24 februari

Grått. Årstidens färg. Biblioteksappen för ljudböcker har ett skralt sortiment. Söker nobelpristagare som inte är lästa. Författare som är upphöjda till märkvärdighet. Hittar bara ett fåtal. Trodde den sortens litteratur var prioriterad. Dök upp en gammal bekantskap. Yasunari Kawabata. Fick priset 1968. Dog tydligen 1972. 72 år gammal. Självmord. Läste något av honom på gymnasiet. Kommer inte ihåg vad. Nu blir det Danserskan på Izu.

Blåser. Ruggigt. Undviker isfläckarna på tomten. Går omvägar. Tar några dagar till med töväder innan de är försvunna. Betraktar grannens stora björk. Beskurits i begynnelsen så att flera tjocka stammar pekar upp mot himlen. Ser ut som om det är fem olika träd. Pampigt.

Längre morgonvandring. Halvmilen till sjuttiosexan och tillbaka. Ser skidspåren från svåger och systers skidtur igår. På ängen. Klafsigt. Var tydligen ingen höjdare. Går över ån. Vattnet forsar. Funderar på vad som skiljer en bäck från en å. Storleken naturligtvis. Men var går gränsen? Kanske flytande. Genom skogspartiet i skydd från vinden. Lömsk is på sina ställen. Ut på vägen som fortsätter genom de öppna fälten. Underlaget märkt av vintern. Gropar lite varstans. Blåsvädret tilltar. Svepande råkall vind. Framkallar tårar som rinner nedför kinderna. Vattenfyllt dike dränerar åkern. Störarna som markerar väggränsen för plogbilen är blottlagda. En och annan knäckt. Snöröjningens framfart. Inte en levande själ i sikte.

Morgonturen har blivit mindre motion och mer ett sätt att få hjärnan och kroppen att vakna till. Följt av lite skivstång med lätta vikter. Stretchning för att smörja upp gamla rostiga leder. Får ta tag i träningen på allvar när vädret vänder. Frukost.

Städning på övervåningen. Arrangerar treans flyttkartonger så att de inte stjäl för mycket plats. Hustrun tar ännu en promenad. Rester till lunch. Kaffe och kaka. Något måste man unna sig. Funderar på att gå ut och hacka loss lite is. Skapa en smal gång där isen fortfarande ligger kvar. Gör slag i saken. Inser att det också är träning. Tröttsamt.

Vilostund. Lyx att kunna lägga sig på rygg när andan faller på. Pillar med mobilen. Läser en stund. Sätter mig i fåtöljen och skriver. Någon gång kanske det blir en bok. Vem vet. Bastu. Är som ett knockoutpiller. Går ner i varv. Sömnig. Får rycka upp sig.

Hopskrap till middag. Messar med svåger och svägerska. Ska dit på lördag. Om vi och de vågar. Umgänget begränsat. Ett fåtal måste man ju kunna träffa. Letar efter något att se på teve. En ny serie? Hittar inget som känns sevärt. Ser i stället Virusfritt Taiwan. Utrikesbyrån. Om hur landet har hanterat pandemin. Aktuellt eftersom treans flickvän bor där. Och han är på väg dit. Kan rekommenderas för politiker och myndighetspersoner. Så vi skulle gjort. Efterklok ska man vara före.