27 november

Nu är det några dagar sedan vi korsade Iberiska halvön lite osäkra på om vi skulle mäkta med 83 mil på en dag i en Opel Corsa. Bredde smörgåsar och startade kvart över sju inställda på en mödosam resa till Spaniens östra sida.

Bilfärden blev en överraskande och magisk naturupplevelse. Genom Andalusien med soldränkta böljande kullar och milsvid utsikt där fruktträd stod på kilometerlånga snörräta rader. Över berg och ner i djupa dalar. Förbi Sierra Nevada med snöhöljda toppar och vidare genom rena ökenlandskapen. En okänd sida av Spanien eftersom semesterresorna gått till turistområden vid Medelhavet eller storstäder.

Tio timmar tog strapatsen till svåger och svägerska i Torrevieja. Utforskade staden genom vandringar, någon dag upp till två mil. Intensivt umgänge och goda måltider, en av middagarna på Boracay, en asiatisk restaurang som var vistelsens mathöjdpunkt. Besökte en gigantisk marknad där hustrun fyndade second hand i form av en lång jeanskjol, en jeansväst och en tunn armémönstrad jacka. Allt för två euro! Visserligen slank det med några andra oemotståndliga köp som kostade något mer, men utan att gräva djupare hål i plånboken. Eftersom rännandet mellan stånden kräver en uthållighet som få män besitter spenderades det mesta av min tid i skuggan med en öl. Torrevieja var större än anat likaså andelen svenskar. Tror vi såg fler landsmän än spanjorer.

På hemvägen bestämde vi oss för att övernatta i Córdoba för att få det historiska och kulturella lystmätet tillfredsställt. Staden erövrades 716 av muslimerna och var runt tusentalet centrum för kalifatet Córdoba och en av Europas största och rikaste metropoler. Genom tillgången till arabisk vetenskap fick staden stor betydelse för det kristna Västeuropa. Här finns mängder av monument från morernas och romarnas tid.

Bokade ett rum på El Conquistador i den gamla stan och ställde in GPSen för att finna bästa vägen dit. Förmågan att köra efter analoga kartor försvann med den nya teknikens inträde. När vi närmar oss målet meddelar den mekaniska rösten plötsligt att vi är framme och att det återstår en promenad på tolv minuter för att nå hotellet. Omöjligt. Enligt bokningen fanns det parkeringsmöjligheter vid hotellet. Det måste rimligtvis finnas en bilväg dit.

Fortsätter och får en ny anvisning om att köra in från andra sidan av den historiska delen av staden. Kommer in på små gator som blir allt smalare ju längre in vi kommer. Lyckas köra fel på ett ställe och kommer femtio meter innan vi inser att det är omöjligt att åka vidare. Har en decimeter på vardera sida till husväggarna vilket gör att ingen av dörrarna går att öppna. Återstår bara att inse faktum och lägga i backen. En familj med tre barn inser att det inte finns utrymme att passera. De väntar tålmodigt och betraktar nyfiket och oroligt när jag försöker krångla mig ur knipan. Hustrun sliter sitt hår och är nära ett hysteriskt sammanbrott. Det går åt en kvart (kändes som ett par timmar) att ta sig tillbaka de femtio meterna med en skrapad backspegel.

För att komma ur eländet fortsätter vi desperat genom att köra på gågator och mot enkelriktat medan hustrun gömmer huvudet i händerna. Förbi torg med uteserveringar och gator där gående tvingas pressa sig mot väggarna. Lyckas till slut återvända till platsen där GPSen sa att vi hade nått resmålet. Parkerar på otillåten plats och bestämmer oss för att uthärda eventuella parkeringsböter. Innerst inne med en gnagande oro över att bilen kan vara bortforslad på morgonen. Promenerar till hotellet och upptäcker att det finns ett garage bredvid och att det är möjligt att nå hotellet bilvägen. Konstaterar surmulet att det finns brister i GPS-tekniken.

När vi slickat såren gjorde vi en kort rekognosceringstur i närområdet för att hitta ett lämpligt ställe för middag. Fastnade till slut för Bodegas Mezquita ett par minuter från hotellet och fick en smakupplevelse av sällan upplevt slag. Friterade räkor i en form av råraka med bläckfiskaioli, friterad aubergin med en reduktion av sött vin och sesamfrön, stekt torsk med padrones, arabiska köttbullar i en sås av mandlar och saffran. Till sist Patatas bravas picante. Till det ett fantastiskt rödvin som jag glömde lägga på minnet. Allt för 49 euro. Får sex stjärnor av fem möjliga. Slutet gott, allting gott.

Nu åter i Albufeira och ”vardagen”.