1 december

Grått och dystert. Den här årstiden blir det senare uppstigning. Lämnar aldrig sänghalmen förrän det ljusnar om det inte är absolut nödvändigt. 

Det spritter knappast i kroppen för att ge sig ut. Men det måste göras. Frukost serveras inte förrän morgonmotionen är avklarad. En grundregel som följs slaviskt (nästan). På sjön ligger en tunn hinna av is. Lär däremot inte bli långvarigt. Försvinner om ett par timmar. Var likadant i går. Då gjorde den förrädiska halkan promenaden både kortare och långsammare. Byter till dubbade skor i dag för att inte riskera allvarliga fallskador. En gammal kropp måste hålla sig upprätt.

Begränsade rester av snösmockan som drabbade Stockholm ligger kvar längs med strandpromenaden medan de upplogade snöhögarna inte krymper nämnvärt. Den tunga snön har gjort att tjocka grenar brutits av från de högresta träden och häckar har vikt sig för snömassornas tyngd. Ligger nedpressade mot marken tills vår och värme förhoppningsvis får dem att resa sig igen.

Vid den lilla skolan pågår en fotbollsmatch på ett underlag som består av nedtrampad snö. Påpälsade elever jagar bollen under överinseende av en lärare. Undviker utegymmet. Ytan ingår uppenbarligen inte i kommunens snöröjningsuppgifter. Riskerar inte livet för att ta mig dit på ojämnt och isigt underlag. Får ersättas av andra övningar.

Vid kolonilotterna har kommunen satt upp en skylt som berättar att det förr fanns ett stort antal tvätterier utmed ån som förbinder de två sjöarna. Eftersom bostäder och fabriker i stan eldades med kol var bryggor och stränder nedsmutsade. Härute fanns det dock gott om sjöar och vattendrag med rent vatten. Till en början rengjorde kvinnor storstadsbornas tvätt för hand. Vid 1900-talets början uppfördes särskilda tvättlador med tvättstuga på nedre botten och torkvind på övervåningen. Arbetstiden var från klockan åtta på morgonen till nio på kvällen. Några tvätteriägare var dessutom jordbrukare och odlade havre, potatis och råg där kolonilotterna nu ligger. The times they are a-changin.

För närvarande tillbringas den mesta tiden med fotbolls-VM. Detta besynnerliga skådespel som blivit ett politiskt slagträ länder och kontinenter emellan. Delar av västvärlden ser det som en möjlighet att markera mot avsaknaden av demokratiska rättigheter och människors lika värde. Att spelen hamnade i Qatar är märkligt ur flera synvinklar.

Spektaklet är däremot fascinerande att betrakta. Den glädje som de afrikanska supportrarna visar när hemlandet lyckas göra mål är obetalbar. Tyvärr är det här, liksom i andra sammanhang, inte alltid de roligaste fotbollslandslagen som går vidare. Inte heller de bästa. Mycket handlar om tillfälligheter och om vem som lyckas peta in flest bollar i motståndarmålet. Beklagligtvis lönar sig ibland tråkig och defensiv taktik.

De välkända storheterna har imponerat mest. Brasilien, Frankrike och Spanien. Även Argentina fick lite av en återupprättelse i går efter två mediokra insatser. Utan ett svenskt landslag blir det dessvärre inte lika nervkittlande. Till råga på allt åkte Danmark ut. Det enda nordiska inslaget.

Vem ska man hålla på nu?