22 januari

Regn. Plus fem. Vandring i vätan. Tar en annan tur idag. På andra sidan ån. Går genom nybyggda radhus- och villaområden. Nyinflyttade barnfamiljer. Ingen ute. Alla är på jobbet, i skolan eller förskolan. Alternativt sitter de inne och kurar. Arbetar hemma.

Livets boenden följer en bestämd struktur. För det mesta. Liten första lägenhet. Träffar någon och flyttar ihop i en lite rymligare bostad. Barn. Behöver ett rum till. Byter till större. Barn nummer två. Letar hus. Ofta bland de nyproducerade. Tonåren. Andra behov. Renoverar, bygger om eller flyttar igen. Avkomlingarna flyger ut ur boet. Tomt. För stort. Dags för något mindre. Precis där vi befinner oss idag. Boendets kretslopp.

Dyngsur. Förpassar det blöta till duschrummet för torkning. Fler kroppsrörelser innan frukost. Lite styrka. En hel del stretchning. Tänjer på leder och muskler. För att även fortsättningsvis kunna knyta skorna. Ta upp golfbollen ur koppen. Om man lyckats få den dithän. Dusch. Numera publicering av gårdagens dagbok. Korrekturläsning och finslipning dessförinnan. Försöker undvika alltför pinsamma stavfel, grammatiska eller andra språkliga felaktigheter.

Frukost. Vanligtvis någon gång mellan tio och elva. Har blivit allt senare. Vanor i gryningen tar sig olika uttryck. Somliga ligger och drar sig. Andra kliver upp med tuppen. En del startar tidigt med kaffe och en smörgås. För vår del blir det lite mer. Och senare. Frukt, smoothie, ägg, ingefärashot, te. Även en smörgås för min del. Kaffe därefter. Varje dag. Rutin. Alltid motion före morgonmålet.

I det här hopplöst bedrövliga vädret blir den ensliga vardagen mer betungande än vanligt. Trots att vi är två. Kan trösta sig med att andra har det värre. Eller har haft. Blir påmind om dåtidens vedermödor av ljudboken. Martinsons Nässlorna blomma. Historier om fattighjonen i en svunnen tid. Inser att de egna svårigheterna är lyxproblem. Det obefintliga sociala livet är den stora prövningen. Bit ihop. Håll ut. Skriver av mig ångesten.

Får inbjudan till middag. Med kortspel. Vågar inte av oro för att sprida smitta vidare till mamma. Liten risk. Minimal. Men, den finns. Hoppas hon får sitt vaccin snart. Har inte hört något ännu. Äldreboenden och vårdpersonal står före i kön. Väntar otåligt på att världen ska slå upp sina dörrar igen. Bjuda in oss till ett normalt liv.

Kort eftermiddagspromenad. Rör på fläsket. Som det heter. Får lite luft. Vackert runt sjön i skymningen. Blir ett fotografi. Omfamnar kvällens glädjeämne. Handboll. Mot Slovenien. Ännu en thriller. Kan inte bli mer spännande. Många unga som imponerar. Läge för vinst. Suck. Oavgjort igen. Bra ändå.