7 maj

Nordanvinden friskar fortfarande i. Har gjort det hela natten. Grått. Mulet. Trist. Snön yr ute på gårdsplanen. Allt morgonvandrande inställt. Det får finnas gränser för vilka obehagligheter man utsätter sig själv för. Kroppen slumrar. Blir inte väckt utan motion.

Hemfärd idag. Blev en kort sejour den här gången. Nummer ett ska låna bilen för att barnbarnen ska delta i en turnering i beachhandboll. I morgon. Får hoppas att vädret återhämtar sig något. För deras skull. Dessutom kommer nummer två över i helgen. Bokslutsdags för mitt lilla bolag. Behöver hans överinseende för att allt ska bli korrekt.

Har kommit många rapporter om företag som ger aktieutdelning och delar ut bonusar trots miljonbidrag i coronastöd. Verkar som om de lever i en egen liten bubbla utan någon känsla för vad som kan anses som etiskt eller moraliskt riktigt. Ofattbart att den här typen av händelser inträffar gång på gång. Finns det ingen i ledningen eller styrelsen som har kontakt med verkligheten? Det är uppenbarligen många som är fartblinda eller lever med skygglappar.

Frukost. Beger oss hemåt. Vittjar brevlådan. Ekorren som bor i närheten skuttar över vägen. Två plusgrader. Kryssar mellan några gulmålade stenar som familjen som äger de frigående hönsen har placerat ut. En liten varning och uppmaning att sakta ned farten. Snön sveper in vertikalt.

Vindrutetorkarna rör sig oavbrutet. Passerar ett område där det avverkats träd på ett mer tilltalande sätt. En hel del är sparade och bildar tillsammans en gles skog. Stor skillnad mot alla kalhyggen. Är förmodligen inte lika lönsamt för ägaren men är ett mer smakfullt bevarande av naturen. Allt kan inte värderas i pengar.

Himlen är ljusare söderöver. Till och med en liten solstråle smyger sig fram för ett kort ögonblick. Enstaka regnstänk. Som om molnen är urkramade. Har tömts på största delen av sitt innehåll. Likt en urvriden skurtrasa. Till mamma. Levererar vin. Lunch. Bjuds därefter på gokaffe och nygräddade croissanter. Var tänkt att vi skulle hjälpa till med trädgårdsarbete. Låter det bero. Ger mig inte ut frivilligt i det här vädret. Spelar kort. Mamma mest glad. Allt går hennes väg.

Mot stan. Den lilla ljusning som skönjdes har försvunnit. Återigen ligger ett blött grått täcke över oss. Blir omkörd av en lastbil som har bråttom hem efter dagens arbete. En iögonfallande man iklädd knallgul regnrock samt stövlar och sydväst i samma kulör vandrar utmed Sveavägen. Länge sedan man såg den huvudbonaden. Och en så färggrann personlighet.

Hemma. Lägger mig raklång på sängen. Andas ut. Skriver. Kollar upp treans krukväxter som är på rehabilitering i vårt arbetsrum. Enkel middag. Ettan ringer och meddelar att hon hämtar bilen utan att titta in till oss. Har en extranyckel. Masked singer. Sedan säng.