7 mars

Morgonvanorna har förändrats. En konsekvens av såret under foten. Blir så sakteliga bättre. Ligger kvar längre. Vaknar och somnar om. Välgörande. Utvilad. Ingen brådska. Inga tider att passa. Idag heller. Tystnad råder. Frun utgången. På med joggingskor. Speciella inlägg. Behövs för att undvika de fot- och ryggproblem som hjulbentheten skapat emellanåt.

Trots kylan envisas vårlökarna med att växa. Spränger sig fram i sluttningen utanför. Sticker upp flera centimeter ovanför jordytan. Längre bort, i den södervända backen, exponerar snödropparna sina blommor. Kronbladen är fortfarande slutna. Ihopdragna i väntan på mer värme. Några gula krokusar lyser i närheten. Inger lite hopp om bättre tider. Områdets flagga fladdrar ljudligt i den starka nordanvinden. Blåsten gör att torkade och övervintrade löv virvlar omkring i byarna. Framför vandrar två kvinnor sakta i motvinden. Livligt samspråkande. Mycket information som ska utbytas.

Soliga dagar och kalla nätter gör att det bildas ett tunt förrädiskt isskikt på trottoarer och vägar. Försiktiga steg. Den lågt stående solen framkallar egendomliga skuggor när den projicerar trädstammar och grenar på marken. Ett fängslande mönster som bryts av min egen siluett. En träningsklädd pappa skjuter springande en barnvagn framför sig. Det gäller att utnyttja varje liten stund om man ska hålla sig i trim. Ambitiöst. Var svårt när barnen var små. Inledningen på det fysiska förfallet. Först på senare år har det blivit lite bättre ordning på motionen.

En bilförare bromsar hastigt in vid övergångsstället. Blir översläppt. Attityden har förändrats. Förr gällde alltid störst går först. Numera är det mer hänsynsfullt. Hör hustrun hojta bakom mig. Vinkar. Kommer från sin numera förlängda vandringstur. Har lagt på några kilometer till den tidigare morgonsträckan. Hoppas kunna hänga med om någon vecka.

Iväg och handlar före frukost. Kort stopp vid återvinningsstationen. Skräpigt som vanligt. En informationsskylt med små bokstäver står intill. Säger att den som läser är deras ögon på plats. Går att ringa ett telefonnummer om det behöver tömmas eller städas. Låter bli.

Dags för dagens höjdpunkt. Hammarby mot AIK. Svenska cupen. Märks att de har några matcher i benen. Bra bolltempo. Hammarby dominerar. Pressar. Spelar snabbt. Nya stjärnskottet Amoo gör ett drömmål. Andra halvlek. AIK kommer tillbaka reducerar. Rodic blir inbytt och gör mål direkt. Utvisning för Bajen. Dramatik. Lyckas reda ut det till slut. Kvartsfinal nästa.

Läser om att ett hundratal har demonstrerat mot coronarestriktionerna. Stor folksamling. Hörde intervju med ett yngre par som deltog. Var inte oroliga för egen del. Ser det som en vanlig influensa. Tycks inte bry sig om att de kan sprida viruset vidare till skörare människor. Att de är en länk i smittkedjan. En annan säger att hon tvingas bära visir och munskydd på jobbet. Vill i stället bestämma över sin egen kropp. Aningslöst. Dumskallarnas sammansvärjning. Liknar konspirationsteorierna på andra sidan Atlanten. Den siste idioten är inte född ännu.

Är i vanliga fall urusel på att höra av mig till kamrater. Telefonpratar med fyra idag. Nytt personligt rekord. Flera som förgås av tristess. Fruns fisksoppa. Delikat. Kortspel. Ligger sist. Bara otur. Avslutar på samma plats i soffan som vanligt. Ingenting nytt under solen.