6 september

Stiger upp senare än vad som varit fallet de senaste veckorna. Tillbaka till gamla vanliga rutiner. Ingen frukosttid behöver passas. Termometern visar på femton grader. Svag västlig vind. Möter en granne som är på extremt sävlig hundpromenad. Ökar min steglängd och frekvens för att bli av med lite fler kalorier. Lagt på mig ett par kilo efter det ljuva livet vid Medelhavet. Får bli smalmat närmaste tiden.

Vid den lilla skolan har en klass med yngre elever utomhusgymnastik. Energisk lärare går runt till olika stationer för att med ljudlig röst förklara hur övningarna ska genomföras. Förmågan att ta emot och utföra instruktioner ska tränas tidigt. Barnen lyssnar andäktigt. På en tomt sneglar en katt misstänksamt på en robotgräsklippare som far runt och finputsar en gräsmatta. Fridfullt sus i lövträden.

Parken. Vackert blommande astrar och en art som ser ut att vara småblommig läkerudbeckia. Tillhör solhattssläktet. Familjen korgblommiga växter. Bildgooglad i ambitionen att bättra på de botaniska kunskaperna. Lekplatsen ligger tom. Har sällskap av en kvinna på utegymmet. Lägger på några repetitioner för att kompensera utebliven styrketräning. Även vid den stora skolan pågår utomhusaktiviteter. Löpning och bollspel står tydligen på schemat.

Den höga lyftkranen vid det stora bostadsbygget höjer sig över träd och hustak. Som om den bevakar hela området. Likt en drönare som vakar över oss. En bil med en vänlig själ vid ratten stannar och släpper mig över gatan trots jag inte använder det närliggande övergångsstället. Får plötsligt en ilande smärta i vristen. Stannar. Försvinner lika snabbt som det kom. Amatörmässig bedömning är att någon nerv blev irriterad. Kommer hem samtidigt som hustrun. Från olika håll.

Dags att skjutsa det unga paret till Arlanda. Sorgligt att de ska behöva skiljas åt igen. Pandemieffekt. Merparten av deras relation har varit ett distansförhållande. Upprätthållen med hjälp av Skype. Tanken var att de skulle bo i Taiwan den första tiden. Nya restriktioner där samt visumkrångel har satt krokben för planerna. Svårt att få arbete där för trean. Kan bli så att frun återvänder hit när hon är fullvaccinerad. Just nu är det ett moment tjugotvå. Blir ett känslosamt avsked.

Väntar i bilen på Arlanda. Tar en promenad inne i avgångshallen. All trafik samlad till terminal fem. Ombyggnationer utomhus. Rörigt. Kostar skjortan att parkera. För att inte tala om storleken på parkeringsböterna. Hör en diskussion mellan en parkeringsvakt och någon som tydligen betalat avgiften för en annan plats. Några hundra meter bort. Annat bolag. Det blir dyrt att inte vara sams med elektroniken. Hem.

Räk- och avocadosallad samt rester av thaimaten. Enligt hustruns önskemål fortsätter vi titta på förra veckans Idol-avsnitt. Läggdags.