala programmet. Godkänns av samvetet. Ser ut som om någon förföljer mig på långt avstånd. Kvinna med energiska steg. Skulle kunna vara hustrun. Saktar ner stegen en aning. När personen närmar sig visar det sig att det är någon helt annan. Betydligt yngre. Borde frun ta som en komplimang. Hejar på den tvåhundsrastande mustaschmannen. Fortsätter hemåt. Tittar avundsjukt på den gula Lotusen vid Trollverkstan.

Handlar. Först och främst ska det köpas nya kuddar. Hittar perfekta. Slut för tillfället. Butiken ska dessutom stängas för renovering. Får leta rätt på en annan i samma kedja. Senare. Livsmedelsaffären. Meddelar hustrun att jag tar hand om middagen, vare sig hon vill eller inte. Inhandlar blandade varor för en middag med asiatisk touch. Blir fiskkakor med torsk som bas. Varm smakrik sallad med mango, pak choi, tomater, lök med mera. Kryddas bland annat med det kinesiska risvinet som trean köpt under disk i en affär. Vanlig ingrediens i taiwanesisk och kinesisk matlagning. För hög alkoholhalt för att säljas i vanliga butiker. Systembolaget tar inte in av någon outgrundlig anledning. Soffan. Sängen.

17 oktober

Kall morgon. Två grader. När luften möter det varmare vattnet bildas ett dis på sjön. Ligger som ett tunt molntäcke som rör sig långsamt strax ovanför ytan. Somnade utmattad tidigt i går kväll. Den senaste veckans intensitet har gjort att nattens sömn blivit både djupare och längre. Riktigt utvilad för första gången på några veckor.

Underställ och mössa. Halvlång promenad. Ska bli lunchbesök hos mamma. Får långsamt trappa upp den dagliga motionen igen. Klar luft. Stark sol strax ovanför trädtopparna. Björklöv glittrar som guld. Kung Bore verkar ha tagit över rollen som chef över vädret. Frost i gräset på de ytor som solen inte hunnit värma upp. Varje litet strå är täckt av de små iskristallerna.

Bilarnas vindrutor är vita. Måste skrapas om man ska ge sig iväg i brådrasket. Passerar en parkerad bil som har ett lätt brummande ljud och helt isfria glasytor. Värmaren förbereder avresa inom kort. Lövträd som tidigare varit stolta över sin sommarskrud står nu halvnakna och tittar avundsjukt på sina barrkamrater. Hör ett märkligt ljud bakom. Vänder mig om. Är hustrun som påkallar uppmärksamhet och håller på att hinna ikapp.

Frukostpratar med trean. Diskuterar ris. Han berättar att japanerna var förundrade över att vi inte har riskokare i vårt land. Uppstod en aha-effekt när han talade om att de små kornen går att koka i en kastrull. Kulturskillnader.

Iväg till mamma. Genom en solindränkt stad. Fåtal båtar kvar vid bryggorna i Klara sjö. Tydligen varit upptagning de senaste helgerna här också. Ropar att vi är här till övervåningen. Meddelas att hon kommer ner för egen maskin. Har gjort formidabla framsteg sedan vi var här senast. Hamburgerlunch. Tar upp den sista potatisen. Flyttar in krukväxter från verandan. Klipper björnbärsbuskar. Åker och handlar ett par saker. Spelar Canasta. Senaste gången var artonde augusti.

Hemma igen en kvart innan matchen börjar. Hammarby mot AIK. Stockholmderbyn är speciella. Viktigare än andra matcher. Som det vanligtvis är mellan rivaliserande klubbar. Den här gången inför fullsatta läktare. Var ett par år sedan det inträffade senast. Ställningskrig och intensitet. Jämnt.

Oavgjort i halvtid. Bengalbränning gör att andra halvlek blir förskjuten en aning. Förvånas över vissa supporters åsikter. Låter som om de anser att bengaler på läktare är en mänsklig rättighet. Hammarby gör första målet på en snabb omställning. Ludwigsson vinner en löpduell och serverar en, så kallad, smörpassning till trollgubben Amoo. Hustrun skriker högljutt. Ett snäpp mer entusiastisk. Engagemang kan ta sig olika uttryck. Hammarby tar över allt mer. Radar upp bra målchanser. Hjärtat i halsgropen. Behövs så lite för att glädje ska förbytas i förtvivlan. Slutsignal. Vinst.

Blir enklare middag. Rester. Tar småportioner som tapas. Blir lite roligare så. Kortspel. Vinner omgången med knapp marginal. Första avsnittet i den nya omgången av Solsidan. Sådär.

16 oktober

Slår upp ögonlocken och tittar på klockan. Blundar igen. Gör om samma sak en halvtimme senare. Upprepar proceduren ytterligare en gång. Gudomligt att låta hela min varelse långsamt vakna upp i sin egen takt. När tiden är mogen. Motionen inställd. Däremot behövs ett syreintag. Den senaste intensiva veckan har satt sina spår. Nu gäller det att slicka såren.

Flanerar i lugn takt utmed strandpromenaden bort mot ån. Västlig vind. Eldas på andra sidan viken. Rökpelare stiger upp och skingras för vinden. Blå himmel. Solen lyser starkt. Åstadkommer skarpa reflexer i vattnet. Sticker i ögonen. Noterar att det varit båtupptagning i området. Rimligtvis under föregående helg. En ensam båtstackare ligger kvar. Tycks vara pappornas morgon. Först möter jag en ung man som drar en tom barnvagn. En knatte tultar fram bredvid. Därefter kommer en pappa cyklande med en helt täckt släpkärra påkopplad. Väggar och tak i plast. Delar genomskinliga för att den lille passageraren ska kunna se vart färden går. Ensamboende granne far fram som ett jehu på en racercykel.

Träden har fortsatt sin avklädningsprocess. Tappar succesivt sin dräkt som ligger utspridd på gräsmattor och gångvägar. Blir en kort och extremt långsam promenad. Omfattande aktiviteter vid kolonilotterna. Rensas och komposteras på de små kvadraterna. Grödor som är mogna bärgas. Skärande och påträngande ljud från en röjsåg när det omkringliggande området snyggas till. Hustrun har också tagit en välbehövlig vilodag. Cyklar till den lilla matbutiken för att förse oss med något att ställa på bordet till middagen.

Sen frukost. Åter till de gamla vanliga rutinerna. Slår oss ner i soffan för att beskåda gårdagens avsnitt av Idol. Fortfarande lika hänförd över dessa otroligt begåvade sångare. Vad månde bliva? Programmet producerar nya stjärnor i en rasande takt. Känslosam avslutning när en deltagare blir räddad av juryn. Fäller en tår. Lär fördela min tid mellan soffan och sängen idag.

Pratar med mamma. Ska dit på lunch i morgon. Fortsätter med det italienska temat till middagen. Tortellini fyllda med chili och tomat. Sås med den senare grönsaken som bas. Ugnsrostad parmaskinka. Lite välsmakande ostar. Kortspel. Bestämmer oss för att se det första avsnittet av en serie det talas om. Squid game. Från Sydkorea. Hade premiär i september. Har flest antal visningar någonsin för en TV-serie på Netflix. Surrealistisk och emellanåt lätt obehaglig. Våld och dödande säljer uppenbarligen. Vad säger det om oss människor?

Uppvaktar hustrun med en extra present. Trådlösa hörlurar till mobilen. Uppskattas. Tidig kväll.

15 oktober

Vissa matupplevelser etsar sig fast i både minne och smaklökar. Gårdagskvällens middag tillhör den kategorin. Fem fantastiska tapasrätter till att börja med. Delas mellan alla i sällskapet. Tartarer på lax respektive tonfisk. Iberico-skinka med tillbehör. Olivstekt bröd med svamp, räkor i en ljuvlig blandning. Skulle egentligen räckt som måltid. Tack och lov är inte varmrätten alltför mastig. Canneloni med anka och tryffelsås. Samtliga är veritabla smaksensationer.

Liten restaurang. Stort bord med plats för alla. Fyra på varje långsida och två på vardera kortsida. Välljudande stämsång mellan maträtterna. Därefter kommer gitarrerna fram. Lite Evert Taube. Sextio- och sjuttiotalsklassiker. Samt en del egenkomponerade texter till välkända melodier. Är som en svensk pensionärskör med ackompanjemang. Avslutades i rimlig tid. Tidig uppstigning idag.

Blir försiktigt väckt klockan sex. Bekvämt med en mänsklig väckarklocka. Dagens kläder framlagda. Resten i resväskan. Allt för att undvika morgonstress. Längtar efter kommande dagar då ögonen slås upp när kroppen bestämmer. Magen fortfarande välfylld efter gårdagens excesser. Blir en blygsam frukost. Slumrar till en stund på bussen. Incheckning.

Hustrun jubilerar idag. Passerar ännu en milstolpe. Messar och grattar med lämpliga emojis. Blommor, champagneglas och hjärtan. Har ordnat en överraskningsmiddag på restaurang i kväll. Italiensk. Brukar alltid uppskattas. De allra närmaste kommer att närvara. Utom tvåan med fru. Får ett samtal på flygplatsen från en superförkyld röst som tvingas meddela sitt uteblivande. Inte heller treans fru kommer av naturliga skäl. Befinner sig på andra sidan jordklotet. Har sagt till frun att det bara är hon och jag som ska ut och äta. Och att övrigt firande sker senare i helgen. Vet inte om hon anar att det är något annat på lut.

Start. Motorerna vrålar. Ryggen pressas bakåt. Flygplansnosen vänds mot skyn. Flera lager av moln. Fluffiga bomullsliknande formationer. Som ett täcke av snö där små vita berg sticker upp här och var. Solen tränger igenom. Drar ned skyddet för fönstret. Blir påmind i högtalarna om att munskydd ska bäras under hela flygningen.

Finns en uppenbar förbättringspotential när det gäller logistiken på Arlanda. Får vänta länge på bagaget. Personalbrist? Hem. Meddelat hustrun i förväg att kroppen kräver någon timmes vila innan vi beger oss iväg.

Taxi till stan. Kliver in i en liten restauranglokal och blir hänvisade till vinkällaren en trappa ned. Sitter tillsammans med travar av vinkartonger. Alla gäster tar ton och hurrar till hustruns häpnad. Känslosamt och tårfyllt. Guidas genom maträtter av pratglad och karismatisk ägare/restaurangchef med personlig frisyr med rödfärgad topp. Förgyller tillställningen. Fantastisk mat. Extravaganza. Rekommenderas. För min del lammfilé. Traditionell avslutning på en italiensk middag. Avrundar kvällen som blivit natt med återstående delar av sällskapet på trevlig bar i gamla PUB-huset.

14 oktober

Lugn kväll igår igen. Hem och tidigt i säng. Lyssnar avundsjukt på kamraten som faller i sömn ett par minuter efter släckning. Börjar snarka omedelbart. Gör fruktlösa försök att somna. Efter fyrtiofem minuter tystnar han totalt. Ger inte ifrån sig ett ljud.

Vaknar av en lätt beröring och meddelandet att kamraten beger sig ner till frukost. Tar den tid jag behöver. Ska publicera dagboken och förbereda golfattiraljer inför resans avslutande runda. Mer utsövd än tidigare morgnar. Krämporna inte lika påtagliga. Till bords när det flesta ätit färdigt. Får mess från svärdottern som fyllde år i går. Tvåans fru. Skickade blommor. Hon tackar med bild på buketten.

Avfärd i gryningen till den, i alla avseenden, bästa golfbanan som spelats här nere. I bussen sitter en samling vanemänniskor. Alla på ungefär samma platser vid varje resa. Märkligt hur vi går i samma hjulspår dag efter dag. Under resan blir himlen allt ljusare. Samma procedur som vanligt när vi anländer. Förutom att vi den här dagen får betala. Tidigare har det ingått i resans pris. Skulle egentligen spelat på den katastrofalt dåliga banan som besöktes för några dagar sedan. Bokade om. Ingen ville tillbaka. Får göras någon typ av förhandling med resebyrån när vi kommer hem.

Bollar ligger exemplariskt och vackert i en pyramid på driving rangen. Kyligt som vanligt vid den här tiden. Efter någon timme kommer värmen. Idealiskt golfväder. Växlande molnighet. Gissar på tjugotvå grader. Visar sig att greenerna den här gången är ovanligt svårbemästrade. Framför allt för mig. Utslagen fungerar perfekt under hela rundan. Spelet är, den här gången, bra den första hälften och katastrofal den andra. Usel runt greenerna. Innebär inte någon framskjuten placering. Slutar till slut strax ovanför det absoluta bottenträsket, trots en bra start. Känns helt okej att ställa in klubborna i förrådet efter den här resan.

Trevlig lunch. Rigatoni Carbonara. Pastan ligger ovanpå en bottensky av äggula. Stekt sidfläsk i tunna skivor. Tillbaka till hotellet. Passerar ett gammalt ånglok i miniatyr som står likt en rondellhund i en korsning. Genom villaområden med imponerande bostäder. Samtal under resan. En av de regelbundna sysselsättningarna är ordmärkeri i alla dess former. Varje kommentar misstolkas om det finns minsta möjlighet. Allt som sägs och kan tolkas på andra sätt än de avsedda framkallar stor munterhet. Av någon underlig anledning. Det bara är så.

Prisutdelning vid hemkomst till hotellet. Alla lovordar varandra och kamratskapet. Korte Herr Kock och Vältalige Herr T, som även har andra smeknamn, kammar hem varsin tävling och erhåller fina priser. Delar till råga på allt rum. Kommer somna nöjda i kväll. Blir helt utan prispengar. Dock inte förvånande efter den här veckans slätstrukna insats. Vila på rummet och packning. Tidig hemresa i morgon. Väckning vid sexsnåret. Återstår kvällens middag.

Samling. Gemensam och kort promenad till en närbelägen restaurang. Värdig avslutning på veckan. Fantastisk mat. Veckans bästa.

13 oktober

Trots tidig kväll och spelledigt igår är det en tung morgon. Trögstartad. Värre än vanligt. Kroppen behöver ännu mer sömn. Mörkt ute. Som alltid när det är dags att stiga upp. Spel på en närbelägen bana idag. Innebär avgång efter soluppgång. Alltid något.

Krämpor gör sig påminda. Problem med ett knä. Trots att menisken opererades bort för några år sedan. Ryggen gör också revolution. Vill inte vara med om denna omilda behandling. Stelt och kantigt. Saknar morgonpromenaderna där hemma som brukar råda bot på problemen.

Dagens bana heter Gaudi Reus Golf Club. Har sannolikt lånat sitt namn från den internationellt erkände arkitekten Antoni Gaudi. Född 1852 i den ort där banan är belägen. Var en ledande företrädare inom den lokala jugendvarianten modernisme. Framför allt känd genom de spektakulära byggnaderna Sagrada Familía och Casa Milà i Barcelona.

Klarblå himmel. Första dagen av den tävling som spelats i fyrtio år. Utgången alltid lika oviss. Även om vissa vinner oftare än andra. Solen står lågt. Lyser klart. Bländande. Svårt att se var bollarna tar vägen. Första hålet okej. Därefter vill det sig inte. Har inlett varje runda bedrövligt. Men. Kamraten i samma golfbil har det ännu motigare. För mig ordnar det till sig efter någon timme. Lyckas till och med göra två birdies under samma artonhålsrunda. Har aldrig hänt tidigare.

Kallt i början innan solen klättrar högre på himlen och börjar värma. Därefter den behagligaste golfdagen hittills. Horder av tjattrande fåglar flyger mellan trädkronorna. Färggranna inslag. En sorts papegojor. Blir till slut ett acceptabelt resultat. Ligger någonstans i mitten.

Lunch. Visar sig att restaurangen är fullbokad. Får nöja oss med enklare förtäring på en servering bredvid. Spansk omelett. Ingredienser: 4 stora potatisar, 1 dl olivolja, 1 lök, 4 ägg,salt och vitpeppar. Vispa äggen i en skål och häll i den lite svalnade potatisblandningen, rör om och låt stå i 15 minuter. Lägg smöret i stekpannan och häll i blandningen. Gör ytan slät med en stekspade. Låt stekas under lock på svag värme i ca 10-15 minuter.

Uppstår förvecklingar när maten ska betalas. Sitter vid tre olika bord och får trots det en gemensam nota. Själva uppdelningen av kostnader i samband med måltider är ett återkommande problem. Kunskaperna i engelska hos restaurangpersonal är medioker. Dessutom är sällskapets minneskapacitet inte alltid den bästa. Är inte första gången det blivit komplikationer. Och förmodligen inte den sista.

Vila. Ringer hem. Förkyld trea på bättringsvägen. Var tydligen tre grader i morse. Burr. Lyckas vinna schackpartiet mot rumskamraten. Förbereder oss för utgång. Ska bli den tapasrestaurang som besöktes för ett par dagar sedan. Kan vara den bästa matupplevelsen hittills. Får se om den lever upp till förväntningarna idag.

Stängt. Liksom många andra restauranger. Letar oss ner till strandvägen. Blir en sorts skaldjurstallrik. Olika musslor och bläckfisk i olika varianter, sardiner, räkor. Kompletterat med patatas bravas. En kula kokosglass på hemvägen.

12 oktober

Spaniens nationaldag. Även kallad Columbusdagen. Firas till minne av att Christofer Columbus landsteg i San Salvador den 12 oktober 1492. Ankomsten markerar början av den spanska koloniseringen av Amerika. Det här är en dag då många butiker och alla kontor är stängda. Gårdagens tjugosju hål har satt sina spår. Välbehövlig spelledighet idag. Innebär någon timmes extra sömn.

Vandrar längs med stranden tillsammans med rumskamraten. Kortbyxor och extratröja på överkroppen. Har sällskap av allehanda motionärer och hundrastare. Strålande morgon om än något kylslagen. Stort och vackert pinjeträd är omgärdat av parkbänkar där man kan få en behaglig vilostund i skuggan under heta soliga dagar. Lite längre bort bildar samma sorts träd en mindre skog där grenarna blir som ett tättslutande tak. Kan förmodligen även räcka som regnskydd. Ser inte skymten av någon hurtfrisk som tar ett morgondopp.

Pinje eller pinjeträd (Pinus pinea) är ett träd inom tallsläktet och familjen tallväxter som växer i större delen av Medelhavsområdet. Trädet blir över 20meter högt och förekommer på sandiga marker runt Medelhavet. Den har en paraplyformad trädkrona av barrtäckta grenar.Kottarna liknar våra vanliga tallkottar men är betydligt större. De är kulformade, ljusbruna till färgen och cirka 10 cm i diameter.

Messar med mamma. Har tydligen klarat av de flesta morgonbestyren på egen hand. Det går framåt. Får reda på att rumskamraten vann handicapklassen i den tävling som avgjordes igår. Grattis. Blir lite förstärkning i kassan. Frukost. Blir påmind om att munskyddet ska tas på. I övrigt verkar det inte vara lika noga här som det var på Mallorca.

Undersökningar pågår för att utröna om det går att se kvällen landskamp tillsammans någonstans. Viktig fotbollsmatch mot Grekland. Tar mig an ytterligare lite arbete på rummet i ensamhet. Städerskan försöker vid ett flertal tillfällen komma in för att göra sitt jobb. Hon får ge sig till tåls någon timme till.

Mitt på dagen samlas de lediga spanjorerna på playan. Många solar. Riktigt sommarvärme. Ett fåtal svalkar sig i havet. Lunch av det enklare slaget. Hem och vila samt ännu mer jobb. Meddelas att vi har möjlighet att se kvällsmatchen på en restaurang i närheten. Hej Sverige! Samling i en närliggande restaurang.

Bedrövligt spel från Sverige i första halvlek. Blir utspelade. Enbart turen förhindrar underläge. Vänder i andra. Första på straff. Isaks förtjänst. Därefter en briljant prestation av samma man. Ser färdigt matchen på rummet.

11 oktober

Lätta snarkningar från sängen bredvid. Dock ingenting som ger sömnlöshet. Trots tidig kväll är ögonlocken tunga. Vill egentligen inte öppna sig. Beckmörkt ute som vanligt. Tittar ut genom balkongdörren. Inte en människa i sikte. Inte ens någon som är på väg till arbetet.

Frukost. Sist ner enligt tradition. Frukostrutinerna är förändrade. Normalt sker det första matintaget efter promenader och diverse träningsövningar. Nu ska det ätas senast halv åtta. Utan att man är hungrig. Enda anledningen är att få något i magen så att man inte ska drabbas av akut hungersnöd alltför tidigt. Kroppens vanor gör motstånd. Är väl något som blir mer påtagligt med åldern.

Buss till golfen. Tack och lov mot den fina anläggningen som besöktes i förrgår. Där det finns en förträfflig golfrestaurang. Solen börjar sakta sprida ett ljus över tillvaron. Vinterklädda spanjorer rastar hundar och cyklar till jobbet. Avslutning på den tävling som påbörjades igår. Har inga möjligheter att vinna. Lär hamna någonstans i mellanskiktet.

Den cementerade vägen för golfbilen är fylld med tusentals små oliver som fallit från träd som står på rad. Nöjesfältet ligger som en fond i bakgrunden. Förfäras över den branta och spektakulära berg-och-dalbanan. Diskuterade vad som skulle krävas för att genomföra ett åk. Var överens om att det skulle röra sig om cirka femtiotusen. För mindre vill man inte riskera livet. Eller en hjärtinfarkt.

En i sällskapet höjer sig över mängden i tävlingen utan handicap. Ingen överraskning. Däremot verkar det jämnt när det gäller hur prispengar ska fördelas. Scorekort samlas in och sammanräknas för senare redovisning. Har dock inga förhoppningar över att min egen prestation ska resultera i pekuniära bidrag.

Ibland träffar man bollen så att det känns bra i hela kroppen. Det perfekta slaget. Ska erkännas att det inte händer speciellt ofta. Men det inträffar då och då. Den går precis dit man tänkt sig. Rätt riktning. Rätt längd. Då tror man för ett kort ögonblick att man skulle kunna bli en riktig golfspelare. Det gäller bara att upprepa slaget flera gånger. Bara? Två bra träffar i rad skapar lycka. Tre framkallar exempellös eufori som strax därefter förbyts i förtvivlan när nästa slag förstör alla möjligheter. Lyckan är kortvarig.

Lunch. Därefter avslutande scramble-tävling. Ödet utmanas genom att genomföra den från vit tee. Egentligen alldeles för svårt för vår kapacitet. Vårt lag lyckas nästan knipa hem segern. Förlorar med ett slag efter trettiosex hål. Surt, men förmodligen rättvist. Hemfärd i solnedgång. Blir en vacker siluett när solen sänker sig ned bortom bergen.

Lite jobb. Ringer frun. Rumskamraten försvinner iväg till ett annat rum. Hoppas hinna upp till middag. Blir en argentinsk restaurang tillsammans med två kamrater. Grillat. Olika sorters kött. Smakrikt. Långsam hemgång. Nattdags.

10 oktober

Mörkt och kallt. Långbyxor och överdragströja. Får kompletteras med ytterligare en tröja eller jacka när det är dags för spel. Vanliga frukostsamlingen. Lika tjusig uppläggning av läckerheterna. Nästan så att man inte vill förstöra den smakfulla presentationen.

Bollar lottas till dagens tävling. Det vill säga vilka som ska spela med varandra och i vilken ordning vi ska slå ut. Slaggolf både med och utan handicap. Utan därför att den bästa golfaren ska kunna koras. Segraren erhåller ära och berömmelse för evinnerliga tider. Handicaptävlingen är för att även alla andra ska ha möjlighet att vinna prispengar. Golf är, vad jag känner till, den enda sporten där det känns rättvist att tävla på det viset.

Hörde ett illavarslande rykte på klubben där vi spelade igår. Sas att standarden på den bana vi ska spela idag ska vara under all kritik. Förvånande. Borde väl researrangören känna till. Bussfärd under tiden det ljusnar. Inåt landet. Banan har vacker utsikt över Medelhavet och imponerande bergsryggar. Visar sig att det inte finns någon golfrestaurang. En mindre skandal. Beställer smörgåsar och varsin öl som ska levereras efter rundan.

Tyvärr visar det sig att utsagan om banans kvalitet stämmer. Växer gräs i bunkrar. Ruffen har fått växa vilt. Dessutom en utmanande banlayout. Alldeles för svår för vår medelmåttiga spelstandard. Går uruselt. Är dock inte ensam. Merparten har stora problem. En av kamraterna utgör ett lysande undantag. Är den som vunnit den här tävlingen flest gånger. Trots att den pågår i ytterligare arton hål till är det osannolikt att någon annan kan utmana. Hör efter rundan att ägaren till golfklubben har ekonomiska problem. Pengarna slut sedan ett par år. Dessutom en pandemi ovanpå alltihopa. Många företag går på knäna.

Människan har mätt sina förmågor med varandra i alla tider. Det är inget större problem att förstå de ursprungliga atletiska tävlingarna när man skulle se vem som var starkast, hoppade längst eller högst, sprang snabbast och kastade längst. På det sättet kan man även förstå sporter som boxning och brottning.

Nuförtiden ska det tävlas på de mest obskyra sätt. Uppfinningsrikedomen är enorm. Som om det inte är en tillräcklig utmaning  att springa snabbt ska man sätta upp hinder i form av häckar eller vattenhinder. Det ska tävlas i olika bollsporter, både inom- och utomhus där vuxna människor springer omkring i kortbyxor och ska sparka eller kasta en boll i ett mål. En av de värsta avarterna kallas golf. Tålamodsprövande aktivitet.

Färd tillbaka utmed otaliga olivlundar. Tupplur. Skrivstund medan rumskamraten tar en promenad. Ringer hustru och mamma. Satsar på den populära pizzerian. För tidiga. Har inte öppnat. Går en vända. Förbi en bankomat. Tillbaka. Fem andra kamrater före i kön. Pizzor för alla. Drar oss tillbaka tidigt. Spanien mot Frankrike på teven. Sovdags.

9 oktober

Mörkret är kompakt. Det enda ljuset kommer från gatubelysningens sken. Samling i arla morgonstund. Vådan av att ha morgonpigga kamrater. Kommer bli så hela veckan enligt schemat. Frukost sju noll noll. Avfärd en timme senare. Varje dag. Nästan. Innebär att morgonpromenader är helt uteslutna. Får räcka med lite enklare gymnastiska övningar i gryningen. En spelfri dag på hela veckan. Tisdag. Idag kommer vi hem framåt sjutiden. Blir en intensiv vecka.

Frukost. Rumskamraten går upp först och försvinner ner till frukosten. Pallrar mig upp lite senare. Alla samlade. Indelning i lag inför dagens batalj. Tre olika fyrmannalag. Blir scramble. En sorts lagspel. Bra uppvärmning inför stundande viktigare tävlingar. Perfekt frukost. Frukt, färskt bröd och de tillbehör man önskar sig. Dessutom scrambled eggs dagen till ära. Passande nog. Direkt från köket. Så där lagom krämig. Delikat. Upp och hämtar golfutrustning. Hinner med en café cortado och en chokladcroissant innan bussen går. Svalt. Långbyxor och en extratröja. Ljuset börjar återvända.

Färden går längs med den långa stranden. Övergivna bostäder. Sommarsäsongen är över. De flesta av sommarlägenhetsinnehavarna har försvunnit iväg. Mycket har stängts. Husbilar står parkerade vid sidogator och nära stranden. Ett lätt regn börjar falla. Min lekamen har aldrig lärt sig uppskatta tidiga morgnar. Gör visst motstånd. Men, det är bara att anpassa sig till övriga deltagare.

Fantastisk golfanläggning. Ligger bredvid ett nöjesfält. Regelbundna skrik från berg-och-dalbanan. Öppnar tydligen tidigt. Golfbilar. För en del är det en nödvändighet, andra nyttjar dem för bekvämlighetens skull. Naturskönt område. Kompletterat med genomtänkta planteringar med blommor och buskar. Anlagda små sjöar. En skvadron av svalor utför ekvilibristiska flygövningar. Vackra bergssidor. Kalksten? Klättrande växter däremellan.

Bra spel. Lagkamraterna kompletterar varandra. Varje birdie firas på tillbörligt sätt. Hyggligt nöjd med den egna insatsen. Hade förhoppningar om att vår prestation skulle räcka till vinst. Grusades. Ett annat lag har överträffat sig själva. Grattis! Lunch. Angus beef burger. Därefter ytterligare nio hål. Solen återvänder. Värmen stiger. Ett minne av sommaren som flytt. Avslutning med förfriskningar och fler diskussioner. Även idag berättas historier som inte går att återge. Återfärd.

Kollar en stund på andra halvlek av Sveriges match mot Kosovo. Ser Isak göra ett briljant mål. Stänger av för att försöka sammanställa dagboken. Snärjigt. Rumskamraten försvinner till ett annat rum. Dusch. Ringer hustrun. Har kommit överens med några kamrater om att en liten pizzabit är en bra avslutning på dagen. Blir inte så. Fullsatt på den tänkta restaurangen. Blir tapas i stället. Överträffar gårdagens kvällsmåltid. Smiter hem. Trött. Natt.

8 oktober

Har talat om svinotta tidigare. Men ingen av de tidigare morgnarna går att jämföra med den här. Väckning 02.30. Halv tre! På natten. Är som drogad. Allt sker mekaniskt. Hjärnan är bortkopplad. Hade dock förväntat mig en ännu mer traumatisk upplevelse. Te och en smörgås. Gör en extra för att ha med mig på planet. Är ju inte alltid det finns något aptitligt som serveras. Snabbt på med de framlagda kläderna. Packningen klar sedan igår. Taxin väntar.

Kolsvart. Disigt. Den enda fördelen med tidpunkten är att färden genom stan går snabbt. Trodde jag. Vägarbete. Centralbron avstängd. Blir Essingeleden i stället. Innebär dock inga dramatiska förseningar. Vid Arlanda i god tid. Incheckningsköer. Ett dussin bedagade herrar anländer i olika konstellationer. Kamrater. Skaran minskar år för år av olika anledningar.

Lyfter innan solen stigit upp. Lyckas övertala en flygvärdinna om att få sträcka ut mig över tre lediga säten. Akut trötthet. Behöver vila. Landar i Barcelona 9.30. Stor buss väntar. Plats för cirka sextio. Innebär gott om plats för tolv personer. Söderut längs med kusten. Medelhavet till vänster. Branta sluttningar på andra sidan. Sprängda bergskanter där borrhålen löper lodrätt. Likt djupa urgröpningar tillverkade av stenätande djur. Genom tunnlar. Molnen tätnar. Gissar på tjugo grader. Inte den sommarvärme som förväntats.

Checkar in. Designhotell. Estetiskt. Snyggt och prydligt. Ska bilddokumenteras senare. Delar rum med schackkamraten. Strax samling för hotellets välkomstdrink. Lunch. Förvånas över att alla orter längs den här kusten påminner om varandra. Hamn och liknande strandpromenader. Restaurangerna ligger tätt efter varandra. Lyckas till slut enas om ett gemensamt näringsställe.

Paella. Tillhörande dryck. Tröttheten avtar så smått. Munhäftan försvinner gradvis. Minnen avhandlas åter och åter igen. Gamla handbollsresor och andra äventyr. De flesta onämnbara. Talas mer om dåtid än nutid. Förutom när de aktuella krämporna diskuteras. Gapskratten avlöser varandra. Kamratskap.

Kortspel. Kämpar för att hålla oss vakna så att uppvaknandet inte ska ske mitt i natten. Musikaliska kamrater briljerar i samband med samkvämet. Gamla så kallade godbitar på repertoaren. Nytt på senare år är en form av minigitarrer. Många skönsjungande i sällskapet. Håller mig i skymundan eftersom min talang inte kan bidra i det här sammanhanget.

De flesta behöver något i magen innan sängdags. På grund av den extremt tidiga morgonen. Dygnsrytmen måste återställas. Kort vila på rummet. Uppdelat sällskap på kvällen. Tillsammans med tre kamrater letas en intressant tapasrestaurang upp. Måste återbesökas. Läggning.

7 oktober

Ljuvlig höstmorgon. Lugn sjö. Tolv grader. På terrassens bord ligger en förpackning med vårlökar och ber om att få bli planterade. Det får ge sig till tåls. Kommer i jorden om en dryg vecka.

Bländande sol lyser ovanför trädtopparna i öster. Ljudkuliss i form av tät trafik. Många som är på väg för att förtjäna sitt levebröd. Hälsar på frun till den rödhårige grannen. Tycks turas om med första hundrastningen. Också en sorts jämlikhet. Mamma messar och ber oss köpa kalvsylta. En av alla dessa rätter som blivit alltmer sällsynta.

Full rulle utanför lilla skolan. Oorganiserad aktivitet. Yngre pojkar spelar fotboll. Den grusade fotbollsplanen längre bort ligger ensam och övergiven. Har aldrig sett att någon match genomförts där. Hjulspår vittnar om att det där pågått något som kan jämställas med speedway-åkning. Kan föreställa mig att unga mopedister har testat fordonets gränser och den egna förmågan.

På en tomt är kvadratiska vita plastplattor lagda på gräsmattan. Bredvid ligger ett tjugotal puckar. Ett ishockeymål står på sex meters avstånd. Här ska det fostras elitspelare. Siktet förmodligen inställt på SHL eller möjligen NHL. Även utopiska drömmar har en funktion och ger drivkraft. Allt är möjligt. Själv närde jag förhoppningar om att bli fotbollsproffs i unga år. Som GreNoLi, Nacka eller Kurt Hamrin. På den tiden var det Italien som lockade de stora stjärnorna.

Handlar i livsmedelsaffären vid det lilla centrumet. Tar en omväg tillbaka. Genom en annan dekorerad vägtunnel. Smal gångväg mellan höga häckar. Styr stegen utmed en väg där det finns ett hus vi var spekulanter på. På nittiotalet. Rött tegel. Trevligt hus. Speciell arkitektur. Flera halvplan. Spännande interiörlösning. Visade sig ha höga radonhalter. Förnuftet sa ifrån eftersom de yngsta barnen ännu inte nått skolåldern. Visar sig att fasaden är renoverad. Numera består den av vit puts och målade träpaneler. Fint, men det var det även tidigare.

Ser hustruns ryggtavla hundra meter bort. Busvisslar. Ingen reaktion. Inser att den förmågan också har försämrats. Ökar takten. Tar en genväg och korsar en äng för att minska avståndet. Trots att det innebär blöta fötter. Hinner ikapp. Vandrar hemåt tillsammans.

Mot mamma. Lagar lunch. Blodkorv med stekt fläsk och lingonsylt. Talar med syster i Spanien. Mamma fått samtal om tredje sprutan. Måste kolla med husläkaren om bältrosen lägger hinder i vägen. Vattnar. Manglar lakan. Gör i ordning eftermiddagskaffe med tillhörande frukt. Tillbaka. Storhandlar på vägen eftersom min avresa sker tidigt i morgon.

Hör att Abdulrazak Gurnah fick Nobels litteraturpris. Ännu en författare som bara ett fåtal känner till. Enligt tradition. Föga förvånande. Vila. Packning. Middag. Dags för några timmars sömn.

6 oktober

Den här veckan tillkännages vilka som får Nobelpriset i olika kategorier. Något som ger ära och berömmelse för evinnerliga tider. Plus en hygglig slant på bankkontot. I morgon är det dags för litteraturpriset. Blir troligtvis någon man aldrig hört talas om. Enligt tradition.

Påbörjar morgonvandringen tidigare än brukligt. I gryningen när ljuset nyligen trängt undan natten. Sker ju allt senare nu. Vädret vämjeligt. Lätt regn. Möter en av grannarna som bor ett par våningar högre upp. Gänglig äldre man med långt rött och spretigt hår som är på väg hem från tidig hundpromenad. Säregen personlighet. Har tidigare varit art director på någon reklambyrå.

Noterar att allt yngre barn far fram på elsparkcyklar. Kommer upp i ganska höga hastigheter. Finns det ingen åldersgräns? Enstaka elever anländer till skolan med bil. Andra kommer vandrande iförda regnjackor tillsammans med föräldrar under paraplyer. Tillbringar tiden innan lektionsstarten hos fritidsverksamheten.

Röda skåpbilar från ett företag som utför trädgårdstjänster parkerade på parkvägen. Arbetar uppenbarligen på kommunens uppdrag. Änderna vilar stilla i dammen. Som vanligt iklädda sin vattenavstötande skrud. Inte en själ vid lekplatsen eller utegymmet. Av naturliga skäl. Den nya stora skolan framträder på ett nytt sätt när det är lite mörkare ute. Upptända klassrum och stora glasytor gör att man kan se att eleverna har dagens första lektion. I utkanten av skolgården är en sextiometers löparbana anlagd. Mjukt underlag i någon form av gummiaktigt material. Sviktande. Skonsamt att springa på. Det var annorlunda förr.

Det oavbrutna regnandet ökar i styrka. Bara att bita ihop. Uppstår ett lågmält brusande ljud av strilandet och droppar som faller mot träd och mark. Jackan dyngsur. Vätan har trängt igenom skorna. Strumporna blöta. Tack och lov är det inte så kallt att det blir olidligt. Rännilar blir till små bäckar i sluttningarna. Vattenpölar i asfaltsvägens fördjupningar påminner om en karta. Finland. De tusen sjöarnas land. En strid ström av löv flyter i ån i riktning mot nästa sjö. Ett par hundra meter från hemmet öppnas himlens alla kranar. Kommer hem genomblöt.

Dusch. Torra kläder. Frukost. Till mamma. För variationens skull har vi med oss omelett med svampstuvning. Steker upp några köttbullar. Vill gå ner för trappan till köket och äta. Ringer och frågar 1177 om hon kan ta sin tredje spruta med anledning av bältrosen. Skickas vidare mellan fyra olika personer. Ingen kan svara. Eller vågar. Säger hej då. Hem.

Jobbsamtal. Gör klart det spanska hälsopasset. Börjar förbereda packning. Middag. Kortspel. Tar in golfutrustning för översyn. Allt under kontroll. Tror jag.

5 oktober

Klockan på ringning. Bilen ska in på service. Rena Lützen-dimman ute. Gammalt uttryck som härrör från det 30-åriga kriget. I november 1632 såg Gustav II Adolf en möjlighet att överraska antagonisten Albrecht von Wallenstein. Men anfallet kom av sig när en ödesdiger dimma svepte in över slagfältet. Slutade med att kungen stupade den sjätte november.

Facebook är uppe igen efter att ha legat nere i sex timmar. Avhandlas på nyheterna. Säkerhetsexperter inom IT blir intervjuade och tävlar om vem som är bäst på att kritisera den gigantiska koncernens brister. Ett sätt att synas och marknadsföra sitt företag och den egna kompetensen.

Hissen upp till bilen. Möter fastighetsskötaren. Samlar ihop plåtskräp som någon uppenbarligen dumpat mitt i vårt område i närheten av parkeringsplatserna. Märkligt tilltag. Fräckheten har inga gränser. Undviker den värsta morgonrusningen mot stan och tar i stället en annan väg. Rör mig bland gryningsfolket. Speciell hållplats vid den stora idrottsplatsen. Där bussen stannar går det inte att mötas. Bilar på väg åt samma eller motsatt håll får snällt vänta tills passagerare stigit av och släppts på. Finns samma enfiliga vägavsnitt utanför den gamla stora skolan. Dock utan hållplats.

Lämnar bilen vid verkstaden i de gamla hemtrakterna. I närheten av busshållplatsen där färden startade mot arbetet under nästan tjugo år. Promenerar tillbaka. Blir ungefär en halvmil. Ringer kamraten som håller i golfresan. Försökte fylla i det spanska hälsopasset i går kväll. Saknade adress till hotellet vilket ska uppges. Vet inte hur noga det är. Diskuterar. Får testa och se om det blir godkänt utan närmare adressangivelse. Tydligen finns sittplatserna tillgängliga redan nu via SAS hemsida. Innebär att merparten borde kunna göras klart idag.

Med automatik blir det lite andra vandringsvyer. Förbi den stora idrottsplatsen som även rymmer en stor fotbollsplan med löparbanor och en ishall. Träningsplats för fyran när han utövade friidrott för evigheter sedan. En hel del villor ser ut att vara ombyggda gamla fritidshus. Blir lite märklig arkitektur med utskjutande partier åt olika håll för att öka kvadratmeterytan. Den täta dimman har lättat.

En sorts häck (buske) utmärker sig bland de övriga genom sina gula utslagna blommor. Ölandstok. En art i familjen rosväxter som förekommer i vilt tillstånd på Öland, Gotland och Åland. Flerårig buske som numera är populär som trädgårdsväxt.

Jobbdag. Hämtar bilen. Gör några extranycklar som mamma behöver. Lyckas hitta min sittplats på flyget till Barcelona. 7E. Googlar fram hotelluppgifter. Sista delen för det spanska hälsopasset kan fyllas i i morgon. Lite kockteve. Mer jobb.

4 oktober

Arbete lägger hinder för morgonmotionen. Blir en hel del som måste läsas innan skrivandet kan ta sin början. Ska klämmas in före mammabesöket. Nöjer mig med att gå runt berget på vars sluttning våra bostäder är byggda. Ruggigt. Regnet hänger i luften. Minimala droppar, dock ej tillräckligt för att kallas regn. En sådan dag då man skulle vilja kura ihop sig inomhus framför en brasa i en öppen spis.

Tar långa kliv så att höfterna smörjs upp och eliminerar den värsta stelheten. Möter hustrun som är på väg hem. På andra sidan berget pågår fortfarande bygget av de nya moderna villorna. Så långt jag kan se är det inflyttat och klart i fyra av dem. Innebär att arbetet sannolikt kommer att pågå i flera år till. Har sprängts mycket berg för att möjliggöra de nya bostäderna.

Ett par är ute och rastar en svart valp. Chansar på att det är en liten labrador. Kvinnan ägnar all sin uppmärksamhet åt hunden. Mannen åt mobiltelefonen. Den förstnämnda använder sin allra ljusaste röst när hon pratar med den söta lilla krabaten. På samma sätt som många tilltalar en bebis. Går att lista ut vem av dem som drivit frågan om att skaffa hund.

Genom ett väderdystert Stockholm till mamma. Globen smälter nästan ihop med himlen. Går knappt att skönja konturerna. Lovat köpa choklad. Behövs en liten guldkant i hennes tillvaro. Kraven är inte så höga längre.

Framme. Har med oss hamburgare. Dock inte till oss. Bestämt oss för magrare kost den närmaste tiden. Fixar kaffe och har med oss kanelbulle dagen till ära. Sätter igång en tvätt. Tömmer vatten vid värmepannan. Gör äppelkräm. Kontrollerar att mamma gör sin gymnastik på rätt sätt. Tar sig nedför trappan. Sjukgymnasten anländer för att följa upp hur det går. Sakta men säkert är svaret. Vill gå uppför trappan själv utan mänskligt skydd bakom. Går galant om än långsamt. Vilostund. Beger oss hemåt.

Skrivjobb. Ringer och stämmer av några detaljer med ansvarig projektledare. Talar en kort stund med storkusin. Hustrun står i köket. Inte ovanligt. Middag. Kortspel med trean. Fortsätter att skriva. Inget annat av intresse inträffar.

3 oktober

Åter till den vanliga ordningen. Hör ljud från köket. Ligger kvar i sängen när hustrun stänger ytterdörren. Sätter fötterna i golvet. Idag fyller storkusinen år. Har ett drygt tjugotal kusiner varav alla andra är yngre. Han startat en födelsedagsinsamling för WWF på Facebook. Ett nytt och populärt sätt att främja något behjärtansvärt ändamål. Får bli ett bidrag där och någon symbolisk present per brev. När något lämpligt hittas. Grattar via sms och fb.

Fortfarande blåsigt. Däremot har vinden vridit sig en aning. Ostsydost. Badande dam på väg till morgondoppet. Burr. Iförd rosa badrock och ljusblå Foppatofflor. Eller Crockers som det heter i andra länder. Vårt namn på dessa fotbeklädnader beror på att den stora ishockeystjärnan var inblandad i den svenska lanseringen. Möter det gamla paret som kommer gående hand i hand. Växlar några ord.

Halvdisigt. Tjockt molntäcke. Höstens färgpalett dominerar naturen. Gult, rött och orange. Allt i olika nyanser. Löv virvlar runt på marken och lägger sig i stora högar. Vindbrus på hög volym när byarna överfaller träden. Blir som ett musikaliskt crescendo när det blåser som värst. Svarta rönnbär i klasar på de i övrigt nakna träden. Glest med motionärer som vanligt en söndagsmorgon. Har kanske anammat den kristna idén om att söndagen ska vara en vilodag.

Har sällskap med tre yngre vältränade kvinnor på utegymmet. De genomför avancerade övningar samtidigt som samtalar oavbrutet. Peppar varandra. Gör high-five när någon presterar utöver det vanliga. Knattar börjar samlas på fotbollsplanen. Korsar den trafikerade vägen som har stora urgröpningar skapade av trafiken. Kommer troligtvis att asfalteras på nytt inom kort.

Buss. Tunnelbana. Djurgårdsfärjan. Cirkus. Ska se GES. Present till svägerskan för ett halvår sedan. Suveräna platser. Tre meter från scenen. Har tidigare ansett att nostalgimusik kommer från sextio- och sjuttiotalet. Nu kan nittiotalets räknas in i den kategorin. Bara gamla godbitar. I ungdomen var jag övertygad om att popstjärnors glans skulle falna när de passerade trettioårsåldern. Nu kan man konstatera att de flesta bara blir populärare med åren. Pensionärerna i samma åldersspann sitter ju inte bara hemma vid köksbordet längre. Imponeras av Glenmark som stapplar omkring på scenen trots en ryggmärgsoperation. Har dock uppenbarligen inte påverkat rösten. Lysande.

Börjar se andra halvlek i Hammarbys match mot Norrköping i bussen på väg hem. Ligger under med två mål. Reducerar. Släpper in ytterligare ett. Stänger av. Motvind och regn. Te och en macka. Soffan. Sängen.

2 oktober

Vi börjar närma oss en årstid när bra väder innebär att det vare sig regnar eller är svinkallt. Precis som idag. Större förväntningar kan man inte ha. Fjorton grader. Ut före frun vilket är oerhört sällsynt. Efterverkningarna av hennes långvandring sitter fortfarande i benen. Blåsigt. Ny fiskare står utanför med kastspö och cigarett i mungipan.

Börjar vandringen utmed ån där träd och byggnader ger skydd från vinden. Passerar en tomt när en melerad katt smiter ut genom spjälorna i en järngrind. Oklart om den lämnar sitt hem eller om det är en inkräktare som våldgästat. Ilsket och påträngande ljud från en motorsåg. Två rödklädda och väderbitna män med gula hjälmar tar ned ett stort träd bit för bit. Ser inte ut att vara första gången.

Det sägs att man ska ta bort alla obetydligheter när man redigerar en berättelse. Eller egentligen vilken text som helst. ”Cut the crap” är ledstjärnan. Avsikten är att få en kärnfull skildring för att engagera läsaren så att densamme blir indragen i historien. I den här dagboken är det omöjligt. Det skulle helt enkelt inte bli någonting kvar om man tar bort vardagens oväsentligheter. Livet som det är ibland.

Möter grannmannen som till hälften är sommarklädd. Kombinerar tröja och jacka med kortbyxor. På väg ut för att hunden så kräver. Inser att de skulle vara oerhört pinsamt att vara hund. Tvingas utföra alla sina behov utomhus i åsynen av andra. Avslutar morgonmotionen med magövningar liggande på rygg. Blicken mot skyn. Moln i flera lager. Observerar att de övre rör sig oerhört långsamt medan de på lägre höjd far förbi i rasande fart. Norrut. Några småfåglar leker Följa John.

Bilen till mamma. Stannar och köper med oss ost. Grevé mild. Noterar att frisören som ligger inklämd mellan en restaurang och en sushibutik heter ”Hos Adam”. Låter torftigt. Svenska klingar inte exotiskt i öronen. Vore annorlunda med ”Chez Adam”. Dock inte speciellt unikt. Regnar löv längs vägen. Träden vibrerar i vinden.

Blir pizzarester från gårdagen för mamma. Huvudvärk. Kommer i skov. Tömmer vatten ur värmesystemet. Plockar äpplen och slår in i tidningspapper. Gör i ordning middag och ställer in i kylskåpet. Matjesfilé, potatis och ägg. Ska intas kall. Senare. Dags för hennes vila. Hem igen genom stan.

Mitt i viken har en liten flotte med en bastubyggnad ankrat. Har aldrig sett den tidigare. Det lilla huset kan inte vara mer än tre kvadrat. Avsett för mindre sällskap. Tre män badar. Trivsamt. Middag. Hustrun är dagens kock. Som så ofta. Fisksoppa. Thaistyle. Strålande smaker. Soffan. Teve.

1 oktober

Oktober. Tiden försvinner. Vaknar och konstaterar att det är tomt bredvid. Ovanan vid att sova ensam brukar innebära störd nattsömn. Ett av alla dilemman som växer med åren. Förvånad över att den här natten varit överraskande behaglig.

Blåsigt. Sydlig vind. Hälften moln och resten blått. Vinande motorljud. Lite avlägset. Närmar mig. Är fastighetsskötaren som städar strandpromenaden med en lövblås. Konverserar. Har rensat löv i loftgångarna där de samlas och hindrar regnvattnet från att rinna undan. Med alla blad som fortfarande krampaktigt försöker klamra sig fast träden lär det bli fler rundor framgent.

Första lilla lekplatsen ligger helt övergiven. Ingen gungar i gungorna. Klätterställningen står oanvänd. Sandlådan ligger orörd. Bordet och bänkarna bredvid står tomma. Första invasionen av förskolebarn inväntas. Sicksackar mellan alla anhopningar av päronmos som ligger på asfalten. Systern messar. Sitter på ett plan till Spanien. Berättar att mamma fått ett brev som bekräftar ett nytt avtal på bredband. Inget som beställts. Blir min uppgift att undersöka.

Hustrun ringer och berättar att de stupat i säng tidigt igår. Sex timmars promenad genom skogar och uppför backar tar på krafterna. Ska äta frukost och ta en promenad i Trosa innan det bär av hemåt. Utforskar några småvägar i ett villaområde på tillbakavägen. Imponeras över hur välansade vissa tomter är. Enastående trädgårdsskulpturer i form av träd, buskar och häckar. Vidunderliga kreationer. Små avancerade konstverk. Det bor en liten trädgårdsmästare i många människor.

Mamma kämpar med att hitta rätt bland de små bokstäverna för att skicka sms. Ringer i stället. Hör ovanligt bra den här gången. Vill att jag ska handla på vägen. Ljust öl (alkoholfritt) och potatis. Vanliga vägen genom stan. Köer. Klarastrandsleden. ”I wanna dance with somebody” på radion. Whitney Houston. Påminner om att det där med dans är ett svunnet kapitel. Var en relativt regelbunden aktivitet i unga dagar. På fester och även på diskotek och andra dansställen i city. Inträffar aldrig numera. Kroppen vägrar. Även hjärnan.

Köper med mig pizza. Enligt beställning. Med salami. Mamma förvånar genom att vilja gå nedför trappan och äta i köket. Stort framsteg. Inger förhoppningar. Petar med värmepannan som inte uppträder som den borde. För mycket vatten i systemet. Tömmer. Borde inte vara ett akut problem. Ringer och diskuterar med svågern för säkerhets skull. Stör deras lunch vid strandpromenaden utmed spanska kusten. Sitter i evighetsköer för att kontakta Telia och reda ut frågetecknen runt det nya bredbandsabonnemanget. 57 samtal före. Visar sig att det är bostadsföreningen som tecknat ett nytt kollektivt avtal. Högre hastighet till samma peng. Uppenbarligen inte något lurendrejeri. Pust.

Tillbaka genom stan lagom till att fredagsköerna har börjat. Snigelfart. Hustrun hemkommen. Svårartad träningsvärk. Beslutar oss för thai-mat. Det refuserade alternativet inom rimligt avstånd är pizza. Kortspel och därefter dags för första fredagsfinalen av Idol. Häpnadsväckande föreställningar. Hur många talanger finns det i landet?

30 september

Väckarklockan ringer. Hustrun ska upp och iväg på vandring tillsammans med en kamrat. En bit av Sörmlandsleden. Övernattning med middag på Trosa Stadshotell. Fint ska det vara. Har varit lite orolig för väderprognoserna. Är ju inte samma upplevelse att vandra i hällregn. Vaknar och somnar om.

Släpar mig upp någon timme senare. Går trögt efter gårdagskvällens övningar. Man är ju ingen ungdom som klarar av kvällsprövningarna. Även om det inte blev alltför sent sätter sig kroppen på tvären. Men, jag är van. Den beter sig ofta på det viset. Mamma sms-berättar att hon är vaken och på benen. Skickar en tumme-upp tillbaka.

Ut. Blåser snålt. En ung kvinna luftar sin nyfödde, ler glatt och hejar på mig. Det är intressant med människor man möter på morgonpromenaden. Vissa söker kontakt, nickar eller hälsar efter att blickarna mötts. Andra stirrar ner i marken för att markera att de vill vara för sig själva. Önskar bara umgås med de egna tankarna. Signalerar tydligt: Stör mig ej.

Några irrar med blicken, ser sig omkring i omgivningarna utan att lägga märke till människor de passerar. Sedan finns det personer som har ögonen stadigt fästa rakt fram. Sneglar aldrig åt sidan. Många har uppmärksamheten helt riktad på sin hund. Ingenting annat tycks existera för dem. Slutligen har vi unga föräldrar (företrädesvis mödrar) som går med raska steg och har ett krampaktigt grepp i barnvagnen. Som om den var på väg att slita sig och rulla iväg på egen hand i obestämd riktning.

Gatorna ligger ovanligt tomma. Barnen är i skolan och föräldrarna sannolikt på jobbet. Går förbi en förskola. Hör ett hej, hej från ett barn som sitter på en slags gunghäst fäst med en spiralformad stålfjäder i marken. Tittar upp. Han ser på mig och säger hej, hej igen och fortsätter gunga frenetiskt. Säger hej tillbaka varpå han med pigga och nyfikna ögon frågar ”Vad heter du?”. En fråga som kräver ett vänligt svar. Han ser nöjd ut. Fortsätter ritten.

Konstaterar vid en av högstadieskolorna att ungdomen i allt högre grad är motorburen. Rader av nya och moderna mopeder är uppställda bredvid alla cyklar. Utmed vägen som går förbi det stora bostadsbygget som ligger granne med en pizzeria och Thai-restaurangen. Borde ge en skjuts åt deras affärer när alla nya bostadsägare flyttar in.

Skrivjobb. Vila. Dags för nya sociala äventyr. Handbollssällskapet ska träffas. Buss och tunnelbana till stan. Kommer exakt i tid. Alla andra är redan där. Nästan. Svältfödda på umgänge i kamratkretsen. Matupplevelsen liknar sjuttiotalets. Gammal nostalgisk favoriträtt. Filé Oscar. Förmodligen inte kalv. Var många år sedan. Mycket minnen avhandlas. Samt golfresan som går av stapeln om en vecka. Tidig hemfärd.

En lite stund framför teven innan det är dags för sängen.

29 september

Har varit morgontrött i hela mitt liv. Tvingat mig upp trots alla invändningar och klagomål från kroppen. Ibland har det misslyckats. Framför allt under gymnasietiden då det kunde bli flera timmars försovning. De sista åren har en ny strategi utvecklats. Kallas att ta tjuren vid hornen. Programmerar hjärnan att stiga upp och ta på sig vandringskläder och ge sig iväg innan den förstår vad som kommer att ske.

Även en kortare promenad gör att man vaknar till och är redo för dagens åtaganden. Har dock varit färre förpliktelser under snart två år, men det börjar ändra sig. Både socialt och arbetsmässigt. Till exempel idag. Ska besöka mamma vid lunchtid och därefter är samkväm med jobbet. Första gången alla träffas efter pandemin.

Kan inte klaga på promenadens inledning. Förbi rabatterna som smyckar entrén och längs med vattnet. Ögongodis. Vid backens början står en man stilla med en liten knähund i koppel. Ser inte ut att vara på väg någonstans. Går förbi och hoppar överraskat till när ett litet djur kommer ur ett buskage intill. Visar sig vara en likadan hund som antagligen uträttat sina behov utan att vara fjättrad vid någon lina. Förklarar mannens väntan. Gissar på fjärilshund. Papillon. Kan dock vara en annan slags minihund. Kännedomen om dessa raser är undermålig.

Stoj och skrik vid lilla skolan. Pågår någon form av stafett. Tävling mellan två lag. Allt under ledning av den ljudliga nya läraren. Har levererats inplastade skåp till ett av renoveringsprojekten längs vägen. Ska tydligen bli ett nytt kök. Möter en skolklass på vandring. Klädda som om de förväntar sig regn. Stövlar och ryggsäckar. Någon med ett sittunderlag fäst ovanpå. Någon form av utflykt i naturen. Längre köer vid busshållplatsen. Tätare trafik. Tycks som om hemarbetet minskar.

Mot mamma. Eller farmor som vi alltid säger när vi talar med barnen. För tidigt med lunch för vår del. Håller henne sällskap. Går nedför trappan och en runda på nedervåningen. Snart kanske hon vågar ta sig ned på egen hand. Åker iväg till den automatiska affären och köper lite nödvändigheter till henne. Hem.

Snabb dusch. Beger mig till busshållplatsen för vidare transport till stan. Hittar en sittplats. Fullsatt buss efter ett par hållplatser. Trångt. Samling i lokalerna på Söder. ”Konferens”. Den ena av mina två uppdragsgivare. Trivs med att vara del av ett sammanhang även om uppdragen inte duggar så tätt. (Tack och lov.) Samtal om hur allt fungerat under pandemin. Vidare för middag. Djurgårdsfärjan. Bistroavdelningen till den kända lyxkrogen. Många läckerheter serveras. Tartar på kolbakad rödbeta, råbiff, glacerad torskkrage med fänkål och rädisor för min del. Trevlig kväll med fantastisk mat. Sista sällskapet som lämnar restaurangen.

Taxi hem. Direkt i säng.

28 september

Såg färdigt filmen ”The boy who harnessed the wind” i går kväll. Baserad på en verklig händelse. Som det heter. En inblick i afrikanska landsortens svårigheter. Utan elektricitet. Känslostormar. Elände. Och ett lyckligt slut. Precis som en film ska vara. Vackert filmad och en gripande historia. Lite blank i ögonvrån. Rekommenderas.

Den som bestämmer över vädret tycks anse att vi fått tillräckligt med sol. Även om det finns blå strimmor på himlen täcks det mesta av moln. Blåsigt. Vinden viner i öronen. Ringer ettan. Hade preliminärt planerat att hålla höstens födelsedagssammankomst på själva dagen. En måndag. Får invändningar. Blir svårare för dem att hjälpa till på grund av arbete och skolgång. Ska allt fungera får man förlita sig till hjälpen från barn och barnbarn. Ändrar mig snabbt. Får bli ett öppet-hus på söndagen i stället. Bör inte kallas för fest. En liten och anspråkslös tillställning är en bättre beskrivning.

Vid huset där det byggs en veranda på baksidan hålls ett utomhussammanträde. En kvinna, rimligtvis villans ägarinna, står och pekar och förklarar något för tre lyssnande män iklädda arbetskläder. Av gesterna att döma ser det ut att vara en bestämd kvinna med tydliga idéer. Ingen man hunsar med. Susar och brusar i träden. Emellanåt kommer en stark vindil som gör att det rasslar lite extra i löven. Allt fler släpper uppgivet sitt grepp om grenarna, gör en luftfärd ned mot jordytan.

Eftersom det oftast är samma sträcka som promeneras blir det allt svårare att finna nya iakttagelser om man ska undvika att upprepa sig. Det sistnämnda kan, till exempel, ske genom att berätta om den hånskrattande anden som är i farten idag igen. Kan möjligtvis vara en annan med en förvillande lik röst. Går förbi utegymmet utan att plåga kroppen.

Sophämtningsdag vid villorna. Stora ansamlingar av skräp här och där. Lägger märke till att en del kärl inte är riktigt tillslutna. Krävs bara en liten glipa för att kråkfåglar ska bryta sig in och sprida innehållet till mindre lämpliga platser. Har obehagliga erfarenheter av det sistnämna även om det var länge sedan. De större barnen vid förskolan leker ”burken”. Klassiskt nöje. Letas febrilt efter bra gömställen på den inhägnade utomhusytan.

Går förbi det stora bostadsbygget. Husen rakar i höjden. Uppriven asfalt. Stora betongavgränsningar leder om trafiken. Läser på ett anslag att det anläggs infrastruktur. Dras vatten, avlopp, el, fiber och fjärrvärme till de nya bostäderna. Samtidigt byggs nya gång- och cykelbanor. Klart i december.

Frukost. Mejlmeddelar barnen om ändrad födelsedagsplan. Bokar tid för bilservice. Får en lunchinbjudan från en kamrat. Ringer och tackar ja samt småpratar. Blir en skrivarbetsdag igen. Lunch och lite trädgårdsarbete. Kortspel. Avslutar med lite Champions League. Visar att allsvenskan är en gärsgårdsserie.