De tre musketörerna.
(ur något som eventeuellt blir en bok. Så småningom.)
I ett hörn lite längre in i lokalen har tre något skamfilade herrar placerat sina ändalykter. Besöker oss ungefär varannan dag och sitter alltid vid samma bord. Den sammansvetsade gruppen har fått den smickrande benämningen De Tre Musketörerna. Inte på grund av sina hjältedåd utan snarare för att antalet överensstämmer med förlagan samt att trion ständigt syns tillsammans här på Ugglan. Så snart någon är sjuk eller har förhinder av annat slag stannar de övriga hemma som om devisen Un pour tous, tous pour un vore deras rättesnöre.
Samtliga har nyligen inträtt i pensionsåldern efter åratal av mödosamt slit i sina respektive yrken. Viktmässigt står Grosshandlaren i en klass för sig själv. Vore det boxning skulle han vid invägningen placeras i gruppen supertungvikt. Ansiktsfärgen påminner om en nykokt kräfta, som om hela huvudet är en tryckkokare på väg att explodera. Kroppshyddan kan inte ens den populäre tevekriminologen mäta sig med. Vid minsta ansträngning pustar och stönar han som ett ånglok. Det är knappast en kvalificerad gissning att hans knallröda uppsyn beror på högt blodtryck. Smeknamnet beror mer på hans fysionomi än på hans yrkesverksamma år som tobakshandlare här på Söder.
Under hela sitt vuxna liv har han nyttjat tobaksvaror av alla slag för att vara trogen sin profession och en förebild för alla kunder. Lungorna har uthärdat livshotande rök från cigaretter, pipor och cigarrer. Likaså väggar och inredning i den lilla butiken som fick genomgå en grundlig sanering innan den nye ägaren kunde överta verksamheten. För att råda bot på de fysiska krämporna har han helt och hållet tvingats upphöra med nikotinprodukter. Sedan dess är han alltid på dåligt humör. Vresig och surmulen. Överreagerar på minsta lilla kommentar vilket regelbundet orsakar konflikter i gruppen. Dessutom har han lagt på sig ytterligare ett tjugotal kilon sedan han la rökdonen på hyllan. Det är inte osannolikt att han varit vid bättre vigör om han fortsatt med rökningen och undvikit viktuppgången.
Flaggstången är den ene av vapendragarna. Till det yttre är han en stark motsats till sin kompanjon. En tvåmetersman med en tunn och alltför lång kalufs som oupphörligt är i oordning och vajar som en vimpel så snart vinden tar tag i hans hår. Trots en frisk aptit är han pinnsmal och har byxor som ser ut att vara ett par nummer för vida men slutar på vaden. Den lustiga framåtlutade gångstilen sker med långa kliv likt den äldre av Bröderna Marx. En gymnastisk prestation av en något ålderstigen man.
Den gänglige har ett förflutet som bokförare och besitter ovärderliga kunskaper när det gäller att undanhålla staten dess, i hans ögon, orättmätiga anspråk i form av sociala avgifter, moms och skatter av andra slag. Med raffinerade konster och knep har han hjälpt Grosshandlaren att bli en smått förmögen man och även fått sin beskärda del av kakan. En tredjedel av det omfattande skattefusket har hamnat i hans egna fickor. Ett muntligt avtal som följts till punkt och pricka vilket båda är belåtna med. Deras gemensamma ståndpunkt är att skattefria intäkter skänker avsevärt större glädje än övriga inkomster.
Den tredje i sällskapet är Brottaren som trots sitt smeknamn aldrig utövat den krävande idrottsgrenen. I stället är det hans uppenbarelse som för tankarna till utövarna av den klassiska kampsporten. Musklerna är anskaffade via jobbet som murare kompletterat med ett oändligt antal timmar med att lyfta skrot. Det sistnämnda med benäget bistånd från en hjälpsam granne som tillhandahåller ett garage med ett välutrustat gym. Under åratal har han svettats och kämpat för att bygga sina imponerande muskler. Utseendemässigt är han ett par huvuden kortare än Flaggstången men är å andra sidan dubbelt så bred med en tjurnacke som skulle få en skjorttillverkare att slita sitt hår. Av den anledningen använder han uteslutande T-shirts och andra töjbara tröjor kompletterat med så kallade mjukisbyxor.
Detta lustiga sällskap ägnar varje besök åt kortspel trots att Brottaren har problem med sina olydiga och krumma fingrar som är drabbade av artros och liknar små prinskorvar. Till de andras irritation fumlar han ideligen med korten och tappar dem med jämna mellanrum på golvet. Något som föranleder ilskna påhopp från medtävlarna.