25 juni

Midsommarhelgen är snart avverkad. Varit ett stillsamt firande på landet tillsammans med ettan och tre barnbarn i sällsynt behagligt väder. För ovanlighetens skull begav vi oss till en festplats för att se resning av midsommarstången och lyssna till den traditionella spelmansmusiken. Gav mersmak. Kan bli ny tradition när vi firar här uppe i stället för den sedvanliga lunchen som omöjliggör bilkörande.

Festplatsen har en religiös koppling och medelåldern bland arrangörerna förvandlade oss till juniorer. Hela midsommarstången var dekorerad med små kvadratiska och färggranna tygstycken. Måste ha tagit en evig tid att förbereda alltihop. Men eftersom de inblandade inte lär ha något jobb att gå till om dagarna är sysselsättningen förmodligen en uppskattad terapi. Myllrade av folkdräkter och gäster från andra länder som fascinerades över skådespelet.

Som brukligt blev det kortspel efter middagen. Yngst och äldst vann varsin omgång. Ovanligt tidigt i säng vilket tacksamt noterades morgonen därefter. Sena kvällsaktiviteter tillhör det förgångna. Munterheten under de sena timmarna uppväger inte längre mödorna påföljande dag.

Vår nya promenadväg kantas numera av flera spökträd som är täckta av en vit väv. Efter undersökning och googlande har vi konstaterat att det är häggar som invaderats av häggspinnmalen. Dess larver äter bladen och lämnar väven efter sig. Fjärilen lever i larvstadiet i häggar, förpuppar sig och kokongerna gör att hela trädet kan bekläs med det vita höljet.

Häggspinnmalen är en liten vit fjäril med små svarta prickar. Arten förekommer nästan i hela landet. Den lägger sina ägg i klumpar om 50-100 stycken. I slutet av sommaren kläcks äggen och larverna övervintrar i äggen till nästa säsong. På våren kryper de fram och börjar äta knopparna och spinna sin väv. Under högsommaren utvecklas de till fjärilar.

För att fortsätta med naturens små underverk har vi åter fått häckande tornseglare. Det var återkommande gäster under föräldrarnas livstid och byggde sina bon under vårt kupade tegeltak. Runt 2010 renoverade vi taket och bytte ytskiktet där det ingår hinder för att slippa ovälkomna gäster. Året efter byggde pappa speciella holkar för arten som present till min sextioårsdag. Fram tills nu (tolv år senare) har ingen av dem hittat tillbaka. I år har det hänt. Både vår och systerns holkar har blivit bostad för de långväga gästerna.

Tornseglaren är en fågel inom familjen seglare och enda representant för familjen seglare i norra Europa. De påminner i formen om svalor men är egentligen inte närmare besläktade med dessa tättingar. I stället är de närmast besläktade med kolibrier och trädseglare. Den är en flyttfågel och har sitt vinterviste i Afrika, söder om ekvatorn.

När de kretsar runt husen är det som skrikande kamikazepiloter som utför flyganfall. Arten är extremt anpassade till ett flygande liv och efter att de kläckts befinner sig många i luften från att de lämnar boet tills de häckar första gången. Tack Wikipedia för informationen.