17 april

Förundras över hur sentimentaliteten frodas på ålderns höst. Övermannas emellanåt av okontrollerbara känsloyttringar, försöken till självbehärskning är lönlösa. Tillståndet orsakas sällan av ren glädje eller djup sorg utan kan snarare beskrivas som en slags omtumlande ömhetskänsla. Treans bröllop i Taipei blev en oförglömlig och tårdrypande upplevelse. Observant och hjälpsam personal som assisterade vid ceremonin sprang i skytteltrafik med näsdukar. Vad jag förstår var jag inte ensam om sinnesrörelserna. 

Hela ceremonin genomfördes i en vacker japansk trädgård belägen mitt i Taipei. Anlände tidigt för att få instruktioner om hur respektive föräldrar skulle ledsaga sina barn till vigselplatsen. Trean avgav sitt äktenskapslöfte på taiwanesiska och bruden sitt på imponerande svenska, tiden i Sverige har satt sina spår. 

Brudparet med föräldrar inledde talandet inför den sittande församlingen innan middagen påbörjades. Som traditionen uppenbarligen bjuder var brudens far först på talarlistan innan. Det hölls på mandarin och taiwanesiska (som betraktas som två olika språk) vilket med jämna mellanrum översattes till engelska. Därefter var det min tur att med vacklande stämma inleda på engelska för att därefter övergå till svenska med avbrott för översättning till kinesiska (mandarin).  Avslutade med fyrfaldigt leve och Ja må de leva tillsammans med svenska släkten till taiwanesernas förtjusning. 

Minnet av vad som sagts försvann samtidigt som orden lämnade munnen. Våra asiatiska vänner betraktade storögt våra känsloyttringar medan brudens far oroade sig för att han hade ett stenansikte i jämförelse. Tror jag klarade det med hedern i behåll även om det inte var i närheten av samma klass som fyrans tal till storebror. Ännu en hjärtknipande upplevelse. Stoltheten över minstingarna kände inga gränser. Saknade dock ettan o tvåan med familjer som av olika anledningar inte kunde närvara.

Efter våra beskrivningar av respektive barn och lyckönskningar fick även vi sätta oss till bords och en vidunderlig tiorätters japansk middag serverades med diverse underliga men välsmakande läckerheter. Att försöka sig på en närmare beskrivning av rätterna överstiger min förmåga. 

Dagen avslutade med karaoke inne i stan där många tog ton med blandad framgång. Trean tillhörde dem som överraskade med skönsång på japanska (har aldrig hört honom sjunga tidigare). Om ljudnivån skulle användas som måttstock för att utse en vinnare vann Sverige över Taiwan på poäng.

Från Taipei gick turen med bullet train (samma som shinkansen i Japan) till Kaohsiung för en natt och sedan vidare till Kenting på sydspetsen av Taiwan. Förvånas över hur klimatet kan skilja sig så mycket mellan nord och syd på den lilla ön. Har kombinerat strandhäng och bad i Sydkinesiska sjön med vandring i Kentings nationalpark bland märkliga trädsorter och apor samt en mäktig vy från ett utkikstorn. Kvällarna spenderas på den kilometerlånga huvudgatan på tio minuters promenadavstånd. Förutom ett tjugotal restauranger är det en nattmarknad med små stånd som säljer mat och drinkar längs hela vägen. 

Hotellet är gigantiskt men bedagat. Storhetstiden som semestermål ser ut att vara passerad och det lever inte helt upp till bilderna på nätet. Skulle närmast kunna beskrivas som en glest befolkad stor Finlandsbåt med shoppingcenter och restauranger, flera dock stängda. Behöver i alla fall inte trängas med folk till frukosten.

Blir kvar här en vecka till innan vi avslutar med några dagar i Bangkok. Vet redan nu att de kan vara den mest minnesvärda resa vi någonsin gjort. Idag firar vi systerns födelsedag, ja må hon leva.