9 augusti

Haft angenäma nätter på sistone, men ingenting går upp mot att sova i sin egen säng. Tidig kväll och djup sömn gör underverk. Dags att återuppta morgonrutinerna. Hustrun hinner iväg först. För min del blir det tio minuter senare. Hittar inte diktafonen. En snabb analys säger att den finns kvar i kamratens bil alternativt rummet där jag tillbringat de senaste nätterna. Får undersökas senare. Svalt ute. Får en obehaglig föraning om att sommaren är överstånden. Märks även på kvällarna när skymningen kommer allt tidigare. Hälsar och samtalar med fastighetsskötaren. Blivit pensionär men jobbar vidare. I sin egen takt och när han vill. Tycks trivas. Förståeligt.

Under en buske vid en tomtgräns ligger en Callaway 4. (Golfboll för den oinvigde). Uppenbarligen fler som behöver träna närspel. Kör minimiprogrammet på utegymmet. En kvart. Fem stationer. Får räcka. Lite är bättre än ingenting. Tar vägen förbi den nya skolan. Upptäcker ett slukhål i gångbanan. Ett litet. Hålet i asfalten är tjugo centimeter i diameter. Hålrum som är ca fyrtio centimeter djupt. Skulle kunna orsaka benbrott eller andra skador. Kommunens personal är sysselsatta en bit därifrån med annan uppgift. Hoppas de tar sig an den här också.

Fåtal barn i förskolan. Inser att det inte är denna utan nästa vecka som skolan börjar. Förklarar att det är så folktomt överallt. Hinner ikapp det gamla paret som bor i en villa i närheten av oss. Åttio plus. Går långsamt hand i hand. Byter några ord med dem.

Terrassträning och frukost. Skjutsar trean till vaccination. Första sprutan. Väntar tillsammans med taiwanesiska frun i bilen. Klart på tjugo minuter. Vidare till det lilla centrumet för att de ska förse sig med nödvändiga livsmedel eftersom vi ska till landet. De får rå sig själva i lägenheten.

Väntar i skuggan av rönnbärsträd. Sju stycken på rad. Fyllda med stora klasar av röda bär. I den glest trafikerade vägen står tre duvor och pickar. Ser lustigt ut med deras guppande huvuden. De skyndar iväg för att rädda livhanken när en bil närmar sig. Betraktar unga björkar med kritvita släta stammar. Är som vackrast i den här åldern innan dess näver spricker upp som svarta skärsår. Likt hudens rynkor som med åren uppstår hos oss människor. Ålderstecken.

Packar och ger oss iväg. Förbi mamma. Dock ingen lunch. För sent. Fikar och spelar kort. Överlämnar present från Taiwan. Kakor. Ananassmak. I tjusig förpackning. Annorlunda presenttradition där borta. Fortsätter genom varierande väder. Mulet, regnskurar och emellanåt sol som visar sig mellan uppspruckna moln. Får mess som meddelar att diktafonen vare sig finns hos den ene eller den andra av kamraterna. Mystiskt. Framme.

Avhandlar kortfattat vad som hänt med syster och svåger. Hejar på ettan som är här med sonen. Blommorna har klarat sig bra. Några vackert solbelysta. Packar in. Sjunker ner i varsin fåtölj. Middag. Lite teve. I säng.