19 november
Marknadsföringsknepen tar sig ständigt nya uttryck och upphör aldrig att förvåna. Sälj, sälj, sälj är mantrat som gäller i den kommersiella världen. Förr sas det att allt kan säljas med mördande reklam. Ett bevis är företeelsen som benämns Black Friday vilken expanderat till helt nya nivåer. Vissa affärer skyltar med Black Week, en del kallar det Black Friday Week och här och där annonseras numera om Black November. Från en lågprisdag i november till en månad i ett nafs. Det har gått inflation i påhitten att krama pengar ur konsumenternas plånböcker innan julhandeln startar på allvar för att därefter åtföljas av mellandagsreor och januariutförsäljningar.
Vädret här nere på Algarvekusten är synnerligen behagligt och uppskattas ännu mer när det talas om snösmockor och halkvarningar på hemmaplan. Ett faktum som är huvudanledningen till att vi flytt hit ner fram till mitten på december. Med ett undantag från ett par dagar har det varit runt 20 grader på dagarna och även morgnar och kvällar är acceptabla och kräver sällan mer än en extratröja till kortbyxorna.
Det nämnda undantaget är dock en av de mer dramatiska väderomställningar jag upplevt. Vid morgonvandringen fick vi ta skydd i ett köpcentrum när himlen öppnade sig. Kändes som att hela årsnederbörden föll ned under en och en halv timme. I stället för frukost hemma blev det varsin hamburgare och kaffe i väntan på att vädergudarna skulle vara oss nådiga.
När vi gick tillbaka genom stan häpnade vi över den oreda som vädret ställt till med. Det såg ut som om handgranater hade slängts lite här och var. Inte alls olikt en krigszon. Kullerstensförsedda gator hade stora hål. Stenarna, som är någon form av grovhuggen marmor (tror jag), låg utspridda i högar och utefter gatorna. Affärer och restauranger var stängda. Det luktade bränt som om blixten slagit ned. Svaret på vad som hänt fick vi genom ett facebookinlägg som visade att syndafloden drabbat de utsatta gatorna. Eftersom stora delar av staden är byggt på flera kullar hade allt vatten flödat ner i samma riktning och drivit med sig kullerstenar och sand runtomkring. Det filmen visade är svårt att beskriva i ord. Även om det inte var samma dignitet som katastrofen i Valencia fick man en föraning om vad vädrets makter kan ställa till med.
I veckan har vi genomfört en vandring inåt landet tillsammans med vänner. Sällsynt trevlig naturupplevelse som avslutades med lunch på en lokal restaurang i en liten by. Fisk ackompanjerad av Vinho Verde, den nationella drycken som med sina små bubblor är både uppfriskande och välsmakande. Häromdagen hade vi dessutom besök av kusin med fru som vi visade runt i Albufeira. Visste att de skulle komma till Algarve och hade bestämt att vi skulle höras av när de kom ner. Eftersom bilen signalerat att den ville bli servad tvingades vi bege oss till Faro för att åtgärda problemet. Därefter hade vi blivit rekommenderade att besöka Praia de Faro. Parkerade bilen på anvisad och plats och begav oss till fots över en bro mot stranden. Döm om vår förvåning när de första vi möter är kusinen med fru utan att vi dessförinnan haft kontakt med varandra. Världen är liten.
Om ett par dagar ställs vi för en nya utmaning. Ska försöka ta oss till svåger och svägerska i Torrevieja med bil. Ska ta cirka åtta timmar att köra. Får se hur det går med liten bil anpassad för kortare turer här nere. Fortsättning följer. Kanske.